Löpsedeln

Jag bygger hellre broar än murar

Jag bygger hellre broar än murar, både mellan mig och andra och mig och mig själv. Men. Alltså. Ni vet. Känslan när brobygget pågår. Man vet inte riktigt om det är rätt sätt att bygga på. Om komponenterna håller. Eller om det ens är rätt riktning! Men någonstans därinne talar den där magkänslan om att varje litet steg man tar leder åt rätt håll. Och att det är dessutom fan inte är läge att avbryta bygget mitt i, hur gärna man än vill just då.

Rasar bron när man är mitt i bygget, faller man hårt. I alla fall om man har byggt långt, högt och länge … Och nu håller jag på att trassla in mig i det fiffiga med många småbroar och att veta när det är dags att avsluta ett brobygge, men det tar vi en annan gång (eller så läser ni om myrsteg här.) Här och nu handlar det om det både svåra och givande i att bygga broar, jämfört med det enkla och outvecklande med att bygga murar.

broar, bro, Knippla, badplats, västkusten, malin Lundskog — bron till en av öns bästa badplatser, förenar ön med en alldeles perfekt lagom hög hoppklippa. Längre än så behöver än bro inte vara för att göra skillnad.

Wow för broar som förenar

Wow, för känslan när ett brofäste hittar sin plats där på andra sidan och vägen över vadetnuär blir enkel att välja. Beror wow:et på det stora i föreningen av då och nu, här och där, vi och alla möjligheter som gör det? Är det symboliken som gör att jag tamejtusan älskar att färdas över broar (särskilt de över vatten)? Ja, jag gillar broar. Både bildligt och bokstavligt. Och jag bygger mycket hellre broar än murar!

Därför är det enkelt att bygga murar

Har ni tänkt på hur mycket enklare det är att bygga murar? För att stoppa, stänga av och … skydda? Är det därför broar är så mycket mer fascinerande? För att de är mer komplicerade att bygga och för att de leder till något vi inte vet vad det är? Jag menar, en mur liksom? Stapla stenar eller vad som på varandra, tjoffa lite cement emellan, så är du skyddad liksom.

Murbyggandet ligger i våra gener. Vi vill vara trygga. Veta vad vi har. Undvika det som gör oss rädda. Stoppa det okända och skydda oss från faror. Och det är självklart fine att vilja skapa trygghet, men ibland förstorar vi farorna och underskattar oss själva till en grad som gör att murarna blir allt tjockare och sikten till slut obefintlig för det som finns på andra sidan. Bygger vi murar genom att göra som vi alltid har gjort rent av?

Jag bygger hellre broar

Ja, jag bygger alltså hellre broar än murar. Broar stillar min nyfikenhet, frammanar min utveckling och dessutom är ju utsikten mitt på en bro oftast bäst. När bron väl är byggd, är mitt på bron en punkt som gör resan mödan värd, eller hur? När man står där mitt i nuet, med ena foten i då:et och andra i sen:et. Och är.

Vissa broar bygger jag för att nå vidare utåt. Nå nya människor, nya utmaningar och nya platser. Men så har vi de där broarna jag bygger inom mig. De där små aha-broarna när jag lär känna mig själv och förstår vad jag håller på med. Vem jag är just nu. De som byggs genom reflektion, skrivande och meditation. Och genom mina promenader. På klippor, längs stränder och … över broar?

Och nu kanske ni tror att jag har filosoferat över det här med broar än längre tid, men så är icke fallet. Jag kom att tänka på det idag! När jag fick upp bilden ovan i min filmrulle på telefonen och jag dessutom ska skapa frågeformulär till kvällens quiz på Den Glade Knoden. Där en av frågorna handlar om *trumvirvel* Just det: broar!

Smile at the Obstacle, for it is a Bridge
Medusa

För övrigt finns det broar vi behöver bränna också, men elden från dem lyser väl upp vår fortsatta resa?

Over and out om broar och murar för nu. Vad säger ni? Broar eller murar? Eller både och …

HEJA HEJA ER!
Varma kram från Malin

Vi släcker bränder och hoppas att övning ger färdighet

VI släcker bränder som är på låtsas (thank god!!!) och hoppas att övningarna vi gör ger färdighet när (om!) läget blir skarpt. Och i vanlig ordning lär jag mig nya saker varje dag. Som man gör här i livet, ni vet.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla — vatten har vi gott om här i närheten i alla fall

Jag är en av Knippla-räddningsvärnets senaste rekryter och. Kan. Typ. Ingenting. Jag gick med i värnet dels för att jag fick frågan och dels för att det känns fint att (förhoppningsvis) kunna vara till nytta för andra. Att vara en del av det stora som verkar för allas vår trygghet. Ja, ärligt talat gick med av ego-skäl också: jag vill lära mig nya saker. Och väcka gamla, som HLR, till liv.

Ordning och reda?

knippla brandstation, vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla — kläderna redo

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, stövlar, redo — Kläderna är så redo de kan bli. Bara att hoppa i stövlarna!

Till Knippla går det ingen bro

I mitt förra liv, när jag bodde en knapp mil från Göteborgs centrum hade jag inte en tanke på att det inte finns brandbil och ambulans överallt. Eller att det på en liten ö som Knippla är frivilliga som får larm från räddningstjänsten och oftast är först på plats. Jag var … lyckligt ovetande? Hur är det för er, har ni tänkt på hur hela den här apparaten fungerar?

Det går ju liksom ingen bro till Knippla, så ambulanser och brandbilar som är stationerade på Öckerö (den stora ön i kommunen) behöver en stund på sig för att komma ut. Ambulanshelikoptern står inte och väntar nästgårds den heller och ambulansbåten är stationerad i södra skärgården. Jag bor i norra, med hela Rivöfjorden (där alla stora fartyg seglar in till och ut från Göteborgs hamn) emellan. Såatteeeee, det där man tar för givet är inte så givet. Vilken grej det är, allt som funkar i samhället ändå!

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, vattenslang

Hur som helst. I går övade vi på att hämta vatten i havet och att sedan styra brandslangen. Vi tränade med en smal slang, men när vattnet kom med fullt tryck, då var det ta mej tusan läge att spänna musklerna för att kunna styra strålen rätt.

Vi släcker bränder och jag kör fyrhjuling

hej hå, hej hå … kände mig som en av de sju dvärgarna på väg till gruvan. Men var på väg till brandpost med verktyg som öppnar både brunnen och vrider igång vattnet.

Jag öppnade brunnar där brandposterna finns och eftersom det inte var skarpt läge fick jag, som knappt har kört en moppe i hela mitt liv, köra fyrhjuling. Med släp! Jag har aldrig kört med släp förut. Det kanske är galet för en femtioplussare, men … så är det. Men igår brände jag runt på ön med fyrhjuling och släp. Och vet ni vad?! Jag backade in i garaget igen, när övningen var slut. Det var nog ändå det svettigaste av allt, även om den där slangen med fullt tryck var rätt bångstyrig.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, malin Lundskog, fyrhjuling — ute och kör en sväng med fyrhjulingen

Jag hoppas innerligt att jag får hålla mig till övningar. Var rädda om varandra och er själva. Drick tillräckligt med vatten, elda inte i kuling och parkera för jösse namn inte så att brandbilen inte kommer fram. Då ryker era bilar (skämtet med att ”ta den med dörren” kanske blir verklighet).

Ju mer jag lär mig, desto mer ödmjuk blir jag för alla de som arbetar med det här. på riktigt. Och precis som i livet i stort: övning ger färdighet. Väl?

PS. Det kan hända att Knipplas frivilliga värn får ta plats i nästa roman (den som är aktuell nu, kan du läsa mer om här). Man vet aldrig …

Jag stoltserar på Den Glade Knoden, min krog som ligger vägg i vägg med ”sprudhuset” (brandstation alltså …)

Mariannes mirakel finns nu som ljudbok!

Mariannes mirakel finns nu som ljudbok! Hurra, säger jag till det för ni är många som har frågat om det. Och för att det blev en helt ny berättelse när jag hör den läst av någon annan, i det här fallet Lisa Ahnlund. Wow, alltså!

Och apropå wow, kolla in omslaget till ljudboken:

Mariannes mirakel, ljudbok, Malin lundskog, Mariannes mirakel finns nu som ljudbok — även ett helt annat omslag, som också passar perfekt till berättelsen

Nytt format, nytt förlag?

Nej, det är självklart inte alltid så att man byter förlag när man byter format. Men Mariannes mirakel fick vingar och flög in i ljudboksvärlden hos Word Audio Publishing och jag är så himla glad för det. Och tacksam.

Ekström & Garay, som är förlaget där min tryckta bok ligger, och deras ljudboks-samarbetspartner bestämde sig för att inte ge ut Mariannes mirakel på ljud. Då var det upp till mig att hitta någon som ville och hokus pokus eller något sådant … WAPI (word audio publishing international) ville gärna! Och som de har gjort det! Som sagt: omslaget. Wow! Mariannes mirakel har verkligen fått vingar och eftersom berättelsen handlar om ensamhet och om att passa in, göra som man ”borde” så tycker jag att det här är klockrent. Precis som jag tycker att omslaget till den tryckta versionen är.

Mariannes mirakel som ljudbok

Ja, som sagt. Nu finns min berättelse om mamma Marianne och hennes döttrar Helén och Caroline i Göteborg även som ljudbok. Hurra?

Även om jag älskar att signera tryckta böcker och gärna fortsätter med det, så vet jag att vi är många som mer än gärna lyssnar. Så varsågoda till oss! Den finns där ljudböcker finns, både att streama och att köpa. Lyssna. Njut? Och om ni tycker om, varför inte skaffa ett signerat ex i efterhand? Bara ett tips från coachen … menar författaren, he he.

Vilket format gillar ni bäst förresten? Jag älskar det tryckta. Vanliga pappersböcker. Men slukar ljudböcker när jag stickar, städar, diskar, fixar, sitter på bussen, färjan, tåget. E-böcker däremot? Nah, inte min grej. Men för dig som gillar det formatet, Mariannes mirakel går att hitta på det viset också!

I vanlig ordning blir jag superduperglad över att få veta vad ni tycker om min bok. Och om livet i största allmänhet … Vi hörs! Här i kommentarerna eller i mail.

Ses snart igen,

kram så länge o heja heja alla!
Malin Lundskog

Tre tips för dig som vill vara snäll (även) mot dig själv

Tre tips för dig som vill vara snäll mot dig själv, för i ärlighetens namn: Hand upp alla som glömmer av sig själva ibland. Eller ofta?

tips för dig som vill vara snäll, Malin Lundskog, självkärlek, himmel — jag slänger upp två händer pga glömsk …

Vi mår bra av självkärlek

innan jag går in på de tre tipsen för självkärlek är det väl på sin plats att jag skriver om varför vi mår bra av att vara snälla mot oss själva. Och då menar jag inte att vi ska vara snälla mot oss själva istället för mot andra. Utan också!

När vi respekterar och accepterar oss själva, gör vi snälla saker mot oss själva och vet ni vad?! Det är inte bara vårt eget lugn, vår energi, vår sömn, vår livsglädje som får sig en skjuts av det. När vi gör snälla saker mot oss själva gör vi också snälla saker mot andra. Är snälla mot andra! Kärlek och snällhet är generöst.

Kan man vara för snäll?

Det är ju rätt fiffigt ändå, eller hur? Jag vet att jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer att skriva om det igen. Jag tror nämligen inte att vi kan vara för snälla. Varken mot oss själva eller mot andra. Eller varandra. Är inte det en missuppfattning att man kan vara för snäll? När vi är för snälla är vi väl egentligen inte snälla? I alla fall inte mot oss själva, för det är väl så det oftast brukar vara när man är för snäll? Att man slår knut på sig själv för att behaga någon annan och i slutändan blir bitter för att man inte får ett skit tillbaka.

Nej, det där är inte snällt. Det är att inte ha respekt för sig själv. Eller vara ärlig mot den man är så kallat snäll mot. Förväntar vi oss gentjänster för att vi är snälla, är vi verkligen snälla då? Naaah …

En sak till: när vi är kärleksfulla mot oss själva kommer alla borde och måste som tynger oss att bli bortglömda. Vi blir fria och gör utan större mankemang sådant vi mår bra av eftersom vi bryr oss om oss. Sa ju fiffigt!

Då så, tipsen:

Tre tips för dig som vill vara snäll

Eftersom jag räckte upp två händer här ovanför har jag kommit på att jag när jag har som mest omkring mig i livet behöver jag avsätta tid i kalendern för självkärlek. Det är så himla betydelsefullt för humöret, energin, stressnivån, matsmältningen, glädjen och sömnen att jag kommer ihåg mig själv. Inte istället för andra. Utan också!

De här små tipsen har så stor effekt. Jag märker så tydligt när jag glömmer bort mig själv. När jag inte gör de där små sakerna för att visa mig själv kärlek och respekt. Ta hand om mig.

Och när livet är som körigast kanske jag inbillar mig att jag inte har tid att vara snäll mot mig själv. Inte hinner meditera, säga jag älskar dig eller röra på kroppen. Eller såhär: jag kanske gör något av det där, men inte med kärlek i åtanke. Jag rör på kroppen utan att känna njutet (har ju hundar som ska ut, så visst kommer jag ut i rörelse), jag skriver kanske ned några ord om vad jag uppskattar med mig själv, men … kanske kopierar gårdagens uppskattalista utan att känna in vad orden betyder. Det kan till och med hända att jag tar ett kallt bad bara för att … utan att uppleva det gottiga. Tror att ni fattar vad jag menar?

Sno gärna listan ovan, skriv ut eller sätt som en påminnelse i telefonen. Du som vill läsa mer och utförligare om vad jag gör för att vara schysst mot mig själv hittar inlägg om det här: Sju tips för ökad självkärlek och här om därför mediterar jag. Ett hett tips är att lyssna på podden Min perfekta kropp, podden om självkärlek för dummies. Vill du slinka iväg direkt till podden hittar du den här

Vad säger ni, tror ni att så här enkla saker som mina tre tips för dig som vill vara snäll gör skillnad?

Berätta och dela gärna med er av egna tips. Vi kan ju inte vara för snälla mot varandra, eller hur?!
KRAM O HEJ!
Malin

HEJA-ropet skalla, självkärlek åt alla!

HEJA-ropet är mitt nyhetsbrev för er som vill få inspiration och pepp kring självkärlek och livsglädje, veta mer om mitt författarskap och skrivande liv och som dessutom vill läsa min dagbok. Ja, det är ungefär som här på bloggen, men du slipper leta upp innehållet. OCH!!! Har jag erbjudanden är det ni som öppnar upp er mailbox för mig som får veta allt innan alla andra.

Klart jag vill ha HEJA-ropet!

(klicka på knappen ovan så säger det typ swish och ni finns med på VIP-listan.)

Min dagbok?

Men va? tänker ni kanske nu. Dagbok? Är hon inte klok?! Men … Ja. Dagbok! Inte så att jag kommer att avslöja allt allt allt där, utan det handlar mer om att bjuda på mig och mitt liv. Typ Real Life Malin Lundskog, fast utan alla snaskiga detaljer. Aja, ni fattar.

Dagboken är en ny kategori här på bloggen och har inte landat här för min skull. Utan för er. Eller förresten: vår! Jag vet att ni är många som vill veta mer om mitt liv här på Knippla, den lilla ön i södra Bohuslän och om att jag hux flux driver krog på den lilla ön. Det delar jag så gärna med mig av.

Den Glade Knoden, restaurang, knippla, Bohuslän — krogen Den Glade Knoden

Jag tror också att vi är många som har giftasvuxna barn utan att vi fattar hur i hela världen det gick till. Sånt vill jag skriva om, eftersom min ene son gifter sig till sommaren. Jag tror också att vi kan samlas kring det faktum att vi sover dåligt på grund klimakterium och/eller stress. Vad kan man göra åt det? Vad gör jag? Vad gör ni?

fiskmås, västkusten, Knippla, flyga, havet, Malin Lundskog — Take off för måsar, bloggar och nyhetsbrev …

I dagboken skriver jag också om havet och om att skåla i champagne, om att vara gift med sin bästis storebror i tjugoåtta år and counting, om att bada, springa, cykla, sticka, om att skaffa progressiva glasögon och om att längta efter sina barn. Och om att älska att vara själv. Om hundar. Om .. ja, jag sa ju det: livet! Och det kommer även ni som vill läsa HEJA-ropet att få ta del av. Förstås!

Självkärlek och livsglädje

Ni som har hängt med mig i några eller till och med flera år (alltså, fattar ni hur glad jag är över att ni är här?) känner förmodligen mig som Malin, hon som jobbar med hälsa. Det stämmer fortfarande, men det enda som är beständigt är förändring och jag förändras jag också. Min inställning till hälsa förändras och nu tyckte jag själv att den förändringen är så stor att jag vill berätta för er att jag visserligen tränar fortfarande, men jag levererar inga färdigkomponerade träningspass. Jag diskuterar hellre hur vi gör för att älska oss själva vilken (positiv!) effekt det har på vår träning. Och oj oj oj vad jag vill prata (eller skriva) med er om livsglädje. Den gör susen för hälsan. Och livet. Och oss själva. Och andra. Och … alla!

HEJA-ropet, Malin Lundskog, glädje — det är hälsosamt att ta glädjen på allvar …

Skrivandet

Skrivandet var det ja. Det som just nu (maj 2022) tar (får! ger!) en hel del tid och energi. Jag kuskar runt med min roman Mariannes mirakel och har snart nyheter om den, samtidigt som jag redigerar uppföljaren. O H M Y G O D ! Vilket jobb. Kul. Och jobbigt. Och kul. Och jobbigt … Och kul!

HEJA-ropet och bloggen

Ja, HEJA-ropet och bloggen innehåller ju samma ämnesområden, men är olika. Båda får sig en nystart i detta nu och vill ni få nyheter, VIP-info och erbjudanden rätt in i mailen, så hoppas jag att ni klickar på knappen nedan och fyller i det där man ska fylla i. Så ses vi där. Och här?

Klart jag vill ha HEJA-ropet!

Berätta gärna vad ni vill att jag berättar om. Vad ni vill ha tips kring, inspiration om och få reda på. Jag finns här för er. Och mig. För oss!

HEJA-ropet skalla, självkärlek åt alla!

Min största fundering just nu är vilken kategori det här blogginlägget ska hamna under …

Ses vi på Stockholms bokhelg 2022?

Ses vi på Stockholms bokhelg? Alltså. Jag hoppas det! Jag ser nämligen fram emot en helg med härliga människor, coola författarkollegor, roliga workshops, livepoddande, intervjuer om mitt författarskap, bokbord och mingel. Och massa annat, som blir sådana där härliga överraskningar.

stockholms bokhelg, ses vi på stockholms bokhelg, Malin Lundskog, författare

Stockholms bokhelg 20-22 maj

Tillsammans med några av mina författarkollegor från Ekström och Garay, där Mariannes mirakel är utgiven, kommer jag att husera på Galleri Fotografi som ligger på Söder. Vi har knåpat ihop ett galet kul program för alla er som har eller tar vägarna förbi. Gör det ena eller detta andra tycker jag!

Det här bjuder vi på:

Workshops och författarsamtal, fredag 17-21, lördag 10-17, söndag 10-16
Bokbord med alla våra böcker, fredag 17-21, lördag 10-17, söndag 10-15
Mingel med bubbel och annat gott, lördag kl 18 (anmäl dig till detta via mail)

Vill du veta vilka som är med och snacka igång bokhelgen redan innan? Klicka in dig på det här eventet: Möt oss på Stockholms bokhelg

Mariannes mirakel, Malin Lundskog, Ses vi på Stockholms bokhelg

Jag blir intervjuad och leder workshops

Jag blir intervjuad om Mariannes mirakel, mitt författarskap och kanske något helt annat kl 16 lördagen den 21 maj. Det blir kul, precis som det blir att vara med och leda workshop i skrivimprovisation och i att skriva om sina drömmar. Workshopsen (eller hur man nu säger det i plural på svenska? Workshoparna?) kan ni hänga med på under lördagen kl 11 och kl 15.

… och livepoddar

Just det ja. Det här blir ju också himla kul! På fredagen möter jag upp med min småländska podd- och författarkollega Cilla. Ja, alltså Cecilia Andersson. Ni vet, som jag driver podden Skriverier med Malin och Cilla tillsammans med. Vi kör podd på Mornington Hotell på Östermalm kl 14-15. Kom och var med! Ställ frågor, kommentera eller … nöj dig med att sitta tyst och kanske applådera (vi älskar applåder och hejarop).

Skriverier med Malin och Cilla, podd, podcast, författare, malin Lundskog, Cecilia Andersson, Mariannes mirakel, I vikens mörker — Här är vi på bokmässa i Falun och försöker göra high five, Cilla och jag. Vi får väl se hur det går på Östermalm …

Här hittar du programmet till hela Stockholms bokhelg om du vill veta mer om allt som händer då. Jag menar, allt kretsar ju inte kring mig …

Jösses alltså, vad kul det här ska bli. Vad säger du, ses vi på Stockholms bokhelg?