Vilken jul vi har haft ute på ön. Det är nog den största lyxen jag vet när barnen kommer ut och hälsar på i några dagar. Säg det inte till dem, för då suckar de så att alla levande ljus längs hela västkusten slocknar, men jag är så glad över det att tårarna kommer. De där sköna tårarna. Tacksamhetstårarna. Över att de är så fina. Och när jag hör hur kul de har tillsammans. Och idag andas jag in lugnet efter den lugna julen.
Egentligen är … Jag menar var min plan att skriva klart baksidestexten till romanen som kommer ut till våren. Och att dessutom redigera nästa roman. Men. Jag känner mig lite vilse. Om man nu kan vara lite vilse? Antingen är man väl vilse eller inte?
Hur som helst så verkar det som att jag behöver lugn. Ja, trots att hela helgen har varit lugn. Men alla mina storsvulstiga känslor när jag sitter i vårt hus med våra söner och deras respektive, de gör något med mig. Det är som att det är för stort att ta in att jag har vunnit en sådan stjärnvinst, så jag behöver lugnet efter den lugna julen.
Och viktigast av allt är …
Jag ger mig själv det i julklapp så här i efterskott. Eller en för tidig nyårspresent? Eller så gör jag det bara för att jag både vill och behöver det. Andas. In. Andas. Ut. I allt det här vackra. Och i livet, som också det är så vackert så jag får dåndimpen. Visst skulle man kunna tro att det är exakt vad naturen vill säga en dag som denna? Chilla. Andas. Njut. Det kommer fler dagar att göra klart allt det där vi tror är det viktigaste av allt, när det kanske är det här som är det viktigaste: njutet i nuet?
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen!
Kram Malin Lundskog
ps. gissa vilket mail jag kommer att skicka iväg first thing imorgon? Exakt. Det med baksidestexten till mitt förlag.
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.