ö-liv

Hundra sommardar

Var glad min själ åt vad du har nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

Dikt av Kajenn (Caj Lundgren) och jag är kluven när jag läser den. Alltså, den är fin. Jag tycker verkligen att den är jättefin. För det är en gåva, alla dagarna vi har. Och någon av sommarens dagar blir den största. Det är vackert så. Och samtidigt. Hjälp. Imorgon har jag bara nittionio kvar … Jo, men visst får det fort att vandra. Lika bra att njuta skiten av det som är.

hundra sommardar, knippla — Knippla är sommarsnygg

Sommar, kompisar. Ska vi låta den vara avslappnad, bekväm, rolig och fylld av det vi vill? Inte av stress på allt man ska hinna med, på kroppen som vi inbillar oss inte ör anpassad för bikini och på sådant man borde göra. Ska vi helt enkelt låta den här sommaren vara. Som den vill. Precis som vi?!

hundra sommardar, malin lundsko — och bada är bäst?!

Vi ses snart igen och då har vi massa dagar av ren och skär livsglädje kvar. 2024 är somrarnas somrar, och vi är precis lagom laddade. Heja oss! Och sommaren.
Kram Malin Lundskog

Ät inte våra hallon

Och nej, jag skriver inte det för att jag inte vill bjuda på dem. Men, för er skull: ät inte våra hallon förrän jag har hittat på något smart sätt att få hundarna att inte kissa på buskarna. hur kunde vi inte tänka på det. Att hundar kissar. Och att hanhundar (som våra) tycker att allt som sticker upp, lyktstolpar, betonggrisar, träd, hallonbuskar och you name it, är super att lyfta på benet mot.

Jackson, springer spaniel, hallonbuskar, trädgård — gräsmattan behöver jag inga tips om även om den ser ut som den gör, he he. . .
Den får vara som den är, för här rejsar hundarna runt nästan varje kväll

Vi köpte taggfria hallonbuskar i höstas. Kanske skulle haft taggiga ändå? Nu måste vi hitta på något som gör att hundarna inte kommer åt bären. Känns skittråkigt att skärma av buskarna. Jag vill liksom inte ha ordning och reda i trädgården, gillar inte stängsel och staket. Men. Jag vill ju kunna äta våra hallon, som kanske börjar synas. Och jag vill kunna säga till alla som kommer hit: ät våra hallon.

ät inte våra hallon, hallonbuske, trädgård — nåt som växer är det i alla fall … välgödslat av våra hundar?

Oh well, får se vad jag hittar på. Har ni någon idé är den jättevälkommen!

Ses snart igen och tills dess: ät inte våra hallon, he he.
Kram Malin Lundskog

Jag firar redigeringen ombord på Maria

Jamen tack för att ni frågar om redigeringen. Just idag. För just idag är jag klar. Igen. Ja, nu är jag så klar att jag är redo att skicka iväg mitt manus till förlag. Ni som inte vet det betyder, så är det ungefär samma sak som att skicka iväg sitt manus och sitta och vänta på refuseringar. Och jag firar redigeringen ombord på Maria.

För just idag struntar jag i det där med refuseringar. Just idag är jag glad. Stark. Och så jävla lättad! Jag kunde förbättra, kunde få bort en karaktär och jag klarade av att göra två personer till en. Bland annat …

Ärligt talat är jag så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ni vet sådär pirrig så jag inte kan sluta studsa. Och då har jag ett trasigt knä och får inte hoppa. Ni fattar känslan va?

Jag firar redigeringen till sjöss

Vilken tur att jag just idag hoppade ombord på Maria tillsammans med tre andra tjejer för en tjejsegling. Och ännu roligare att vi alla hade något att fira. En av oss firade nytt jobb, en firade skilsmässa, en firade livet och jag firade att mitt manus är så redigerat jag klarar av att göra det.

Mer om seglingen imorgon, nu ska vi skåla för allt vi firar. Och för att de två tjejerna jag inte känner sedan innan inte vände när de mötte mig i hamnen. Ha ha ha, så här ser man ut när redigeringen är klar och man kastar ner det viktigaste inför en helg på sjön på tre minuter.

Malin Lundskog, knippla, hamnen. packning, jag firar redigeringen, segling — Med kudden i högsta hugg, jätteny kånken och högtalare och champagne.
Inte säker på att jag hade velat segla med mig om det var det här jag mötte, ha ha ha

jag firar redigeringen prosecco, segling, hyppeln — Ända till Hyppeln tog vi oss idag. Skål för det också?

knippla, redigeringen, eskader, tjejsegling — så här ser Knippla ut från Hyppeln, ön väster ut

Vi ses snart igen, tills dess. Heja livet och allt i det som finns att fira!
Kram Malin Lundskog

Förra gången jag var klar med redigeringen skrev jag såhär: Redigeringen är klar. För den här gången …

Det blir inte bättre än så här

Vi pratade om sekter och massjälvmord i bastun ikväll. Satt och blickade ut över det allt mer orange havet och solen som brann någonstans över Hyppeln (ön utanför Knippla). Njöt av det vi hade omkring oss och av varandras sällskap. Någon sa att det blir inte bättre än så här. Och det kanske det inte blir, vad vet jag?

det blir inte bättre än så här, västkusten, solnedgång, bad, hav , himmle — utsikten från kvällens sista dopp

Betydelsen av betoning

Någon hade lyssnat på en p3 dokumentär om sekten Folkets tempel. Vi frågade oss om det var så de i sekten tänkte innan de drack sitt gift och begick massjälvmord: Det blir inte bättre än så här. Sa de det i så fall med hopplöshet i rösten? Eller med ett drömmigt tonfall, som att toppen är nådd och nu kan vi lika gärna lägga ner.

Tänk vilken skillnad betoningen i gör. Jag satt ju där på min lav och kände att det kanske inte blir bättre än så här. Ja ni vet, med härliga samtal, en utsikt man får dåndimpen av och ett dopp i havet mellan varven. Och en allt mer orange sol som doppar sig i havet.

Efter ett dopp öppnade vi varsin kall öl. Till den pratade vi vidare om livet. Och om vackra musselskal, barn, jobb, ledighet och utegym. Jag tänkte fortfarande att det blir inte bättre än så här och att det är fint att så mycket i livet kan vara sådant som inte blir bättre än så här.

Visst är det intressant vilka samtalsämnen man kan hamna i? Att det stora och det lilla får plats i samma samtal. Att det ena leder till det andra. Förresten så tror jag att bastun är en av de bästa platserna för samtalen om högt och lågt vitt och brett, stort och litet. Och för livsnjutet!

Hur som helst, så tömde vi vår öl och någon sa Don´t drink the kool-aid.

Mer om fredagsbastandet har jag skrivit här bland annat. Vill ni komma och basta med oss? Här hittar ni vår fina bastu och öppettider.

Ses snart igen! Tills dess: heja livet. Och er!
Kram Malin Lundskog

utsikt från bastun, knippla, hav, himmel, västkusten — en perfekt pats att njuta på, eller vad säger ni?

Jag bor i en saga

Vissa dagar när jag går min hundrunda här på ön får jag för mig att jag bor mitt i en saga. Idag är det en sådan dag. När allt var stilla. Ni vet, när vattnet är extra blankt (min man förstod inte vad jag menade när jag sa det. Gör ni?). Det var tyst, stilla och grått. Sådär så att man (= jag) vill viska, för att inte sticka hål på stillheten. Ja, idag var det en sån där förmiddag när jag fick för mig att jag bor i en saga.

Det gör jag kanske också?

jag bor i en saga, knippla gästhamn, speglingar, bojar, sjöbodar — ser ni hur blankt vattnet är?

pärlan, blp fiskebåt, knippla gästhamn, röda sjöbodar, grått hav, grå himmel — dunket från en fiskebåt (som är en bostad)

I verkligheten ses vi snart här igen på bloggen. Tills dess: heja sagofeelingen i livet.
Kram Malin Lundskog

Häromdagen skrev jag om andningshålen som fyller mig med liv. Lite som i en saga det också. Läs här.

Andningshålen som fyller mig med liv

Jag tog först bort ordet andningshålen i rubriken. För vadå hål? Jag menar ju inte direkt ett tomrum, utan något som fyller med mig liv. Kraft. Energi. Något som är mer än en paus. En stund som inte bara är återhämtning. En sekvens med njut, men inte för njutets skull. Utan för … livets? Och för att orka redigera vidare på detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Som ni ser blev ordet kvar. Och effekten av dagens andningshål var en av de bästa skrivdagarna på hela året. YEAH!

Andningshålen

Andningshålen blev kvar i rubriken, som ni ser. Hittade inget bättre ord. Jag vill nämligen skriva om stunderna med andetagen. Där lungorna fylls av liv och havsluft, hjärnan får lugn och energi och själen får pirr och stabilitet. De livsviktiga stunderna, ni vet. Andningshålen. (Har ni något bättre ord? Let me know.)

Idag har de stunderna sett ut så här för mig: