Bloggen - Sida 5 av 368 - Malin Lundskog

Bokklubb med extra allt

Jag kan inte nog lovorda fenomenet bokklubb. Särskilt inte en sådan som bokklubbstisdag på Hönö, med författarbesök, värme och massa gôtt snack. Som ikväll när Jessika (japp, Devert, min poddkollega) kom och pratade om sin dagboken-serie. Att ett gäng underbara kvinnor slängde sig ner i soffan och började prata om både dagböcker och massa annat som om de hade känt varandra for ever – det är magi! Ta sen värmen och vackret på det. Alltså!

fotöbron, sälöknapp, hönö, utsikt — utsikten från markplan, med gamla Sälö knapp och Fotöbron

räkmacka, franses, bokklubb med extra allt — räkmackor ändå!

Enda abret med en sådan här kväll, är att jag längtar massor till nästa.

bokklubb med extra allt, bokklubbstisdag by malin lundskog — gôtt gäng, gôtt häng!

bokklubb med extra allt, malin lundskog, jessika devert, bokklubbstisdag — Jessika ser sådär road ut av min utläggning? Men vackert är det! Foto från en av de fina människorna som deltog.

Jag veeet att jag har snackat bokklubb förut, bland annat här och här. Och vet ni vad? Jag kommer alldeles säkert att göra det igen – så mycket gillar jag att klubba. Nästa tillfälle för bokklubbstisdag by Malin Lundskog är 14/10, mer om det här. Nu börjar dessutom önskemål på gästande författare dyka upp. Det ger ju sannerligen en extra krydda till det hela, eller hur?

Här ses vi snart igen. Tills dess: heja bokklubbandet och samtalen!
Kram Malin Lundskog

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

fotsvett och tvålfagra hanar …

Nämen, vilket avsnitt vi klämmer till med i podden Ordet är mitt, så här på augustis sista dag! Fotsvett och tvålfagra hanar får plats bland sockar, strumpor och annat rejält. Lyssna på avsnittet här nedan, eller på ert vanliga favvoställe för poddar.

Ordet är mitt, avsnitt 22

Så här skriver vi i avsnittsinformationen: Er kaviar på frukostägget är här och eventuellt anar vi äntligen ett bråk mellan de två författande poddarna Jessika Devert och Malin Lundskog. Allt handlar om tvålfagra hanar, men innan den ordrika diskussioner når dit har den farit runt bland strumpor och sockar av både rejäl och annan sort.

I vanlig ordning har den eventuellt folkbildande podden mycket nytt att komma med, för visst undrar ni alla hur mycket svett en fot producerar om dagen? För att inte tala om vad Hiwwe wie driwwe är för något …

fotsvett och tvålfagra hanar, podcast, ordet är mitt, författare malin lundskog och jessika devert

Vi ses snart igen, tills dess tänker jag inte heja på vare sig fotsvett eller tvålfagra hanar. Men på er allihop! HEJA! Hoppas att ni vill lyssna och klicka på följknappen på podden för att inte missa några avsnitt …
Kram Malin Lundskog

Vakna i hängmattan

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

springerspaniel, knippla, hängmatta — Brorsan är inte lika taggad som matte på det här med hängmattehäng

en utenatt i månaden, knippla, ryggsäck, hennessy hammock, hängmatta, — riggat o klart

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

vakna i hängmattan, dagg, myggnät, fukt — ”rutmönstret” är alltså det blöta …

vakna i hängmattan, knippla — vilka konstnärer de är, spindlarna

vakna i hängmattan, knippla, dimma — vackert väder det här också!

vakna i hängmattan, morgon, knippla, en utenatt i månaden

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog

Runstreak och nakendopp

Jag är inte den som säger nej till löpning, så länge det inte handlar om prestation eller resultat. Jag älskar ju att springa. Ut o njuta. Svettas o flåsa. Lufsa. Ja, jag tror att lufsa är det som bäst beskriver min löpning just nu, MEN SKIT I DET! Jag gör det. Varje dag till och med, sedan 68 dagar tillbaka. Sommaren har varit fylld med runstreak och nakendopp och den kombon fortsätter. Tills vidare.

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Jag streakar tillsammans med Sandra, som kallar vår utmaning för tantstreak (ha ha, tänk om vi hade varit den sortens tantstreakare som springer nakna in på en fotbollsplan!). Idag är första dagen vi sprang tillsammans, annars är det mest hejarop i vår gemensamma chat. Sandra har sprungit i hundra dagar. Ja. Ett hundar dagar i rad. HEJA henne!

100-dagarsfirandet blev en överraskning för oss båda. Av oss båda. Ha ha. Vi skulle (ju!) bada efter löprundan, så jag smög ner till badet innan med handduk, guldglas och bärs. På väg från badet, för att möta Sandra för att springa, möter jag *trumvirvel* Sandra. Som kommer med bubbel och handdukar som överraskningen efter löprundan! Ha ha, great minds osv.

runstreak och nakendopp, knippla, cykel, himmel, hav — min cykel med överraskningsväskan …

Ja, sen sprang vi en kort men naggande go runda med fokus på att fira. Efter badet skålade vi för hundra dagar. För löpningen. Och oss! Fast mest Sandra, just idag.

sandra svensson, runstreak och nakendopp, ankis badplats, knippla — Sandra, efter sin hundrade runda!

löparkläder, guldglas, knippla — hopp i sjön

runstreak och nakendopp, malin lundskog, sandra svensson — skål och hurra!

Bryt i ihop och kom igen

Mina 68 dagar hade kunnat vara 100 dagar i streck idag, men en gubbvad på käringen satte stopp för det sent i våras. Efter rehab och löpvila tog jag nya tag. Värre saker har ju hänt, även om det kändes som tidernas fail när jag var tvungen att avbryta strecken. Det värsta var inte att jag blev skyldig Sandra, tanten som inte ens är 35, en flaska bubbel för att jag bröt. Nej, det värsta var känslan inom mig. Misslyckandet. Jag? Bryta? Alltså, nu skäms jag: jag sprang några dagar med skitont i vaden och trodde att skulle ordna sig … Hur dum får man vara? Och jag ska vara pt och löpcoach? Hade aldrig i hela världen sagt åt en klient att fortsätta, för ”det löser sig säkert.” Särskilt inte till någon i femtiosexårsåldern.

PS. Myrstegsrevolutionen

Kommer ni ihåg min lilla orange bok GLAD FRi STARK? I den skriver jag mycket om myrstegsrevolutionen, alltså det lilla stegets kraft och vitsen med att sätta skamligt låga mål, som en reserv de dagar man inte kan/hinner/orkar, men ändå vill hålla i något som gör en gott. Som till exempel motion. (Men kan också vara sömn, läsa, skriva, meditera osv). Runstreak är ett superexempel på en myrstegsrevolution. Och så länge man inte är som jag och tror att man måste springa snabbare eller längre för var dag så gör det gott.

Nu springer vi vidare, med ett lägsta mål på 1,5 km. Om 32 dagar firar vi förhoppningsvis mina 100 dagar. Undrar vad vi ska överraska varandra med då?

Ses snart igen,

Tills dess: HEJA myrstegsrevoltionen i alla dess former, just nu runstreak och nakendopp för mig.
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, runstreak och nakendopp, knippla

Nu drar jag på nya äventyr. I natt är det dags för hängmattehäng med Agneta och Kerstin.

118: Fat bottomed girls …

Fat bottomed girls är poddens 118:de avsnitt och markerar ÄNTLIGEN! Ny säsong!

Efter en lång het (?) sommar river de två författarna igång poddsäsongen med ett inspirerande samtal om Cillas nya namn, Malins gamla böcker och hur de önskar att sommaren blir nästa år. Medan Cilla har röjt runt på marknader, träffat folk och sålt massor har Malin latat sig med redigering och sågat sönder ord under sommaren. Och nu? Nu kör de, så det ryker! Häng med på livet bakom författarkulisserna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ordet är mitt, avsnitt 22

… men först sov vi väldigt gott

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Bryt i ihop och kom igen

PS. Myrstegsrevolutionen

Footer

Malin Lundskog