ö-liv

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt …

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt … Med rätt glasögon upptäckte vi att båten vi ville ha låg mitt framför fötterna på oss. Ändå hade vi inte sett den innan min man sa: ”Hade det inte varit kul med en liten segelbåt?” Men där låg hon, på piren vi har gått hundpromenad på varje dag i över ett år nu. Och där har hon legat i flera år …

Så fort min man hade uttalat orden högt, var det någon som sa: ”har ni sett jiggen ute på piren?” Det hade vi som sagt var inte förrän Claes, min man, ställde sig (oss) frågan om det inte vore kul med en segelbåt. Hur kan man missa en orange båt på en grå pir liksom?

Vi luskade reda på vems den var, vilket inte är jättesvårt på en liten ö. I ett nafs var båten vår. De tidigare ägarna var glada att bli av med den, vi var glada att få lov att köpa den utan att behöva leta runt på Blocket och andra ställen. Kan hända hade det inte blivit någon då? Vi har båtar så det räcker, men segling alltså … Det är vad jag är uppvuxen med och det är vad vi ägnade varje sommar åt, tills jag brakade in i väggen och inte orkade vara skeppare längre.

Fatta hur glad jag blev när Claes ville ta upp segling igen. Och så lagom stort med en gkss-jigg! Fatta en grej till förresten: hade en gkss-eka i trä i högstadiet och gymnasiet. Som ung på nytt 🙂 Fast i plast …

Snart dags för sjösättning

I helgen har vi slipat, målat botten, vaxat och polishat och snart ska skönheten sjösättas.

skrapar med glatt humör
blått är flott!
Alla är inte lika entusiastiska …
voila! Botten är målad (och ja, vattenlinjen gjorde jag på fri hand …)

Vad ska skönheten heta?

Strax dags att hissa segel alltså! Nu återstår bara en fråga: vad ska skönheten heta?

Har du tips på det får du gärna höra av dig, jag har fått flera härliga idéer från mina vip-människor – de som prenumererar på mitt inspirationmail HEJA! Det kan du också göra om du klickar här: Malins inspirationsmail 16 maj 2021 kommer jag att kora en vinnare! Finfint pris till vinnande förslag har jag lovat …

Man behöver inte gå över ån efter vatten.

Som sagt, man behöver inte gå över ån efter vatten. Vi behövde inte ens lämna ön … Förresten, kom just på att vi köpte båt förra sommaren också. Av en Knipple-bo. Man behöver inte lämna ön för att skaffa båt helt enkelt.

Hur som helst: medan jag sjösätter och hissar segel – på med rätt glasögon kompisar! För med dem är det närmare än vi tror till det vi vill ha.

Ses snart igen!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

På Knippla kommer goda grannar med tång

På Knippla kommer goda grannar med tång. Bland annat alltså … Men det är just tången och generositeten från goda grannar jag vill berätta om idag.

Som ni kanske vet badar jag året runt i både ur och skur, storm och stiltje och sol och moln. För några veckor sedan stod min badkompis och jag på badbryggan och åååhhhade och aaaaahade över vilket liv vi lever. Om hur vackert vi har det, och hur enkelheten i livet på ön gör oss gott. Och just som vi stod där och tänkte att det eventuellt inte kan bli bättre kommer en kajak glidande över det blickstilla havet.

Det kunde alltså blir bättre!

Ja, det kunde blir bättre. Det kanske det alltid kan? Hur som helst: i kajaken satt Kerstin. Alltså, Kerstin är min målbild! Vill också vara somt Kerstin när jag blir äldre: ut och paddla kajak, lära mig att fridyka, odla ätbara grejer i hela trädgården och forsätta att vara nyfiken på livet och säga till mina yngre fellow öbor att det enda vi har framför oss är framtiden!

Inte nog med att det var galet vackert med kajaken, havet, glittret och tystnaden. Kerstin hade varit ute och plockat tång. Sockertång. Till min man, den store matlagaren i vår familj. De hade pratat om tång under dansen (kommer ni ihåg när jag bjöd upp Knippla till en Jerusalema challenge?) och några dagar senare paddlade Kerstin iväg och plockade. Hur underbart är inte det? Snacka goda grannar!

Vi äter tång

När vi hade hämtat hem sockertången hängde vi upp den på tork på balkongen och även om den var sktisnygg där den hängde, så testade vi (eg min man) att göra fiskrullader i tång till middag. Skulle man kunna kalla crossover-mat va, där Japan och svenska Västkusten gifter sig …

På Knippla kommer goda grannar med tång, sockertång, västkusten — tång på tork

Första giftermålet var inte helt lyckat, vi hade för tjockt lager med tång runt fisken, det blev ganska segt. Men när vi tog ett tunt lager tång blev det mumsigt som sjutton. För att inte tala om effekten av torkad smulad tång (sparat på burk) på halstrad fisk.

Vi är något på spåren här, med vår tång. Och snart ska jag dyka ner och plocka upp sockertången Kerstin hittade nära land, men sparade till mig att plocka själv. Undra ord det smakar ännu godare då?

Hur som helst så kommer vi att äta mer tång. Även om jag inte får tag på så mycket när jag dyker ner, så är våren bästa skördetid och vi har skaffat andelar i en tångodling (ni kan kalla oss tångbönder om ni vill …). Dessutom är jag säker på att allt fler kommer att äta allt mer tång eftersom det är ett klimatsmart och proteinrikt livsmedel.

och samlar tången inte gott, kan man ju alltid klä sig i den …
foto: Viktoria Davidsson

Men visst är det också värt sina ahhhhh och åååååh, att goda grannar kommer med tång på Knippla?

Har ni testat svensk tång? Berätta gärna!

Vi ses snart,
tills dess: HEJA HEJA! och häng gärna med på äventyr på Instagram där jag badar, käkar tång och lever livet.

Hälsar Malin med varma kramar, nytvättade händer och anpassat avstånd

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande?

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande? Eller om alla eller två eller tre av de områdena? Jag hoppas innerligt att ni som brukar följa mig här på bloggen vill fortsätta att göra det. Och att ni väljer bort innehåll som inte intresserar er, men hänger kvar för att få mer av sådant som ni tycker är intressant.

Ni har sett att jag har delat upp bloggen i tre olika områden va? Jag skriver mer om de delarna strax, men först vill jag berätta att ni från och med ganska exakt just nu (mars 2021) kan välja att få inspiration rätt hem i mailkorgen utifrån de tre områdena hälsa, skrivande och livet.

Yes! Från ganska exakt just nu delar jag upp mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet alltså) i tre och kommer ut med ett brev inom respektive område en gång i månaden. Bra va?!

Vill ni ha HEJA-rop? Om alla områden eller bara det ena? Eller två av dem? Välj genom att klicka på knappen nedan:

Jag väljer rätt!

Tack för det, å både era och mina vägnar!

Ni som väljer ett eller flera HEJA-rop får veta det jag har att berätta lite innan alla andra, ni får tips och tricks och inspiration. Och information. Dessutom får ni förhandstjing på kurser och andra kul event. Kommer snart, snart, snart en nyhet, just sayin`…

Och här på bloggen

vill ni veta mer om hälsa, livet eller skrivande? Malin Lundskog

Ni som vill läsa om mitt liv på Knippla, hur det är att bo på en ö, att vara femtio plus, att ha vuxna barn, att gråta lätt, att fiska hummer och annat som betyder massor för mig, men inte platsar inom hälsa eller skrivande (mina yrkesområden), ni klickar på mina inlägg här: Livet

Vill ni följa mitt författarskap och mina tankar, erfarenheter och min kunskap (visste ni att jag är medie- och kommunikationsvetare förresten?) om skrivande, ni väljer att hänga med här: Skrivandet.

Och hälsan, grunden till att jag började blogga och min professionella bransch under de senaste fe … tio … nä, herregud vad åren går fort. Under de senaste tjugo åren! Den skriver jag om under rubriken hälsan.

Och i sociala medier

Jodå, jag har delat upp mig (ah, ni fattar …) på både Instagram och Facebook också. När det gäller hälsan och livet är mitt hetaste tips att hänga med mig på @malinlundskog på Instagram och/eller Malin Lundskog på Facebook.

Ni som vill ha mer skrivande och författarskap, följ gärna på @skrivarmalin på insta och här om skrivandet på Facebook.

Välj och vraka, så att ni får det precis som ni vill! Är ni nöjda och glada är jag nöjd och glad.

Vi ses snart, här på bloggen, på Instagram, Facebook och (hoppas jag!) i ett HEJA-rop i er mailkorg.

Kom ni ihåg att signa upp er? (Eller göra val, ni som redan får hejarop) Annars kommer knappen här igen:

Mitt HEJA-rop!

Tack för nu,
vi ses snart igen och ni vet ju vad jag gör tills dess: Jag hejar på er.

HEJA HEJA!
Kram Malin

Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök …

Åka skidor på Knippla? Jodå, det funkar fint! På öarnas ö har vi en fotbollsplan som är som andra fotbollsplaner, bara lite mindre (ja, försök själv att få till alla mått när det är berg, berg, berg och hav he he). Men den är platt. Och i år har det kommit snö även här på västkusten. Snö som ligger kvar, är vit och fin och lätt.

åka skidor på Knippla, Malin Lundskog, P4 Göteborg — Peo Wenander från Morgon i P4 Göteborg hälsar på

Efter att jag lade ut en film på min skidrunda runt fotbollsplan i sociala medier hörde P4 Göteborg av sig. Då förstår ni att det inte är jättevanligt med skidåkarsnö. På en ö. I morse kom Peo Wenander från radion ut till Knippla och hängde med mig en stund i spåren. Han sprang och jag åkte, he he … Här kan du höra inslaget, 1:43 in i programmet.

Åka skidor på Knippla är världens passa på-träning!

Alltså … vi har säkert haft snö i två veckor nu? Känns som att det var längesedan och känns också som en extra varm vinterkram ett år då vi inte åker på skidresa. Den här långlivade, med västkustmått mätt, snön har gjort att jag har kunnat göra något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna göra på Knippla: jag har åkt skidor på ön! Runt runt runt på Tranbärsvallen, som vår fotbollsplan heter. Tjugo varv är visst fem kilometer, sa någon. Det är inte så noga hur långt för min del. Det som är noga är att!

Att leva i långkalsonger och faktiskt kunna kränga på sig pjäxor till frukost, lunch och middag och traska iväg fem minuter hemifrån (allt är fem minuter hemifrån på Knippla tror jag) och ta några, eller många, varv. Tänk dig att se havet åt ena hållet och en snöklädd ö åt andra. Det är grejer det, eller hur? Passa på-träning av rang om du frågar mig. Särskilt när man får spåra sina egna skidspår?

Och även om ni däruppe i norr, era mocklisar, tycker att en liten fotbollsplan är blaha så … är det inte det. Inte här. På västkusten. Bättre att åka skidor än inte? Helt enligt min hälsodevis: inget krångel, som jag bland annat skriver om här.

Filmen som lockade radion till ön? Den hittar du här, i mitt Instagramflöde. Se den! Och följ gärna med mig där för fler äventyr!

Oavsett, så hoppas jag att vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (oh ja, på avstånd och med nytvättade händer)

Vänner, lutfisk och ledig lördag. Vilken höjdare!

Vänner ändå … Fy fasen vad de är bra för en. Vad de gör gott, även när de inte gör något. När de bara är. Och när man själv kan bara vara. Och ärligt talat: att umgås med vänner utomhus är något av det bästa jag vet och att fler ses i vårt gemensamma utomhus är väl ändå en positiv effekt av corona-pandemin? Då slår man ju massa måbra-flugor i samma smäll, som frisk luft, gemenskap, härliga samtal och som vi gjorde idag: god mat.

Lutfisk, en gammal och kär tradition

I tjugo års tid har vi, Claes (min man) och jag, ätit lutfisk tillsammans med våra kompisar Anna och Stefan. Det är Anna och jag som har dragit i just det där med lutfisken. De första åren tvingade vi barnen att smaka (”man måste smaka, annars kan man inte säga att det är äckligt” och allt sådant som väl ingår i de flesta barns uppväxt?), men när de två papporna slutade låtsas att de gillade lutfisk slapp barnen ifrån fisken också. Jag älskar den! Det gör Anna med, så vi kör på med en gammal och kär tradition. Och idag var det dags igen. Efter lördagsdoppet (den traditionen kanske bara är tio år, men ändå … ) dukade vi upp på en av Knipplas alla platser med bänkar och bord.

Vänner, lutfisk och ledig lördag, utsikt, champagne — lutfisk och champagne funkade fint!

Vänner, lutfisk och ledig lördag, vitsås, utomhus, hälsa — tillbehören är minst lika viktiga som fisken.
Vi kör med ärtor, vitsås, senap och potatis. Hur gör ni?

lutfisk, tradition, picknick — som sagt: tillbehör ftw!

Vänner och att umgås!

Vi människor behöver ju varandra och vi mår bra av att umgås. Hur gôtt man än har det i sin ensamhet och hur lätt det än är att bli bekväm och liksom inte orka ta tag i umgänget så behöver vi varandra. Och nu, under coronapandemin, är det inte lika självklart att ses som man alltid har gjort eller göra samma saker som man alltid har gjort. Men vi vet ju allihop att fortsätter vi göra det vi alltid har gjort så händer det inte mycket med oss, eller hur?

Känner du för att läsa mer om det hälsosamma med att umgås hittar du fler inlägg här på bloggen och dessutom kan du läsa om det i min bok GLAD FRi STARK. Lika lite som man ångrar ett träningspass, ångrar man en stund med härliga människor, eller hur?

Vänner, lutfisk och ledig lördag, kaffe, biscotti — Kaffe i nya favoritmuggen från Lantto design
och lakrits- och Salmiakkola-biscotti från Desserter utan gränser (som finns på rekoringar vi brukar handla ifrån)

Att vara utomhus i gôtt sällskap är nog ungefär det allra allra bästa jag kan tänka mig en ledig lördag. Det enda som får in mig är romanen jag redigerar (den kommer du att kunna läsa mer om här: Mitt författarskap )och min stickning …

Vänner, lutfisk och ledig lördag, glädje, utsikt, västkusten, Knippla — Om jag har kul? You bet!

Ut o njut och inte spara umänget tills man får tid utan faktiskt ta sig tid till det – värsta bästa hälsotipset från mig till er!

Ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
(på avstånd såklart! Och med nytvättade händer.)

En dag på sjön i januari – vilken grej!

En dag på sjön i januari. Alltså … WOW! Idag fick vi äntligen lön för mödan att ha båten kvar i vattnet året runt. Solen strålade, minusgraderna kylde, vinden var bortblåst och isen låg som tunna flak och tjock slush i hamnen. Perfekt båtväder!

en dag på sjön i januari, hönö, Askeladden, Claes — I förmiddags hämtade vi båten på Hönö, där den äntligen har fått en värmare som vi kan styra via app
för att värma upp båten.

När vi hade hämtat båten från Svartskär marin (tack för service!) på Hönö tog vi en svängom runt öarna. Så annorlunda mot alla andra båtturer! Det där med värmare är en möda med vinterbåtandet. Hålla värmen, se till att det inte blir fuktigt i båten, att diverse vattenledningar inte fryser, att den är förtöjd så att den klarar stormar och alla andra friska vindar är några andra kära besvär.

Vad skiljer en dag på sjön under vintern från en på sommaren?

Det är mycket som skiljer sig mellan att åka båt på sommaren jämfört med vintern. Några saker är ju uppenbara. Som vädret till exempel. Eller kanske snarare temperaturen. Och mängden båtar. Vi var inte ensamma ute, men jag kan räkna båtarna vi mötte på ena handens fingrar. Sommartid är det inte så. Inte ens i närheten av så …

De här och två båtar till mötte vi på två timmars båttur …

Någon gång strax före jul drog vi iväg på julmarknad med båten. Då lärde vi oss hur man undviker att halka på frostiga båtdäck, för de blir ju attans hala. Hur man gör? Man svabbar däck med saltvatten! Swish säger det så försvinner frosten. En dag som idag kommer den tillbaka efter en stund, men det känns gôtt att ha fattat hur man gör för att inte halka och kanske ramla överbord. Inte ens jag som gillar vinterbad är sugen på att ramla i när det är kallt.

Apropå kyla och skillnader, så fryser tamparna till stelfrusna pinnar när det är kallt. I alla fall om de har varit regnvåta eller blivit tappade i havet … Så, rejäla vantar som gärna får vara vattentäta (jag ska skaffa typ cementblandarvantar om ingen av er har något annat bra tips) och att fixa till tamparna så att man inte behöver lägga fast båten med knopar utan kan använda karbinhakar i änden av tampen istället. Himla tur att jag har tränat på att både slitsa och tagla (som jag berättade om i mitt första kvartal som öbo är ett drömliv), så att jag kan fixa det, he he. Återkommer med resultatet.

Vi lekte isbrytare

Och så är skillnaden det här med is då. Det är inte bara att köra på liksom … Vi tog några slalomsvängar ute på fjorden (i brist på annan slalom) mellan de slushiga sjoken. Inne hamnen har det fryst på ännu mer, så vi fick leka isbrytare (äntligen!) Spännande! Eller ”vå sa ni ud för?” som en av gobbarna på ön frågade oss med en go glimt i ögat när vi kastade loss.

vi leker isbrytare …
och ni ser på flaggan hur lite vind det var idag!

Varför? För att det är så jäkla gôtt med hav, sol och frisk luft. För att vi vill. Och för att vi njuter här ute. Mår bra! Större anledning än så behövs inte. Större anledning än så kanske inte ens finns? Må bra går inte av för hackor! Mer må bra i livet eller, vad säger ni?

Vi gled förbi bergen jag går eller springer i varje dag.
Häng med på Instagram så får du se mer av det!

Det här är första vintern vi har båten i sjön. Ja, det är vår första vinter på Knippla och dessutom första vintern med hyttbåt så vi har massor att upptäcka. Stay tuned … Och berätta gärna om det är något du vill tipsa eller fråga om!

en dag på sjön i januari, Malin Lundskog, Knippla, västkusten — Wooooopa!

Skepp ohoj!
o heja dig tills vi ses snart igen.

En dag på sjön i januari går inte av för hackor! Vi lär oss mer hela tiden om både oss själva, om vad som skiljer sommar från vinter och om vad som får oss att må bra. Vilken grej!

KRAM Malin Lundskog

Just det ja …

Kom inte på förrän jag hoppade i land igen att jag hade med mig både systemkamera och drönare (ja, jag vet! Jösses vad kul det blir med den) för att kunna visa er ännu mer av allt det vackra. Men. Var så uppe i att uppleva, kanske att leva, så jag glömde av mig. Tur att det finns fler dagar att ut och njuta på sjön av. DÅ ska ni få se ännu mer. Om ni vill …