ö-liv

när vintern kom till Knippla och annat gott &blandat

När vintern kom till Knippla? Det var i måndags det. Och sen försvann den i tisdags. Men vi fick lite snö i alla fall och det är ju alltid härligt. Resten av veckan har varit novembergrå när det gäller vädret, men jag gillar det vädret. Också. Ja, det är sant. Och ja, ni vet ju vad de säger om att det inte finns, nåt dåligt väder … Därav min snajsiga jacka som jag numera lever i här ute på ön.

när vintern kom till knippla, öliv, Malin Lundskog, kläder, västkusten, vindar, — Arbetskläder funkar så himla bra även när man inte jobbar …

när vintern kom till Knippla, snö, utsikt, västkusten, malin Lundskog — värsta vinterlandskapet ju!

när vintern kom till Knippla, hopptorn, snö, västkusten, malin Lundskog — soluppgången när vintern var här. Hur fint?

Men annars då, vad har hänt under veckan som har gått?

Hundlivet har bjudit på både härliga promenader och en liten Jackson som käkar penicillin efter infektion av nån jäkla taggbuske han har sprungit in i. Herregud, plockade gôrstora taggar ur nosen på honom! Han verkade helt obekymrad och finner sig finfint i både att bli sårtvättad och ögondroppar och penicillin-matad morgon middag kväll.

när vintern kom till knippla, öliv, hundliv, springer spaniel — Obekymrad om sår och infektioner. Och väldigt söt, eller hur?

springer spaniel, hundliv, öliv, västkusten — vi har hälsat på mina föräldrar i Skärhamn

när vintern kom till knippla, hundliv, springer spaniel, bohuslän — … och bad är ändå livet! Det tycker både Jackson, Brorsan och jag.

Jag fortsätter att skriva

när vintern kom till Knippla, författare, Malin Lundskog, blogg, nanowrimo — … om jag utnyttjar alla chanser att skriva? Typ …
På färjan, på väg till svärfars 85-årsfirande till exempel

Nanowrimo fortsätter och jag tar nästan varenda chans jag får till att skriva. Jag veeet att jag har sagt det förut, men jädrar i min lilla låda vad härligt det är när man har väckt lusten till lilv genom att göra något ofta. Funkar på skrivande. Funkar på träning. Myrstegsrevolutionen är super för att skapa goda vanor. Ja, och dåliga men de behöver vi kanske inte prata om här?

Men igår blev det inte jättemånga ord skrivna. Däremot pratade jag om skrivande hela dagen på Torslanda bokmässa, där jag var med min roman Mariannes mirakel och min bok för att skaffa goda vanor: GLAD FRi STARK.

Ha ha ha, ibland kan jag undra om jag håller på att bli en kuf härute på min ö, där jag strosar runt i illgula jackor och flanellpyamasbyxor eller sitter framför datorn och skriver och knappt pratar med en själ. Förutom mig själv och hundarna då, he he. Och sen när jag väl träffar folk kan jag liksom inte sluta prata. Särskilt inte om det är härliga samtal om ämnen som att må bra och att skriva romaner, som det var igår på bokmässan. Nästan som kosläpp …

torslanda bokmässa, Malin Lundskog, författare, skrivliv — Torslanda bokmässa igår.

Och rörelseglädjen, en never ending story

Varje söndag tränar vi tillsammans här på ön. Jag för och öborna följer och även om jag under veckan kör några pass på gymmet så är det här med utomhusträning ändå bästa grejen. Herregud vad gott det är att svettas igång kroppen ute.

Idag fick jag avhopp efter avhopp på grund av både sjukdomar och bortresta och allt möjligt, men jag tog med mig min högtalare och drog till parken. Om inte annat kunde jag ju träna själv? Men trenden håller i sig. Inte en enda gång på de nästan två och ett halvt år som jag har lett träning varje vecka här ute har jag behövt vara ensam. Jag menar en deltagare är ju väldigt mycket mer än ingen?

träning, utomhusträning, knippla, Malin Lundskog

Jag är faktiskt skitglad över att träna andra. Och mig själv!

När vintern kom till Knippla blev den väldigt kortlivad. Än så länge. Jag hoppas på mer vinter! Och är rätt fascinerad märker jag när jag ser på det jag precis har skrivit att även en grå novembervecka innehåller mycket färg och att det är coolt att vara människa ändå. Kunna vara både den där kufen på ön, den frisläppta kon, instruktören och författaren. Och hon som plockar taggar ut hundnosar. Tänk vad vi kan allihop. Tänk vad vi är mycket. HEJA OSS!

Detta är ett inlägg i min bloggserie Veckans gott&blandat. Vill du andra inlägg om livet varje vecka, hittar du dem här.

Ses snart igen hoppas jag, tills dess: varma kramar
Malin Lundskog

I ur och skur och en uppdatering av lite av varje …

I ur och skur njuter jag av utelivet. Alltså utelivet utomhus. Utelivet i de oömma kläderna. I den friska luften som ger rosor på kinden och sol i både hjärta och sinne. Kom på det igår och har säkert tänkt på det många gånger förut, men det sa ungefär wham bam thank you mam när jag fattade att jag är inte hela jag om jag inte får vara utomhus. I naturen. I ur och skur.

i ur och skur, utsikt, Knippla, röddeviga, västkusten, Malin Lundskog, författare — och här finns badtrappan fortfarande kvar (även om det saknas några steg, upptäckte jag i veckan)

Drömmen om att göra ingenting och ligga kvar i sängen

Såhär: jag kan längta ihjäl mig efter att stanna kvar i sängen. En hel dag. Kolla tv-serier, läsa, äta godis, dricka te och göra sånt som jag tror att folk som gör ingenting gör. Är ni med mig? Men, det är ju fasen en prestation att kunna slappa så. Jag kan det inte. När jag vaknar på morgonen är jag så glad över livet, att jag går upp av bara farten.

Men igår försökte jag hålla mig inomhus. Verkligen! Visserligen efter ett träningspass, men det var ett inomhuspass på grund av att min gubbvad har satt stopp för löpningen. Igen. Hur som helst: efter cykel och core kom jag hem och satte mig för att skriva. Och som jag skrev. Tusentals ord! Och sen kollade jag tv (har ni sett White Lotus? Om inte: tips! Underbar drift med samtiden på så många sätt.) Stickade. Läste en stund.

Det var ingen som sa att jag inte kunde fortsätta med det, men det var som att jag fick andnöd. Behövde luft. Utsikt. Och lite ruljans i systemet som är jag. Herregud, jag får ont i kroppen av att vara stilla. Jag blir seg i huvudet och jag kan till och med bli håglös om jag inte kommer ut. Nån som känner igen sig?

i ur och skur, utsikt, Knippla, Bohuslän, Kattegatt, Malin Lundskog — i eftermiddags såg det ut så här när jag blickade västerut

i ur och skur, Knippla, västkusten, malin Lundskog, frisk luft — … och igår kom jag ut i det här. Ni fattar va? De djupa andetagen!

Uppdatering av nanowrimo

Kommer ni ihåg att jag berättade om att jag deltar i National Novel Writing Month? En utmaning som innebär att man skriver 50 000 ord under november, vilket innebär 1667 ord varje dag. Oh well, jag satte mina egna regler. Det är ju mitt författarskap och min roman det handlar om liksom … För er som undrar hur det går kommer här en uppdatering: Bra som fan! Jag är i fas med både min egen utmaning och den officiella, ni kan läsa mer om mitt nanowrimo här.

Jag har legat både före och efter, men jag har i alla fall skrivit varje dag. Idag är det dag tjugo och jag ska snart sätta igång med dagens skrivstund och vet ni vad det här med små steg varje dag gör med en? Ja, ni som känner mig vet ju att myrstegsrevolutionen jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK är ett fenomenalt sätt att skaffa sig goda vanor, oavsett om de handlar om träning eller skrivande. Hur som helst: de där små stunderna varje dag föder lust. Den här veckan har jag verkligen känt av det. Jag längtar efter att sätta mig och skriva. Heja det lilla stegets kraft!

Uppdatering av hummerfiske och renovering

Kommer ni ihåg att jag berättade att vi har flyttat hemifrån? Läs mer här om ni vill veta mer om flytten och renoveringen Allt går enligt plan och vi som aldrig ens har funderat på att bygga nytt (är väldigt förtjust i äldre hus), smög igår in i vårt eget hus och kände oss som riktiga nybyggare. Fy fasen vad coolt att något man (med god hjälp av arkitekter) har tänkt ut börjar ta form. Ja, att renovera, bygga nytt kanske är ungefär som att skriva bok? Minus alla omgångars redigering. Så egentligen var de inte en bra liknelse … Ber om ursäkt. Finns det någon bättre? Om man nu ens måste ha någon.

Hummerfisket pågår i tio dagar till. Jag sitter just nu i huset vi hyr, med värme från kakelugnen och känner doften av kokt hummer sprida sig i hela huset. Egentligen kanske det mest handlar om dilldoft, men jag kopplar det till hummer. Vi fick tre idag. Stora! Såatteeeee julklappar till våra närmsta är klara vid det här laget (säg det inte till dem, he he) och nyårsmiddagen är också fixad. Dessutom smakar hummer gott vilken dag i veckan som helst.

TikTok?

Alltså ibland undrar jag hur jag är funtad, men när en företagarkollega säger till mig att jag är sååå TikTok, då faller jag som en fura, blir hur smickrad som helst och sekunden senare är jag … på TikTok. Och har så himla kul! Vill ni se vad jag gör på TikTok, kan ni kolla här. Jag har inte ens vett att skämmas …

I ur och skur …

Oh well, det här har hänt i veckan. Nu blickar jag framåt mot kvällens skrivstund, Torslanda bokmässa nästa vecka, fler stunder utomhus i ur och skur och mer av livets gott&blandat. En sammanfattning eller vad jag nu ska kalla den här inläggs-varianten för skriver jag varje söndag. Vill ni läsa fler av dem, har jag samlat allihop här: Alla veckans gott&blandat.

Under veckorna skriver jag också blogginlägg, men de berättar jag inte om här. Jag hoppas ju att ni vill följa bloggen istället om ni är sugna på att veta mer om mitt författarskap, mina kalla bad, motivation, goda vanor, livet på ön i ur och skur, hälsosamma rutiner och annat som jag delar med mig av.

Förresten, när vi ändå pratar om i ur och skur: älskar vi inte att pannlampesäsongen är här?

Ses snaret igen! Tills dess: HEJA HEJA ER
Varma kramar Malin Lundskog

Och i detta nu börjar det att snöa även här, på den lilla ön ute i havet. HURRA!

Sanningen om hundlivet och stillsamma tårar

Sanningen om hundlivet hemma hos oss är att vi definitivt, absolut och till hundra procent har de goaste hundarna man kan ha. Så mycket kärlek, glädje, bus, lugn, energi, avslappning och nyfikenhet i våra springer spaniel-killar att det är ofattbart. Och samtidigt så mycket anpassning. Men, det är värt det. Alla dagar i veckan.

sanningen med hundlivet, knippla, springer spaniels — Jackson och Brorsan

Jag tänker inte ens på hur mycket vi anpassar oss med tider och promenader och att inte kunna dra på äventyr hur som helst fast vi bara är två vuxna människor i hushållet. Det är som med allt annat i livet: Vi vänjer oss. Dessutom är detta livet med hund och jag älskar det. Nästan jämt …

En grej med vår lille Jackson är nämligen sjukt jobbig. Sjukt! Vi tränar och tricksar och gör allt vi kan för att få slut på eländet, men hittills går det sådär. Tack för tålamod och väldigt bra tips Lillys hundkurser och Nya varvets hundskola (följ länkarna till mina favorithundkurser och -ledare.)

Sanningen med hundlivet

Jackson jagar löv! Han är som besatt. Rycker och drar i kopplet när han är kopplad för att komma åt löven som rör sig (hallå bor på en blåsig ö …). Han dyker in under buskar för att komma fram med hela lövhögar och han får in löv bakom leksaken han oftast går runt och bär på. Ser med fasa fram emot vinter och halka och undrar på riktigt när han drar första axeln ur led …

Sanningen med hundlivet är inte bara gos och kel och lek och härligt spring i bergen. Det är bad i gyttjepölar, sand i sängen, kräks på mattor, trasiga bajspåsar och hysterisk lövjakt också. I det stora hela är det alltså alldeles … alldeles underbart och ger livet väldigt mycket liv. Men den här veckan fick lövjakten ta plats i veckans gott&blandat här på bloggen för att det har varit mycket sånt. Eller så är det jag som har varit extra trött? hur som helst. En glimt från livet med hund. Lite som livet i största allmänhet?

Stillsamma tårar

Ja, jag kanske är trött och det är som det är med det. Kanske är det därför jag har gråtit en del i veckan. Eller så är det klimakteriet som jag tror har varit anledningen till mängder av mina tårar under några år. Hur som helst så har jag gråtit en del. Såna där härliga tårar. Stillsamma. Vemodiga. Och vet ni, jag älskar vemod. Det är något vackert över vemod, tycker ni inte det? Jag tycker att vemod är fyllt av kärlek och något slags bevis på det där vi alla vet: att allt är föränderligt.

Som ni vet, ni som har hängt med mig ett tag, så älskar jag naturen. Att vara ute och röra mig bland bergen på ön. Kunna se ut över havet. Jag får energi av det och jag har också kommit på att i det som finns där ute har jag också lättare för att gråta när jag behöver gråta. Och det har jag tydligen behövt den här veckan. Kan ni tänka er nåt bättre ställe att fälla stillsamma tårar på än platsen med utsikt över detta? I det vädret? Kanske inte är gråväder, utan gråtväder. Som gjort för tårar ju.

sanningen med hundlivet, tårar, utsikt, bohuslän, havet, västkusten, moln, knippla — gråtväder?

sanningen med hundlivet, utsikt, knippla, färja, bohuslän, västkusten — gråtutsikt där grått är flott och gult allt annat än fult

Styrketårar

Igår satt jag och blickade ut över det här och fällde några sköna tårar över Börje Salming (har ni sett klippen från Maple Leaf Garden? Så mycket känslor!) och Sven-Bertil Taube (alla Evert-låtar jag är uppvuxen med!), kärleksfulla tårar över mina fina barn och varma tårar över mina föräldrar. Och samtidigt reflekterade jag över gråt. Varför i hela jävla världen skulle det vara en svaghet att gråta? Jag sparar reflektionerna till ett eget blogginlägg, men herregud vad jag känner mig stärkt av gråt! Är det därför det heter styrketårar, he he?

Sen torkade jag både tårar och snor och gick jag hem till vårt tillfälliga hem (renoveringen ni vet) och grät till de sista avsnitten av The Split på SVT. Som jag gillar den serien. Har ni sett?

Vilken vecka! Är oändligt tacksam över mitt liv med både hundar och tårar och känner mig som ett skolexempel på att det inte handlar om hur man har det utan hur man tar det. Hur som helst hoppas jag att ni har det finemang ni också.

Vill ni läsa fler veckorapporter hittar ni dem här: Veckans gott&blandat

Vi ses snart igen. Tills dess: heja heja er!
Varma kramar Malin Lundskog

Väldigt vackert, vader som läker och vaccin

Väldigt vackert är en bra sammanfattning på veckan. I alla fall som jag kommer ihåg den. Kolla bara in himlen! Alla fotona är från igår eftermiddag. Först gick jag en eftermiddagspromenad runt ön efter en regnskur och bara en stund senare kom månen och lyste upp under kvällsdoppet. Det där kvällsdoppet var kanske ett eftermiddagsdopp egentligen, men det blir ju mörkt ganska tidigt så det kändes som ett kvällsdopp.

väldigt vackert, knippla, bohuslän, röddeviga, Malin Lundskog, vatten — solnedgången på västsidan av Knippla

väldigt vackert, regnbåge, knippla, västkusten, badplats, Malin Lundskog — på andra sidan ön hittade jag regnbågen

väldigt vackert, regnbåge, himmel, knippla, västkusten, Malin Lundskog — hittade faktiskt en skatt också …
Min man kom med humrar i båt ungefär där regnbågen gick ned i vattnet!

väldigt vackert, månsken, mångata, kallbad, kalla bad, västkusten, bohuslän, knippla — Och i det här vackra tog jag ett kvällsdopp med en kompis.
Både månsken och kompisar är ju något väldigt vackert.

Tänk att jag får vara här. Med månar och solnedgångar och regnbågar. Vackert som livet självt och just igår tänkte jag mycket på det. Kanske för att det var allhelgona, kanske för att jag mötte alla de här himlarna på min lilla ö inom loppet av en timme.

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Kommer ni ihåg att jag ojade mig över min onda vad för ett tag sedan? Efter veckor av rehab på olika sätt så känns den riktigt riktig bra igen. Jag har till och med lufsat runt i löparspåren två gånger den här veckan och … det är något så satans vackert att få lov att känna kroppen. Känna den jobba, blir varm, svettig och flåsig av att jag rör mig. Herregud vad jag tycker om min kropp extra mycket då!

väldigt vackert, löpare, Malin Lundskog — tog det väldigt vackert när vi sprang runt i bergen igår, hundarna och jag …

Förresten, när jag skriver löparspår så är det inte just spår jag menar. Jag springer (förlåt, lufsar är nog ett mer korrekt uttryck i sammanhanget) gärna ute i bergen. Det tycker både jag och mina fyrbenta löparkompisar är mycket roligare.

Och så fick vi en dos vaccin till

Första vaccindosen grät jag när jag fick. För att det var så vackert allting. Så hoppfullt och fint att vi närmade oss möjligheten att ses igen allihop. Nu har jag nästan glömt av det där med pandemi (också vackert, att man kan glömma) och är glad att vi kom ihåg att vi kunde få vår fjärde dos nu, min man och jag. Check på den och även om känslorna kring vaccinet inte är så stormiga och leder till tacksamma tårar längre, så är det ändå himla fint att vi har möjligheten tycker jag.

I och för sig tror jag att jag är immun mot covid, för vad jag vet har jag inte haft det …

vaccin, covid, Malin Lundskog — fredagsmyset på vårdcentralen!

Gott & blandat från veckan som gick. Kom inte och snacka ner november alltså! Häromdagen skrev jag om att jag deltar i NaNoWriMo i år, så en stor del av veckan har jag ägnat åt att skriva. Ni kan läsa mer om hur jag deltar i national novel writing month efter mina egna regler här.

Hoppas att ni också har haft en vacker start på november och att månaden fortsätter på samma sätt. Berätta gärna vad ni gör i höstmörkret (älskar mörka kvällar, har jag sagt det? Tända ljus, mysa inne och slippa trängas med folk ute … )

Ses snart igen, här på bloggen och/eller på Torslanda bokmässa tjugosjätte november och/eller Frölunda bibliotek trettionde november!

Just det ja: vill ni läsa fler gott & blandat, som jag återkommer till här på bloggen varje söndag, så hittar ni länkar till dem här: Veckans gott & blandat

Kram så länge!
Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog

Vi plockade vilda ostron med Klemmings i Grebbestad

vi plockade vilda ostron i grebbestad, hemester, tips, utflykt, dimma — In i dimman …

Vi plockade vilda ostron i Grebbestad igår, Claes och jag. Och jag öppnade ostron för första gången i mitt liv. Det där öppnandet är något jag har en extrem utvecklingsmöjlighet inom, för min nivå är så låg, så låg … (undrar om jag inte vill låta Claes fortsätta vara förste ostronöppnare hemma hos oss dock). Men wow för en utflykt till Grebbestad med professionell guidning av Bengt Klemming på Brödernas Klemmings dykhjälp. Ett hett tips för er som gillar hav, värnar om miljö och det närodlade och som vill kanske vill lära er nytt om ostron. Ja, gillar ni ostron blir det ju liksom en extra krydda på en sådan här utflykt.

Ostron på vilda bankar

När jag skrev vilda ostron, menar jag att de inte är odlade. De svenska ostronen växer vilt längs en tre mil lång sträcka längs bohuskusten, med Grebbestad i mitten. Men! Bara för att de växer vilt betyder inte det att vi kan plocka dem hur vi vill. Oh no. De är fridlysta och historien kring artens överlevnad trots ett komplicerat fortplantningnssystem och andra ostronarters intrång i våra vatten fick vi oss också till livs. Visst är det kul att lära sig nytt och förstå samband?

För övrigt undrar jag om jag är den enda som inte visste att en ostronbank är en bank av ostron, inte massa ostron som sitter fast på en klippa?

Vi plockade vilda ostron med vattenkikare och håv

vi plockade vilda ostron, Rammstein, Klemming, — Klemmings båt

vi plockade vilda ostron, dimma, grebbestad, Bohuslän — havet är vackert i alla väder, eller hur?

, evert taube, Bohuslän, grebbestad — Här hängde tydligen Evert en del. Innan han blev inrodd till Grebbestad av rodderskor (jo jo, starka kvinnor!)

Efter en båttur in i dimman förbi huset där Evert Taube hängde när han var i Grebbestad (jag älskar gamla Taube-visor och blev besviken på berättelse om att han – också – var en skitgubbe mot kvinnorna, men det återkommer jag till i annat inlägg) hamnade vi på en perfekt plats för ostronplockning. En stenstrand, en västsida och massa krossade ostronskal från måsarnas måltider på klipporna.

vi plockade vilda ostron, Malin Lundskog, Bohuslän, havet — Jag och min vattenkikare

vi plockade vilda ostron, Grebbestad, Klemmings, Bohuslän, vattenkikare — Claes håvar in ostron

tad, Malin Lundskog, Claes Lundskog, Bohuslän, Klemmings — harrejaddrar vad vi plockade ostron!

Sen hoppade vi i, med vadarbrallorna på, en vattenkikare i ena handen och en håv i den andra och harrejaddrar vad ostron vi plockade. Vi fyllde våra korgar fortare än kvickt genom att hitta ostron, peta in dem i håven med foten och sen gjorde vi det om och om igen. Tills det var dags att sortera. De små åkte i vattnet igen, de som var lagom stora åt vi mängde av och några av de riktigt stora stilla havs-ostronen har vi med hem för att lägga på grillen. Det berättar jag också om senare, nu tillbaka till de råa ostronen. För de är (just nu) mina favoriter.

vi plockade vilda ostron, Claes, Bohuslän, Klemmings

vi plockade vilda ostron, Malin Lundskog, Bohuslän, västkusten, Grebbestad — ut o njut!

vi plockade vilda ostron, sjöpung, Grebbestad, Bohuslän — vi hittade även en av framtidens delikatesser: en sjöpung. Ser ni den?
Har testat sjöpungstonic, funkar finemang!

Jag lärde mig (hyfsat) att öppna ostron

Vi fick lära oss att öppna dem och som sagt: fan vad jag tyckte det var svårt! Men skam den som ger sig och så vidare …

vi plockade vilda ostron, öppna ostron, ostronkniv, Grebbestad, Claes, Klemmings, Bohuslän — full koncentration när man lär sig ett nytt sätt att öppna ostron

vi plockade vilda ostron, Bohuslän, Malin Lundskog, Grebbestad, öppna ostron — mitt livs första egenhändigt öppnade ostron!

Och sen åt vi. Oj, vad vi åt! Och visst är utomhus bästa matplatsen? Rätt upp och ner stod vi där vid stranden och öppnade, testade olika ’pålägg’ på ostronen och drack bubbel. I dimman. Underbart! Och gott. Jag tror naturella är min favorit eventuellt med en droppe citron på. Kan bero på att jag gillar hav kanske? Annars var rosa vinäger en nyhet för mig, det var också supergott på. Okej, tabasco är också gott. O vinäger med hackad rödlök. Och ..? Vad brukar ni ha på era ostron, ni som brukar ha något?

Rammstein i Grebbestad

Ser ni vad båten vi var ute med heter? Bengts brorsa är tydligen ett stort Rammstein-fan, så när han ritade båten fick båttypen namnet Rammstein. Ni som kan er tyska metal känner kanske igen typsnittet också? Hur som helst har de fått godkänt av musikerna själva att använda namnet på och typsnittet. Ni fattar vad båten jag en dag ska rita kommer att heta, va? Okej, jag kommer förmodligen aldrig att rita en båt, men om … Ni som inte kan gissa, kan hitta ledtrådar här.

Vi hittade en ölbar och åt världsgo middag på Telegrafen

Ostron-weekenden var min födelsedagspresent till Claes och det hade ju varit liiite tråkigt att åka hem när vi ändå hade tagit oss från ön, lämnat hundarna till våra hundpassande barn och dessutom druckit bubbel. Så vi lämpade av våra minimala packning på hotellet på Grebbestadfjorden som är ett stort campingområde. Och sen drog vi ut på stan. Eller byn?

vi plockade vilda ostron, Grebbestad, fiskebåtar, Bohuslän

Hur som, Grebbestad är större än Knippla och eftersom vi hade någon timma kvar innan vårt bokade bord på Telegrafen stod dukat, strosade vi runt i Grebbestad och hittade The Tap Station. Coolt ställe med fyrtio olika hantverksöl på kran, där vi fick provsmaka ölen innan vi bestämde oss. Ja, men ni fattar ju själva: fyrtio sorter! Personalen var så himla trevlig, hade bra koll på ölen (även killen som bara hade jobbat en dag) och bidrog så självklart till den familjära stämningen.

vi plockade vilda ostron, hantverksöl, Grebbestad, Bohuslän, Malin Lundskog, the Tap Station, — snygg griffeltavla, eller hur?

The tap station, Malin Lundskog, hantverksöl, Grebbestad — tryck på väggarna, så att man inte glömmer var man är …

The Tap Station är verkligen värt ett besök om ni är i eller i närheten av Grebbestad. Särskilt om ni gillar öl förstås, men också för den väldigt hemtrevliga inredningen och för att ägaren ganska nyligen har öppnat stället och strävar efter att ha öppet året runt. Hoppas att det lyckas! Det inspirerar ju oss i vårt återuppbyggande av den nedbrunna Den Glade Knoden.

Middag i Grebbestad

vi plockade vilda ostron, restaurang Telegrafen, Grebbestad, Bohuslän — Kommer ni ihåg telefonkatalogerna?
Så här ser pärmen till menyerna ut på restaurang Telegrafen

Och till sist åt vi middag. På restaurang Telegrafen, som lyckades ha fullsatt. I slutet av oktober. I lilla Grebbestad. Ytterligare ett ställe som var väl värt besöket. Sedan vi själva öppnade krog ser jag på restaurangbesök på ett lite annat sätt. Beundrar smarta lösningar i inredningen, väl utnyttjade ytor och självklart också myset, servicen och smakerna. Men det där sista är kanske inte nytt sedan jag själv blev krögare.

Telegrafen, Grebbestad, ostron — förrätt med gratinerade ostron

Förrätt: ostron från Klemmings ostronbankar. Nu testade vi dels råa och dels gratinerade med pestosmör på. Gott både och, men råa. Jag säger bara det. Råa! Till varmrätt fick vi dagens fångst som var så god att jag glömde fota den, men vidunderligt tillagad havskatt med krämig sås på en musselbuljong, uppmixad med dill, rotfruktsfräs och potatis till. Och en dessert på det. En chokladdessert från himlen eller nåt.

vi plockade vilda ostron, dessert, Telegrafen, Grebbestad, Bohuslän, Malin Lundskog — alltså … jag dreglar fortfarande!

Igår plockade vi vilda ostron i Grebbestad och idag är vi tillbaka på Knippla igen. Jag tycker verkligen om korta utflykter, där naturen får vara med på ett stort hörn och där jag lär mig något. Och jag tycker verkligen om att komma hem igen, även om hem just nu inte är hem eftersom vi har flyttat hemifrån. Men ni fattar grejen …

En eloge till dig som har orkat läsa hela blogginlägget. Om du inte har det, utan landar här i slutet så är den korta sammanfattningen av hela inlägget att ostron är gott. Typ …

Ses snart igen, tills dess: massa varma kramar Malin Lundskog