Hållbar hälsa

Runstreak och nakendopp

Jag är inte den som säger nej till löpning, så länge det inte handlar om prestation eller resultat. Jag älskar ju att springa. Ut o njuta. Svettas o flåsa. Lufsa. Ja, jag tror att lufsa är det som bäst beskriver min löpning just nu, MEN SKIT I DET! Jag gör det. Varje dag till och med, sedan 68 dagar tillbaka. Sommaren har varit fylld med runstreak och nakendopp och den kombon fortsätter. Tills vidare.

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Jag streakar tillsammans med Sandra, som kallar vår utmaning för tantstreak (ha ha, tänk om vi hade varit den sortens tantstreakare som springer nakna in på en fotbollsplan!). Idag är första dagen vi sprang tillsammans, annars är det mest hejarop i vår gemensamma chat. Sandra har sprungit i hundra dagar. Ja. Ett hundar dagar i rad. HEJA henne!

100-dagarsfirandet blev en överraskning för oss båda. Av oss båda. Ha ha. Vi skulle (ju!) bada efter löprundan, så jag smög ner till badet innan med handduk, guldglas och bärs. På väg från badet, för att möta Sandra för att springa, möter jag *trumvirvel* Sandra. Som kommer med bubbel och handdukar som överraskningen efter löprundan! Ha ha, great minds osv.

runstreak och nakendopp, knippla, cykel, himmel, hav — min cykel med överraskningsväskan …

Ja, sen sprang vi en kort men naggande go runda med fokus på att fira. Efter badet skålade vi för hundra dagar. För löpningen. Och oss! Fast mest Sandra, just idag.

sandra svensson, runstreak och nakendopp, ankis badplats, knippla — Sandra, efter sin hundrade runda!

löparkläder, guldglas, knippla — hopp i sjön

runstreak och nakendopp, malin lundskog, sandra svensson — skål och hurra!

Bryt i ihop och kom igen

Mina 68 dagar hade kunnat vara 100 dagar i streck idag, men en gubbvad på käringen satte stopp för det sent i våras. Efter rehab och löpvila tog jag nya tag. Värre saker har ju hänt, även om det kändes som tidernas fail när jag var tvungen att avbryta strecken. Det värsta var inte att jag blev skyldig Sandra, tanten som inte ens är 35, en flaska bubbel för att jag bröt. Nej, det värsta var känslan inom mig. Misslyckandet. Jag? Bryta? Alltså, nu skäms jag: jag sprang några dagar med skitont i vaden och trodde att skulle ordna sig … Hur dum får man vara? Och jag ska vara pt och löpcoach? Hade aldrig i hela världen sagt åt en klient att fortsätta, för ”det löser sig säkert.” Särskilt inte till någon i femtiosexårsåldern.

PS. Myrstegsrevolutionen

Kommer ni ihåg min lilla orange bok GLAD FRi STARK? I den skriver jag mycket om myrstegsrevolutionen, alltså det lilla stegets kraft och vitsen med att sätta skamligt låga mål, som en reserv de dagar man inte kan/hinner/orkar, men ändå vill hålla i något som gör en gott. Som till exempel motion. (Men kan också vara sömn, läsa, skriva, meditera osv). Runstreak är ett superexempel på en myrstegsrevolution. Och så länge man inte är som jag och tror att man måste springa snabbare eller längre för var dag så gör det gott.

Nu springer vi vidare, med ett lägsta mål på 1,5 km. Om 32 dagar firar vi förhoppningsvis mina 100 dagar. Undrar vad vi ska överraska varandra med då?

Ses snart igen,

Tills dess: HEJA myrstegsrevoltionen i alla dess former, just nu runstreak och nakendopp för mig.
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, runstreak och nakendopp, knippla

Nu drar jag på nya äventyr. I natt är det dags för hängmattehäng med Agneta och Kerstin.

Leve leva kreativt

Igår kväll började jag återigen att läsa Julia Camerons bok Lev kreativt. Nu är ju inte det en bok att läsa utan att göra. Ja, som den lilla orange GLAD FRi STARK om ni minns den? Hur som: i morse började jag göra boken. Kanske till och med leva den? För länge leve leva kreativt, bästa sortens liv om ni frågar mig. Och boken som är ett slags tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Eller för att hitta sin inre konstnär om man så vill.

Det är tredje gången jag påbörjar boken. Första gången gick jag igenom alla tolv veckor (läs mer här)och även om inte ni märkte någon skillnad på mig och mitt liv, så gjorde jag det. Andra gången hängde jag i under några veckor, men bestämde mig sedan för att bryta. Det kom för mycket sommar i vägen … Men nu är jag på det igen och min inställning är att jag ska gå igenom hela tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Jag tror nämligen inte att det finns någon hejd på vad man kan hitta inom sig om man bara ger sig själv chansen och en gång är väl ingen gång, eller hur man nu brukar säga.

Är det stunden eller det jag gör i stunden som spelar roll?

När jag skrev mina morgonsidor i morse kände jag den där sköna känslan av att vara något på spåren. Och då menar jag inte att de kom någon genialisk idé till en bestseller. Nej, jag tänkte mer på situationen. Komma upp tidigt på morgonen. Sitta i stillhet med min kaffe, Brorsan, en skön penna (viktig detalj!) och en favoritanteckningsbok. Den stunden är värdefull och jag undrar om inte den i sig gör sitt till för att komma närmare min inre konstnär. En bra start på en bra dag ni vet?

leve leva kreativt, lev kreativ, anteckningsbok nuuna — Förutom boen Lev kreativt, älskar jag nuunas anteckningsböcker

Sedan har dagen fortsatt så. Framåt. I morse joggade Brorsan och jag runt ön (ska berätta mer om min runstreak senare, men tror på det där med streak) och Claes kom och mötte oss för ett gemensamt bad. Dessutom har jag kommit en bit på det nya manuset, jag har registrerat mig på Kreativt skrivande II på Linnéuniversitetet och b-kurs i kreativt skrivande på Umeå universitet (två halvfarter, jag är inte helt crazy, trots allt). Och efter gymmet ska jag läsa vidare på boken vi ska diskutera i bokklubben på torsdag, Mot fyren av Virginia Woolf.

ankis badplats, springer spaniel, knippla — när Claes kom hälsade Brorsan honom välkommen genom att skaka av sig badvattnet. Ser ni dropparna?

Jag njuter medan jag kan. För att hinna både skriva, jogga, gymma, läsa och dessutom reflektera över det – det är tamejtusan inte varje dag det.

Vi ses snart igen och tills dess: Leve leva kreativt!
Kram Malin Lundskog

Kreativiteten kommer när man mest anar det

Det är väl ingen av oss som längre blir förvånade över att de bästa idéerna dyker upp när man rör på kroppen? Eller står i duschen eller kanske utför någon monoton syssla som får oss att vara i stunden? Det borde egentligen inte vara någon överraskning för mig att berättelsen jag började nosa på för några veckor sedan liksom vecklade ut sig framför mig när jag var ute och sprang i morse. Men det var det. Även om kreativiteten kommer när man mest anar det vet man inte vad den kommer med för besked.

skutor, west wind af Göteborg, Hälsö — att stanna till i Hälsö hamn och titta på skutor är mumma för kreativiteten.

Jag trodde nämligen inte att det var så historien skulle börja. Eller att just de karaktärerna skulle bli viktiga i berättelsen. Och ändå blev det så självklart när jag hade lufsat runt Hälsö (grannön) i några kilometer. Så skulle det vara! Och självklart skulle en sådan figur vara med! Självklart skulle berättelsen börja på det viset! Snacka uppenbarelse!

svettiga, törstiga och badsugna tog vi färjan hem igen – för att skriva ner allt som serverades under rundan

kreativiteten kommer när man mest anar det, knippla, vägfärja — samlade tankarna och glodde på det här

Inte för att det betyder att slutversionen ens av råmanuset kommer att vara som det kreativiteten målade upp för mig idag, men nu har jag verkligen något att arbeta utifrån. Och det har jag gjort under eftermiddagen. För ja. Jag skriver. På något nytt. Kan inte låta bli …

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

Bada i hagel

Vet inte om det har hänt förut, men någon gång ska väl vara den första? Ja, att bada i hagel alltså. När jag joggade ut i morse lyste morgonsolen på Brorsan och mig. Kanske dansade några moln omkring på himlen en bit bort. Men. När det var dags för morgondoppet rusade de in från väst och det som jag trodde skulle bli ett bad i regn (älskar bad i regn!) blev ett dopp under en hagelstorm som heter duga. H E R R E G U D vad fort den kom, vad ont den gjorde (nakendopp …) och med vilken kraft den tog tag i havet. Ofattbart.

morgonjogg, ö-liv, knippla, utsikt över hyppeln, bilfärja — lufsade runt slingan på ön i detta och molnen ni ser här, brukar liksom bara dra förbi oss utan att göra något väsen av sig …

bada i hagel, anis, knippla, regn, utsikt — kom fram till Ankis, där jag skulle bada, och föreställde mig att få njuta av ett regnbad …

hagel, bada i hagel, knippla — … sen blev det kaos!

bada i hagel, malin lundskog, knippla — i vattnet gjorde haglet i alla fall inte ont på kroppen …

Strömt, vågigt och svårsimmat. Och kul!

Claes som kom ner för att möta oss efter morgonjoggen struntade i att bada. Han blev liksom blöt ändå … Men jag som redan hade slängt av mig kläderna när det brakade loss hoppade i. Helst ville jag inte gå upp, för haglet piskade verkligen på och gjorde eventuellt tusen nålar på mig samtidigt. Aj!

Men, hade ju ett följebrev att skriva och en podd att spela in, så där kunde jag ju inte ligga hela dagen. Det hade jag kanske inte ens orkat, för jäklar vad strömt och vågigt och svårsimmat vattnet blev under den korta stund det hela varade. Vi gick hem på de tillfälligt översvämmade vägarna och kände båda två att det var skönt att inte vara ute med båten när det här kom. Då hade jag nog till och med varit rädd, för vinden som kom var skitstark.

Jag älskar väder, variation och att känna naturens krafter. Mitt i kaoset tyckte jag att det var kul (kanske till och med spännande?) att hoppa i under en intensiv hagelskur, men fem (-ish) minuter senare var allt över och solen tittade fram igen som om ingenting hade hänt …

Aja, vi ses snart igen oavsett väder. Tills dess: man ångrar aldrig ett bad, kom ihåg det. Även om det innebär att bada i hagel.
Kram Malin Lundskog

Utenätterna i augusti blir fler och fler

I över ett år har jag väntat in Agneta för våra überunderbara nätter i hängmatta bland (de få) tallarna här på Knippla en gång i månaden. Men någon gång i somras kom jag på att jag inte alls måste vänta. Kanske ingen större snilleblixt, men ändå. Jag började hur som helst att sova ute på balkongen från och till. Kollade stjärnor, som igår natt (se nedan). Och nu visar det sig att utenätterna i augusti blir allt fler. För nu har Kerstin skaffat hängmatta och ville testa utehäng. Vem är väl jag att säga nej till det?

sova på balkongen, knippla, utenätterna i augusti — här ligger jag och tjuvkikar på världen

En av utenätterna i augusti:

segelbåt, utsikt från knippla, en utenatt i månaden, utenätterna i augusti — utsikt från tandborstningen igår kväll

Eftersom jag vill ha mer av utenätter, frisk luft och natur, tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån igår. I morse flyttade jag hem igen för att öppna upp hemmakontoret för möte kring mitt manus (ja, så spännande!). Men däremellan hann vi mysa med kvällté, prata om härligheter och vakna till soluppgången. Och wow vad jag sover gott i hängmattan, där jag är som vaggad av en trygg famn.

utenätterna i augusti, måne, soluppgång, knippla — månen och en aning om att solen är på gång

utenätterna i augusti, en utenatt i månaden, soluppgång, knippla — soluppgången i morse inifrån mitt myggnät

Efter en gemensam stund med téet, packade vi ihop oss. Inget krångel. Bara jättehärligt! Och Kertsin är verkligen en inspiration, jag menar: det är inte alla 80-åringar som hör av sig och frågar om man vill ut och hänga i natt?!

morgondopp, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden — morgondopp med solsken i blick på vägen hem. Såklart!

Det ena utelivet behöver inte förta det andra. Om bara Agneta pallrar sig hem från sin semester, för jag ser fortfarande fram emot vår gemensamma utenatt i augusti. De nätterna är alltid något särdeles då vi äter och dricker gott både kväll och morgon. Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Hej hopp, ses snart igen allihop. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

Fyra generationer på sjön

Och just som jag har dragit igång skrivandet efter sommaren och laddar för att börja plugga tar jag ledigt igen. (Ha ha, laddar så mycket att jag försökte registrera mig för flera veckor sedan, men det går tydligen inte förrän en vecka före terminsstart. En vecka? Jag är jätteredo ju!). Hur som helst. Idag tog jag ledigt och njöt av en dag på sjön med mina föräldrar, min föräldraledige son och mitt lilla barnbarn. Fyra generationer på sjön en solig dag i augusti. Hjärtat svämmar över.

Skärhamn, käringösnipa, föräldrar, sol, himmel, hav — Mamma och pappa, som flyttade till Skärhamn från Göteborg för några år sedan, eftersom nyfikenheten på nytt fortfarande finns kvar!

fyra generationer på sjön, käringösnipa, hav, himmel, västkusten — …och så de här två miraklerna!

Efter turen i mammas och pappas fina käringösnipa var det inte bara hjärtat som svämmade över. Magen fick sitt den också. Först sen lunch på Akvarellmuséet och sen en go glass i hamnen i Skärhamn innan vi åkte hem igen.

utsikt från uteserveringen, akvarellmuséet skärhamn, konstverk — utsikten från uteserveringen på Akvarellmuséet

lunch, röding, Akvarellmuséet — medan Claes var hemma och fiskade makrill åt jag röding på Akvarellmuséet

glass, fyra generationer på sjön, skärhamn — …drar ut på sommaren och blir eventuellt aldrig för gammal för glass

Och nu kan jag inte få nog av utomhus, så jag tar med mig täcke och kuddar ut på balkongen för en natt under stjärnorna, men syrsornas augustisång som godnattvisa. Tack för idag, livet!

Och ni som läser det här och jag: vi ses snart igen. Tills dess: HEJA livet.
Kram Malin Lundskog