ö-liv

På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …

Jag bjöd upp. De svarade ja!

en lördag i februari 2021 på Knippla

Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!

Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!

Jerusalema Challenge på Knippla

I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.

Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!

Vår första dans

För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.

Här kan du se hur premiärdansen såg ut:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Jerusalem challenge, Knippla, Malin Lundskog, Knippla båtcharter — Premiärdansen!

Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …

Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?

Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.

Sa jag tacksam?
Danskompaniet Unsink

Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!

På Knippla dansar vi tillsammans

På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?

I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.

HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog

Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök …

Åka skidor på Knippla? Jodå, det funkar fint! På öarnas ö har vi en fotbollsplan som är som andra fotbollsplaner, bara lite mindre (ja, försök själv att få till alla mått när det är berg, berg, berg och hav he he). Men den är platt. Och i år har det kommit snö även här på västkusten. Snö som ligger kvar, är vit och fin och lätt.

åka skidor på Knippla, Malin Lundskog, P4 Göteborg — Peo Wenander från Morgon i P4 Göteborg hälsar på

Efter att jag lade ut en film på min skidrunda runt fotbollsplan i sociala medier hörde P4 Göteborg av sig. Då förstår ni att det inte är jättevanligt med skidåkarsnö. På en ö. I morse kom Peo Wenander från radion ut till Knippla och hängde med mig en stund i spåren. Han sprang och jag åkte, he he … Här kan du höra inslaget, 1:43 in i programmet.

Åka skidor på Knippla är världens passa på-träning!

Alltså … vi har säkert haft snö i två veckor nu? Känns som att det var längesedan och känns också som en extra varm vinterkram ett år då vi inte åker på skidresa. Den här långlivade, med västkustmått mätt, snön har gjort att jag har kunnat göra något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna göra på Knippla: jag har åkt skidor på ön! Runt runt runt på Tranbärsvallen, som vår fotbollsplan heter. Tjugo varv är visst fem kilometer, sa någon. Det är inte så noga hur långt för min del. Det som är noga är att!

Att leva i långkalsonger och faktiskt kunna kränga på sig pjäxor till frukost, lunch och middag och traska iväg fem minuter hemifrån (allt är fem minuter hemifrån på Knippla tror jag) och ta några, eller många, varv. Tänk dig att se havet åt ena hållet och en snöklädd ö åt andra. Det är grejer det, eller hur? Passa på-träning av rang om du frågar mig. Särskilt när man får spåra sina egna skidspår?

Och även om ni däruppe i norr, era mocklisar, tycker att en liten fotbollsplan är blaha så … är det inte det. Inte här. På västkusten. Bättre att åka skidor än inte? Helt enligt min hälsodevis: inget krångel, som jag bland annat skriver om här.

Filmen som lockade radion till ön? Den hittar du här, i mitt Instagramflöde. Se den! Och följ gärna med mig där för fler äventyr!

Oavsett, så hoppas jag att vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (oh ja, på avstånd och med nytvättade händer)

Vänner, lutfisk och ledig lördag. Vilken höjdare!

Vänner ändå … Fy fasen vad de är bra för en. Vad de gör gott, även när de inte gör något. När de bara är. Och när man själv kan bara vara. Och ärligt talat: att umgås med vänner utomhus är något av det bästa jag vet och att fler ses i vårt gemensamma utomhus är väl ändå en positiv effekt av corona-pandemin? Då slår man ju massa måbra-flugor i samma smäll, som frisk luft, gemenskap, härliga samtal och som vi gjorde idag: god mat.

Lutfisk, en gammal och kär tradition

I tjugo års tid har vi, Claes (min man) och jag, ätit lutfisk tillsammans med våra kompisar Anna och Stefan. Det är Anna och jag som har dragit i just det där med lutfisken. De första åren tvingade vi barnen att smaka (”man måste smaka, annars kan man inte säga att det är äckligt” och allt sådant som väl ingår i de flesta barns uppväxt?), men när de två papporna slutade låtsas att de gillade lutfisk slapp barnen ifrån fisken också. Jag älskar den! Det gör Anna med, så vi kör på med en gammal och kär tradition. Och idag var det dags igen. Efter lördagsdoppet (den traditionen kanske bara är tio år, men ändå … ) dukade vi upp på en av Knipplas alla platser med bänkar och bord.

Vänner, lutfisk och ledig lördag, utsikt, champagne — lutfisk och champagne funkade fint!

Vänner, lutfisk och ledig lördag, vitsås, utomhus, hälsa — tillbehören är minst lika viktiga som fisken.
Vi kör med ärtor, vitsås, senap och potatis. Hur gör ni?

lutfisk, tradition, picknick — som sagt: tillbehör ftw!

Vänner och att umgås!

Vi människor behöver ju varandra och vi mår bra av att umgås. Hur gôtt man än har det i sin ensamhet och hur lätt det än är att bli bekväm och liksom inte orka ta tag i umgänget så behöver vi varandra. Och nu, under coronapandemin, är det inte lika självklart att ses som man alltid har gjort eller göra samma saker som man alltid har gjort. Men vi vet ju allihop att fortsätter vi göra det vi alltid har gjort så händer det inte mycket med oss, eller hur?

Känner du för att läsa mer om det hälsosamma med att umgås hittar du fler inlägg här på bloggen och dessutom kan du läsa om det i min bok GLAD FRi STARK. Lika lite som man ångrar ett träningspass, ångrar man en stund med härliga människor, eller hur?

Vänner, lutfisk och ledig lördag, kaffe, biscotti — Kaffe i nya favoritmuggen från Lantto design
och lakrits- och Salmiakkola-biscotti från Desserter utan gränser (som finns på rekoringar vi brukar handla ifrån)

Att vara utomhus i gôtt sällskap är nog ungefär det allra allra bästa jag kan tänka mig en ledig lördag. Det enda som får in mig är romanen jag redigerar (den kommer du att kunna läsa mer om här: Mitt författarskap )och min stickning …

Vänner, lutfisk och ledig lördag, glädje, utsikt, västkusten, Knippla — Om jag har kul? You bet!

Ut o njut och inte spara umänget tills man får tid utan faktiskt ta sig tid till det – värsta bästa hälsotipset från mig till er!

Ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
(på avstånd såklart! Och med nytvättade händer.)

En dag på sjön i januari – vilken grej!

En dag på sjön i januari. Alltså … WOW! Idag fick vi äntligen lön för mödan att ha båten kvar i vattnet året runt. Solen strålade, minusgraderna kylde, vinden var bortblåst och isen låg som tunna flak och tjock slush i hamnen. Perfekt båtväder!

en dag på sjön i januari, hönö, Askeladden, Claes — I förmiddags hämtade vi båten på Hönö, där den äntligen har fått en värmare som vi kan styra via app
för att värma upp båten.

När vi hade hämtat båten från Svartskär marin (tack för service!) på Hönö tog vi en svängom runt öarna. Så annorlunda mot alla andra båtturer! Det där med värmare är en möda med vinterbåtandet. Hålla värmen, se till att det inte blir fuktigt i båten, att diverse vattenledningar inte fryser, att den är förtöjd så att den klarar stormar och alla andra friska vindar är några andra kära besvär.

Vad skiljer en dag på sjön under vintern från en på sommaren?

Det är mycket som skiljer sig mellan att åka båt på sommaren jämfört med vintern. Några saker är ju uppenbara. Som vädret till exempel. Eller kanske snarare temperaturen. Och mängden båtar. Vi var inte ensamma ute, men jag kan räkna båtarna vi mötte på ena handens fingrar. Sommartid är det inte så. Inte ens i närheten av så …

De här och två båtar till mötte vi på två timmars båttur …

Någon gång strax före jul drog vi iväg på julmarknad med båten. Då lärde vi oss hur man undviker att halka på frostiga båtdäck, för de blir ju attans hala. Hur man gör? Man svabbar däck med saltvatten! Swish säger det så försvinner frosten. En dag som idag kommer den tillbaka efter en stund, men det känns gôtt att ha fattat hur man gör för att inte halka och kanske ramla överbord. Inte ens jag som gillar vinterbad är sugen på att ramla i när det är kallt.

Apropå kyla och skillnader, så fryser tamparna till stelfrusna pinnar när det är kallt. I alla fall om de har varit regnvåta eller blivit tappade i havet … Så, rejäla vantar som gärna får vara vattentäta (jag ska skaffa typ cementblandarvantar om ingen av er har något annat bra tips) och att fixa till tamparna så att man inte behöver lägga fast båten med knopar utan kan använda karbinhakar i änden av tampen istället. Himla tur att jag har tränat på att både slitsa och tagla (som jag berättade om i mitt första kvartal som öbo är ett drömliv), så att jag kan fixa det, he he. Återkommer med resultatet.

Vi lekte isbrytare

Och så är skillnaden det här med is då. Det är inte bara att köra på liksom … Vi tog några slalomsvängar ute på fjorden (i brist på annan slalom) mellan de slushiga sjoken. Inne hamnen har det fryst på ännu mer, så vi fick leka isbrytare (äntligen!) Spännande! Eller ”vå sa ni ud för?” som en av gobbarna på ön frågade oss med en go glimt i ögat när vi kastade loss.

vi leker isbrytare …
och ni ser på flaggan hur lite vind det var idag!

Varför? För att det är så jäkla gôtt med hav, sol och frisk luft. För att vi vill. Och för att vi njuter här ute. Mår bra! Större anledning än så behövs inte. Större anledning än så kanske inte ens finns? Må bra går inte av för hackor! Mer må bra i livet eller, vad säger ni?

Vi gled förbi bergen jag går eller springer i varje dag.
Häng med på Instagram så får du se mer av det!

Det här är första vintern vi har båten i sjön. Ja, det är vår första vinter på Knippla och dessutom första vintern med hyttbåt så vi har massor att upptäcka. Stay tuned … Och berätta gärna om det är något du vill tipsa eller fråga om!

en dag på sjön i januari, Malin Lundskog, Knippla, västkusten — Wooooopa!

Skepp ohoj!
o heja dig tills vi ses snart igen.

En dag på sjön i januari går inte av för hackor! Vi lär oss mer hela tiden om både oss själva, om vad som skiljer sommar från vinter och om vad som får oss att må bra. Vilken grej!

KRAM Malin Lundskog

Just det ja …

Kom inte på förrän jag hoppade i land igen att jag hade med mig både systemkamera och drönare (ja, jag vet! Jösses vad kul det blir med den) för att kunna visa er ännu mer av allt det vackra. Men. Var så uppe i att uppleva, kanske att leva, så jag glömde av mig. Tur att det finns fler dagar att ut och njuta på sjön av. DÅ ska ni få se ännu mer. Om ni vill …

Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och …

Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och nybyggaranda och frisk luft och nya vänner och äventyr och andra härligheter. Dessutom dansar lugn och storm på både in- och utsidan i perfekt takt.

mitt liv på Knippla, utsikt, havet, västkusten — utsikt som heter duga?

Det är dags för en tredje kvartalsrapport från Malin på Knippla. Here we go:

Tredje kvartalet som öbo

Oktober handlade mest av allt om hummerfiske. Herrenaddå vad roligt vi har haft. Och vad spännande det har varit att ge sig ut för att hala upp hummertinorna. Och ibland att ens hitta dem … Vindar och dåligt minne kan ställa det, he he.

Och alla storfiskare! Det är sant som det står i visan: ”för när storfiskarn talar om … ” Vi kanske också lär oss att dra en vals när vi berättar om vår fångst så småningom om. Men för att vara förstaårs-öbor är vi galet glada även om vi inte ens har fått hälften så många humrar som våra ö-kompisar.

koka krabbor hos storfiskarna …
Nä nä, ekolod duger inte …
frysen påfylld!
om jag tjöt av glädje?!
hummerfiske med barnen

Den här hösten har jag ätit mer hummer än jag har gjort sammanlagt i hela livet innan. Och ja: det är skillnad på färsk och fryst. Nästa höst får ni hänga med ut på fisketur allihop, så att ni får känna skillnaden!!

Knippla båtcharter

För vet ni vad? Vi (min man, två andra superstjärnor och jag) har startat Knippla Båtcharter AB. Här hittar du mer om våra äventyr te havs med Knippla båtcharter. Äventyren är fyllda av fiske, bad, safarin och galet vacker natur. Galet!

Vill ni mer än så kan ni ta med era kollegor och köra workshops om hälsa (jag släpper inte den biten, jag bara vidgar mina vyer), träna och äta gott.

skål! med Stefan, Claes och Patrik
Sarita, vår charterbåt, är julpimpad

Det är nära till bad

Jag har vinterbadat i tio-femton år och även om vinterbaden inte är så vintriga (än) så är de i alla fall kalla. Det duger gott tycker jag och mitt liv på Knippla har onekligen gjort kallbadandet lättare. Det är ju nära till vattnet om man säger så … Och det finns alltid en vik i lä på en ö.

Brorsan och hans kompis Doris
håller koll
några dagar före jul

Skattjakt

Ute i bergen har jag hittar mängder med skatter och ännu mer skräp. Funderar på om jag ska bli sakletare när jag blir stor, för det finns verkligen saker att hitta här. Hur som helst har jag plockat både skräp och skatter och även om det kanske inte är jättespeciellt för de här sista månaderna så har de fått mig att se att skräp inte alltid är skräp …

En plastback är perfekt för krabbor och tampar till exempel.

strandfynd under löprunda
drivved efter västliga vindar
drivved blev perfekt som bordsskiva, eller hur?

Två färjor …

Vet ni, när vi flyttade ut till Knippla så var det rätt många som sa att det nog kommer att bli både tråkigt, ensamt och jobbigt i november. När vädret är som det är och mörkret knôr sig in. Men. Näe!

Även om jag är en social kvinna som älskar människor och samtal och umgänge, så älskar jag också att vara ensam. Skapa skrivro, träna ensam och tänka långa och kanske långsamma tankar själv.

färja, Knippla, västkusten — färjan hem till Knippla

Att ha två färjor till fastlandet är inte heller något som står i vägen för att jag ska tycka att livet på Knippla är enkelt. Missar man en färja går det ju en till …

Jo jo jo, jag fattar också: corona-året 2020 har säkert underlättat ö-livet (samtidigt som det har ställt till det på mäng sätt). Mina uppdrag i stan med föreläsningar, kurser och träningspass har ju blåst inne och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att vara corona-isloerad på än på en ö. Särskilt inte om ön är Knippla?

Vädret! Vinden! Och utsikten!

Nära naturen och nära havet, det är nog något av det allra bästa med mitt liv på Knippla. Jag känner så tydligt att jag är en del av hela alltet. En liten del. Men en betydelsefull del.

mitt liv på Knippla, väder, oväder — Tror du mig om jag säger att jag gillar det här? Också!

mitt liv på Knippla, grått, höst, väder, vind, regn — Och jag njuter av alla dessa fantastiska nyanser av grått.

solnedgång, Knippla, havet, västkusten — Men jag njuter också av alla färger!!! Som de här, en solnedgång i november.

Julen på Knippla

Julen 2020 har ju varit … annorlunda! Inte bara för att jag bor på en ö, utan på grund av pandemin förstås. Hoppas att ni har haft en fin jul i alla fall. Ö-specialen av jul (förutom att min son friade till sin sambo på julafton, men det har inget me ön att göra. bara med min galna julglädje!!!) var att vi äntligen fick till brödbaket i vår bakugn.

Tredje gången gillt fick vi hjälp av två proffs som har bakat bagebröd i vedeldad spis sedan mitten på förra seklet och jädrar i min lilla låda vad gott det blev. Och vad kul det var! Det är är också något jag vill bjuda in er allihop till. Sen. När vi kan hänga tillsammans inomhus. Det blir kul!!

rätt snurr i ugnen
Knipplakaka till julbordet

Vi tränar vidare

Ja, träningen på Knippla varar än till påska? I alla fall har den träning jag drog igång i juni (känns som evigheters evighet sedan!) fortfarande inte tagit slut. Kommer du ut till Knippla en söndag är du varmt välkommen att hänga med! Vi har fortfarande kul! Ja, utan kul är det ju inte kul … Och träning ska vara kul tycker jag. Vad tycker ni?

v på Knippla, träning, Malin Lundskog — tomtemor och de sju små dvärgarna he he he …

Mitt liv på Knippla

Nu har vi bott på Knippla i nio hela månader. Känns på något sätt symboliskt att vi på nyårsafton 2020 hade bott på den lilla ön i havet i exakt nio månader …

Och efter nio månader har jag upptäckt några stora skillnader mellan att bo på en liten ö och att bo på fastlandet. Nära Göteborg. Som att jag har halkat av tronen som queen of tranpsortmotion. Och som att man (i alla fall många) har mycket mer bråttom i stan.

Jag har också lagt märke till, eller rättare sagt: jag är uppfylld av tacksamhet! Över all support och alla hejarop från övriga öbor över att vi är här! Över träningen och båtchartern och … ja, att vi är här. Så himla fint är det!

Och jag nyper mig fortfarande i armen var och varannan dag. Är det på riktigt det här? Bor jag på Knippla? I Bohuslän (drömmigt värre om du frågar mig)? I en sådan här gemenskap?

Knippla, färja, västkusten, havet — Här bor jag!

Tack för att du har läst ända hit. Om högt och lågt. Vitt och brett. Nu kör vi 2021 och om lite mindre än tre månader har vi bott på Källö-Knippla i södra Bohuslän i ett helt år, min man, Brorsan och jag. WOW!

Mina tidigare inlägg om livet på ön hittar du här:
Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv och
Halvårsrapport från Malin på Knippla

Vi ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Stor kram (jodå, med nytvättade händer och på avstånd)
Malin Lundskog

Såhär blir du bäst, en julklapp till er från oss

Såhär blir du bäst blev gåvan från mig och en av mina kunder när vi pratade i en livesändning på Instagram idag.

Jag har kört livesändningar nästan (nästan!) varje dag i en månads tid nu och innan jag drog igång de dagliga sändningarna frågade jag mina följare om vad de ville att jag skulle prata om. Så himla tacksam för alla förslag och har nog tagit upp det mesta av de ämnen jag fick förslag på. Men! En fråga har jag dragit mig för att live-sända om, för hur sjutton pratar jag om ”hur blev jag bäst”?

Hur blev du bäst?

Ja, den frågan fick jag av Jenny, en av mina kunder. Ni fattar ju, hur sjutton svarar man på den frågan? Det gör man inte … Eller. Det gör man kanske, men jag kunde inte svara själv så jag bjöd in Jenny på ett livesamtal för att få svar på frågan och vet ni vad? Svaret gäller inte bra mig. Det gäller er också! För svaret på frågan om hur jag blev bäst är också det hetaste tipset jag kan tänka mig på hur du blir bäst: nämligen att vara sig själv.

Här kan du se och höra hur vi resonerar kring det hela. En julklapp från Jenny och mig till er alla!

   
  
 
 
  Visa det här inlägget på Instagram
  
 
 
 
 
 
 
 
  
 Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Såhär blir du bäst, springer spaniel, jul, mindset, motivation — Brorsan hälsar och önskar god jul han också. Behöver inga reflekterande samtal för att veta att han är bäst 😉

Ett julklappstips till får du och det är ett som faktiskt kan hjälpa dig på vägen att vara dig själv. JANUARiKALENDERN! Du vet, kalendern för ditt goa mindset, dina goa vanor och ditt goa samvete, oavsett om du är dig själv eller inte …

GOD JUL allihop!
Massa kramar, på behörigt avstånd och med nytvättade händer
//Malin Lundskog