• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

ö-liv

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Halvårsrapport från Malin på Knippla … Det är alltså ett helt halvår sedan som vi lämnade Göteborg och tog färjorna ut till den lilla ön i södra Bohuslän. Oj, vad tiden går fort när man har kul! Och det är faktiskt precis det jag har här. Kul! Jag har det till och med så bra att jag inte tror att det är på riktigt. Men, å andra sidan så kanske det är en kombination av att bo på ö och att hela världen är upp och ner och inte på riktigt just nu med tanke på Covid 19. Eller, hur känner ni?

halvårsrapport från Malin på Knippla
med vind och saltvatten som stylist …

Mina tre första månader som öbo kan du läsa om här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv så jag fortsätter med nästa tre månader i det här inlägget.

Juli, augusti och september sommaren 2020

Förutom lättnaden när corona-smittan verkade lätta och vi allihop mer eller mindre lärde oss att leva med att tvätta händerna mer än vi någonsin har gjort förut och hålla längre avstånd än vi egentligen vill så är det här sommarens höjdpunkter. Ja, faktiskt bara höjdpunkter! Jag tror inte att jag har några lågpunkter (?) att berätta om, även om jag som de flesta av er andra saknar kramar, kalas och konserter.

UtonNjut!

Det är väl ingen överraskning för någon av er att jag gillar att vara utomhus, men så mycket utomhus som jag har varit sedan jag blev öbo har jag nog aldrig varit. Det här är förvisso året då allt behöver ske utomhus, men ändå!

Som vi har badat, båtat och firat födelsedag. Lärt känna sommargäster och året runt-boende ännu mer i de tappra försök som har gjorts att coronamässigt ha evenemang, som auktioner och konserter. Så som de tydligen brukar ha här på ön.

  • badjävlar på Knippla
    mamma och jag har badat
  • halvårsrapport från Malin på Knippla
    Brorsan och jag har badat
  • utsikt från Knippla
    visst är de fina?
  • solnedgång på Knippla
    en son och en Brorsa
  • Malin på Knippla
    min födelsedag på klipporna

Här är det enkelt att vara. Det räcker att gå utanför dörren så har du en klippa att slappa på eller hoppa från. Och människor att småprata med m du vill det. Inget meck med att packa och förbereda massor (oj oj oj vad jag inte tycker om att packa och förbereda inför resor och picknickar … ). Jag tror att det här är en av anledningarna till att jag tror att det inte är på riktigt det här med vårt öliv – sommaren var som ett enda långt sommarlov. Även om vi jobbade, både min man och jag.

Träningen som aldrig tar slut

Wow:en från sammanfattningen av mitt första kvartal på Knippla hänger kvar och människorna fortsätter att välkomna oss in i gemenskapen.

Just det ja: utomhusträningen som jag inte visste vart det skulle barka hän med den bara fortsätter och fortsätter. Ända fram till slutet av augusti körde vi tre pass i veckan och jag var aldrig ensam. Inte ens i närheten av ensam. Det är jag fortfarande inte långt in på hösten, men nu kör vi enbart träning på söndagar.

Malin på Knippla, träning utomhus
Jag kallar den: dips with a view

Båtar och fiske

Vi har hunnit komma sist i en fisketävling och köpt två nya båtar. Galet? Ja, men låt mig förklara.

Fisketävlingen var ett äventyr, även om det inte hände någonting. Tjugofyra båtar från ön tog sig ut till Knipplas västsida. Tutan ljöd när vi fick slänga i våra krokar och två timmar senare tutade det för att tävlingen var över. Mest fisk vann. Enkel matematik att vi med exakt noll fisk på kroken kom sist. Det kan vi ju bjuda på, som rookies i övärlden. Men vänta bara … Det blir säkert fisketävling nästa år. Och hur som helst gick startavgiften till Knippla IK och jag är mer än gärna med och bidrar till både idrotts- och andra föreningar som ser till att ön lever vidare. Här kan du läsa om Knippla och de föreningar som finns här.

halvårsrapport från Malin på Knippla
så här kommer man sist i en fisketävling …

Vi får napp …

Så var det där med båtar. I plural. Det började med att vi ville ha en mer fiskevänlig båt än den vi hade. När vi kollade runt bland proffsen ute på sjön, så verkade hyttbåt vara hett. Min man rekade. Ringde på en annons och fick svaret att visst, ni får titta på den. Men det kanske är lite avigt, för den ligger på Knippla … Inte visste säljaren att han var på väg att sälja just den båten som min man hade suttit och tittat på från balkongen på vår lägenhet (du vet den vi hade på rivningskontrakt). Både den och båtplatsen blev vår!

  • dörja makrill
    ser du dörjlinan?
  • krabbfiske
    första krabban (av hur många som helst!)
  • Malin på Knippla fiskar krabbor
    håvar in krabbor …
  • makrillfiléer
    Gaisare är att även för en ÖIS:are
  • inlagd makrill, Gerhard, Knippla
    inlagd makrill. YUMMIE!!!

Och nästa båt? Den hänger ihop med vår och två av våra vänners vilja att utveckla ön och ölivet till något mer. Något större. Jag berättar mer om det snart, men i och med den här båten har vi startat Knippla båtcharter … Sicken cliffhanger va?

Knippla båtcharter, Sarita 2.0
Sarita 2.0

Hus

Och störst av allt under andra kvartalet kanske ändå är husköpet. Vi köpte hus i augusti! Säg det inte till någon, men jag tror att det bästa huset på ön … Jag är så himla tacksam över att vi hann att bo i lägenheten i några månader. Den hade balkong i västerläge och just det läget var drömmen för mig när vi började fundera på att bo på ö. Väster. Med bara hav utanför fönstren. Vad jag inte visste då var att västanvinden (som är den vind vi har oftast här) gärna tar i som fasen. Inte sådär som den gör innan i Göteborg. Eller ens när jag har varit ute och seglat förr. Utan verkligen. Ta. I.

  • bästa huset på ön 😉
  • vedeldad bakugn!
  • balkong med utsikt

Vårt hus ligger mitt på ön, men har ändå utsikt över hamnen och ner mot Björkö, Kalvsund och till och med hamninloppet mot Göteborg. Det känns som att vi har alla goda krafter med oss, för det gick nästan lika smidigt att köpa huset som att köpa båten. Jag ringde och tjatade på mäklaren om att få titta på huset innan visningen och han tyckte förmodligen att jag var tillräckligt jobbig, för … en dag senare skrev vi kontrakt!

Och apropå kontrakt: för kanske sex-sju år sedan började drömma om att sitta i ett hus på en ö och skriva roman. Gissa vad jag gör en hel del just nu? Just det. Sitter på en ö och skriver roman. En uppföljare! För mest av allt sitter jag på en ö och redigerar en roman som kommer ut 2021. Ja! Jag vet! GALET!!!

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Det här halvåret har inte varit klokt. På många sätt, det vet vi ju allihop. Men oj vad det hinner hända saker under sex korta månader ändå.

Jag älskar verkligen livet på Källö-Knippla, en av öarna i Öckerö kommun som ligger allra längst söderut i Bohuslän. Det är enkelt, utvecklande, lärorikt, fyllt av glädje och kärlek och det känns som att jag har hamnat på precis rätt plats. Och ja, jag nyper mig i armen mellan varven för att kolla om det verkligen är sant: båt, hus, förlagskontrakt och en utsikt som heter duga.

Dags för hummerfiske

  • hummerfiske
    hummertina på väg ner
  • Malin Lundskog ombord
    Oh captain my captain!

Nu ser jag fram emot ännu mer hummerfiske, isvindar och mörker. Och så fort det blir möjligt vill jag bjuda hit varenda en av er på en riktig brakfest, både öbor och fastlänningar. Med träning, bad och härfiskad fisk. Och kramar! Vill ni komma?

Den här halvårsrapporten från Malin på Knippla är en väldigt övergripande sammanfattning. Du följer väl bloggen för att hänga med på allt som händer däremellan? Och för att få mina tips för att må bra förstås. Jag jobbar ju också och är så himla tacksam över att jag har valt att jobba mycket online …

Förresten, du vet väl att jag är oftare på Instagram än här på bloggen? Häng med mig där också, där har vi också kul! Här hittar du mitt Insta-konto

Malin Lundskog skvätter vatten, västkusten, Knippla
Ta mig vatten över huvudet? Gärna!
Foto: Viktoria Davidsson

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (jadå, med nytvättade händer och på avstånd)

PS. här är fler inlägg om vad som har hänt under JAS-månaderna 2020: Så här blir du av med dina bekymmer och Reflektion i stillhet och fullt ös framåt och Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

16 november, 2020 av Malin Lundskog 1 Comment

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor och just nu är jag så tacksam att jag får dåndimpen! Jag bara måste berätta. Ni vet: måste!
⁠⠀
Igår kom nämligen ett skepp lastat med blommor till mig. Ja, men faktiskt: det ringde från blomsterbutiken på en av grannöarna med information om att jag hade fått blombud. Jag blev ungefär hur nyfiken som helst. Och pirrig. Vem? Vad? Varför?

Ett skepp kommer lastat …

färja, Knippla
ett skepp kommer lastat med blommor …

Eftersom jag är öbo fick jag lära mig hur det går till när man får blommor skickade till sig här ute: Någon vänlig själv kör blomsterprakten till färjan och sen får blommorna åka färja alldeles själva. Och där stod jag, lika förväntansfull som ett barn på julafton …

tacksamheten är en av mina favoritkänslor
kolla kolla vad skeppet kom lastat med!

”Tack bästa Malin för att du hjälper till att ta fram mer av det glada fria starka i oss”

så stod det på kortet till de vackra blommorna. Vem blommorna var från? Jo, från de kloka och nyfikna och alldeles … alldeles underbara kvinnorna som är medlemmar i programmet GLAD FRi STARK.

Tacksam

Blommorna satte igång en tacksamhetsexplosion, för de fick mig att bli så himmelens glad över att jag har skapat det jobb jag gör. Tänk ändå, att jag får arbeta med nyfikna kvinnor som är nyfikna på sig själva och på livet, hjälpa dem att plocka fram mer av allt det härliga som redan finns inom dem. Och dessutom få blommor för det?!
⁠⠀
Och tänk att jag har lyckats skapa en så härlig dynamik digitalt tillsammans med medlemmarna! Det går att känna, lära, glädjas och utvecklas online. Och det är ju en himla tur nu, när covid19 slår på stort. Igen.
⁠⠀
Efter att ha fällt en tår (okej, en hel drös 😭) av tacksamhet därnere vid färjan, samlade jag ihop mig och tänkte att fy fan va gôtt livet e! Mitt i corona finns det så mycket som ger livet så mycket.⠀

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor

Tacksamhet är något vi har tränat på i medlemsprogrammet. Att kunna känna tacksamhet är nämligen hälsosamt, det kan du läsa mer om i mitt inlägg om att träna på tacksamhet för att bli gladare här.Här hittar du tips på hur du tränar upp din förmåga att vara tacksam: Tacksamhet – träningstips för en hälsosam känsla.

Jag älskar den djupa, breda, stabila och samtidigt pirriga tillfredsställelsen av genuin tacksamhet. Som sagt: tacksamhet är en av mina favoritkänslor!

Vill du träna både fysiskt, metalt och själsligt tillsammans med oss?

Nästa vecka drar ett nytt medlemsår igång – vill du hänga med? Passa på! Stänger dörrarna för nya medlemmar den femte november 2020.

Här hittar du medlemsprogrammet

Här hittar du mina livesända Q&A om medlemsprogrammet GLAD FRi STARK om du vill veta ännu mer

Eftersom det är både gôtt o hälsosamt med tacksamhet, så jag fortsätter att vältra mig i det en stund till.

Go helg!
Ses snart igen, tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)

Malin Lundskog

30 oktober, 2020 av Malin Lundskog 4 Comments

Glädjen 2020 och om hur rätt jag hade …

Glädjen 2020 har och har haft en enorm betydelse för mig. Jag skrev om det redan i början av året, då jag berättade om vilka känslor jag ville ha med mig under 2020. Inte hade jag någon aning om hur rätt jag skulle ha då, när jag skrev inlägget om glädjens betydelse för hälsan 2020.

Det var i januari. Ni vet, på den tiden då vi fortfarande inte hade någon som helst aning om vad covid 19 skulle få för betydelse i våra liv. Tänk vad lite vi visste …

Glädjen 2020, havet, västkusten, Malin Lundskog
Glädjen finns med mig. Hela vägen genom pandemi, ut på Knippla och vidare …
Foto: Viktoria Davidsson

Vad rätt jag hade om glädjen

Hur som helst, så har jag inte tittat åt blogginlägget sedan jag skrev det, men när jag nu läser det ser jag att jag hade mer rätt än jag någonsin kunde tro. Jag har verkligen släppt in glädjen i mitt liv! Glädjens betydelse för mitt 2020 och för hälsan är stor som sjutton. Och jag tror att den har större betydelse i och med coronans inmarsch i livet. Snacka om enkelt att fastna i ältandet och om och men när så ovissa situationer uppstår. När vi inte kan ha kontroll över framtiden. Egentligen kan vi aldrig ha kontroll över den, men sedan i våras har vi nog allihop insett att det är NU! som gäller. Eller?

Jag är så himla glad (he he) och tacksam över att jag regelbundet tränar på att känna glädje och acceptans. Att jag öppnar upp för att släppa in så mycket glädje som det bara går i mitt liv. Oj, oj, oj vad mycket lättare det blir att leva då. Trots pandemi, boende i rivningskontrakt och förändringar på uppdragsfronten (Jomen, ni vet: föreläsningar och träningspass som är en del av mitt levebröd …) så är jag glad.

Glädjen 2020 ba´ bam!

Jag vet att året inte är slut än, men reflektioner längs vägen är ju precis vad jag rekommenderar dem jag jobbar med, kvinnorna som vill skaffa goda vanor, som vill leva hälsosamt, som vill njuta av livet och hålla hela vägen.

Vid en reflektion som den här är det väldigt (väldigt!) ofta som man upptäcker att om man menar allvar med det man säger till sig själv och gör det av kärlek, då jäklar. Då gör en intention som glädje susen. Glädjen ba´BAM! Jag är med dig!

Utan den inställningen tror jag inte att jag hade vågat släppa fastlandet och dra ut till rivningskontrakt på Knippla. Jag tro inte heller att jag hade inte kontaktat förlag med en berättelse jag har skrivit (återkommer! Det blir kul att berätta mer om). Förmodligen hade jag inte skaffat en fiskebåt (återkommer om det också!), startat träning på ön eller startat podden Min perfekta kropp heller. Med glädjen som sällskap blir livet roligare. Jag mår bättre och blir mer avslappnad. Och jag njuter längs vägen. Hur allvarligt läget än är.

min perfekta kropp, podd, podcaster

Vill du träna på livsglädje tillsammans med mig, så vet du att det är medlemsprogrammet GLAD FRi STARK som gäller va?

Som vanligt vill jag gärna veta vad du tänker om det jag skriver. Har du reflekterat över glädjens betydelse för dig?

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (på avstånd och med nytvättade händer förstås)

19 oktober, 2020 av Malin Lundskog 5 Comments

Allt jag lärt mig av mitt möte med en skata.

Allt jag lärt mig av en skata, eller kanske snarare det dramatiska (?) mötet med en skata härom morgonen vill jag berätta för er.

Det hela började med en helt vanlig morgonpromenad. Brorsan och jag skulle ta vår vanliga (och alltid ovanliga eftersom naturen inte är sig lik från ena dagen till den andra, men det är en helt annan historia.) runda runt Knippla. Av någon anledning svängde vi höger istället för vänster utanför trädgården och inledde morgonpromenaden lite annorlunda än vi brukar. Ödet? Jag vet inte, det beror ju på vad man tror om ett sådant. MEN! hade vi inte tagit den vägen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig av en skata …

Den fisksugna skatan …

När vi kom ner till bryggorna som nu börjar bli fulla med hummertinor (eller -kupor som öborna kallar dem) strosade vi runt och skakade lite (väldigt lite) med huvudet åt de som hade lämnat fiskhuvuden (bete) kvar i sina tinor. Det lockar råttor till sig och sådana vill vi inte ha för nära oss …

Kvarlämnat bete lockar uppenbarligen inte bara råttor till sig, utan även skator. Vid en av burarna (Eller tinorna. Eller kuporna) på en av bryggorna blev Brorsan alldeles särskilt till sig och nosade mer än vanligt. Jag såg att det rörde på sig i buren och tänkte råtta direkt (med förhöjd puls och redo att springa). Men det var ingen råtta. I buren satt en förskrämd skata. Förmodligen ännu räddare när en drufsig hund kom och nosade runt den.

allt jag lärt mig av en skata, hummertina, öliv, Malin Lundskog
ser ni den lille skakande skatan?

Allt jag lärt mig om stress

Och nu till allt jag lärt mig av mitt skat-möte. Det där med att stress kan paralysera oss och ger oss tunnelseende, det stämmer! Hade jag varit lugn i den här situationen hade jag böjt mig ner, öppnat buren och släppt ut fågeln- Problem solved och ingen större fuzz om det.

Men nu var jag i någon slags fight-, flight- och freezemode och kunde inte tänka klart. Jag begrep inte hur jag skulle kunna få in handen och dra ut den stackars skatan ur ett hummeranpassat hål, så … jag gjorde ingenting. Tänkte bara ”vad fan ska jag göra?”.

Tills jag mötte en fellow öbo som tog mig i handen och sa att vi släpper ut den såhär … Så öppnade hon buren och med hjälp av en av hennes gåstavar kunde vi putta ut skatan som flög iväg. Fri som en fågel!

Lärdom ett: jag har ingen aning om hur jag reagerar i en stressituation förrän situation är där. Om jag inte har tränat på situationen tidigare alltså. I tanke och/eller handling.

En inte ett dugg stressad Kerstin öppnade lugnt buren och sekunden senare var skatan fri som en fågel!
(Båten i bakgrunden har inget med innehållet i det här blogginlägget att göra)

Det är mänskligt att vilja hjälpa

Nu över till nästa lärdom: det är saligt att hjälpa till. Alltså på riktigt! Det kändes så otroligt fint att hjälpa skatan ur sin fångenskap. Jag förstår att det utifrån kan verka vara en händelse som vilken som helst, men när jag gick igenom min dag för att reflektera över sådant jag är tacksam över (gör varje kväll) så dök skat-händelsen upp. Och jag kände att det här med att hjälpa till, det är bra fint det. Att betyda något för någon och vara en del i en helhet. Wow!

Det fick mig att tänka ännu längre. Om sådant vi har pratat om i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK flera gånger: det är en styrka att kunna och våga be om hjälp. Med den vetskapen i bagaget, att vi mår gott av att hjälpa till, tror jag att vi ska släppa på de där spärrarna. Genom att våga be om hjälp gör vi hjälparen en tjänst. Han eller hon får känna sig betydelsefull och behövd. Får känna känslan av att vara en del i en helhet. Och vet ni vad det är? Jo, det är en himla viktig del av vår existentiella hälsa. Ni vet, den som är en himla viktig del av hälsan i största allmänhet. (Jag har skrivit en hel bloggserie om existentiell hälsa här)

Vi kan alltid lära oss något

Så. Ja. Visst kan vi lära oss något av alla. Men … det kanske var min reflektion av mötet med skatan jag lärde mig något av. Inte skatan själv. Vad tror du?

Hur som helst så är en promenad aldrig ”samma gamla vanliga”, stress kan verkligen få oss att bli osmarta och vi mår gott av att hjälpa till, så våga be om hjälp.

Kan jag hjälpa dig med något just nu?

hur som helst,
vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

11 oktober, 2020 av Malin Lundskog 2 Comments

Jag kammar mitt gråa hår och tvättar det. Ibland …

Jag kammar mitt gråa hår och det som finns kvar av mitt rödaktiga också. Och så tvättar jag det. Ibland … Inte särskilt ofta alls. Tänker att jag ju ändå ska bada imorgon igen, så what´s the point liksom?

inlägget innehåller sponsrade länkar till Jordklok

jag kammar mitt gråa hår
Vi snackar lite efter dagens lunchbad, Brorsan och jag.
(Han är nog lycklig över att jag inte sätter kammen i hans päls)

Hur som helst: när jag tvättar håret gör jag det med hårdtvål och det har jag gjort i några år nu. Ungefär samtidigt som jag började med schampokakor eller allinclusivetvål (samma till kroppen och håret) slutade jag med stylingprodukter. Alltså, jag tyckte så illa om mitt nytvättade hår förut, när jag tvättade med traditionellt schampo och balsam. Håret var flygigt och svårfriserat och lockarna försvann efter en halv dag. Och jag var tvungen (okej, tvungen och tvungen … ) att använda mousse och spray och annat som fixerad och fixade mitt hår. Men nu? nu fixar håret sig själv. Helt naturligt. Det är mjukt och lockigt. Till och med det nya grå som kryper fram sedan jag slutade färga håret i vintras.

Därför kammar jag mig

Det här låter kanske helt galet, men innan jag kom in i det här med att använda hårdtvål till håret ville jag helst inte kamma mig. Eller borsta mig. För då försvann lockarna! Ja, jag gillar mina lockar …

Men nu? Jag kammar mitt nytvättade, eller nybadade, hår med en glestandad träkam (den hittar du här). Och det gör håret gott. Gör hårbotten gott! Genom att kamma hår och hårbotten aktiverar jag hårsäckarna, vilket visst ska ge bättre näringsflöde. Jag tappar till exempel inte lika mycket hår som jag gjorde tidigare och som sagt: även det grå håret är mjukt och lockarna sitter där de ska. Det här med hårsäckar och näring är inte min expertis, men en sak är jag helt säker på och det är att träkammen känns hälsosam. För både mig och miljön.

kallbad, ösregn, Malin Lundskog
sekunden efter dagens lunchbad och mitt nykammade hår på bilden ovan kom ösregnet …
Så, nu blev det mössfriss istället för havsfriss. Allt funkar?

Jag kammar mitt gråa hår. Och tvättar det såhär:

  • sällan (en gång i veckan/var tionde dag)
  • jag gnuggar in hårdtvål i jättevått hår, en eller två gånger (känner efter om det verkar rent)
  • jag sursköljer kallt (någon msk äppelcidervinäger i en liter kallt vatten ungefär) eftersom det återställer pH-balansen. Och vet ni: det funkar i både torrt, mittemellan och fett hår. Dessutom motverkar det klåda i hårbotten.
  • jag kammar mig (när håret är våt. Orka vänta?!)

Okej, sursköljet kör jag inte varje gång, för det händer att jag tvättar håret i havet också och … orka ta med det ut dit?

Vilka tvålar som är bäst är individuellt, men jag har några favoriter som jag har skrivit om förut när jag berättade om hållbar hälsa fri från plast

Därför gillar jag träkam och hårdtvål

Jag vet inte om jag har berättat det, men innan jag påbörjade min karriär i hälsobranschen arbetade jag med kommunikation på avloppsreningsverket i Göteborgsregionen. Där lärde jag mig massor om allt vi släpper ut i våra avlopp och hur mycket kemikalier som helt i onödan hamnar i havet. ( jo, det renade avloppsvattnet måste ju ta vägen någonstans). Vet ni vad schampo och balsam innehåller (med få undantag)? Kemikalier! Och gissa vad mycket av de kemikalierna hamnar? Exakt: i havet!

Jag är därför så himla glad över att ha hittat ett sätt att både kamma och tvätta håret som är hälsosamt för både mig (och dig) och miljön. Ni vet, havet. Det är ju min grej. Och fiskarnas. Krabbornas. Humrarnas. Sjöstjärnornas. Hajarnas, valarnas, sälarnas, sjöjungfrurnas …

Precis som med det mesta annat, så finns det inte en lösning som passar alla och dessutom tar det en stund för ett hår som är vant vid kemikalier att avgifta sig. Vill du testa den här hälsosamma metoden: gör det. Och ha tålamod. Jag ångrar inte en sekund att jag tränade på att dels kamma mitt gråa hår och dels tvätta det mer sällan och med produkter som inte skadar mig (eller dig) eller havet. Gillar mitt hår. Och sparar pengar på kuppen!

Vad tror du? Är det något för dig? I så fall hittar du direktlänk till Jordklok där jag köper mina tvålar här. (om du handlar blir jag självklart glad om du gör det via den här länken. Det kostar inte dig något extra, men jag får en kickback som tipsar och jag skulle aldrig tipsa om något jag inte gillar eller tror på!)

Vi ses snart igen!
Då kanske vi tvättar händerna istället?

Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

8 oktober, 2020 av Malin Lundskog 4 Comments

Så här blir du av med dina bekymmer

Så här blir du av med dina bekymmer: Kom hit. Till Knippla! Här har vi nämligen en speciell krok att hänga upp våra bekymmer på. För den som vill sitta med sitt bekymmer en stund innan det hängs upp (eller efter?) finns det en fin bänk att slå sig ner på. Hur som helst, så är det här en fenomenal plats när det blir för mycket. Så som det blir ibland. Eller om man kommer på sig med att älta något man inte mår bra av.

Så här blir du av med dina bekymmer, hälsa, älta, må bra, hållbar hälsa, Källö-Knippla, bekymmerskroken, öliv, Malin Lundskog
Bekymmerskroken hittar du längs vår fina motionsslinga

Möt det jobbiga. Och lämna det.

Motstånd, skitdagar och jobbiga händelser ingår i livet och som jag har skrivit om förut (läs om hur du stärker immunförsvaret genom att oroa dig lagom här) så gynnar det inte vår hälsa att vi går runt och ältar våra problem. Ett sätt att undvika ältandet har vi löst på ön genom att sätta upp en bekymmerskrok. Genialt! För visst är det många bekymmer som blåser bort av sig själva? Särskilt i vinden här ute, he he …

Och blåser de inte bort, så kan du alltid plocka ner det efter en stunds promenad eller god natts sömn. Då brukar de vara lättare att ta tag i. Och vad du gör sedan vet du: kan du göra något, så gör det. Kan du inte göra något, så lämnar du det på kroken igen. Det kommer snart en storm och plockar med sig ditt bekymmer. Lovar!

bekymmerskroken, Källö-Knippla, öliv, hälsa, må bra
Här kan man sitta en stund och känna lättnaden över att slippa sina bekymmer …

Häng upp dina bekymmer

Vi har en fantastisk vacker motionsslinga här ute på Knippla. Den är kort, den är backig och den är fantastiskt vacker och väl värd ett besök. Jag och Brorsan promenerar eller springer här varje dag (häng med på Instagram där jag bjuder på daglig utsikt från toppen av ön) och det ser aldrig likadant ut. Dels beror det ju på väder och årstidsskiftningar, men också på att den kreativa ideella föreningen Naturstigen Slingan (vet inte om det är en förening per se, men ändå …) som förfinar den.

Men, hoppsan! Det var inte Knippla det här inlägget skulle handla om, det var ju hur du blir av med dina bekymmer och det har jag redan beskrivit: Häng upp dem på bekymmerskroken! Funkar lika bra som att spara ditt ältande till särskilda tillfällen, för en sak är säker – ingen av oss mår bra av att vara nedtyngda av bekymmer eller ältande. Alla sätt att både möta det jobbiga och lämna det är hälsosamma säger jag. Vad säger du?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram M (o ja – med nytvättade händer och på avstånd)

ps. om du kommer hit: säg till, så tar vi ett dopp tillsammans. Och/eller en kaffe?

6 september, 2020 av Malin Lundskog 2 Comments

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 41
  • Page 42
  • Page 43
  • Page 44
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • 154: That´s what friends are for …
  • Ett nytt boulelag har sett dagens ljus
  • Iko Iko …
  • Bokhandelsdagar med Ugglan Bokhandel
  • Livets första dansuppvisning – på Storan!
  • Kärleksvisa till min son …
  • Envishet och galenskap och en ballong!
  • Jag boktipsar om Var är de vuxna?
  • Min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb
  • Pensionärerna på Knippla mötte Min sämsta väninna

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday