Bloggen - Sida 165 av 384 - Malin Lundskog

Plastpellets är mitt senaste strandfynd

Plastpellets i massor (13 ton! Fatta mängden det blir!) läckte ut från ett fartyg utanför Danmarks sydkust i februari. Nu flyter de vind för våg … Först spred de sig till Norge där de började kartlägga spridningen. Nu har turen (tur är kanske fel ord, men ni fattar) kommit till oss här på västkusten.

Ni som känner mig vet ju hur mycket havet betyder för mig och nu har jag ju dessutom flyttat ut till en ö (läs mer om flytten till Källö-Knippla här) och kan liksom inte undgå havet även om jag skulle vilja. När jag läste om plastpelletsen tittade jag lite närmare bland all bråte som blåser in i vikarna här och … där låg de. Små vita plastpellets. I massor.

strandfynd, plastpellets, havet, västkusten, Källö-Knippla — strandfynd?

Rapportera in plastfynd

Jag plockar plast nästan, nästan varje dag (läs och se mer om varför här). Men de här är galet pilliga att plocka med sig, så jag gjorde det som jag hoppas är det näst bästa. Jag rapporterade in till Länsstyrelsen som vill kartlägga. Ja, förhoppningsvis blir det någon form av sanering av det hela.

Har du hittat plastpellets? Här hittar du länk till både mer information och till hur du rapporterar in dina strandfynd.

I filmen berättar jag mer om mina plastplockarrundor, för dig som är nyfiken. Tycker att det är ett perfekt sätt att förena nytta med nöje. Ja, jag får ju frisk luft, motion (allt beror ju på vad man gör det till), känslan av att göra nytta och vara behövd, vara en del i helheten vi alla befinner oss i. Och så håller jag på att träna upp Brorsan till bästa plastplockarassistenten! Återkommer om det …

Ja, jag vet att jag säger det om och om och om igen, men ändå: min, din och jordens hälsa hänger ihop. Tätt som tusan! Dela gärna med dig om vad du tänker om det. Och om att plocka plast. Eller klicka bara på tummen upp här nedanför? I alla fall om du får ut något av det jag skriver om.

Vi ses snart igen, med mer hälsosam hållbarhet!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

Varför är helheten en hälsofaktor?

Varför är helheten en hälsofaktor? Vad menas egentligen med helhet? Och hur och var i hela världen hittar man den? Det här svarade Annika Andebark och jag på under vår morgonpromenad/Instagramlive i morse.

Nä, nu skojar jag, klart att vi inte svarade på! Helhet är en del av den existentiella hälsan (läs mer om WHO:s punkter på vad som ingår i existentiell hälsa här) och är den delen av hälsan på topp så har vi tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten i synk. Och vem sjutton kan svara på när det händer för någon annan? Samtalen vi har på torsdagsmorgnar om den existentiella hälsan handlar inte om att ge svar, men att ge (och få!) insikter som kan hjälpa till på vägen till bland annat en känsla av helhet.

Varför är helheten en hälsofaktor?, utonjut, västkusten, Källö-Knippla, promenad, instagram live — här tog jag mig in i lä för att prata …

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Det vi kom fram till i morse var att helheten skulle kunna översättas till att leva i enighet med sina grundläggande värderingar, men … det där låter rätt stelt tycker jag, så jag kör vidare med helhet. Det vi reflekterade över är att det handlar om att känna sig själv så väl att man vet att det här är rätt för mig! Att jag är och gör och lever som jag är tillfreds med. Som gör mig glad och ger mig utrymme att växa, utvecklas och vara ärlig mot både mig själv och alla runt omkring mig. Vad tror du om de tankarna?

Vi var båda överens om att när helheten inte finns med, då är det lätt (are?) att braka in i väggen. något vi är levande exempel på det båda två. När helheten är halv eller trasig på något sätt, då skaver det. Vi kanske inte riktigt vet vad det är som är fel, men … något är det. Kan du känna igen dig i det?

utsikt från min morgonpromenad
helheten … den finns här!

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Och så kom vi in på naturen igen. Och den fysiska rörelsen. Att både naturen och att röra på sig hjälper oss på traven när det handlar om att lära känna sig själv och att hinna tänka klart sina tankar. I naturen är det lättare att hitta sig själv för där är allt accepterat. Och när vi rör på oss (den prestationsfria rörelsen alltså) ger vi tankarna möjlighet att flöda fritt. För den som inte känner sig hemma i att tomglo på en stubbe är rörelsen ett finfint sätt att hamna i tankeflow på. Annars funkar ju stubben också. Och meditationen. Alla sätt är bra, utom de dåliga som mormor brukade säga.

Ja, för precis som när det gäller ungefär allt annat halkade jag in på det långsamma spåret. Att vi behöver långsamheten och reflekterandet för att hitta det vi letar efter. Inte jaga det så infernaliskt utan låta det komma till oss. För att det ska hända är långsamheten nödvändig. Då funkar det inte att rusa på bland måsten och borden.

Dags för nya normer?

Just det ja! Apropå borde, så avslutade vi det hela med att bristen på helhet handlar om att försöka passa in i normerna om hur man ”bör” leva. Så, jag tyckte att det var dags att sätta nya normer i rullning (de är nog redan i rullning, men ändå). Annika tyckte att det lät tungt och valde att sätta sig och skriva istället. Om helhet. Jag valde att gå till utegymmet och därefter hoppade jag i havet. Jag tror att vi gjorde precis det som ger oss helhet. Och genom att leva som vi vill och behöver har vi verkligen gjort vårt för att sätta de nya normerna i rullning?

helhetsfeeling!

Våra diskussioner och reflektioner hittar du nu på min IGTV. Dela gärna med dig av dina tankar här. Eller där … Och häng med oss nästa vecka, då blir det mer existentiell hälsa i flödet.

Här hittar du till vår morgonpromenad

Annika och hennes blogg finns här

Här kan du se mina planerade Instagram lives

Livesändningar på Instagram – utvecklande och tänkvärt.

Livesändningar på Instagram kör jag tillsammans med två instakompisar.

Tisdagar kl 11 pratar Dorotea Petersson och jag om uttryck som att unna sig och om rutiner både morgon, middag, kväll. Bland annat … Du hittar oss varannan vecka på mitt Instagram och varannan vecka på hennes. Rättvist och bra, eller hur?!

Torsdagar kl 8 kommer Annika Andebark på besök till min Instagram. Vi tar en morgonpromenad ihop och diskuterar och filosoferar oss fram till de vad de olika delarna av existentiell hälsa betyder för oss och hur vi kan må existentiellt bättre (kan man säga så?)

Du är varmt välkommen att följa med på både elvakaffe och morgonpromenad som vi förvandlar till livesändningar på Instagram.

Här hittar du mig på Instagram, du kommer in på livesändningarna den vägen.

Ses vi?

Dorro och jag stryker ord ur SAOL
Annika och jag är ute o njuter

BH som håller om både bröst och miljö

BH som håller om både bröst och miljö är ett blogginlägg som innehåller annonslänkar för Pierre Robert SE

Som ni vet så är mitt hetaste tips för miljöhänsyn när det gäller träningskläder att inte köpa några (läs mer om det här: Miljövänliga och klimatsmarta träningskläder). Men ibland måste även jag. Min absoluta favorit-BH för löpning och annan skumpande träning är Pierre Roberts Medium support. Jag har inte testat deras high support, men har hört mig för bland vänner och en av mina storbystade kompisar säger att den är superskön. Och håller utan att skava!

sport-bh - mina favoriter, Pierre Robert, rygg, Malin Lundskog

Mina medium support-BH:ar är mjuka, följsamma och skaver inte ens när jag har använt dem som badkläder och småjoggar hem efter ett dopp. Men nu testar jag Pierre Roberts sport BH:n light support för fösta gången. Wow! Funkar perfekt för mig under promenader, pilatesträning och … som vanlig BH. Orka med obekväma byglar liksom?! Särskilt nu i corona-tider när jag skrotar runt på hemmakontoret i träningskläder mest hela tiden. Kör jag inte utan BH, så är det här definitivt en ny favorit. Och vet ni, den är inte bara skön. Dels är den snygg (kolla ryggen!) OCH dels är den delvis tillverkad i återvunnen polyester. Heja!

BH som håller om både bröst och miljö, Pierre Robert, miljö, hållbar — Bildtack till Pierre Robert SE

Och trosor. Och storlekar.

Huvudsaken är att man är ren och fin inunder, som mormor brukade säga. Jag kanske inte håller helt med henne där, men ska man ändå köpa nya trosor kan de ju lika gärna matcha BH:n. Eller hur? Jag har Pierre Roberts träningstrosor Invisble Sport och de går lika bra de att använda även utanför träningssammanhang. Ännu mer återvunnet i dem, den här gången polyamid (läs mer om skillnaden polyester/polyamid här) Heja heja?

Storleksval? Ja, det där är ju lite av en smaksak, hur man vill att en BH ska sitta. Jag gillar tight! Särskilt när jag springer. Jag har strl 70C på en vanlig BH och här kör jag med small – något att utgå ifrån hoppas jag. När det gäller trosorna så är jag normalt en M(/L) och kör här med S.

Här hittar du direkt in på BH-avdelningen.

Det fina med länkarna här ovan är att du inte bara kan handla smidigt utan att du också hjälper mig. Jag får nämligen en kick back för varje köp som görs via länken. Och nä, det kostar självklart inte dig något extra! Men tack på förhand för att du visar din uppskattning av det jag skriver om genom att använda min länk.

PS. Jag tänker med hållbarhet som med hälsa: varje litet steg räknas! Det kanske finns bh:ar som produceras med ännu mer hållbarhet, men kombon av komfort, klimat och kvinnoboost i en produkt – den smäller rätt högt! Och jag tvättar ju polyester/polyamider i min guppypåse, för att undvika att mikroplasterna tar sig ut där de inte hör hemma. Här kan du läsa mer om tvättpåsen och varför jag använder ättika när jag tvättar.

Ses snart igen, med eller utan BH?
Alltid med hållbar hälsa!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M

Härmed stryker vi ”unna sig” från livet. Och ordlistan.

Härmed stryker vi ”unna sig” från livet. Och ordlistan! Ungefär så avslutade vi dagens ig-live, Dorotea Petersson och jag. Hela grejen med att unna sig är så förknippad med dåligt samvete, motprestation och ansvarslöshet och känner jag er rätt så är det inte er grej. Eller hur? Ni vill hellre ha gott samvete. Njut och goda vanor. Och visst vill ni väl ta ansvar för era liv också? Häng med ska jag berätta vad jag menar. Och vad vår insta-live gick ut på idag.

Unnandet och det dålig samvetet

Att unna sig något innebär allt som oftast att vi har presterat och känner oss duktiga. Då kan vi unna oss. Det kan också vara himla synd om oss. Klart att vi ska unna oss något extra då (vad som är extra är individuellt, precis som vad som är synd om). Ibland är det fredag, helg, sommar, vinter, regn, sol, mycket på jobbet, lite på jobbet som gör att vi vill unna oss. Och aldrig (i alla fall väldigt sällan) unnar vi oss något utan dåligt samvete. Med en känsla av att vi borde göra något annat. Känner du igen dig?

När det händer är den onda spiralen igång. Den som gör att vi unnar oss, får dåligt samvete, behöver prestera ännu mer, unnar oss, får dåligt samvete … Och. Så. Vidare. Ja, tänk träning, godis, träning, godis, träning …

Både Dorotea och jag kände igen det här hos många av våra kunder, så vi bestämde oss för att prata mer om det. Och alltså att stryka begreppet ”unna sig” från både ordlistan och livet. Inte bara begreppet förresten. Hela konceptet. Bort! Bra eller dåligt, vad säger ni?

trift, västkusten, ö-liv, Källö-Knippl, gossar, blommor, njuta, hälsa — Ut o njuta av blommor o bin är inget att unna sig. Det är nåt vi behöver …

Ta ansvar istället för att unna sig

Vi pratade också om hur bekvämt det är att unna sig, då slipper man liksom undan det där med att ta ansvar för sina handlingar. ”Ja, men jag som har tränat/jobbat/pluggat så himla bra kan gott unna mig.”. Ja, men det är klart att du kan! Men. Känner du? Det dåliga samvetet som pickar på uppmärksamhet?

Istället för att välja att göra det du ville innan dig. Välja att ta hela godisskålen, sova halva dagen eller köpa en ny top. Välj! Då blir njutet av godiset/sömnen/toppen så mycket större. Det kräver ingen motprestation. Då är det ett medvetet val av en himla klok människa. Är ni med?

Vad har normerna med unnande att göra?

Vi pratade förmodligen om mycket mer, men det här är det sista jag skriver om idag: normerna. De som sätter ribban för vad som bör (åh, nu kom borde in i bilden också. De har vi väl redan gjort oss av med, alla borde?) ge dåligt samvete. Du vet, normerna som säger att det inte är okej att sluka allt godis i skålen utan i alla fall en kommentar om att vi inte borde, men vi unnar oss.

Vad fan egentligen? Vem bestämde att det ska skammas till höger och vänster för både det ena och det andra? Visst är det tryggt med normer, som gör att vi vet vad som gäller, men kan de inte hissa oss istället? Är det inte dags för normer som låter oss vara som vi är? Som säger att hey! Du är okej. Du också.

Så tänker jag. Och så pratade vi idag. Om en vecka kör vi igen, då på mitt Instakonto. Undra om det blir ännu färre ord i ordlistan efter det …

Hur som helst: njut av dina val!
Tills vi ses igen: HEJA HEJA DIG!
Kram M

PS. Jag har skrivit om det ohälsosamt med att unna sig förut. Kolla här: Jag äter skumtomtar utan att unna mig och Sluta unna dig

PPS. Du vet att vi tränar på sådant här i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK va? Häng gärna med oss där, för gott samvete, gott mindset och goa vanor!

PPS. Godisskål och träning är bara exempel, men det är jag säker på att ni förstår utan min kommentar om det 🙂

Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Coronamilen, ett virtuellt lopp som pågår 2-10 maj 2020. Precis som alla andra lopp för välgörande ändamål är det en löprunda vi önskar att vi inte hade behövt ta. Men. Nu är läget som det är med coronapandemin och förutom att hålla avstånd och tvätta händerna som sjutton (återkommer snart om handtvätt, tvålar och uttorkning här på bloggen!), så bidrar jag inte direkt med något för att hjälpa till. Men idag har jag sprungit! En mil i ett virtuellt lopp för Radiohjälpens insatser till riskgrupper under pandemin. Jag menar … springa hade jag gjort ändå idag. Och det här fick mig att upptäcka nya platser i mina nya hemtrakter. Är inte ett dugg tacksam över att vi befinner oss i en kris, men krisen medför onekligen sådant som jag är tacksam över. Som nya upptäckter i mina hemtrakter.

coronamilen, utsikt, hav, Västkusten, Malin Lundskog, löpning — utsikt när jag sprang över från Hälsö till Öckerö

Mer om loppet här

Jag tog färjan till starten

I morse tog jag färjan från Källö-Knippla, ön jag bor på sedan en månad tillbaka, till Burö och gjorde Coronamilen till ett ö till ö-lopp. Sightseeinglöpning funkar även hemma och jag är faktiskt säker på att jag hade hittat nya skatter även i min gamla hemtrakter om jag hade gett mig själv chansen. Men hur ofta gör man det i sitt närområde egentligen?

Hur som: Klockan 08.10 lade färjan till och jag växlade upp från gång till spring. Det enda jag visste var att jag skulle springa 10 kilometer och att jag hade en färja att passa tillbaka till Knippla. Så jag gav mig ut på upptäcktsresa. Sprang en sväng på motionsslingan och fortsatte sedan in på Hälsö mellan husen. Jamen ni vet, sådär supersomrigt med trångt mellan eternit- och trähusen, vita låga trästaket och återvändsgator när man minst anar det.

Ö till ö

coronamilen, löpning, sko, klippor, Malin Lundskog — stigar, klippor, berg, stränder, skogar, asfalt … fick allt på en enda mil

Jag hittade en smal stig som ledde mig vidare till hamnen på Hälsö och till en badplats som såg perfekt ut att kitesurfa ifrån (kitesurfandet ingår i en eventuell plan den här sommaren). Efter några kilometers irrande på Hälsö drog jag vidare till nästa ö: Öckerö. Där upptäckte jag ett fantastiskt fint skogsområde. Eller skog och skog. Jag vet inte. Men mängder med blommande buskar och tallar. Och stigar som korsade varandra, så irrandet tog helt nya former … Dit återvänder jag gärna med Brorsan, som inte sprang med mig idag.

Hejarklacken gör loppet

Någonstans i den skogen kom de första hejaropen via RaceONE (appen jag visade mitt deltagande i loppet genom) och ärligt talat: jag älskar att springa. Jag älskar att springa ensam. Det enda som brukar få mig att springa lopp är hejarklacken, så hejaropen därifrån fick mitt leende att växa. Kommer du ihåg mitt förra Göteborgsvarv förresten? Där jag vann en high five-tävling för att jag älskar fenomenet hejarklack!

När jag vände tillbaka mot Burö färjeläge igen tog jag en backig omväg och upptäckte en finfin utsiktsplats innan jag tog mig mot den högra punkten på mitt race. En ännu finare utsiktsplats.

Jag som älskar njutet i springet och gärna springer både långt och länge (ibland mixar jag länge med kort också) brukar inte vara noga med hur många kilometer jag springer. Eller hur länge jag är ute, bara det känns gôtt i både kropp, knopp och själ. Men idag var det ju en mil som gällde för att gå i mål och få medalj. När högsta punkten var nådd och färjan strax skulle gå hade jag 400 meter kvar av loppet och som ni vet har nöden ingen lag. Trappan på färjan hjälpte mig i mål. Upp och ner upp och ner upp och ner osv … Om medpassagerarna undrade? Har ingen aning, det var ingen som frågade, he he.

coronamilen, färja, trappa, Malin Lundskog, Källö-Knippla, löpning — här sprang jag upp och ner de sista hundratalet metrarna …

Nya upptäckter om öarna.

Herregud vad kul det var att springa runt mellan öarna och upptäcka nya platser. Sightseeinglöpning på hemmaplan är ju världens bästa hemester-tips! Ta det och slit det gärna med hälsan! Berätta om dina upptäckter, det är ju gôrkul om vi kan hjälpa varandra att upptäcka nya sätt att se på det gamla vanliga …

Och det var gôrkul att springa idag. Och fint att känna att jag inte bara gjorde nytta för mig själv utan att mina 10 km under fötterna också gör nytta för andra. Tack för det Coronamilen!

coronamilen, Malin Lundskog, sightseeinglöpning, Öckerö, Källö-Knippla, löpning — svalkar mig i vinden efter målgången ombord på färjan hem

Och tack för hejaropen på Instagram! I de här tiderna när vi gör det vi kan för att hitta ett nytt normal i livet, inte ställa in utan ställa om, då är det ju himla fint att gå i mål i ett virtuellt lopp och upptäcka att Instagram är fullt av hejarop.

Jag fortsätter att springa för njutet i livet, för lugnet, energin och glädje. För friheten och styrkan och för närheten till naturen. För hållbarheten. Och jag är helt säker på att det här med sightseeing i närområdet funkar lika bra gåendes. Eller cyklandes. Vad tror du? Är det något du kommer att testa?

Oavsett så hoppas jag att du vet att jag hejar på dig. Massor!

Vi ses snart igen,
kram M