ö-liv

Bokklubb, bibliotek och en mobil podd- och skrivarstudio

Idag har jag bokklubb hos mig och laddar med att gå till biblioteket. På vårt bibliotek kan vi låna en hel bokklubbsuppsättning med böcker. Vilken grej, va. Det är ju helt fantastiskt ändå, att de finns våra bibliotek. Och att jag kan trava in där och låna böcker till hela bokklubben.

bokklubb, malin lundskog — Här kommer jag med bokklubbens nästa bok

Ja, så ikväll blir det lasagne (som Claes har fixat!), rödvin och massa härligt prat om böcker. Ser fram emot diskussionen om boken vi har läst tills idag (mer om den här) och om allt annat i livet. Så som det brukar bli på en bokklubb.

En annan kul grej som jag har gjort idag är att spela in podd med Cilla. Varje fredag släpper vi ju nytt avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla och (nästan) varje måndag spelar vi in nytt. Eftersom jag är på språng på måndagar har min poddstudio blivit bilen, för att jag ska hinna med diverse färjor. Idag hade jag utsikt över Öckerö hamn från min poddstudio. Inte så illa, eller hur?

bokklubb, öckerö hamn, podd — utsikt från poddstudion

Måndagar är veckans mest varierade dag för mig, som det ser ut just nu. Förutom att spela in podd har jag träningspass för företagen på Pedagogen Park i Mölndal. På färjan till och från stan passade jag på att skriva idag, det är jiu ändå mananowrimo …

manus, ö-liv, färja — skriver bok på färjan mot fastlandet

Jag gillar mina varierande måndagar precis lika mycket som jag gillar helt obokade dagar när jag inte behöver anpassa mig efter någon. Eller ens träffa någon (ändå gillar jag människor!). Nu blir det bokklubb!

Förresten, apropå bokklubb: Mariannes mirakulösa bokklubb gör comeback i januari. Läs mer här.
Vi ses snart igen, tills dess: länge leve bokklubben!

Vi avslutar hummersäsongen. Eller?

I går var vi ute och lyfte upp de sista burarna. För sista gången den här säsongen. Tror vi i alla fall. Både Claes och jag har så mycket omkring oss just nu, att vi har haft svårt att kunna anpassa oss till att komma ut när det inte är kuling. Eller storm. Och vi avslutar hummersäsongen med att komma hem med hummer. Igen.

vi avslutar hummersäsongen, västkusten, öliv, malin lundskog — Claes tar hand om sista hummern för säsongen

vi avslutar hummersäsongen, fiskmåsar, västkusten — någon minut innan det här, frågade jag var alla måsar är …

hummerburar, västkusten — sen drog vi in mot land med våra hummerburar

För första gången i våra korta hummerfiskare-liv har vi faktiskt fått upp hummer varenda gång vi har varit ute och kollat läget i burarna. Vet inte om det är vi eller säsongen, men nöjda är vi i alla fall. Och inte för att vi behöver mer hummer, men det är ändå med någon slags vemod vi drog upp de sista burarna. För när vi väl har en stund då det inte blåser för mycket samtidigt som båda hinner ge oss ut på sjön, då är det ju så härligt.

Men … det kommer ju fler hummersäsonger. Och det går att ta en tur med båten, utan att ha hummerburar att vittja. Och det är något fint med att vänta och längta och göra saker i säsong. Så, vi avslutar hummersäsongen (man får hålla på till siste november som fritidsfiskare). Eller?

vi avslutar hummersäsongen, knippla hamn, västkusten — strax åker kuporna hem på lastmoppen …

Här på bloggen är det inget som avslutas däremot. Vi ses snart igen och tills dess: heja säsonger!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om vårt hummerfiske hittar ni bland annat här: en måndag med extra allt

Vintervila i hamnen här på Knippla

Två gånger om året är det arbetsdag i hamnen här på ön. Då går vi ut och gör det fint i gästhamnen. Beroende på om det är vår eller höst sätter vi i eller tar upp y-bommarna och bojar som markerar platser i hamnen och som vi dessutom förtöjer i. Och vilken dag vi fick i dag. Bleke och strålande solsken och nu råder det vintervila i hamnen.

vintervila, knippla gästhamn, västkusten — Alla vill åka flotte?
Här åker bojarna som gästbåtar använder för att förtöja vid piren upp.

vintervila i hamnen, arbetsdag, knippla, västkusten — De flesta båtar är redan uppe, nu är det y-bommarnas tur

Arbetsdag, knippla hamn, västkusten — En viktig arbetsuppgift: förse oss som jobbar med kaffe. Och annan dryck …

y-bom, knippla gästhamn, västkusten — Alltså, vet ni vad en y-bom väger???????

arbetsdag i knippla gästhamn, truck, permobil, golfbil — alla möjliga olika fordon kör runt på piren. Men OBS! inga lastbilar, he he

arbetsdag, knippla gästhamn, västkusten, truck

Jag var med och lyfte upp några av y-bommarna och tycker ju ändå att jag är ganska stark. Men. Alltså. Tur att jag inte var ensam. Och att de jag lyfte med hade koll på hur man gjorde. Men ändå. Det är kul att ta i.

vintervila i hamnen, knippla, — och pauserna som är minst lika viktiga som arbetet

vintervila i hamnen, knippla, skrapa, y-bom — lyfter vi inte upp y-bommarna, gör vi rent dem när de är upptagna …

vintervila i hamnen, knippla, arbetsdag — mycket påväxt bliré

Och till sist …

ärtsoppa, vadbinderiet, knippla, hamndag — o så ärtsoppa på det (som jag inte åt pga köttbuljong och jag äter inte kött), med härliga samtal som krydda (de fick jag i alla fall i mig)

knippla gästhamn, akterförtöjning, bojar — vintervila i hamnen. Till nästa arbetsdag …

vintervila i hamnen, hamnkontor, knippla gästhamn, skylt — nu glänser skylten till hamnkontoret för gästbåtar och husbilar som kommer hit

Och till sist var det klart och ärtsoppan varm. Tänk att vi fick en så fin dag, efter stormen igår och blåsten som ska komma imorgon. Och vad fint det här, att vara en del i något. Vara delaktig i att göra en hamn fin. Och redo för vintervila. Vi är bra tillsammans, vi människor!

Apropå vintervila, så är jag nog också redo för det. Synd att det är November och fullt ös på skrivandet (har ni hört senaste avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla, så vet ni att det är MaNaNoWriMo nu och jag har en plan på att bli klar med råmanus på berättelsen jag påbörjade på Fårö i somras).

Vi ses snart igen. Kanske i den vilande hamnen på Knippla, som ni kan läsa mer om här (kolla in vandrarhemmet och vem som är bokningsansvarig där, he he). Och vill ni få koll på MaNaNoWriMo kan ni lyssna på senaste poddavsnittut (här!) eller läsa mer om spektaklet här.

Kram Malin Lundskog

Löptikar och segelfartyg

I dag har jag både fått bekänna färg som matte till två (jävligt!!!) starka hanhundar och njutit till max av att vara öbo. Högt och lågt, som livet självt. Och egentligen började färgbekännelsen för flera dagar sedan, när hundarna upptäckte att det finns löptikar på ön. Tänk er själva att ni går med två stora betongklumpar i varsitt snöre. Klumpar som ena sekunden vägrar att lämna en fläck på marken och som i nästa sekund har fått raketfart under fötterna och med klapprande tänder skulle kunna dra med er till … världens ände? I alla fall om det var där löptiken fanns. Herrenaddååå!

I morse funderade jag starkt på att strunta i att ens gå ut med dem. Men. Det är klart att jag inte gjorde. Sa istället tack för allt gymmande och gillade läget med ganska onjutbara promenader. Kom ju ut i alla fall. I en alldeles fenomenal höstluft.

Fartygen som duschade min själ

Och hade jag inte gått ut hade jag missat de fantastiskt vackra segelfartygen som var ute och glänste idag. Fram och tillbaka och runt runt runt runt seglade de. Och när jag satte mig på en klippa och kände friden från den svaga vinden i seglen på de fina båtarna satte sig faktiskt hundarna ner också. Flåsiga som sjutton, men de höll sig stilla.

löptikar och segelfartyg, utsikt från knippla — de vackra båtarna på väg från Björkö och norrut

möte mellan segelfartyg, utsikt från knippla — ångrar inte att vi satt och tittade på det här

löptikar och segelfartyg, tvåmastaare mellan björkö och knippla — visst är det vackert?

löptikar och segelfartyg, tremastade, tvåmastade, utsikt från knippla

Dragkampen bland doften av löptikar

Efter skutornas dusch av min själ växeldrog vi varandra hem, de där två betongklumparna och jag. Och väl hemma var det dags för deras dusch. Vet ni, jag tror tamejtusan att de lyckas kissa på varandra minst femton gånger under morgonrundan. (En står och sniffar intensivt på den fläck, som den andre bestämmer sig för att kissa på och vice versa … Det är jätteroligt att ha hund, he he.)

löptikar, hanhundar, springer spaniels, nyduschade, knippla — inte alltid så kul att vara hund heller …

Fin lördag ändå, där tålamodet blev prövat och acceptansen vann.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: HEJA livet bland både löptikar och segelfartyg.
Kram Malin Lundskog

En oktoberdag med en början, en mitt och ett slut

En oktoberdag som den här gör att jag älskar oktober ännu mer. Och som vanligt blir livet ännu mer fyllt av njut när havet och en dos omak är inblandat. Jag vet inte hur det är med er, men jag undrar om jag inte njuter lite extra av livet och naturen när det har krävt något av mig. Som i morse när vi klev upp i svinottan, Claes och jag, för att hinna ut en hundrunda innan vi gick ut på sjön i soluppgången för att hämta (som vi säger och låtsas av vi skämtar, men egentligen menar det, he he) hummer.

En början

en oktoberdag, soluppgång, västkusten, utsikt från knippla in mot land — Blickade ut från toppen av ön, in mot land med solen på väg upp.

en oktober dag, morgon i knippla hamn, soluppgång — så här såg det ut när vi lämnade hamnen, en vacker start på en oktober dag som heter duga!

Det är värt så oändligt mycket, att vi gör det här. Tar oss omaket en oktoberdag. Ja, något sådant sa jag till Claes i morse när vi lämnade hamnen i det här ljuset. Så obegripligt vackert. Och så värt att sätta klockan på tidigt larm och pälsa på sig flytoverallen. Även vi här på västkusten har det ganska kyligt på morgonen just nu. I morse kom det till och med rök ur munnen. Är det inte härligt första gångerna för säsongen som det gör det?

En mitt

hav, himmel, sol, oktober — ljuset kom snabbt och i höstluften ser öarna ut som att de flyter en bit ovanför vattenytan, har ni sett det?

Ja, sen hämtade vi hem ett gäng humrar. Inte ens två timmar senare kom vi hem till ön i strålande solsken och Claes tog färjan till stan för att jobba (Restaurangen Two Fat Pigs har jag väl berättat om? Här hittar ni mer om den i alla fall: Two Fat Pigs.) Och jag? Ja, jag gjorde mitt bästa för att skriva en best seller (eller mer troligt en helt annan typ av bok, men ni fattar).

Jag har i alla fall fått till mina femtonhundra ord idag också. Vet inte om det har med den vackra starten på dagen att göra, men jäklar vad det gick snabbt. Så kul jag har med den här berättelsen. Som jag hoppas att det håller i sig.

Och ett slut

Som alla andra dagar har även den här ett slut och i solnedgången tog jag med mig hundarna ut för att njuta av vackret västerut. Alltså vilket färgsprakeri naturen bjuder på. Det är verkligen värt oändligt mycket för mig att ha närheten till naturen. Till soluppgången och solnedgången. En rikedom jag bär med mig i hela mig, inte bara i hjärtat. Livet ändå, oavsett om det är en oktoberdag som denna. En så vacker början, en så rolig mitt och ett så fantastiskt fint slut. Som vilken bästsäljare som helst!

utsikt västerut, solnedgång, knippla — snygg avslutning på en solig oktoberdag, eller hur?

Och vi då? Ja, men vi ses snart igen tycker jag. Tills dess: HEJA oktober!
Kram Malin Lundskog

Solen går ner på Knippla också

Jahaja, då är jag hemma igen. Veckan på Fårö har varit både kort och lång. Ni vet, när det känns som att man knappt har lämnat hemmet innan man är hemma igen, samtidigt som det har gått eoner av tid om man tänker på allt som har hänt. Är ni med? För en sekund sen stod jag bland raukarna på Fårö och tittade på solnedgången. Men vet ni? Solen går ner på Knippla också.

Jo, jag vet det. För jag såg den dala ner bakom Hyppeln (ön strax väster om min ö). Och innan den gick ner hade jag en sån där mysdag med hundarna. Claes är på krogen. Ja, alltså han jobbar. Serverar mat och tydligen en himla massa dricka till alla glada RIngö-festivalbesökare på Two Fat Pigs (jag veeet. Namnet. Duuuh …).

Ja, så Claes har jag knappt sett sen jag kom hem sent sent i natt. Och han åkte tidigt tidigt i morse. Men! Jag har fått hänga med Brorsan och Jackson i alla fall. Och vi har haft en sån där dag. Ni vet en sån där som bara flyter på. I sakta mak.

knippla, springer spaniels, malin lundskog — älskar våra morgonrundor ute i bergen

knippla gästhamn, västkusten — Siste augusti och sommaren håller sig kvar

knippla, trädgård — kollat läget i trädgården

Skördat krondill som ska frysas in. Det närmar ju sig hummerpremiär …

Sakta mak. Ett tempo som passade mig perfekt idag. Rätt trött. Och mer än ganska tom i huvudet efter veckan och alla timmarna i bil igår. Ja och sen gick solen ner och känslan av hemma bäst växte i hela mig. Precis som tankarna på det ofattbara att detta är augustis sista dag.