ö-liv

Samtalen vi hade vid pysselbordet

Det verkar inte vara någon hejd på hur många innerliga samtal jag har fått delta i sedan jag önskade mig sådana i podden Mitt perfekta liv. Som igår till exempel, när Carolina och jag hade vårt event Bubbel, pyssel och babbel. Vilken kväll det blev. Det var inte bara vädret som var sitt vackraste novembervackra. Det var samtalen också. Och vårt pyssel förstås.

Knippla färjeläge, dramaten, tygkasse — Dramaten är en författares bästa vän (får plats med både bubbel o böcker …) Här i väntan på färjan från Knippla.

Jag tog färjan från Knippla till Burö och från Burö till Hyppeln och njöt i fulla drag. Hann inte ens fixa läppstiftet, som jag hade tänkt. Utsikten var alldeles för vacker.

på väg till Hyppeln, november, event, vindstilla — Hyppeln från färjan. Ni fattar varför jag inte hade tid att fixa läppstift va?

På Hyppeln träffades vi i församlingshemmet och Carolina dukade fram hur mycket pysselattiraljer som helst. Färg, penslar, tyger, band, pärlor, pressade blommor, lim, sax, lagerblad som hon hade stansat ut som hjärtan i potpurri-size. Och namnbrickorna (kan man kalla det så?) till våra bubbelglas, de hade hon fixat genom att limma boksidor på ett gammalt havrefras-paket och klippt ut i blomformat (fattas bara annat, blommor är hennes grej). Hur fint som helst, eller hur?

samtalen, champagneglas — Visst är det snajsigt?

samtalen, Malin Lundskog, författare, läppstift, event på Hyppeln — och läppstift på

Och redan där vaknade suget efter att skapa i mig. Hur passande som helst eftersom det var det vi ville med kvällen, väcka skaparglädjen till liv samtidigt som vi ville prata om livet med utgångspunkt i min roman Mariannes mirakel.

samtalen, event, författare, Malin Lundskog, Hyppelsn färjeläge, hav, himmel, vindstilla — det mörknar ganska fort … På väg in mot Hyppelns färjeläge, ungefär tio minuter efter bilden ovan

event, pyssel, hyppeln — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, event, hyppeln, pyssel — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, Mariannes mirakel, kvinnor, författare, relationsroman — Alla som var med fick ett ex av Mariannes mirakel och det känns fint.

De innerliga samtalen

Och så fick vi den där drömmiga kvällen. Med samtal om liv i allmänhet och kvinnoliv i synnerhet. VI pratade skam, hälsohet, mens och inkontinens. Jag tror inte att någon av oss ville sluta vare sig att pyssla eller att prata när tiden för eventet var över. Jag vet att jag hade kunnat prata om min roman och mitt skrivande hur länge som helst, men så är det ju det där med färjor …

samtalen, pyssel , event på Hyppeln — ett gôtt snack

Kanske finast av allt var att kvinnorna som deltog undrade om vi inte kan köra en träff till, när de har läst boken. Gissa vad jag svarade? Jepp. Med ett rungande ja. Och ett jättehurra. Vilken grej, va? Och vilken grej det är att skapa något med någon som på noll komma en sekund kommer med förslag på hur man kan göra bokmärken. Bästa CSkapar är kreativiteten själv och det är så himla inspirerande.

Skapar på Hyppeln, bokmärken, event, — Här har ni henne, min partner in crime för kvällen, Carolina aka CSkapar

Mer pyssel åt folket

Förresten, det här med pyssel. Tycker ni också att ordet låter som något oviktigt? Kanske till och med barnsligt? Jag tycker nog att det ska ha mer cred, för det är ju världens måbragrej, att umgås och samtidigt skapa helt utan press och prestation. Vad tycker ni? Och vad tycker ni om våra alster?

samtalen, pyssel, bomärken, mariannes mirakel — Och allt detta utifrån samtalen kring min roman. Hur coolt är inte det?
Vilket sug jag fick på pressade blommor, det var säkert fyrtiofem år sen sist …

ps. blir ni sugna på något liknande? Jag är alltid öppen för att komma och snacka bok, både irl och online. Och Carolina och jag var överens om att det vi gjorde igår var bara början … Det är med ö-liv går inte av för hackor alltså när man kan åstadkomma sådana här små event utan större mankemang.

Vi ses snart igen, hörni. Tills dess HEJA KREATIVITETEN!
Kram Malin Lundskog

När kreativa mångsysslare ses

När kreativa mångsysslare ses kan det bli hur som helst. Det kan bli galet, idérikt och kreativt, fantasibollande och alldeles. Ja, ta mig tusan: alldeles underbart! Som när jag hälsade på hemma hos Carolina på Hälsö. Bara att få strosa runt i hennes trädgård gjorde gott och att höra hur hon tänker på hållbarhet och ekologisk odling och sånt som jag tycker är både intressant och viktigt gjorde min dag. Men, ni vet …

När kreativa mångsysslare ses och den ena tycker att den andras alster är så himla bra (Carolinas skapande med blommor, färg och form och hon sa detsamma om min roman Mariannes mirakel) och att fler borde få ta del av det, ja då är det nåt som drar igång där inne någonstans. Vi måste (inte som i ett jobbigt måste, utan som i ett vill) göra något tillsammans. Den känslan, som inte bara stannar vid en känsla utan vid att man faktiskt gör något. Så nu gör vi det.

Bubbel, pyssel och babbel

Jag efterfrågar ju fler viktiga samtal (hörde ni senaste avsnittet av Mitt perfekta liv?) och hokus pokus – här kommer de. Tror jag. För den åttonde november ses vi och pratar om sådant som min roman Mariannes mirakel väcker lusten att prata om, jag pratar om mitt författarskap och Carolina leder oss in i kreativiteten genom att vi under tiden som vi har de där goa snacken, äter snacksen och dricker bubblet skapar ett bokrelaterat alster som kommer att bli årets julklapp. Jag lovar!

Tänk er själv en mörk kväll tillsammans med andra härliga människor där inget är fel när det gäller tankar, samtal och skapande. Bubbel och snacks och så det fina med att få med sig sitt eget bokrelaterade pyssel och en roman hem. Jag vill komma. Vill ni?

När? 8 november kl 18-20
Var? Församlingshemmet, Hyppeln (ön jag tittar ut på varenda morgon under hundrundan.)
Hur? Som ni är, möjligtvis med en dos nyfikenhet i bagaget.

Boka hos mig.

blommor, trädgård på Hälsö, västkusten — Carolinas trädgård, blir så sugen på blommor i massor på vår lilla plätt

när kreativa mångsysslare ses, blommor, hälsö, trädgård

blommor, rosor, rosa, trädgård, hälsö — fattar ni doften?

när kreativa mångsysslare ses, skaparglädje, c skapar, hälsö — skaparglädje, eller hur?

Ses snart igen, här och/eller på Hyppeln. Tills dess: HEJA ER!

Förresten, ni som inte befinner här på västkusten den åttonde november, ni vet väl att jag drar igång Mariannes bokklubb online den sjätte november? Välkomna till allt!
Kram Malin Lundskog

I bastun pratade vi om döden

Kommer ni ihåg igår, när jag satt i podden Mitt perfekta liv och längtade efter viktiga samtal? Lägg till sanningen om att vi får det vi ber om och voilà! Där har ni min fredagskväll. Jag gick till bastun (min nya fredagsgrej ni vet, även om jag har pausat i några veckor nu på grund av varit på andra äventyr), slängde av mig kläderna och … rätt var det var satt vi där och pratade om döden. Så fint.

Var sak har sin tid

Döden är väl det enda vi vet att vi ska igenom allihop och ändå pratar vi inte om den? Inte för att jag har gått i bräschen för samtalsämnet, jag har tills för några år sedan inte ens tänkt på att jag själv någon gång ska dö. Jag minns skylten in till kyrkogården bredvid min gymnasieskola. Tänk på döden, stod det. Vi förstod ingenting. Kanske till och med skrattade? Varför skulle vi tänka på döden, när det var livet som gällde? Inte hade vi en tanke på att döden är en helt naturlig del av livet.

Var sak har sin tid, så det kanske inte är konstigt att intresset för att samtal om döden vaknar med åldern? Och oavsett, så är det jätteintressant att prata om sådant där ingen har facit. Då är ju allt rätt och nyfikenheten leder samtalet från hur vi vill ha vår begravning till vad vi tror händer efter döden vidare. Hela vägen in i oändligheten. Eller vart vi nu tar vägen (om vi tar vägen någonstans).

Vad säger ni, är döden en del av livet som ni pratar om, eller låter ni det komma när det kommer och bli som det blir? Bli som det blir, blir det ju oavsett, men ni fattar.

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA de viktiga samtalen och er som samtalar.
Kram Malin Lundskog

ps. bastun här på Knippla hittar ni mer om här. Välkomna!

Kan vi inte bara vara snälla?

Fattar ni hur annorlunda den här dagen hade varit om alla bara var snälla? Mot varandra och sig själva. Om vi inte bara älskade i tysthet, utan spred kärleken? Berättade för världen att vi älskar. Och om vi log och delade med oss av vår glädje. Den blir ju dubbel då. Minst. Om vi dansade och skrattade och respekterade. Oss själva och varandra. Alla. Jag kan inte sluta tro på att det goda föder mera gott, att kärlek föder kärlek, hopp föder hopp och glädje föder glädje. Och de (för ni som läser detta gör ju inte det) som kallar det naivt. Let them. För vad sjutton ska vi tro på om inte det goda? Det glada, varma och trygga. Jag menar, kan vi inte bara vara snälla allihop?

soluppgång, oktober, knippla, sjöbodar — men solen gick upp i morse och det gjorde den så snyggt den bara kunde

kan vi inte bara vara snälla, rosa himmel, hav, västkusten, knippla — även om red light int the morning är en sailors warning (om vind) så är det ju så vackert.

Jag vet inte hur jag ska bete mig

Passar ord om terrordådet i Bryssel inte på min blogg? Eller är det i själva verket så att de passar överallt? Ska jag strunta i att prata om det och om mina tårar som kom när jag satt hemma i soffan och tittade på matchen som avbröts. När Bryssel landade som ett slag i magen och Bojan Djorjics (fotbollsexpert och f.d. spelare) gråtröst gick rakt in i hjärtat. Ska jag prata mer om det? Och om jag pratar om Bryssel, betyder det att jag struntar i vad som händer i resten av världen? Ska jag gå ut och stämma upp i we shall overcome? Jag har ingen aning.

soluppgång över Björkö i oktober, himmel, hav västkusten, knippla — Färgsprakeriet fortsatte en bra stund i morse. Låt det fortsätta!

Nej, jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mig och det är väl precis som det ska. Jag tror (hoppas) att det är ett tecken på att jag är människa. Och vi får vara som vi är, även när vi inte är som vi ska (vad det nu är). Jag fortsätter att känna, älska, skratta, dansa och hoppas att allt gott vi gör, föder mer gott. Och att ni svarar ett rungande ja på frågan Kan vi inte bara vara snälla? The more the merrier ju.

Och med det sagt tänker jag inte strunta i att åka till stan och fira mina man och en svärdotter, som båda fyller år idag. Hurra för dem och för livet och alla oss som lever det. HIPP HIPP!

kan vi inte bara vara snälla, västkusten, solnedgång i oktober på Knippla, färja — O strax går solen ner.

Ses snart igen, tills dess: HEJA OCH HIPP HIPP HURRA för alla snälla.
Kram Malin Lundskog

PS. Off topic, men ändå inte. Här har jag skrivit om konsten att vara snäll mot sig själv. Alltid en början, eller hur?

Och på söndagen både slutar och börjar jag veckan

Från fredag eftermiddag till söndag morgon tar jag helg. Och på söndagen är jag redo att jobba igen. Inte bara redo förresten, jag är oftast sugen på att ta tag i jobbet när söndagen är här. Då avslutar jag veckan som har gått om jag har grejer jag bara måste komma ikapp med. Dessutom laddar jag upp för veckan som kommer. I ett lagom tempo och på halvlösa boliner. Ja, jag gillar verkligen arbetslusten som kommer efter ett och ett halvt dygns avhållsamhet.

Idag har jag bloggat ikapp mig, svarat på mail och planerat veckan som kommer med nyhetsbrev (du missar väl inte mitt HEJA-rop? Det får så mycket beröm att jag blir alldeles generad), blogginlägg och ett skrivretreat jag ska på. Dessutom har jag kört träning med ett så härligt gäng här på Knippla, som jag gör varje söndag. Idag har vi också haft styrelsemöte i öns nystartade företagarförening och dessutom ett möte om finansiering och utveckling av Föreningsgården här på Knippla.

Och på söndagen

Ja, det är som att söndagar är en enda härlig bonusdag för mig. Då energin är tillbaka efter en ledig lördag och oftast en ledig fredag eftermiddag också. Och vet ni vad jag tror? Jag tror att det är något med att jobba på de där lösa bolinerna och söndagar är som klippta och skurna för för den approachen. Det är ju egentligen en ledig dag. Är ni med?

Och imorgon är det måndag, då drar en ny rolig arbetsvecka igång. En kort sådan, eftersom jag drar på skrivretreat torsdag till söndag.

Oavsett om vi jobbar söndagar eller inte, så ses vi snart här igen. Tills dess: HEJA er, allihop.
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog, nybadad, oktober på Knippla, västkusten — och som de allra flesta söndagar slapp jag duscha efter träningen, eftersom havet låg och väntade på mig …

Hela havet stormar

Det är inte bara för att jag måste på grund av hundar som jag går ut en dag som denna. Eller går och går. Stretar dubbelvikt är nog en bättre beskrivning på promenaderna idag. Och på klipporna kröp jag till och med. Men man vill ju inte missa naturens alldeles egna skådespel, eller hur? Snacka hela havet stormar.