ö-liv

Att vara är inte alls som att göra

Att vara utan att göra eller prestera, vilka kontraster ändå. Skillnaden blev väldigt tydlig efter två dagar på tåg och idag på plats i Dublin.

Det är som att jag alltid vill ha en framåtrörelse och när tåget inte längre tar mig framåt och jag lutar mig tillbaka, behöver jag själv stå för rörelsen. Drivet.

I två dagar har jag suttit (lite väl) still och bara varit. Inte för att vara är så bara, men ni fattar. Och idag kom alltså vår första dag på tågluffen på samma plats. Och jag fick fullt upp med att göra. Gå till den parken (Phoenix park), göra besöket på bryggeri (Guinness), testa den där restaurangen (blev till slut Chequer Lane by Jamie Oliver), med frågor som vad ska vi göra sen och hur planerar vi morgondagen irrande i huvudet.

Som om jag när den fysiska resan pausar, behöver skapa en resrutt med stationer att hänga upp dagen på? När upplevelsen av en ny stad inte blir mindre för att jag inte prickar av en lista av att göra-punkter. Kanske till och med tvärtom? Att vara är också ett sätt att resa. Jag testar det imorgon och kanske är det kontrasterna av att vara och att göra som är grejen. Både med resan och livet?

Ses snart, tills dess: HEJA!

kram Malin Lundskog

mer om vår tågluff hittar ni här (jag återkommer om restaurang- och utflyktstips, för det vi gjorde idag var toppen)

Alla tåg var sena och tajmingen perfekt

Idag kom vi till Dublin. Trots att alla tåg var sena, från Sverige, genom Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, England till Wales var sena så var tajmingen perfekt. Vi klev av vårt sista tåg i Holyhead, lite osäkra på vart vi skulle gå för att komma till färjan. Det hade vi verkligen inte behövt vara. Ungefär tre meter efter avstigning hittade vi en skylt som pekade oss mot färjan. Vi kom till incheckningen i precis rätt tid och drygt tre timmar senare var vi i Dublin. (Med en transferbuss som enligt tidigare info var en no cash-service, men chauffören som körde oss tog enbart kontanter 😇)

Det där med skyltar är förresten nåt jag återkommer till snart …

Som jag skrev igår så är lugnet mitt kanske allra bästa packtips och det har vi haft glädje av idag också. Vi har nämligen bland annat blivit utslängda från en tågvagn …

Vi blev utslängda från tågvagnen

Ja, vi satte oss på platserna vi hade bokat men när vi visade våra interrailkort tillsammans med platsbokningen blev tågmänniskan som galen. Han skällde ut oss och ryade om att vi absolut inte hade där att göra 😅 . Kunde väl inte vi hjälpa att vi hade råkat boka första klass?

Tipset för dagen för er som ska ut och tågluffa: skit i att boka platsbiljetter mellan Crewe och Chester, även om det står att det är obligatoriskt.

Trots att alla tåg var sena, kom vi i rätt tid

Ombord på färjan njöt vi av havet. Sådär som man gör ni vet, havet är ju alltid … havet.

Vi var trötta, kvällen blev sen men vi fick oss en öl och livemusik i Temple bar (detta som jag har drömt om i över trettio år) och min mans systerdotter, som pluggar i Dublin, hann krama oss. Tänk att trots att exakt alla tåg var sena så kom vi hit till Dublin, med färjan vi hade tänkt att ta. Vilken tajming va?

Ojojoj så skönt det ska bli att sova.

heja alla, vi ses snart! Kram Malin Lundskog

Mer om vår tågluff hittar ni här och stay tuned, för mer kommer. Bland annat om Eurostar och allt vi lär oss om både tågluff och oss själva längs vägen.

Packtips för tågluff: lugn och nyfikenhet

Just nu sitter vi på sista sträckan av vår första tågluffardag. Och vilken dag! Insikterna och lärdomarna har strösslats över och inom oss. Som det här med lugn och nyfikenhet till exempel. Hade vi inte haft det i bagaget så är jag faktiskt inte helt säker på att vi hade kommit hela vägen till Bryssel idag. Okej, vi är inte där än. Men snart!

Missar vi tåget, så går det alltid fler

Vi tog tåget från Göteborg till Köpenhamn i morse. Ett tåg som i vår tidtabell (i appen Railway, som jag berättade om i inlägget Vi ska ut och tågluffa) skulle vara framme så att vi hade nästan trettio minuters marginal till nästa tåg. Visst, vi har också hängt med på hur det ser ut med tåg och banverk och förseningar, men. Missar vi nästa, så missar vi det resonerade vi.

Hur som: tåget till Köpenhamn var försenat, men det hängde liksom på marginalen och då blev vi sugna på att hinna. Självklart, eller hur? Och i samma stund kände jag verkligen hur jag aktivt valde lugnet. Herregud, jag hade lika gärna kunnat gå igång och stressa upp mig 😳 (min man är däremot nästan alltid lugn).

Så med min lånade ryggsäck (tack, mamma!) stod jag och andades lugnt när tåget rullade in på stationen. När dörrarna väl öppnades däremot, då sprang jag. Först som en yr höna, för vilken plattform skulle vi eventuellt hitta tåget mot Hamburg på? Ja, när vi hittade rätt spår sprang vi utav helvete och GiSSA vad? Jepp, vi hann. Vilken högvinst va?

Med nyfikenhet och lugn kommer man långt

Och sen har det fortsatt på den vägen, med några (många) lugna, sköna timmar mellan Köpenhamn och Hamburg och sen ett ganska jätteförsenat tåg från Hamburg mot Köln.

I väntan på tåg i Hamburg och känslan av att det är som det är, eller hur?

På det tåget, när vi insåg att hoppsan sa, vi kommer kanske (ett kanske som efter en stund byttes ut mot definitivt) att missa tåget från Köln till Bryssel så packade vi upp lugnet igen, tillsammans med nyfikenhet. Ni vet den där nyfikenheten som gör att man inte dömer och är lite open minded gentemot det som ska hända? Med den frågade vi den tyska konduktören hur det stod till med anslutningar och om möjligtvis tåget till Bryssel kunde vänta (hallå! Vi tågluffar med interrailkort och har väl ingen rätt att …). Konduktören kollade och kom sedan med den glädjande nyheten: tåget väntar. Inte bara på oss, men ändå?

nyss var himlen såhär fin, när vi tittade ut genom tågfönstret

Nu är det kolsvart utanför fönstret och vi närmar oss Bryssel, där vi sover i natt. Imorgon? Eurostar under kanalen över till London, tåg vidare mot Wales och därifrån färjan till Dublin. Ja, det där är vår plan. Sen vet man ju aldrig och det är därför mitt första packtips gör tågluff är just nyfikenhet och lugn. För vad är det värsta som kan hända och varför förutsätta att det inte kommer att funka? Förresten, det där med lugn och nyfikenhet kanske inte bara är ett packtips för tågluff. Det är ju världens tips för livet.

Heja er, vi ses snart igen.

kram Malin Lundskog

Här på ön tvättar vi inte fönster, men …

Här på ön tvättar vi inte fönster, det var något av det första jag lärde mig när vi flyttade ut till Knippla. Då hyrde vi en lägenhet i västerläge och efter första stormen såg vi knappt ut på grund av saltstänkta fönsterrutor. Jag tvingade ut min man att gnugga rent fönstren, men han kom ganska snabbt in igen efter att de luttrade öborna skrattande sa till honom att sluta. Snart regnar saltet bort. Eller så kommer det nytt. Så what´s the point liksom?

Sen den dagen har vi inte tvättat några fönster, för de hade helt rätt öborna. Det regnar snart bort och dessutom blir ju fönstren inte smutsiga, som de blir i stan. Här finns ju inga direkta avgaser. Så skönt.

Här på ön tvättar vi inte fönster, men det kan hända att jag tänker om. Vi får se. Sedan renoveringen av huset har hundarna ett nytt favoritställe där de står och väntar in husse, matte eller någon annan rolig besökare. Soffan. Där står de och viftar och trycker upp nosarna mot rutan och jag kan ärligt talat lämna huset enbart för att få komma hem och se deras söta nunor från utsidan.

kladdiga fönsterrutor, solsken, här på ön tvättar vi inte fönster — solen avslöjar typ allt …

Här på ön tvättar vi inte fönster, springerspaniels, kladdiga fönsterrutor — solen avslöjar typ allt …

Vi får se hur det blir med fönstertvätten, men söta är de hur som helst, Brorsan och Jackson. Så värt kladdiga rutor. Så, det där med fönstertvätt … Jag vet inte.

Vill ni se när de viftar på svansen? Kolla här:

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Mycket har hänt sedan vi lärde oss att inte tvätta fönster

Lägenheten vi bodde i när vi flyttade ut för tre år sedan hyrde vi på rivningskontrakt, läs mer om det här. Otroligt vad mycket som har hänt sedan dess. På ena ändan av tänk att -skalan hittar vi: Tänk att vi hittade vårt fina hus, som vi nu har gjort ännu finare. På andra ändan hittar vi: Tänk att lägenhet vi hyrde då brann ner, tillsammans med vår restaurang?! Branden på Knippla kan ni läsa mer om här.

Ja, om jag kommer att tvättar fönster återstår alltså att se, just nu njuter jag av glada hundar och solen. Prioriteringar va?!

Ses snart! TIlls dess: KRAM!
Malin Lundskog

Vänner va?! Vilken rikedom att ha dem.

Jag är så glad och tacksam över mina vänner. Ja, över mina andra kompisar också förstås. Och min man, våra barn och mina föräldrar och alla andra människor jag har omkring mig. Men vännerna. Det är nåt speciellt med dem. Några av mina allra bästa hälsade på mig här på ön igår. Vilken dag. Vilka samtal. Vilken gåva till livet!

vänner va, Malin Lundskog, Knippla, soffa i Knippla gästhamn — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Knippla gästhamn, soffa, vänner, Malin Lundskog — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Picknick med utsikt

Även om vi har skaffat oss dunderutsikt hemma efter renoveringen, så är det inte mycket som slår promenad och picknick, eller vad säger ni? Så efter hustitt tog vi med oss pick och pack ut på slingan och landade på en läig bänk med utsikt.

picknick på Knippla med utsikt, vänner va, Malin Lundskog — picknick med utsikt

matig sallad, picknick på knippla med vänner, utsikt, västkusten — Jag hade gjort matig sallad *på Havreris (så himla gott), färsk vitkål, romansallad, tomater (åh, de svenska nu!),*
*chili, picklad lök och svensk grillost*.
Som tur var kom Claes hem och fixade go dressing på balsamicovinäger, olivolja, crema di balsamico, basilikasalt
(som jag har gjort på egenodlad basilika).

Självklart ville Brorsan och Jackson vara med i händelsernas centrum, he he.

springer spaniels på picknick i räddeviga, Knippla, västkusten, vänner va

Brorsan, springer spaniel, utsikt, västkusten, Knippla

Det här var en sån där dag då vänskapsbanden vi har vävt blev ännu starkare och tryggare. Magi ändå, att vi som har känt varandra i allt mellan fyrtio och femtio år (F A T T A R ni?!) fortfarande är nyfikna på varandra. Att vi inte förutsätter att vi är desamma nu, som vi var då.

Jag skulle vilja säga att vi igår var ett perfekt skolexempel på hur man fördjupar och förstärker relationer, nämligen genom samtal och att öppet våga visa sin sårbarhet. En heldag med sånt. Snacka hälsoretreat!

Malin Lundskog kör lastmoppe, vänner va, Knippla, västkusten, Bohuslän — om jag gillar min lastmoppe? You bet! Särskilt när jag får lasta den med vänner.

Snipp snapp snut, så tog besöket slut

Efter en heldag med hur mycket gôtt snack som helst, mängder med glada skratt och säkert en tår eller två, åkte de tillbaka till fastlandet. Men livet på ön fortsatte, på en helt ny nivå. En rikare.

Ni vet, när man inser hur värdefullt det är att vi genom åren har hittat tillbaka igen efter de där gångerna vi har varit trötta på varandra, kanske inte pratat på ett långt tag eller helt enkelt inte varit i fas med varandra. Kan det vara så att om vi accepterar att relationer böljar fram och tillbaka, närmare ibland och med ökat avstånd mellan varven, så är det lättare att fördjupa och lära sig mer om varandra? Och sig själv. Goddammit. Och sig själv.

färjan från knippla till burö, vänner va, västkusten,

Vilka vänner va?

Ja, kolla vad jag fick: boken Vänskap av Mark Levengood. Va?

”Utan mina vänner hade mitt liv varit så fattigt, ja mer än så – jag tror att ett människoliv är så gott som omöjligt utan vänskapsband.”
Mark Levengood, Vänskap

Mark levengoods bok Vänskap, vänner va, Malin Lundskog

Jag har reflekterat massor över det här med vänskap den senaste tiden, det har ni kunnat lyssna på i podden Mitt perfekta liv där vi ägnade avsnitt fjorton åt vänner och andra kompisar och där vi i poddens tredje avsnitt diskuterar den perfekta vänskapen. Dessutom har jag en hel formel i min bok GLAD FRi STARK som heter att umgås och ur viktigt det är för hälsan. Jag håller med Mark om att livet blir fattigt utan vänner. Och inte alls lika hälsosamt.

Det är inte bara som Mark och jag tycker så, det finns forskning som visar på det. Sociologen Mats Hilte skriver till exempel i sin bok Den moderna vänskapen om fyra tecken som kännetecknar sann vänskap och det är att den bygger på frivillighet, någon form av likhet, ömsesidighet och tillit. Det kan jag skriva mer om, men idag ville mest berätta om hur viktig vänskap är för mig.

Vi tog båten till Grötö

Fyra-fem öar söderut (det beror på hur man räknar) ligger en ö som jag inte har varit på sedan jag var så liten att jag inte ens minns att jag har varit där. Men den här helgen minns jag, i maj i år. Då vi undrade varför vi satt hemma, när vi kunde vara på sjön? Solen strålade, majvinden var sådär lagom kylig och vi hade absolut inte ett enda måste i hela världen. Livet var gôtt, med andra ord, så vi tog båten till Grötö.

Med en fullpackad kylväska i ena handen och en bok i den andra (finns ingenstans jag läser så bra som ombord på båten) hoppade jag upp på lastmoppen och drog ner till hamnen. Där kom vi på att täckena har legat ovädrade ombord hela vintern och att batteriet inte tar laddning. Men, vad gör det när man kan vädra täcken när man vill och ladda batteriet genom att köra? I N G E N T I N G !

båten till Grötö, Knippla, Bohuslän, västkusten, Göteborgs skärgård — här lämnar vi Knippla bakom oss

Semesterkänsla på nära håll och kort avstånd

Turen gick söderut från Knippla till Grötö via Björkö, Hälsö, Öckerö och Kalvsund. På Grötö hittade vi en ledig plats bland y-bommarna och slapp ligga i bredd med de andra båtarna i Grötös lilla, lilla gästhamn. Vi undviker att ligga långsides utanför andra båtar, det blir liksom ett för stort projekt att komma i land och sedan ombord igen, med hundarna. Och apropå lilla hamn, så är det inte en hamn att komma in sent en högsommarkväll till. Då är det nog svårt att få plats.

Men vi hade båtsemester på Grötö i ett helt dygn. En ö som inte ens ligger fyra distansminuter (eller sju kilometer) söderut. Visst är det härligt att vi inte behöver ta oss varken långt bort eller vara borta lång tid, för att ta semester?

Grötö gästhamn, Göteborgs skärgård, flytväst

Grötö, den gröna ön?

Tänk att det kan vara sån skillnad på natur, mellan öar som ligger så nära varandra? Grötö är ju en grön ö! Kände Brännö-vibbar svepa över ön när vi tog eftermiddagspromenad runt i alla fall halva ön. Den andra halvan tog vi nästa dag. Det första vi hittade på vår promenad var ett hundbibliotek. Vilken grej! Funderar på om jag ska importera idén till Knippla.

hundbibliotek, Grötö, Springer spaniels — vilken bibbla va, dr man kan låna bollar, ben och pinnar …

grötö, båtliv, västkusten, vädersten — den här stenen skulle jag också vilja h med mig till Knippla, he he he

Och så strosade vi vidare runt den mysiga ön, hundarna badade på en strand medan jag höll mig tills vi kom tillbaka till båten. På utsidan piren där vi låg fanns en finfin badtrappa, dit de som bastade också gick. Jo, det finns en bastu i hamnen också som verkade ganska välbesökt, men den testade vi aldrig.

vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

utsikt, Grötö, strand — vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

solnedgång, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, båtliv, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, hundliv, båtliv — ju närmare, desto bättre

kvällssol, södra Bohuslän, Grötö — Utsikten från tabberaset av kylväskan

I kvällssolen satt vi och tittade på sommaren som kom i maj, njöt av hur stilla havet faktiskt kan vara och över att vi nästan tömde kylväskan. Skönt, eftersom vi inte vågade använda kylen på grund av att batteriet inte laddar på landström av någon anledning.

För er som spelar boules finns det en bana i hamnen och det var rätt många båtgäster som spelade lördagskvällen när vi låg i hamnen. Dock inte vi, även om vi ju har upptäckt att det är riktigt kul att spela. Nästa gång!

Morgonpromenaden runt Grötö

Efter en halvgod natts sömn gick hundarna och jag på morgonpromenad. Inte för att vi inte gör det varje dag, men promenader är ett fint sätt att upptäcka nya platser på, det tycker både Brorsan, Jackson och jag. Vi tog oss mot öns södra udde och blickade in över Göteborgs hamninlopp och södra skärgården, som var mina hemmahoods med båten innan vi flyttade till Knippla.

båtliv, Grötö, utsikt, hamninlopp Göteborg — De är inte så lite stora, de där fraktbåtarna …

Sen var semestern slut

Efter bad och frukost och en stunds läsande (som sagt, älskar att läsa ombord) kastade vi loss och tog omvägen under Fotöbron och hem väster om Hönö, Öckerö och Hälsö. Ni vet, där havet breder ut sig och man inte ser ett enda land i sikte västerut. Däremot såg vi en hel drös (skock? stim?) tumlare. Så fina de är, alltså (även om de inte fastnade på bild den här gången).

Och vips! Så var semestern slut. Men såna här helger, där vi kör och gör utan plan, kopplar av och bara är – de är guld värda och det känns som att jag kommer hem som en helt annan människa. hur kort tid och distans resan än har varit. Som en bättre människa kanske är mer korrekt, för jag är ju fortfarande jag. Och dessutom bor jag i semesterparadiset självt, så det där med att semestern är slut är en aningens överdrivet, he he …

Vill du till Grötö utan egen båt?

För dig som vill till Grötö utan egen båt går det färja från Lilla Varholmen (på Hisingen) till Björkö. Från Björkö går färjan över till Grötö. Den sista färjan är personfärja, så har du tagit dig till Hisingen med bil är mitt hetaste tips att lämna den där, eller möjligtvis på Björkö, dit du åker med bilfärja. Vet dock inte hur det är med parkeringsmöjligheter där.

båten till Grötö, västtrafik, södra bohuslän — här är västtrafiks båt på väg mot Grötö

På ön finns en restaurang, som inte hade öppnat för säsongen när vi var där och dessutom finns möjligheter att hyra boende. Grötö är ett hemestertips du kan läsa mer om här. Vill ni ha fler tips på semesterturer i Göteborgstrakten? Säg till! Mitt hetaste av alla heta tips är förstås Knippla, alla dar i veckan.

Om Knippla skriver jag ju här på bloggen mellan varven. Här finns några av inläggen om min ö.

Vi ses snart igen, på sjön, på land eller här i kommentarerna. HEJA er, sålänge!
Varma kramar Malin Lundskog