Min perfekta kropp

Veckans gott och blandat i början av september

Veckans gott och blandat är en ny kategori här på bloggen. Jamen, varför inte tänker jag. Om inte annat för min egen skull. Som en dagbok i veckoformat, typ. Kort format. När jag skriver det här är det söndagen den elfte september. Valdag i Sverige. Träningsdag. Och, har det visat sig, en perfekt dag för makrillfiske.

Psst. Längst ned i det här inlägget länkar jag till gottochblandat-inläggen jag skriver framöver, för er som vill hänga med på dem.

Min första veckans gott och blandat

Den här veckan har jag äntligen varit på humör för träning och inte bara motion. Det var ett tag sedan sist och har massa anledningar, som bränder, bröllop och värmebölja till exempel. För dig som vill läsa mer om träning och motion har jag en uppsjö inlägg här.

veckans gott och blandat, träning — i måndags körde jag ett köttapå-pass på Knipplas finfina utegym

När vi ändå pratar träning, så drog vi äntligen igång träningen i parken här på ön igen, efter uppehåll på grund av bränder, bröllop (känner ni igen?) och dessutom resa till Fårö (återkommer om den). Varje söndag kl 10, förutom när vi inte kör då he he, peppar jag öbor och andra härliga människor. Som idag.

veckans gott och blandat, träning, Knippla, Malin Lundskog — Och ibland är vi tjugofem, ibland fem. Oavsett är vi alltid goa och glada!

Dessutom har jag sprungit med hundarna, men min lille galna Jackson lägger fälleben på mig mest hela tiden, så vi får se hur det kommer att gå med fortsatt springa med hund-löpning … I padelhallen på Hönö däremot är hundarna inte med. Dit drog jag i fredags och spelade lunchpadel. Herregud, så roligt.

Och roligast av allt är nog ändå att jag har varit så tillfreds under veckorna utan träning. Njutit av livet minst lika mycket som den här veckan och låtit mig själv vara i fred. Ni ska veta att det inte alltid har varit så … Men no more dåligt samvete, som Viktoria och jag har pratat massor om i vår podd Min perfekta kropp (den återkommer snart, i något ny tappning. Tror vi …).

Poddar och dåliga samveten

Apropå poddar: i veckan spelade vi ääääääntligen in vårt trettiosjätteavsnitt, Cilla och jag. Av podden Skriverier med Malin och Cilla och ja. Det avsnittet blir en resa. Släpps fredagen den 16 september. Så här glada var vi över att äntligen ses, även om vi sågs online:

Veckans Gott och blandat, podd, Skriverier med Malin och Cilla, författare — Ser ni hur stolt hon ser ut, Cilla? Med all rätt! Hon berättar här om att hennes andra spänningsroman är klar!

Apropå avskaffande av det dåliga samvetet: i torsdags coachade jag de fenomenala kvinnorna i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK. Där pratar vi också mycket om dåligt samvete. Om att vi belastar oss med måsten och borden som kanske inte alls är måste. Eller borde. Gruppträffarna i GLAD FRi STARK är på riktigt en av mina favoritstunder varje vecka. Vissa veckor är det extra favorit-aktigt. Som den här veckan.

glad fri stark, hälsa, Malin Lundskog, författare — tacksam för gemenskapen med kvinnorna på andra sidan skärmen

Redigering, redigering, redigering

Som jag redigerar. Varenda dag. Massor. Det säger förmodligen en hel del om hur kasst mitt manus var från början, när jag nu behöver lägga sanslöst mycket tid på det här. Men vet ni: det är så himla kul! Nästa vecka ska jag bli klar. Med den här redigeringsrundan alltså. Det lär bli fler …

veckans gott och blandat, Malin Lundskog, författare, redigering — Morgon, middag, kväll, inne, ute och på färjan. Jag redigerar överallt! Hela tiden.

Jag är företagare också ja

Jomenvisst, jag är företagare. Jag skriver, tränar och coachar i mitt bolag. Och jag driver (drev? Kommer att driva?) restaurang. Som företagare. I onsdags var jag på nätverksfruksot med Öckerö Företagarförening och Öckerö besöksnäring. Vet ni jag var riktigt nervös för att gå (även om jag cyklade) dit. Eftersom det här var första mötet efter sommaren, kunde jag redan på förhand räkna ut att alla skulle ställa frågor om Den Glade Knoden. Om branden. Om Knippla. Det gjorde de. Och jag berättade det lilla jag vet. Men det som sig mig och som också är anledningen till att jag tar med det mötet i den veckodagboken är att alla som frågar låter sorgsna. Men vi som driver (drev? Kommer att driva?) Knoden, vi har sörjt klart. Nu blickar vi framåt.

transport av cykel under tranportcyklingen till Öckerö Företagarförenings nätverksfruksot.

Födelsdagsbrunchen och -minigolfen

Vår yngste son, av två, fyllde år i går. Tjugofyra. Honom firade vi med sviiiiingo brunch på Lavette, inne i Göteborg. Kanske testade vi en del drinkar där också, men det är väl inget man skriver om på en blogg? Att man dricker drinkar mitt på ljusan dag, menar jag. Hur som helst: Gå dit!

brunch, Göteborg, födelsedag — Inte bara gott, utan väldans trevlig personal på Lavette också. Nästan som hos oss på Knoden, he he

Mätta och belåtna tog vi oss till Allén minigolfbana. Visst är det kul med minigolf? Särskilt när man inte hamnar sist … Och särskilt när de gör en bana fylld med referenser till Kal, Ada, bokmässan och Kurt Olsson. Bland annat.

Veckans gott och blandat, minigolf, kosksräck, Göteborg — kommer ni ihåg koskräcksfrågan?

Och livet på ön, med hundar, man och hela havet

Jamen, det är väl klart att jag har hängt på ön. Det är ju det jag gör. Nästan jämt. Det här har vi gjort den här veckan:

veckans gott och blandat, Knippla, västkusten, utsikt — här stod jag och kände den där första småkyliga, friska, klara, underbara hösten i vinden.

Jackson, som aldrig slutar bada
lyxiga utsikten i morse
först röstade vi, sen fiskade vi makrill

Nu är jag mätt och belåten (igen), efter en middag på stekt , egenfångad makrill. Och valvakan har bara börjat.

Veckans gott och blandat är slut

Även om mitt liv kan verka spretigt så ser jag en röd tråd och den handlar om hav, kreativitet och livsnjuteri, oavsett om det är jobb eller fritid. När jag skriver det här inser jag hur oändligt mycket man gör under vecka. Inte konstigt att man är trött mellan varven? Hur det går med valvakandet återstår att se, men man undrar ju: hur ska vi ha det i Sverige egentligen?

Ses snart igen?
Tills dess: heja heja och varma kramar

Malin Lundskog

Här hittar ni fler inlägg om veckan som varit:

9. Väldigt vackert, vader som läker och vaccin
8. Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning
7. Cirkus i huset, Claes kalas och champagnens dag
6. Hösttecken, hundar och hopp om framtiden
5. Mindfulness, manus och mysiga tröjor
4. Hösten kom med hummer hälta och härliga bad
3. Bokmässa, burar och barndomsvänner
2. Tomater, träning och tacksamhet

Tre tips för dig som vill vara snäll (även) mot dig själv

Tre tips för dig som vill vara snäll mot dig själv, för i ärlighetens namn: Hand upp alla som glömmer av sig själva ibland. Eller ofta?

tips för dig som vill vara snäll, Malin Lundskog, självkärlek, himmel — jag slänger upp två händer pga glömsk …

Vi mår bra av självkärlek

innan jag går in på de tre tipsen för självkärlek är det väl på sin plats att jag skriver om varför vi mår bra av att vara snälla mot oss själva. Och då menar jag inte att vi ska vara snälla mot oss själva istället för mot andra. Utan också!

När vi respekterar och accepterar oss själva, gör vi snälla saker mot oss själva och vet ni vad?! Det är inte bara vårt eget lugn, vår energi, vår sömn, vår livsglädje som får sig en skjuts av det. När vi gör snälla saker mot oss själva gör vi också snälla saker mot andra. Är snälla mot andra! Kärlek och snällhet är generöst.

Kan man vara för snäll?

Det är ju rätt fiffigt ändå, eller hur? Jag vet att jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer att skriva om det igen. Jag tror nämligen inte att vi kan vara för snälla. Varken mot oss själva eller mot andra. Eller varandra. Är inte det en missuppfattning att man kan vara för snäll? När vi är för snälla är vi väl egentligen inte snälla? I alla fall inte mot oss själva, för det är väl så det oftast brukar vara när man är för snäll? Att man slår knut på sig själv för att behaga någon annan och i slutändan blir bitter för att man inte får ett skit tillbaka.

Nej, det där är inte snällt. Det är att inte ha respekt för sig själv. Eller vara ärlig mot den man är så kallat snäll mot. Förväntar vi oss gentjänster för att vi är snälla, är vi verkligen snälla då? Naaah …

En sak till: när vi är kärleksfulla mot oss själva kommer alla borde och måste som tynger oss att bli bortglömda. Vi blir fria och gör utan större mankemang sådant vi mår bra av eftersom vi bryr oss om oss. Sa ju fiffigt!

Då så, tipsen:

Tre tips för dig som vill vara snäll

Eftersom jag räckte upp två händer här ovanför har jag kommit på att jag när jag har som mest omkring mig i livet behöver jag avsätta tid i kalendern för självkärlek. Det är så himla betydelsefullt för humöret, energin, stressnivån, matsmältningen, glädjen och sömnen att jag kommer ihåg mig själv. Inte istället för andra. Utan också!

De här små tipsen har så stor effekt. Jag märker så tydligt när jag glömmer bort mig själv. När jag inte gör de där små sakerna för att visa mig själv kärlek och respekt. Ta hand om mig.

Och när livet är som körigast kanske jag inbillar mig att jag inte har tid att vara snäll mot mig själv. Inte hinner meditera, säga jag älskar dig eller röra på kroppen. Eller såhär: jag kanske gör något av det där, men inte med kärlek i åtanke. Jag rör på kroppen utan att känna njutet (har ju hundar som ska ut, så visst kommer jag ut i rörelse), jag skriver kanske ned några ord om vad jag uppskattar med mig själv, men … kanske kopierar gårdagens uppskattalista utan att känna in vad orden betyder. Det kan till och med hända att jag tar ett kallt bad bara för att … utan att uppleva det gottiga. Tror att ni fattar vad jag menar?

Sno gärna listan ovan, skriv ut eller sätt som en påminnelse i telefonen. Du som vill läsa mer och utförligare om vad jag gör för att vara schysst mot mig själv hittar inlägg om det här: Sju tips för ökad självkärlek och här om därför mediterar jag. Ett hett tips är att lyssna på podden Min perfekta kropp, podden om självkärlek för dummies. Vill du slinka iväg direkt till podden hittar du den här

Vad säger ni, tror ni att så här enkla saker som mina tre tips för dig som vill vara snäll gör skillnad?

Berätta och dela gärna med er av egna tips. Vi kan ju inte vara för snälla mot varandra, eller hur?!
KRAM O HEJ!
Malin

Vi sminkar oss för att det är kul, inte för att vara vackra

Vi sminkar oss för att det är kul och inte för att tillfredsställa män, imponera på någon annan, eller enbart vara vackra på utsidan. Punkt. Eller till och med utropstecken! Eller?

Alltså, jag sminkar mig sällan och det beror mest på att jag tycker att det är så himla jobbigt att tvätta bort sminket. Men ni ska veta, att innan samtalet med Vickan i vårt senaste avsnitt av podden Min perfekta kropp tänkte jag annorlunda. Då hade jag en föreställning om att smink var enbart ytligt.

Vi sminkar oss för att det är kul, min perfekta kropp, Malin Lundskog, kroppspositivism, feminism, podcast — säsong fem, avsnitt tre av podden Min perfekta kropp

Jag skäms lite över det, vilket samtidigt gör mig nöjd för att jag är villig att ändra mig. Se att allt inte är svart eller vitt. Och jag är så innerligt tacksam över att jag driver podden. Annars hade jag inte fått lyssna på Vickans spaning om Isabella Rossellini som tar avstånd från Lancome DÅ och samtidigt accepterar och är ansiktet utåt för Lancome NU. Igen. Nu när hon får lov att vara äldre och visa att smink är kul och inte ett redskap för att behaga andra. Som till exempel män …

Smink är både roligt och … inte.

Alltså, hade vi inte pratat om det här i podden hade jag gått runt med föreställningen att sminka är yta. Jag hade missat det härliga med att det kan vara riktigt kul att sminka sig. Och färga håret. Något vi kan göra för att förtydliga vår personlighet. Inte för att vi måste eller tycker bättre om oss själva med smink eller färgat hår. Utan för att vi vill. Som sagt: vi sminkar oss för att det är kul! Enbart. Eller?

Eller kanske inte. Mycket av sminkandet där ute handlar ju om att vi vill förändra något vi inte tycker om. Alltså yta. Och det är en jävla skillnad på det och på att vilja förstärka sin personlighet och ha kul. Precis som det är en enorm skillnad på att träna för att man är missnöjd med sin kropp eller träna för att man tycker om sig själv. Eller hur? Det här pratade vi inte om i avsnittet, men är sådant jag har tänkt på i efterhand.

Min perfekta kropp är för vanliga kvinnor

Samtalen vi har i podden handlar om allt från gropar i låren, svett, snor och att våga ta plats. Vi kallar själva Min perfekta kropp för en podd om feminism på gräsrotsnivå. Och podden om kroppspositivism för dummies som vill bryta destruktiva normer.

Vi pratar om gräsrotsnivå och dummies för att vi är många helt vanliga kvinnor i våra bästa år som fortfarande inte vågar tro på att vi är feminister. Det finns så många proffs som redan är solklara över vad en sann feminist är att man inte känner sig tillräckligt kunnig. Eller feministisk.

När det gäller kroppspositivismen är det dels ett fenomen som många av oss inte riktig vet vad det innebär, dels vill vi inkludera alla, inte enbart överviktiga, i det kroppspositivistiska arbetet. För det är ett arbete vi behöver göra. Tillsammans. Bryta normer om att människor med en viss kroppsform är förmer än människor med andra kroppsformer (men hallå! Ser ni likheten med hudfärg här?). Vi är många som är indoktrinerade att tro att vi inte är perfekta som vi är.

Vi sminkar oss för att det är kul, Malin Lundskog, 8 mars, podcast, jämställdhet — Stolt i hemmastickad kofta, stärkt i halsband från feministsmeden

Vår nyfikna resa mot jämställdhet

Podden Min perfekta kropp är fotograf Viktoria Davidssons och min nyfikna resa mot ökad jämställdhet. Jämlikhet. Och för att vi kvinnor ska våga visa våra styrkor och ta vår självklara och rättmätiga plats i både våra egna liv och i samhället. Och kanske också för att vi ska sminka oss enbart för att det är kul!

Podden kommer ut varannan fredag och du hittar den där du hittar poddar, eller här på vår poddsida. Här på bloggen har jag skrivit en del om Min perfekta kropp, de inläggen hittar du här.

Nya säsongen av podden Min perfekta kropp

Nya säsongen av podden Min perfekta kropp är här. Av någon anledning är det den femte säsongen av podden, även om det borde vara fjärde … Skit samma. Det är inte siffrorna som räknas, utan känslan. Kvalitén. Innehållet. Och att vi har kul på vår nyfikna resa för att stärka kvinnor, försvaga destruktiva normer och synliggöra kroppspositivism.

Nya säsongen av Min perfekta kropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

Femte säsongen av Min perfekta kropp

Den här säsongen drar vi igång med en dubbelspaning och jag ifrågasätter dessutom mitt eget beslut att inte raka mig under armarna när det är dags att smasha i padelhallen.

Vi resonerar kring vilka krav man kan ställa på kändisar. Ska de som syns i media också behöva axla rollen som samvete åt alla? Är det deras ansvar att bryta till exempel kroppsdestruktiva normer?

Jag älskar verkligen att ha de här samtalen med Viktoria. En stunds fokuserat samtal som bara syftar till att komma vidare. Hitta vägar och ta, oftast väldigt små, steg mot ökad kroppspostivism, självkärlek och acceptans. Öka förståelsen för varför vi gör som vi gör och också reflektera över vad som är normer och vad som är våra egna val.

Grey hair don´t care

Sedan någon säsong tillbaka inleder vi våra poddavsnitt med att en av oss har spanat på något som har med kroppsnormer, kvinnokroppar eller utseendefixering eller något annat som platsar inom Min perfekta kropps ramar. Under avsnittet diskuterar vi kring den spaningen. I femte säsongens första avsnitt av podden Min perfekta kropp har Viktoria dubbelspanat, dels på trenden med grått hår och dels på SVT-serien Under kniven.

Att grått hår blir trendigt är ju en befrielse på många sätt. Slippa hålla på liksom! Ja, ni som vet ni vet. Jag hade själv ett ganska långt färgningsuppehåll och var jättenöjd med att vara gråhårig. Så fick jag ett reklamfilmsuppdrag som krävde färgning och jag var snabb som en kobra på att färga igen. Och visst kände jag mig piggare med rött hår i spegelbilden än det grå, men jag kan inte låta bli att ifrågasätta om det har med normer att göra. Är det för att vi är vana vid att grått hår är detsamma som gammal och trött? Ja, det där frågar jag mig i podden och som så många gånger förr pratar vi om vikten av förebilder ur alla åldrar och med alla kroppsformer, hudfärger och allt annat som skiljer oss åt.

Under kniven

Viktorias andra spaning, den på dokumentären Under kniven, handlar dels om sådant vi tar upp i vart och vartannat avsnitt: varför vågar vi inte tro att vi duger som vi är? Och varför får en känd kvinna som skriver om att hon inte orkar stå emot kniven så mycket kritik? Ska någon som redan syns och är utlämnad för alla människors tyckanden behöva orka stå emot? Vi är inte så säkra på det. Däremot är vi säkra på att tillsammans är grejen och att varje steg räknas. Varje gång vi stannar upp och reflekterar över våra val och varje gång vi inte väljer enklaste utvägen: att döma andra – alla de gångerna är steg i rätt riktning. Och hur små de stegen än är, så räknas de.

Du hör vår podd där du brukar lyssna på poddar, eller genom att klicka på länken här till Min perfekta kropp. Berätta gärna vad du tycker, tillsammans med dig och andra som lyssnar kan vi göra stor skillnad. Eller hur?

Vi ses snart igen, alla vi som är perfekta även om vi kanske inte har förstått det än …
Varma kramar på avstånd och med nytvättade händer
Malin Lundskog

Ålderismen och modet att inte bära sjal i TV

Ålderismen och modet att inte bära sjal i TV pratar vi om i fjärde säsongens nionde avsnitt av podden Min perfekta kropp. Ni vet, podden som Viktoria Davidsson och jag pratar om utseendefixering, kroppsnormer, normer, självkärlek och acceptans i. Ja, förutom feminism på gräsrotsnivå som är vår egen nivå och kroppspositivism för dummies.

Skammen över att bli gammal

Ålder och skammen över att bli gammal kom upp efter att jag läste två krönikor, en av Åse Linderborg och en av Ann Heberlein där de båda kvinnorna skriver om att de inte vill vara med på bild längre. Att det enda de ser när de tittar in i monitorn i TV-studion eller ser foton av sig själva är slapp, oglansig hud, tandkött som drar sig tillbaka och kalkonhalsar. Bland annat. Och jag känner igen mig. Vi är många som känner igen oss.

Det spelar ingen roll hur mycket vi tycker att motsatsen till att åldras inte är ett önskvärt alternativ eller hur vackra vi tycker att andra äldre är. Det är svårt. Att se sig själv. Eftersom man är en pigg tjej på insidan! Det går liksom inte ihop med den där tanten man ser i spegeln. Eller i TV-monitorn då … Eftersom tant och äldre bedöms som oattraktiv inte bara fysiskt utan på många plan?

Ålderismen och modet att inte bära sjal, Malin Lundskog, podd, min perfekta kropp, kroppspositivism, hälsa, feminism

I podden Min perfekta kropp, diskuterar vi normernas betydelse. Normerna som säger att ung är detsamma som idealet. Ungdomlig lyster, klar blick och friskt tandkött. Dölja rynkor och grått hår.

Jag blir arg när jag skriver det här och då har vi ändå redan pratat ett helt poddasvnitt om det. Ålderismen är bara en av alla normer vi jobbar för att bryta. Den är minst lika viktig som de om kroppsstorlek och -form, hudfärg, frisyr, kroppsbehåring och så vidare. Och. Så. Vidare.

Jag tycker att samtal om sådant man inte pratar om behövs (herrenaddå, har ju skrivit en hel roman om det!). Vi behöver syna normerna i sömmarna, för inte ska det väl vara modigt att sitta i TV utan att bära sjal och i och med det visa sin kalkonhals? Det var nämligen Kerstin Thorvalls svar när Linderborg en gång frågade henne när hon var modig senast …

Fram för fler förebilder

Vi behöver se fler kvinnor och annat folk som inte är unga, modellsmala och det som allmänt kallas perfekt. Vi behöver träna på att ge varandra OCH oss själva komplimangen 2.0 (mer om komplimangen 2.0 i Min perfekta kropp s2e10) och som vi kom fram till efter en stunds gôtt snack i podden: vem sjutton gillar inte mogen frukt?!

Förövrigt kanske höjdaren i det här avsnitt ändå är när vi frågar oss om det är skillnad på att sticka ut om man är perfekt enligt normen och man man inte tillhör den perfekta klicken. Är man bara konstig då?
⁠
Vi reser vidare mot ökat mod och mer självkärlek i vår podd om kroppspositivism för dummies. Häng gärna med oss!

Det är inte du som har för breda höfter!

”Det är inte du som har för breda höfter!
Det är kläderna som har för smala.”
Malin Lundskog, i podden Min perfekta kropp

I vår podd Min perfekta kropp pratar Viktoria Davidsson, mästerfotograf om ni frågar mig, och jag om samhällsnormer, kroppsnormer, feminism på gräsrotsnivå och kroppspositivism för dummies. I vårt senaste avsnitt av podden tog vi upp ämnet olika modeller på kläder för olika modeller av kroppar. Och att jag sedan typ barnsben har gått på att min kroppsform absolut inte ska ha vissa typer av byxor.

det är inte du som har för breda höfter, Min perfekta kropp, kroppsnormer, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson — Alla kroppar passar i alla kläder …

Jag stod till och med samma morgon som vi spelade in vårt poddavsnitt och såg mig i spegeln, iklädd mina storfavoriter i velour och 70-talsfladdriga ben och tänkte att jag egentligen inte ”borde” ha sådana på mig. De passar inte min kroppsform.

Va?!

Sedan blev jag irriterad på mig själv som inte bara accepterade mig eller till och med gick runt och njöt för att byxorna jag bar var så otroligt sköna. Istället för att dissa mig själv.

När byxorna är så sköna att man kan dansa runt på bryggan efter ett kallt bad i dem,
då är det väl ändå rena idiotin att fokusera på att man har ”fel” kropp?

Förresten, byxorna har jag köpt hos härliga Rino.

Vilken modell passar?

Kommer ni ihåg artiklarna i både mode- och annan press om vilken jeansmodell som bäst smickrar en viss kroppsform? Eller som döljer? Förminskar? Gör oss smalare … Jag tror inte att jag är ensam om att ha läst dem. Trott på dem. Och inbillat mig att jag behöver dölja, förminska eller smickra. Istället för att vara jag?

Det där pratade vi om i i fjärde säsongens åttonde avsnitt av podden Min perfekta kropp. Avsnittet då vi också insåg hur lätt vi har för att tycka att det är våra kroppar det är fel på och inte kläderna när Vickan berättade om att hon hade för breda höfter. En av de fina grejerna med att prata om kroppsnormer är att det blir lättare att upptäcka hur drillade vi är i att racka ner på oss själva. För det är inte du som har för breda höfter.Eller för smala. Det är kläderna som har för smala. Eller för breda … Eller hur?!

https://open.spotify.com/episode/32qHTraa8QLfppkIFzhwOz?si=ded31df6bcf24abe

Här kan du lyssna på avsnittet om att det kokar i grytorna och att det inte är våra höfter som är för breda.

Fjärde säsongen redan? Och jag som lovade att skriva om allt vi pratade om, då. När vi började vår resa mot fler brutna destruktiva normer och mer mod åt folket. Särskilt oss kvinnor … Men bättre lite än inget. Kanske det här inlägget är början på fler? Det jag hittills har skrivit om podden och ämnet min perfekta kropp hittar du här: Fler artiklar om podden Min perfekta kropp

Vi ses snart igen, i podden varannan vecka till exempel
Tills nästa vecka: KRAM!!! (På avstånd. med nytvättade händer.)