Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

ö-liv

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor och just nu är jag så tacksam att jag får dåndimpen! Jag bara måste berätta. Ni vet: måste!
⁠⠀
Igår kom nämligen ett skepp lastat med blommor till mig. Ja, men faktiskt: det ringde från blomsterbutiken på en av grannöarna med information om att jag hade fått blombud. Jag blev ungefär hur nyfiken som helst. Och pirrig. Vem? Vad? Varför?

Ett skepp kommer lastat …

färja, Knippla
ett skepp kommer lastat med blommor …

Eftersom jag är öbo fick jag lära mig hur det går till när man får blommor skickade till sig här ute: Någon vänlig själv kör blomsterprakten till färjan och sen får blommorna åka färja alldeles själva. Och där stod jag, lika förväntansfull som ett barn på julafton …

tacksamheten är en av mina favoritkänslor
kolla kolla vad skeppet kom lastat med!

”Tack bästa Malin för att du hjälper till att ta fram mer av det glada fria starka i oss”

så stod det på kortet till de vackra blommorna. Vem blommorna var från? Jo, från de kloka och nyfikna och alldeles … alldeles underbara kvinnorna som är medlemmar i programmet GLAD FRi STARK.

Tacksam

Blommorna satte igång en tacksamhetsexplosion, för de fick mig att bli så himmelens glad över att jag har skapat det jobb jag gör. Tänk ändå, att jag får arbeta med nyfikna kvinnor som är nyfikna på sig själva och på livet, hjälpa dem att plocka fram mer av allt det härliga som redan finns inom dem. Och dessutom få blommor för det?!
⁠⠀
Och tänk att jag har lyckats skapa en så härlig dynamik digitalt tillsammans med medlemmarna! Det går att känna, lära, glädjas och utvecklas online. Och det är ju en himla tur nu, när covid19 slår på stort. Igen.
⁠⠀
Efter att ha fällt en tår (okej, en hel drös 😭) av tacksamhet därnere vid färjan, samlade jag ihop mig och tänkte att fy fan va gôtt livet e! Mitt i corona finns det så mycket som ger livet så mycket.⠀

Tacksamheten är en av mina favoritkänslor

Tacksamhet är något vi har tränat på i medlemsprogrammet. Att kunna känna tacksamhet är nämligen hälsosamt, det kan du läsa mer om i mitt inlägg om att träna på tacksamhet för att bli gladare här.Här hittar du tips på hur du tränar upp din förmåga att vara tacksam: Tacksamhet – träningstips för en hälsosam känsla.

Jag älskar den djupa, breda, stabila och samtidigt pirriga tillfredsställelsen av genuin tacksamhet. Som sagt: tacksamhet är en av mina favoritkänslor!

Vill du träna både fysiskt, metalt och själsligt tillsammans med oss?

Nästa vecka drar ett nytt medlemsår igång – vill du hänga med? Passa på! Stänger dörrarna för nya medlemmar den femte november 2020.

Här hittar du medlemsprogrammet

Här hittar du mina livesända Q&A om medlemsprogrammet GLAD FRi STARK om du vill veta ännu mer

Eftersom det är både gôtt o hälsosamt med tacksamhet, så jag fortsätter att vältra mig i det en stund till.

Go helg!
Ses snart igen, tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)

Malin Lundskog

Glädjen 2020 och om hur rätt jag hade …

Glädjen 2020 har och har haft en enorm betydelse för mig. Jag skrev om det redan i början av året, då jag berättade om vilka känslor jag ville ha med mig under 2020. Inte hade jag någon aning om hur rätt jag skulle ha då, när jag skrev inlägget om glädjens betydelse för hälsan 2020.

Det var i januari. Ni vet, på den tiden då vi fortfarande inte hade någon som helst aning om vad covid 19 skulle få för betydelse i våra liv. Tänk vad lite vi visste …

Glädjen 2020, havet, västkusten, Malin Lundskog
Glädjen finns med mig. Hela vägen genom pandemi, ut på Knippla och vidare …
Foto: Viktoria Davidsson

Vad rätt jag hade om glädjen

Hur som helst, så har jag inte tittat åt blogginlägget sedan jag skrev det, men när jag nu läser det ser jag att jag hade mer rätt än jag någonsin kunde tro. Jag har verkligen släppt in glädjen i mitt liv! Glädjens betydelse för mitt 2020 och för hälsan är stor som sjutton. Och jag tror att den har större betydelse i och med coronans inmarsch i livet. Snacka om enkelt att fastna i ältandet och om och men när så ovissa situationer uppstår. När vi inte kan ha kontroll över framtiden. Egentligen kan vi aldrig ha kontroll över den, men sedan i våras har vi nog allihop insett att det är NU! som gäller. Eller?

Jag är så himla glad (he he) och tacksam över att jag regelbundet tränar på att känna glädje och acceptans. Att jag öppnar upp för att släppa in så mycket glädje som det bara går i mitt liv. Oj, oj, oj vad mycket lättare det blir att leva då. Trots pandemi, boende i rivningskontrakt och förändringar på uppdragsfronten (Jomen, ni vet: föreläsningar och träningspass som är en del av mitt levebröd …) så är jag glad.

Glädjen 2020 ba´ bam!

Jag vet att året inte är slut än, men reflektioner längs vägen är ju precis vad jag rekommenderar dem jag jobbar med, kvinnorna som vill skaffa goda vanor, som vill leva hälsosamt, som vill njuta av livet och hålla hela vägen.

Vid en reflektion som den här är det väldigt (väldigt!) ofta som man upptäcker att om man menar allvar med det man säger till sig själv och gör det av kärlek, då jäklar. Då gör en intention som glädje susen. Glädjen ba´BAM! Jag är med dig!

Utan den inställningen tror jag inte att jag hade vågat släppa fastlandet och dra ut till rivningskontrakt på Knippla. Jag tro inte heller att jag hade inte kontaktat förlag med en berättelse jag har skrivit (återkommer! Det blir kul att berätta mer om). Förmodligen hade jag inte skaffat en fiskebåt (återkommer om det också!), startat träning på ön eller startat podden Min perfekta kropp heller. Med glädjen som sällskap blir livet roligare. Jag mår bättre och blir mer avslappnad. Och jag njuter längs vägen. Hur allvarligt läget än är.

min perfekta kropp, podd, podcaster

Vill du träna på livsglädje tillsammans med mig, så vet du att det är medlemsprogrammet GLAD FRi STARK som gäller va?

Som vanligt vill jag gärna veta vad du tänker om det jag skriver. Har du reflekterat över glädjens betydelse för dig?

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (på avstånd och med nytvättade händer förstås)

Allt jag lärt mig av mitt möte med en skata.

Allt jag lärt mig av en skata, eller kanske snarare det dramatiska (?) mötet med en skata härom morgonen vill jag berätta för er.

Det hela började med en helt vanlig morgonpromenad. Brorsan och jag skulle ta vår vanliga (och alltid ovanliga eftersom naturen inte är sig lik från ena dagen till den andra, men det är en helt annan historia.) runda runt Knippla. Av någon anledning svängde vi höger istället för vänster utanför trädgården och inledde morgonpromenaden lite annorlunda än vi brukar. Ödet? Jag vet inte, det beror ju på vad man tror om ett sådant. MEN! hade vi inte tagit den vägen hade jag inte lärt mig allt jag lärt mig av en skata …

Den fisksugna skatan …

När vi kom ner till bryggorna som nu börjar bli fulla med hummertinor (eller -kupor som öborna kallar dem) strosade vi runt och skakade lite (väldigt lite) med huvudet åt de som hade lämnat fiskhuvuden (bete) kvar i sina tinor. Det lockar råttor till sig och sådana vill vi inte ha för nära oss …

Kvarlämnat bete lockar uppenbarligen inte bara råttor till sig, utan även skator. Vid en av burarna (Eller tinorna. Eller kuporna) på en av bryggorna blev Brorsan alldeles särskilt till sig och nosade mer än vanligt. Jag såg att det rörde på sig i buren och tänkte råtta direkt (med förhöjd puls och redo att springa). Men det var ingen råtta. I buren satt en förskrämd skata. Förmodligen ännu räddare när en drufsig hund kom och nosade runt den.

allt jag lärt mig av en skata, hummertina, öliv, Malin Lundskog
ser ni den lille skakande skatan?

Allt jag lärt mig om stress

Och nu till allt jag lärt mig av mitt skat-möte. Det där med att stress kan paralysera oss och ger oss tunnelseende, det stämmer! Hade jag varit lugn i den här situationen hade jag böjt mig ner, öppnat buren och släppt ut fågeln- Problem solved och ingen större fuzz om det.

Men nu var jag i någon slags fight-, flight- och freezemode och kunde inte tänka klart. Jag begrep inte hur jag skulle kunna få in handen och dra ut den stackars skatan ur ett hummeranpassat hål, så … jag gjorde ingenting. Tänkte bara ”vad fan ska jag göra?”.

Tills jag mötte en fellow öbo som tog mig i handen och sa att vi släpper ut den såhär … Så öppnade hon buren och med hjälp av en av hennes gåstavar kunde vi putta ut skatan som flög iväg. Fri som en fågel!

Lärdom ett: jag har ingen aning om hur jag reagerar i en stressituation förrän situation är där. Om jag inte har tränat på situationen tidigare alltså. I tanke och/eller handling.

En inte ett dugg stressad Kerstin öppnade lugnt buren och sekunden senare var skatan fri som en fågel!
(Båten i bakgrunden har inget med innehållet i det här blogginlägget att göra)

Det är mänskligt att vilja hjälpa

Nu över till nästa lärdom: det är saligt att hjälpa till. Alltså på riktigt! Det kändes så otroligt fint att hjälpa skatan ur sin fångenskap. Jag förstår att det utifrån kan verka vara en händelse som vilken som helst, men när jag gick igenom min dag för att reflektera över sådant jag är tacksam över (gör varje kväll) så dök skat-händelsen upp. Och jag kände att det här med att hjälpa till, det är bra fint det. Att betyda något för någon och vara en del i en helhet. Wow!

Det fick mig att tänka ännu längre. Om sådant vi har pratat om i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK flera gånger: det är en styrka att kunna och våga be om hjälp. Med den vetskapen i bagaget, att vi mår gott av att hjälpa till, tror jag att vi ska släppa på de där spärrarna. Genom att våga be om hjälp gör vi hjälparen en tjänst. Han eller hon får känna sig betydelsefull och behövd. Får känna känslan av att vara en del i en helhet. Och vet ni vad det är? Jo, det är en himla viktig del av vår existentiella hälsa. Ni vet, den som är en himla viktig del av hälsan i största allmänhet. (Jag har skrivit en hel bloggserie om existentiell hälsa här)

Vi kan alltid lära oss något

Så. Ja. Visst kan vi lära oss något av alla. Men … det kanske var min reflektion av mötet med skatan jag lärde mig något av. Inte skatan själv. Vad tror du?

Hur som helst så är en promenad aldrig ”samma gamla vanliga”, stress kan verkligen få oss att bli osmarta och vi mår gott av att hjälpa till, så våga be om hjälp.

Kan jag hjälpa dig med något just nu?

hur som helst,
vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Jag kammar mitt gråa hår och tvättar det. Ibland …

Jag kammar mitt gråa hår och det som finns kvar av mitt rödaktiga också. Och så tvättar jag det. Ibland … Inte särskilt ofta alls. Tänker att jag ju ändå ska bada imorgon igen, så what´s the point liksom?

inlägget innehåller sponsrade länkar till Jordklok

jag kammar mitt gråa hår
Vi snackar lite efter dagens lunchbad, Brorsan och jag.
(Han är nog lycklig över att jag inte sätter kammen i hans päls)

Hur som helst: när jag tvättar håret gör jag det med hårdtvål och det har jag gjort i några år nu. Ungefär samtidigt som jag började med schampokakor eller allinclusivetvål (samma till kroppen och håret) slutade jag med stylingprodukter. Alltså, jag tyckte så illa om mitt nytvättade hår förut, när jag tvättade med traditionellt schampo och balsam. Håret var flygigt och svårfriserat och lockarna försvann efter en halv dag. Och jag var tvungen (okej, tvungen och tvungen … ) att använda mousse och spray och annat som fixerad och fixade mitt hår. Men nu? nu fixar håret sig själv. Helt naturligt. Det är mjukt och lockigt. Till och med det nya grå som kryper fram sedan jag slutade färga håret i vintras.

Därför kammar jag mig

Det här låter kanske helt galet, men innan jag kom in i det här med att använda hårdtvål till håret ville jag helst inte kamma mig. Eller borsta mig. För då försvann lockarna! Ja, jag gillar mina lockar …

Men nu? Jag kammar mitt nytvättade, eller nybadade, hår med en glestandad träkam (den hittar du här). Och det gör håret gott. Gör hårbotten gott! Genom att kamma hår och hårbotten aktiverar jag hårsäckarna, vilket visst ska ge bättre näringsflöde. Jag tappar till exempel inte lika mycket hår som jag gjorde tidigare och som sagt: även det grå håret är mjukt och lockarna sitter där de ska. Det här med hårsäckar och näring är inte min expertis, men en sak är jag helt säker på och det är att träkammen känns hälsosam. För både mig och miljön.

kallbad, ösregn, Malin Lundskog
sekunden efter dagens lunchbad och mitt nykammade hår på bilden ovan kom ösregnet …
Så, nu blev det mössfriss istället för havsfriss. Allt funkar?

Jag kammar mitt gråa hår. Och tvättar det såhär:

  • sällan (en gång i veckan/var tionde dag)
  • jag gnuggar in hårdtvål i jättevått hår, en eller två gånger (känner efter om det verkar rent)
  • jag sursköljer kallt (någon msk äppelcidervinäger i en liter kallt vatten ungefär) eftersom det återställer pH-balansen. Och vet ni: det funkar i både torrt, mittemellan och fett hår. Dessutom motverkar det klåda i hårbotten.
  • jag kammar mig (när håret är våt. Orka vänta?!)

Okej, sursköljet kör jag inte varje gång, för det händer att jag tvättar håret i havet också och … orka ta med det ut dit?

Vilka tvålar som är bäst är individuellt, men jag har några favoriter som jag har skrivit om förut när jag berättade om hållbar hälsa fri från plast

Därför gillar jag träkam och hårdtvål

Jag vet inte om jag har berättat det, men innan jag påbörjade min karriär i hälsobranschen arbetade jag med kommunikation på avloppsreningsverket i Göteborgsregionen. Där lärde jag mig massor om allt vi släpper ut i våra avlopp och hur mycket kemikalier som helt i onödan hamnar i havet. ( jo, det renade avloppsvattnet måste ju ta vägen någonstans). Vet ni vad schampo och balsam innehåller (med få undantag)? Kemikalier! Och gissa vad mycket av de kemikalierna hamnar? Exakt: i havet!

Jag är därför så himla glad över att ha hittat ett sätt att både kamma och tvätta håret som är hälsosamt för både mig (och dig) och miljön. Ni vet, havet. Det är ju min grej. Och fiskarnas. Krabbornas. Humrarnas. Sjöstjärnornas. Hajarnas, valarnas, sälarnas, sjöjungfrurnas …

Precis som med det mesta annat, så finns det inte en lösning som passar alla och dessutom tar det en stund för ett hår som är vant vid kemikalier att avgifta sig. Vill du testa den här hälsosamma metoden: gör det. Och ha tålamod. Jag ångrar inte en sekund att jag tränade på att dels kamma mitt gråa hår och dels tvätta det mer sällan och med produkter som inte skadar mig (eller dig) eller havet. Gillar mitt hår. Och sparar pengar på kuppen!

Vad tror du? Är det något för dig? I så fall hittar du direktlänk till Jordklok där jag köper mina tvålar här. (om du handlar blir jag självklart glad om du gör det via den här länken. Det kostar inte dig något extra, men jag får en kickback som tipsar och jag skulle aldrig tipsa om något jag inte gillar eller tror på!)

Vi ses snart igen!
Då kanske vi tvättar händerna istället?

Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Så här blir du av med dina bekymmer

Så här blir du av med dina bekymmer: Kom hit. Till Knippla! Här har vi nämligen en speciell krok att hänga upp våra bekymmer på. För den som vill sitta med sitt bekymmer en stund innan det hängs upp (eller efter?) finns det en fin bänk att slå sig ner på. Hur som helst, så är det här en fenomenal plats när det blir för mycket. Så som det blir ibland. Eller om man kommer på sig med att älta något man inte mår bra av.

Så här blir du av med dina bekymmer, hälsa, älta, må bra, hållbar hälsa, Källö-Knippla, bekymmerskroken, öliv, Malin Lundskog
Bekymmerskroken hittar du längs vår fina motionsslinga

Möt det jobbiga. Och lämna det.

Motstånd, skitdagar och jobbiga händelser ingår i livet och som jag har skrivit om förut (läs om hur du stärker immunförsvaret genom att oroa dig lagom här) så gynnar det inte vår hälsa att vi går runt och ältar våra problem. Ett sätt att undvika ältandet har vi löst på ön genom att sätta upp en bekymmerskrok. Genialt! För visst är det många bekymmer som blåser bort av sig själva? Särskilt i vinden här ute, he he …

Och blåser de inte bort, så kan du alltid plocka ner det efter en stunds promenad eller god natts sömn. Då brukar de vara lättare att ta tag i. Och vad du gör sedan vet du: kan du göra något, så gör det. Kan du inte göra något, så lämnar du det på kroken igen. Det kommer snart en storm och plockar med sig ditt bekymmer. Lovar!

bekymmerskroken, Källö-Knippla, öliv, hälsa, må bra
Här kan man sitta en stund och känna lättnaden över att slippa sina bekymmer …

Häng upp dina bekymmer

Vi har en fantastisk vacker motionsslinga här ute på Knippla. Den är kort, den är backig och den är fantastiskt vacker och väl värd ett besök. Jag och Brorsan promenerar eller springer här varje dag (häng med på Instagram där jag bjuder på daglig utsikt från toppen av ön) och det ser aldrig likadant ut. Dels beror det ju på väder och årstidsskiftningar, men också på att den kreativa ideella föreningen Naturstigen Slingan (vet inte om det är en förening per se, men ändå …) som förfinar den.

Men, hoppsan! Det var inte Knippla det här inlägget skulle handla om, det var ju hur du blir av med dina bekymmer och det har jag redan beskrivit: Häng upp dem på bekymmerskroken! Funkar lika bra som att spara ditt ältande till särskilda tillfällen, för en sak är säker – ingen av oss mår bra av att vara nedtyngda av bekymmer eller ältande. Alla sätt att både möta det jobbiga och lämna det är hälsosamma säger jag. Vad säger du?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram M (o ja – med nytvättade händer och på avstånd)

ps. om du kommer hit: säg till, så tar vi ett dopp tillsammans. Och/eller en kaffe?

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt!

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt är en sammanfattning av min sommar 2020. Jösses vad mycket av både det ena och det andra jag har fyllt dagarna med. På slutet har det blivit ännu mer fullt ös, så jag är beredd att ta semester. Igen …

reflektion i stillhet och fullt ös framåt, promenad, västkusten, Knippla
Brorsan och jag har upptäckt många nya favoritklippor på knippla

Egentligen skulle jag nog kunna säga att rubriken på det här inlägget är en sammanfattning av mitt liv och inte bara av den här sommaren. Det är ganska exakt precis så jag vill ha det och eftersom jag tar chansen att välja hur jag lever så … blir det oftast ganska exakt precis så. När det inte blir så har jag möjligheten att välja inställning till det, men det är en helt annan fråga som jag skriver om en helt annan dag. Nu vill jag berätta om min sommar och vad jag dels har reflekterat över och dels lagt in full (eller i alla fall halvfull) gas på.

Reflektion i stillhet

reflektion i stillhet, öliv, Malin Lundskog, hälsa, må bra, Knippla
mängder med sådan här tid har jag haft. Glo-tid.

Reflektion kräver stillhet, så det kanske är onödigt att poängtera. Men ändå. Jag har stillat mig och känt att all träning på att landa har gett resultat. Det där med stillhet kommer nämligen inte gratis för mig, stressjunkie som jag är.

Det jag har reflekterat över i all den här stillheten är att mitt liv är himla underbart! Att det ger livet ett enormt mervärde att våga stanna och våga ta emot allt jag känner, för tro mig. Ni är inte ensamma om att ha skitdagar, vara alldeles för trötta eller ifrågasätta meningen med hela alltet … Men när jag vågar möta det så är det mycket lättare att se och känna att det är som det är och jag gör det jag kan just nu. Det är mycket lättare att känna tacksamhet när jag inte rusar på eller rymmer från mig själv.

Naturen, kramarna och sociala medier

Jag har också reflekterat över hur ohemult bra jag mår av att vara i naturen. Nära havet. I havet.

Något jag har tänkt mycket på är också mitt behov av fysisk kontakt. Jag saknar det! Jag har min man och min hund, så jag är inte helt utan kramar, pussar och klappar. Men ändå. Mina vänner! Mina föräldrar! Svärföräldrar. Och mina barn! Herregud vad jag längtar efter att krama dem. Och faktiskt också mina kunder. Att ta på dem jag tränar med, high fives och ryggdunkar och kramar har varit så naturligt och viktigt. Men … ja, ni vet. Det är som det är just nu.

närhet, kramar, covid 19, hund, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra
närheten … vad mycket den betyder!

Och kanske den största insikten av dem alla: jag pausade sociala medier i två veckor under sommaren. Alltså, jag älskar sociala medier. De ger massor! Det är ju genom dem jag jobbar. Säljer. Och kommer i kontakt med fantastiska människor. Men … OJ OJ OJ vad det gav mersmak att inte vara där ute. Vilket lugn.

Jag vet att både du och jag vet det här, men jag har haft svårt att hålla mig borta (ja, ni ser ju – det är det som är grejen med social medier: vi blir beroende! Och utan att vi vet om det stimuleras våra hjärnor att vilja ha mer och mer och mer … Jag kommer definitivt att pausa igen, även om jag självklart är jätteglad om du vill hänga med mig på Instagram, som är platsen där jag är mest.

Fullt ös framåt!

Ja, det var ju det där med kontrasterna den här sommaren. Det här livet. Och herrenaddå vilket ös det har varit!

Jag har haft utomhusträning hela sommaren här på ön. tre gånger i veckan har vi kört och det har varit helt grymt. Både fysiskt, men framförallt har jag hittat min plats på ön.

Vi har fiskat! Oj oj oj, som vi har fiskat makrill och krabba. Kanske inte är så ösigt i sig, men utvecklingen för mig som fiskare och det alldeles underbara med att ge sig ut i massa olika väder. Det har gett fullt ös i hela mig!

västkusten, öliv, Knippla, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra
skeppshunden hänger med på allt!

Och baden, promenaderna på nya ställen, löprundorna på nya stigar och två nya båtar … En av de båtarna är ett resultat av ett nytt företag och innan man startar företag är det en himla massa ös i hjärnan.

Romaner och nytt hus

Apropå ös i hjärnan: jag skickade in manus till roman till ett gäng förlag vid midsommar. Arbetet med det karaktäriseras verkligen av fullt ös. Eller, ös kanske inte är rätt ord. Snarare kaos! Kaos i både kroppen och knoppen och själen. För dig om undrar om jag har fått svar så … ja, det har jag. Det satte igång energierna igen kan jag säga. Och jag återkommer med mer om vad svaren innehöll och vad som händer nu. Men … det här är ju ändå en hälsoblogg och inte en författarblogg, så lägger inte så mycket krut på det här.

reflektion i stillhet och fullt ös framåt, hälsa, nytt hus, Knippla, öliv, åretruntboende, nystart, flytta, Malin Lundskog
här bor jag nu – välkommen!

Men vet ni vad som har behövt mest av min kraft den här sommaren? Jo, att vi har köpt hus! Kanske även ovissheten jag har levt i som har bott i rivningskontrakt även om jag inte har varit medveten om det. Men husköpet. Fort som sjutton gick det och ni vet ju hur det är med flyttar. Att flytta är något av det mest stressfyllda vi gör i livet (i paritet med att gifta och skilja sig) och att då titta på hus dag ett, få nyckeln dag två och sen flytta ut säljarna och in oss veckan senare … Nu snackar vi fullt ös framåt.

Sommaren 2020 är inte lik någon annan sommar

Den här sommaren är verkligen inte lik någon annan sommar, ändå är den ganska lik. Jag brukar bada massor, springa en hel del, vara ute med båten och äta glass och det är precis vad jag har gjort den här sommaren också. Men jag har badat ännu mer! Sprungit lite mindre. Varit ute med inte bara en båt utan flera (återkommer om anledningen till att vi har en egen flotta just nu. Stay tuned, för det är spännande!) och dessutom fiskat mer fisk och fler krabbor (ätbara alltså) än någonsin förut. Glassen? Tja, det intaget är nog ganska likt andra somrars.

Och så har vi ju det här med Covid19, som jag hade i åtanke när jag skrev om min saknad av kramar ovan. Corona har också gjort att jag har umgåtts med nära och kära på sättet jag älskar: utomhus! Och som också har gjort att jag inte har umgåtts med nära och kära på andra sätt jag älskar. Inomhus. Nära.

Svensk sommar

Men, bortsett från närheten inomhus, så har faktiskt inte corona påverkat just min sommar så mycket. TACK för att dem jag har omkring mig har hålla sig friska!!! Vi brukar dessutom hålla oss hemma på sommaren, så ingen större skillnad på den fronten.

solnedgång, västkusten, Knippla, öliv, Malin Lundskog
och solen går ner i nordväst …

Dessutom älskar jag alltid Sverige, men svensk sommar alltså. WOW för den! Och för både reflektion i stillhet och fullt ös framåt.

Hur har din sommar varit? Berätta gärna! Och förresten, vad tycker du om kombon reflektion i stillhet och fullt ös framåt?

Vi ses snart igen.

Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, på avstånd och med väldigt nytvättade händer)

En hemsida från Everday