Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag

Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag. Över livet, mig själv, människor, beteenden, behov, känslor och egentligen över allt. Mitt skönlitterära skrivande är alltså inte bara kreativitet och hitta på och framåtskridande. Det är knökfullt av tillbakablickar, insikter och nyfikenhet på både mig själv och alla andra. Varför gör vi som vi gör? Vad ligger bakom ilska eller glädje? Hur beter vi oss, vad säger vi och hur säger vi något när vi är arga eller glada. Lugna eller oroliga.

Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag, Malin Lundskog, författare, personlig utveckling
Nyss hemkommen efter en löprunda, som också är ett tillfälle då jag reflekterar. Massor!

Speglingen kom som en glad överraskning

Jag är en sucker för kreativitet. Älskar att hitta på och skapa liv både i och för mina karaktärer. Ja, för att inte tala om att drömma om mitt eget liv. Visionera och manifestera om framtiden. Jag har faktiskt inte tänkt på det förrän nu, när jag skriver det här inlägget: all kreativitet som bubblar på insidan är inget annat än reflektioner?

Vet inte om det makes sense (ge mig gärna svenska ord på det uttrycket!), men ju mer jag släpper fram tankar och vågar följa mina infall och nycker i fantasin, desto mer reflekterar jag över hur allt hänger ihop. Vad jag har med hela alltet att göra. Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag och den speglingen kom som en glad överraskning för mig. Skrivandet av en skönlitterär roman har gjort mig ännu mer intresserad av oss människor. Våra beteenden. Normer och våra nedärvda mönster från långt långt tillbaka.

Skriva roman = personlig utveckling?

Jag har skrivit varje morgon i några år nu (läs mer om min morgonrutin här). Skrivit om mig och mitt liv. Skrivit mina drömmar, mina tankar och mina känslor.

Min morgonrutin att skriva har varit en medveten väg på min personliga utvecklingsresa (den som aldrig tar slut?), men vet ni vad: jag hade ingen aning om att mitt romanskrivande också skulle bli ett utvecklande äventyr inom mig själv. Snacka bonuseffekt?!

Min relationsroman kommer ut hösten 2021

Vet ni vad jag tror? Jo, att det är medvetenheten om att skrivandet dels är en enda stor reflektionsresa och att jag genom att skriva (och reflektera!) lär mig så ofantligt mycket om både mig själv och andra. Är det därför det är så ofantligt stort att mitt arbete blir en bok? En relationsroman som kommer ut hösten 2021 (!!!). Vad tror ni?

Vill ni läsa mer om romanen om Marianne och hennes döttrar, stay tuned här på bloggen eller i podden Skriverier med Malin och Cilla! Och häng gärna med mig över till @malinlundskog på Instagram eller min sida på Facebook. Eller båda?

Ses snart igen, hoppas jag!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (ja, på avstånd och med nytvättade händer) Malin Lundskog

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Min perfekta kropp och varför jag ljuger om den är ett intressant fenomen. Och då är det inte min kropp som är det mest intressanta, utan det faktum att jag ljuger om den. Ljuger om den för att minsann visa att jag inser att den inte är stöpt enligt någon perfekt mall. Jag ljuger om den för att inte förhäva mig eller tro att jag är något. Så som många av oss har blivit uppfostrade att göra. Och tro.

min perfekta kropp och varför jag ljuger, Malin Lundskog, podd, kallbad
synd att förstöra en vacker dag vid och i havet med att snacka ner sin kropp?

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Dessutom ljuger jag om min perfekta kropp av gammal vana! Just det kom jag på mig själv med att göra för någon vecka sedan när vi kallbadade, en kompis och jag. Hennes man skulle ta kort på oss (sol, snö, is och kanske den vackraste dagen på hela vintern. Klart vi ville föreviga!) och jag säger samtidigt som jag känner att jag inte alls är så orolig som jag får det att låta: ”fota inte på celluliterna bara!”

Jag säger det av gammal vana. Och för att jag … borde? Gissa vad jag spiller över för känslor till mig själv då? Exakt! Nedvärderande och kom inte här och tro att du är så himla bra-känslor. Det jag säger och det jag tänker påverkar mig. Jag vet ju det där. Och ändå … ändå faller jag i fällan. Gång på gång på gång!

Det räcker nu!

Därför är jag så glad, tacksam och stolt över podden Min perfekta kropp! Den har Viktoria och jag startat för att undersöka de normer som gör att vi kvinnor inte tror att vi är perfekta som vi är. Normer som gör att vi inte vågar visa kanske ens för oss själva att vi är alldeles förträffliga som vi är. Normer som gör att vi letar fel, förstorar det vi inte är helt tillfreds med och jämför oss med andra.

I podden Min perfekta kropp ger vi oss ut på äventyr mot mer självkärlek, acceptans och tolerans. Av oss själva och våra kroppar. Kroppar i största allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet, för oj oj oj vad många påhitt det finns om att vi ska se ut si och posera så. Fy fan, rent ut sagt! Det räcker nu!

min perfekta kropp, podd, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson
Dagens avsnitt är det om att det inte är hela världen

Idag har vi släppt en nytt avsnitt, där vi bland annat pratar om episoden med fotandet under vårt vinterbad. Jag gråter till och med en skvätt över min fina badkompis som fick se en av bilderna på sig själv och tyckte att hon var så fin att hon vill förstora bilden. Om hennes kropp är perfekt? You bet! Om den passar in i mallen ”en perfekt kropp”? Näpp! Hon är alltså som resten av oss. Och det är ju inte hela världen! Hela världen är känslorna vi har inom oss. För oss. Orden vi tänker och säger om oss själva. Till oss själva. Och andra.

Prata om perfekta kroppar

En sak är säker: det hjälper att prata om kroppen. För jag vet efter ungefär femton år som personlig tränare och kursledare inom hälsa att jag inte är ensam om att snacka ner min kropp. Eller att ljuga inför den. Om den. Av både gammal vana och av en kultur som inte anser att vi ska tro att vi är perfekta som vi är. Men det är vi GODDAMMIT!

Podden Min perfekta kropp hittar du där poddar finns och vill du lyssna nu kan du göra det här: Podden min perfekta kropp. Jag har skrivit fler blogginlägg om podden, om kvinnokroppen och om att tycka om sig själv. Några av dem hittar du här:

Lyssna gärna på våra samtal och lägg dig gärna i dem! Har du förslag på vad vi kan prata om är du mer än välkommen att skriva i kommentarerna här, eller maila mig. Det här är ett tillsammans-jobb!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Massa varma kramar,
Malin Lundskog

Med lingonröda näsor tar vi ton i podden

Med lingonröda näsor inleder Cilla avsnitt nummer två i podden Skriverier med Malin och Cilla. Vi är alltså inte bara författare utan också sångare? Nej, men vi sjunger nubbevisor. Kanske hellre än bra, men i alla fall.

med lingonröda näsor, Malin Lundskog, Cecilia Andersson, författare, podcast

I den här episoden av vår podcast om våra författarliv diskuterar vi vad vi har lärt oss under skrivandets gång. Om både oss själva, varandra och om andra. Vi inser att vi är i smörknivsstadiet av vårt skrivande och är tacksamma över att inte behöva gestalta en förlossning …

Ja, ni fattar? Om inte, så kommer ni att göra det när ni lyssnar!

Just det ja, vi frotterar oss i både författarakademier och litterära sällskap. 

Have fun när ni lyssnar, det har vi när vi pratar.

Skriverier med Malin och Cilla avsnitt 2
Med lingonröda näsor …

Förresten, om ni vill veta något om övriga avsnitt hittar ni sammanfattningar av dem här.

ses snart igen! Eller hörs?
Kram Malin Lundskog

Add Skriverier med Malin och Cilla 2: SKRIVERIER med Malin och Cilla S1E2

Det här med att skriva är visst inte bara kreativitet?!

Häng med när Malin Lundskog och Cilla Andersson diskuterar vad de har lärt sig under skrivandets gång. Om sig själva och om andra. Om att de just nu är i smörknivsstadiet av sitt skrivande och om befrielsen i att inte behöva gestalta en förlossning …

Dessutom frotterar de sig i både författarakademier och litterära sällskap. 

 

Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök …

Åka skidor på Knippla? Jodå, det funkar fint! På öarnas ö har vi en fotbollsplan som är som andra fotbollsplaner, bara lite mindre (ja, försök själv att få till alla mått när det är berg, berg, berg och hav he he). Men den är platt. Och i år har det kommit snö även här på västkusten. Snö som ligger kvar, är vit och fin och lätt.

åka skidor på Knippla, Malin Lundskog, P4 Göteborg
Peo Wenander från Morgon i P4 Göteborg hälsar på

Efter att jag lade ut en film på min skidrunda runt fotbollsplan i sociala medier hörde P4 Göteborg av sig. Då förstår ni att det inte är jättevanligt med skidåkarsnö. På en ö. I morse kom Peo Wenander från radion ut till Knippla och hängde med mig en stund i spåren. Han sprang och jag åkte, he he … Här kan du höra inslaget, 1:43 in i programmet.

Åka skidor på Knippla är världens passa på-träning!

Alltså … vi har säkert haft snö i två veckor nu? Känns som att det var längesedan och känns också som en extra varm vinterkram ett år då vi inte åker på skidresa. Den här långlivade, med västkustmått mätt, snön har gjort att jag har kunnat göra något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna göra på Knippla: jag har åkt skidor på ön! Runt runt runt på Tranbärsvallen, som vår fotbollsplan heter. Tjugo varv är visst fem kilometer, sa någon. Det är inte så noga hur långt för min del. Det som är noga är att!

Att leva i långkalsonger och faktiskt kunna kränga på sig pjäxor till frukost, lunch och middag och traska iväg fem minuter hemifrån (allt är fem minuter hemifrån på Knippla tror jag) och ta några, eller många, varv. Tänk dig att se havet åt ena hållet och en snöklädd ö åt andra. Det är grejer det, eller hur? Passa på-träning av rang om du frågar mig. Särskilt när man får spåra sina egna skidspår?

  • Tranbärsvallen, Knippla, snö, skidåkning

Och även om ni däruppe i norr, era mocklisar, tycker att en liten fotbollsplan är blaha så … är det inte det. Inte här. På västkusten. Bättre att åka skidor än inte? Helt enligt min hälsodevis: inget krångel, som jag bland annat skriver om här.

Filmen som lockade radion till ön? Den hittar du här, i mitt Instagramflöde. Se den! Och följ gärna med mig där för fler äventyr!

Oavsett, så hoppas jag att vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (oh ja, på avstånd och med nytvättade händer)

En hemsida från Everday