Hållbar hälsa

Är det galenskap jag håller på med?

I morse ringde klockan 04.00. Larmet var ställt även 04.05 och 04.10, men det behövdes inte. Jag vet inte hur det är med er, men när jag vet att jag ska upp långt före tuppen sover jag knappt. Förmodligen är jag orolig för att inte vakna. Visst är det knäppt? Hur som helst: när jag väl var uppe drack jag kaffe, skrev mina morgonsidor (mer om dem här) och åkte därefter ner till färjan i ösregn och en föraning av stormen Amy för att åka till Skövde och bokmässan där. Ja, det här får mig att fundera. Är det galenskap jag håller på med?

Galet eller ej: mellanlandade hos Jessika (ni vet Devert, som jag har podden Ordet är mitt tillsammans med) och så körde vi vidare tillsammans. Även om vädret nog satte stopp för många av de som annars hade kommit till bokmässan, så var det en bra dag. Vi sålde böcker, pratade med författarkollegor och bokintresserade och gjorde miniintervjuer för podden.

är det galenskap jag håller på med, malin lundskog, sköb´vde bokmässa, podden ordet är mitt, jessika devert — ser till och med galen ut?

Panelsamtal om det som döljer sig under ytan …

Ja, jag deltog också i panelsamtal under rubriken ”Att skriva om det som döljer sig under ytan”. Spännande ju! Berättade bland annat om den enda sexscenen jag har skrivit och vad som var jobbigast med det … Scenen finns i novellsamlingen De sju dödssynderna som ni kan lyssna på i ljudbokstjänsterna (till exempel här på Storytel), Ja, vi pratade också om att sopa saker under mattan, som är temat i Mariannes mirakel, min debutroman. Och om arvssynd, som jag tar upp i Ett oönskat arv. Spännande samtal med Charlotta Lagerberg, Christer Johansson och Inger Granberg, författare som till skillnad från mig har valt att skriva om sig själva i skönlitterär form.

är det galenskap, skövde bokmässa, panelsamtal

Och en runstreak på det?

Men det var inte slut med galenskaperna där. Jessika körde oss hem i den nu avtagande vinden och när jag väl var hemma på ön igen hade jag ju en sak kvar att göra, efter att ha varit vaken i alldeles för många timmar med alldeles för lite vätska och energi i kroppen: min runstreak. Drog med mig Brorsan ut och sprang i sakta mak exakt till minimigränsen av Sandras och min dagliga sträcka. 1,5 kilometer. Ville inte. Sprang. Ångrar mig inte en enda sekund. Men nu är det godnatt!

Ses snart igen, tills dess: heja galenskapen?
Kram Malin Lundskog

Det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta

För någon vecka sedan pratade jag med Cilla i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag undrade om det finns någon gräns på hur länge man kan skriva utan att bli utgiven (om det är vad man vill alltså)? Kommer jag att sitta och prata i podden när jag är 80 och fortfarande drömma om ett annat förlagsavtal än de jag har? Hur länge orkar man hålla fast vid en dröm egentligen? Vi pratade inte vidare om det i podden, men jag har reflekterat över det själv. Och kommit fram till att det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta.

Ja, att fortsätta är ett mycket mer krävande och ett mer aktiv val, än att sluta. Jag hade kunnat sluta skriva för längesedan, om jag hade valt den lätta vägen. Jag hade inte gett mig ut i löparspåren varje dag om jag inte medvetet tänkt tanken på hur gôtt det är, hur bra jag mår, hur nöjd jag är. Alltså, jag hade inte stickat som jag gör heller om jag inte aktivt väljer utmaning och omak för att jag vet att det utvecklar, stärker och om inte leder till några storslagna resultat, så ger det mig ohemult med glädje längs vägen.

sticka tröja, mönsterstickning, det är lättare att ge upp än att fortsätta, shetlandströja — shetlandströjan jag har stickat på i flera år, detta är tredje försöket och nu jäklar!

Resans betydelse för att hålla liv i drömmar

Ja, det kanske är det där som är kärnan till att fortsätta: att ha kul på resan? Och att inte ge upp de gånger man inte hittar njutet, utan minnas de njutiga stunderna, ha tillit till att de kommer igen och också: påminna sig själv om hur skittråkigt det skulle vara utan (i mitt fall) skrivandet, löpningen, stickandet. Ja, det finns mer jag tycker är kul, men det här är nog mina tre viktigaste fortsätt! Även om du behöver redigera, springa långsammare, repa upp. Fortsätt. För, ärligt talat: det bästa kanske inte har hänt än? Och vad gör det egentligen om jag sitter där i 80-årsåldern och poddar om mitt hopp om att få drömmiga förlagsavtal? Något hopp ska man väl ha kvar så länge man kan, om nu hoppet är det allra sista som överger en?

Lyssnar på Håkan, skriver, springer och stickar vidare. För även om det skulle vara mycket lättare att ge upp, så fortsätter jag att låta resan vara mödan värd.

löparglädje, runstreak, malin lundskog, lättare att ge upp än att fortsätta — springet! Mina löpturer fastnar oftare på bild än mina skrivstunder.

Ses snart, tills dess: Heja drömmar som hålls vid liv
Kram Malin Lundskog

PS. Jag har inte kollat med Cilla om hon är redo att podd med mig i 20-25 år till, men … som sagt: lever på hoppet!

Utenatten är ett äventyr i all enkelhet

I natt har jag sovit sådär gott i hängmattan igen. Lyssnat på vinden, gungats av trädens svängningar och vaknat till ljudet av glesa regndroppar på tarpen. Precis som efter varenda en av mina tidigare utenätter bär jag med mig glädje, tacksamhet och en längtan efter nästa. Snacka om att utenatten är ett äventyr i all enkelhet. Och det är väl ändå enkelheten som får saker som äventyr att bli upplevda?

Materialsporten hänga i hängmatta?

Ja, särskilt krångligt gör vi det inte för oss, mina hängkompisar Agneta, Kerstin och jag. Vi håller oss på hemmaplan och gör inte så stort mankemang av det. Ses framåt kvällen, sover och skiljs åt på morgonen. Ända in i det längsta försökte jag hålla mig från att haka på materialsportandet i hängmattevärlden genom att använda sådant som fanns hemma. Men föll ju till föga med nytt värmereflekterande liggunderlag förra hösten och en vintersovsäck i början av året. Eller föga och föga? Det blev kallt och riktigt så äventyrligt måste det kanske inte vara?

Det jag inte visste då, var att möjligheten att köpa både en under- och en overquilt (varför det nu ska sägas på engelska?) för halva priset dök upp. Men det gjorde det. Kerstin upptäckte att hon inte tålde dunet i sina fina täcken (som vi väl kallar quiltar på svenska?) och jag slog till och köpte dem av henne. Ångrar mig inte en enda sekund! Efter i natt undrar jag varför jag inte började här? Med en underquilt, som alltså är ett täcke att hänga under hängmattan, som ni ser på bilden här nedanför. Då behövs inga liggunderlag att glida runt på, det där täcket ger massa värme.

Overquilten är mycket smidigare än en sovsäck, och kan användas både som täcke och en sovsäck där jag kan knäppa eller knäppa upp om huvud, mage, rumpa, fötter precis som jag vill. Och som jag vill! Särskilt knäppa upp fr fötterna … Kanske var det dumsnålt, att inte skaffa den här utrustningen direkt? Å andra sidan – det är ju onödigt att köpa något man inte vet att man inte behöver, eller vad säger ni?

hängmatta, underquilt, hennessy hammock, momo jord, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

tenatten är ett äventyr i all enkelhet, hängmatta, springer spaniel — Brorsan lika entusiastisk som vanligt när han följer med då jag hänger upp hängmattan och här även tarpen

Mörker och ljus

Agneta och jag tog en bastu, efter min sena kvällsföreläsning och sedan gick vi alla tre i samlad tropp till vår basecamp. Där kröp vi upp i våra hängmattor och åh:ade och ah:ade en stund för att berätta för varandra hur fantastiskt skönt vi hade det. Och hur lyxigt det är att ha så nära till äventyret.

utenatten är ett äventyr i alla enkelhet — jag läser en stund, med pannlampa på

Så kom morgonen med en himla fart. Jag vaknade vid 6, packade ihop mig och har en hel dag för skrivande, pluggande och livet dagen efter en äventyrsnatt. Ja, jag sa ju det: utenatten är ett äventyr i all enkelhet, vilket inte gör den ett dugg mindre värd än andra äventyr.

knippla, en utenatt i månaden, hängmatta, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

Kolla myset med gatlyktorna från bebyggelsen på Knippla i bakgrunden. Pyntet åkte ner igen och jag hänger undan det bland (alla!) mina hängmattegrejer till nästa äventyrsnatt.

en utenatt i månaden, utenatten är ett äventyr i alla enkelhet, pynt, klippa, knippla, malin lundskog

Ja, kan det ligga något i det där med att ett äventyr i alla enkelhet har en större chans att bli av? Och att det är minst lika värdefullt som andra äventyr? Minst?!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA äventyret!
Kram Malin Lundskog

Mer om alla (?) mina utenätter hittar ni här

En underbart tantig lördag

Min runstreak-kompis Sandra hörde av sig igår och sa om jag hade vägarna förbi fick jag komma och plocka blommor. Jag tog mig vägarna förbi Öckerö, där hon bor. Och plockade dahlior. Hur ofattbart vackert är det inte med dahlior? Kolla in buketterna jag har hemma nu! Blev så inspirerad att jag har haft en alldeles underbart tantig lördag med dahlia-tankar, omplantering och skorp-bak.

Jag blev som besatt och har nu ägnat ett par timmar åt att planera rabatter här hemma. Herregud. Ett besök på en dahliaodling i Nossebro, där man kan gräva upp sina egna knölar, har jag också planerat in … Undrar ibland varför jag nödvändigtvis ska bli besatt? Ska jag bli en sån där duktigt människa som gräver upp dahliaknälar och förvarar inomhus under vintern innan de ska sättas till våren igen? Återkommer när jag har facit i hand, he he. Någon som har tips på dahliaodlande tar jag tacksamt emot det förstås.

Tantfeeling bland stockrosor och kardemummaskorpor

Som om det inte räckte med planteringsplanering. Jag fick feeling för tanteriet och flyttade på några stockrosor också. Fröna till dem tog jag från blommor som växer runt omkring på ön och tryckte ner i jorden för något år sedan. Enkelt är min melodi. När jag inte blir besatt, vill säga …

en underbart tantig lördag, stockrosor, hand, bli himmel

Tänk att det kan bli något så här fint av ett torkat frö som jag bara tryckte ner i jorden och sedan inte har brytt mig om?

Ja, sen fastnade jag i trädgården en stund. Grävde upp och klippte ner och flyttade om och hade mig. Som vanligt utan handlar. Jag gillar verkligen att sätta fingrarna i (den magra) jorden och skita ner mig. Och tyckte att kardemummaskorporna jag bakade idag smakade extra gott när jag smakade på dem med jordiga händer. För jo, jag bakade även kardemummaskorpor. Är det underbart tantigt? I alla fall tänkte jag mycket på mormor när jag bakade skorporna idag. Vet inte om jag någonsin har bakat sådana förut? Bara ätit mormors. Och mammas. Men idag. När jag ändå var inne på det här med att vara tant då gick jag visst all in.

kardemummaskorpor, en underbart tantig dag, jordig hand

kardemummaskorpor, glasburk — de här sparar jag till en regnig dag

PS. Har jag berättat att Sandra kallar vår runstreak för tantstreak? Då passa det ju in att jag sprang i morse också …

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA tanten!
Kram Malin Lundskog

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

Vakna i hängmattan

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

springerspaniel, knippla, hängmatta — Brorsan är inte lika taggad som matte på det här med hängmattehäng

en utenatt i månaden, knippla, ryggsäck, hennessy hammock, hängmatta, — riggat o klart

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

vakna i hängmattan, dagg, myggnät, fukt — ”rutmönstret” är alltså det blöta …

vakna i hängmattan, knippla — vilka konstnärer de är, spindlarna

vakna i hängmattan, knippla, dimma — vackert väder det här också!

vakna i hängmattan, morgon, knippla, en utenatt i månaden

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog