ö-liv

I Killiney hoppade jag i Irländska sjön

Dubbelhajk i Dublin kallar vi den, dagen på vår tågluff då vi först vandrade i Howth och sen i Killiney. Och jag hoppade i Irländska sjön! Så salt o vågigt och alldeles … alldeles underbart.

Ja, ni kan ju se själva. Här är vi på The pyramide of Dublin, för att få ännu bättre utsikt (och för att det är kul att klättra upp på saker man kan klättra på):

Killiney hills, utsikt, — Claes systerdotter Amélie visar vägen

I Killieny hills, pyramide of Dublin, utsikt, tågluff, — Claes systerdotter Amélie visar vägen

Livet med interrailkort är toppen, eftersom vi kan tåghoppa hur mycket vi vill. I morse tog vi ju först tåget från Dublin till Howth, nordost om Dublin, och efter vår hike där till Dalkey, sydost om stan. När vi passerade Dublin hoppade Claes systerdotter Amélie (som pluggar i Dublin, vet inte om jag har berättat det än?) på och visade vägen.

När vi klev av i Dalkey hamnade vi först bland de flådiga husen där bland andra Bono bor. Han visste nog inte att jag skulle komma, för jag såg honom ingenstans, men gott om stora, exklusiva hus var där i alla fall. Bakom välklippta häckar …

Killiney Hills

Ja, så kom vi då upp till Killiney hills och för kanske sjuhundratredje gången den dagen sa jag både åh! och ah! över havet, utsikten och hela härligheten.

I Killieny, hike, tillsammans, tågluff, Malin Lundskog

Och i Killiney hoppade jag i Irländska sjön

Tågluffens första bad blev i Killiney, i Irländska sjön som var mycket saltare och mycket mycket kallare än mitt vanliga Kattegatt. Men ändå precis så som salta bad bad brukar vara: alldeles underbart. Det syns inte på de här bilderna, men det var ganska vågigt och nedersta trappsteget på stegen låg i jämnhöjd med vattenytan vilket gjorde det lite klurigt att komma upp. I är ju sällan ett problem, eller hur?

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, Malin Lundskog — mot badet!

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, hike — vägen mot badet

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, Malin Lundskog, havet — vägen mot badet

Jag hade fullt upp med att packa ner regnrock när vi lämnade Dublin i morse och kände inte för att bära grejer i onödan, så bikinin fick stanna hemma på hotellrummet. Men, sport-bh och trosor funkar ju lika bra att bada i, eller hur? I alla fall tycker jag det och i Killiney hoppade jag i Irländska sjön utan att tänka på något annat än friheten i att bada

Regnrocken hade jag ingen användning av förresten och varenda irländare vi har träffat tror inte att ni därhemma kommer att tro på oss när vi säger att det inte har regnat en droppe under våra dagar i Dublin. Men det är sant.

Nu har vi en dag kvar här i Dublin innan vi drar vidare till Nord-Irland och Belfast. Men vi ses säkert här innan dess. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om vår tågluff? Jag uppdaterar med länkar till alla inlägg om tågluffen här.

Vi tog tåget till Howth

Idag tog vi tåget igen, först åt nordväst för en cliffwalk i Hoath och sen åt nordost för en eftermiddagssväng i Killiney (återkommer till den rutten). Det är det HÄR jag har längtat efter i över trettio år. Gröna kullar, branta stup, fiskelägen och hav. Wow!

Väder, vind och vackra vyer

Vi tog tåget till Hoath, småbåtshamn, tågluff

Hoath, hike, branta klippor — Jo, det killade i magen ibland

Vi tog tåget till Hoath, den gröna ön, Dublin — … och samtidigt som jag gick och tänkte på alla brittiska deckare jag kunde komma på och på att möta nån som lägger fälleben på en, undrade Claes hur det skulle vara att sätta sig på en plastpåse och åka ner.

Vi tog tåget till Hoath, hike och utsikt — mot Baily Lighthouse

Vi tog tåget till Hoath, klippor fyllda med fåglar — Det tog en stund innan jag såg att klippväggen var knôkad med måsar

Hoath, utsikt, tågluff, sjöräddningen — färgerna!!!

hike i Hoath, tågluff — inte jättemycket folk, men ändå. Folk.

hike nära Dublin, Malin Lundskog — Eventuellt var ingen gladare än jag

I detta gick vi hela dagen och kände oss hemtama i doften av hav och kaprifol.

Vädret i Dublin har, oavsett prognos, hållit sig till molniga morgnar, kyliga vindar och soliga eftermiddagar under våra dagar här. Ganska skönt att turista runt i, i alla fall i lä. Och i Hoath steg värmen ordentligt under hajken som var ganska backig mellan varven.

Om ni nån gång är i Dublin, så är Hoath ett supertips. Ingen av oss är jättebra (vad nu det innebär) på att turista i städer, utan vi var glada över att vi tog tåget till Hoath.

Ni hittar mer om vår tågluff här och snart kommer ännu mer. Prenumerera gärna på bloggen för att inte missa nåt😇.

ses snart och tills dess: heja er! Kram Malin Lundskog

Att vara är inte alls som att göra

Att vara utan att göra eller prestera, vilka kontraster ändå. Skillnaden blev väldigt tydlig efter två dagar på tåg och idag på plats i Dublin.

Det är som att jag alltid vill ha en framåtrörelse och när tåget inte längre tar mig framåt och jag lutar mig tillbaka, behöver jag själv stå för rörelsen. Drivet.

I två dagar har jag suttit (lite väl) still och bara varit. Inte för att vara är så bara, men ni fattar. Och idag kom alltså vår första dag på tågluffen på samma plats. Och jag fick fullt upp med att göra. Gå till den parken (Phoenix park), göra besöket på bryggeri (Guinness), testa den där restaurangen (blev till slut Chequer Lane by Jamie Oliver), med frågor som vad ska vi göra sen och hur planerar vi morgondagen irrande i huvudet.

Som om jag när den fysiska resan pausar, behöver skapa en resrutt med stationer att hänga upp dagen på? När upplevelsen av en ny stad inte blir mindre för att jag inte prickar av en lista av att göra-punkter. Kanske till och med tvärtom? Att vara är också ett sätt att resa. Jag testar det imorgon och kanske är det kontrasterna av att vara och att göra som är grejen. Både med resan och livet?

Ses snart, tills dess: HEJA!

kram Malin Lundskog

mer om vår tågluff hittar ni här (jag återkommer om restaurang- och utflyktstips, för det vi gjorde idag var toppen)

Alla tåg var sena och tajmingen perfekt

Idag kom vi till Dublin. Trots att alla tåg var sena, från Sverige, genom Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, England till Wales var sena så var tajmingen perfekt. Vi klev av vårt sista tåg i Holyhead, lite osäkra på vart vi skulle gå för att komma till färjan. Det hade vi verkligen inte behövt vara. Ungefär tre meter efter avstigning hittade vi en skylt som pekade oss mot färjan. Vi kom till incheckningen i precis rätt tid och drygt tre timmar senare var vi i Dublin. (Med en transferbuss som enligt tidigare info var en no cash-service, men chauffören som körde oss tog enbart kontanter 😇)

Det där med skyltar är förresten nåt jag återkommer till snart …

Som jag skrev igår så är lugnet mitt kanske allra bästa packtips och det har vi haft glädje av idag också. Vi har nämligen bland annat blivit utslängda från en tågvagn …

Vi blev utslängda från tågvagnen

Ja, vi satte oss på platserna vi hade bokat men när vi visade våra interrailkort tillsammans med platsbokningen blev tågmänniskan som galen. Han skällde ut oss och ryade om att vi absolut inte hade där att göra 😅 . Kunde väl inte vi hjälpa att vi hade råkat boka första klass?

Tipset för dagen för er som ska ut och tågluffa: skit i att boka platsbiljetter mellan Crewe och Chester, även om det står att det är obligatoriskt.

Trots att alla tåg var sena, kom vi i rätt tid

Ombord på färjan njöt vi av havet. Sådär som man gör ni vet, havet är ju alltid … havet.

Vi var trötta, kvällen blev sen men vi fick oss en öl och livemusik i Temple bar (detta som jag har drömt om i över trettio år) och min mans systerdotter, som pluggar i Dublin, hann krama oss. Tänk att trots att exakt alla tåg var sena så kom vi hit till Dublin, med färjan vi hade tänkt att ta. Vilken tajming va?

Ojojoj så skönt det ska bli att sova.

heja alla, vi ses snart! Kram Malin Lundskog

Mer om vår tågluff hittar ni här och stay tuned, för mer kommer. Bland annat om Eurostar och allt vi lär oss om både tågluff och oss själva längs vägen.

Packtips för tågluff: lugn och nyfikenhet

Just nu sitter vi på sista sträckan av vår första tågluffardag. Och vilken dag! Insikterna och lärdomarna har strösslats över och inom oss. Som det här med lugn och nyfikenhet till exempel. Hade vi inte haft det i bagaget så är jag faktiskt inte helt säker på att vi hade kommit hela vägen till Bryssel idag. Okej, vi är inte där än. Men snart!

Missar vi tåget, så går det alltid fler

Vi tog tåget från Göteborg till Köpenhamn i morse. Ett tåg som i vår tidtabell (i appen Railway, som jag berättade om i inlägget Vi ska ut och tågluffa) skulle vara framme så att vi hade nästan trettio minuters marginal till nästa tåg. Visst, vi har också hängt med på hur det ser ut med tåg och banverk och förseningar, men. Missar vi nästa, så missar vi det resonerade vi.

Hur som: tåget till Köpenhamn var försenat, men det hängde liksom på marginalen och då blev vi sugna på att hinna. Självklart, eller hur? Och i samma stund kände jag verkligen hur jag aktivt valde lugnet. Herregud, jag hade lika gärna kunnat gå igång och stressa upp mig 😳 (min man är däremot nästan alltid lugn).

Så med min lånade ryggsäck (tack, mamma!) stod jag och andades lugnt när tåget rullade in på stationen. När dörrarna väl öppnades däremot, då sprang jag. Först som en yr höna, för vilken plattform skulle vi eventuellt hitta tåget mot Hamburg på? Ja, när vi hittade rätt spår sprang vi utav helvete och GiSSA vad? Jepp, vi hann. Vilken högvinst va?

Med nyfikenhet och lugn kommer man långt

Och sen har det fortsatt på den vägen, med några (många) lugna, sköna timmar mellan Köpenhamn och Hamburg och sen ett ganska jätteförsenat tåg från Hamburg mot Köln.

I väntan på tåg i Hamburg och känslan av att det är som det är, eller hur?

På det tåget, när vi insåg att hoppsan sa, vi kommer kanske (ett kanske som efter en stund byttes ut mot definitivt) att missa tåget från Köln till Bryssel så packade vi upp lugnet igen, tillsammans med nyfikenhet. Ni vet den där nyfikenheten som gör att man inte dömer och är lite open minded gentemot det som ska hända? Med den frågade vi den tyska konduktören hur det stod till med anslutningar och om möjligtvis tåget till Bryssel kunde vänta (hallå! Vi tågluffar med interrailkort och har väl ingen rätt att …). Konduktören kollade och kom sedan med den glädjande nyheten: tåget väntar. Inte bara på oss, men ändå?

nyss var himlen såhär fin, när vi tittade ut genom tågfönstret

Nu är det kolsvart utanför fönstret och vi närmar oss Bryssel, där vi sover i natt. Imorgon? Eurostar under kanalen över till London, tåg vidare mot Wales och därifrån färjan till Dublin. Ja, det där är vår plan. Sen vet man ju aldrig och det är därför mitt första packtips gör tågluff är just nyfikenhet och lugn. För vad är det värsta som kan hända och varför förutsätta att det inte kommer att funka? Förresten, det där med lugn och nyfikenhet kanske inte bara är ett packtips för tågluff. Det är ju världens tips för livet.

Heja er, vi ses snart igen.

kram Malin Lundskog

Här på ön tvättar vi inte fönster, men …

Här på ön tvättar vi inte fönster, det var något av det första jag lärde mig när vi flyttade ut till Knippla. Då hyrde vi en lägenhet i västerläge och efter första stormen såg vi knappt ut på grund av saltstänkta fönsterrutor. Jag tvingade ut min man att gnugga rent fönstren, men han kom ganska snabbt in igen efter att de luttrade öborna skrattande sa till honom att sluta. Snart regnar saltet bort. Eller så kommer det nytt. Så what´s the point liksom?

Sen den dagen har vi inte tvättat några fönster, för de hade helt rätt öborna. Det regnar snart bort och dessutom blir ju fönstren inte smutsiga, som de blir i stan. Här finns ju inga direkta avgaser. Så skönt.

Här på ön tvättar vi inte fönster, men det kan hända att jag tänker om. Vi får se. Sedan renoveringen av huset har hundarna ett nytt favoritställe där de står och väntar in husse, matte eller någon annan rolig besökare. Soffan. Där står de och viftar och trycker upp nosarna mot rutan och jag kan ärligt talat lämna huset enbart för att få komma hem och se deras söta nunor från utsidan.

kladdiga fönsterrutor, solsken, här på ön tvättar vi inte fönster — solen avslöjar typ allt …

Här på ön tvättar vi inte fönster, springerspaniels, kladdiga fönsterrutor — solen avslöjar typ allt …

Vi får se hur det blir med fönstertvätten, men söta är de hur som helst, Brorsan och Jackson. Så värt kladdiga rutor. Så, det där med fönstertvätt … Jag vet inte.

Vill ni se när de viftar på svansen? Kolla här:

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Mycket har hänt sedan vi lärde oss att inte tvätta fönster

Lägenheten vi bodde i när vi flyttade ut för tre år sedan hyrde vi på rivningskontrakt, läs mer om det här. Otroligt vad mycket som har hänt sedan dess. På ena ändan av tänk att -skalan hittar vi: Tänk att vi hittade vårt fina hus, som vi nu har gjort ännu finare. På andra ändan hittar vi: Tänk att lägenhet vi hyrde då brann ner, tillsammans med vår restaurang?! Branden på Knippla kan ni läsa mer om här.

Ja, om jag kommer att tvättar fönster återstår alltså att se, just nu njuter jag av glada hundar och solen. Prioriteringar va?!

Ses snart! TIlls dess: KRAM!
Malin Lundskog