ö-liv

Springer spanieln Brorsan har fått en lillebror: Jackson

Springer spanieln Brorsan har fått en lillebror och livet leker vidare på den lilla ön Knippla. Jag njuter av nuet och just nu är att bilda tvåhundsfamilj det bästa vi har gjort, Claes och jag. Jösses vad roligt. Och vilka vägar livet kan ta utan att man har en aning om det innan, eller hur?

För drygt tre år sedan kom Brorsan in i våra liv. Brorsan, som inte fick heta Bruce för vår yngste son (vi har två) som fortfarande bodde hemma och verkligen inte kunde tänka sig att gå ut med någon Bruce. Han kläckte idén om namnet Brorsan, eftersom ”han är ju typ våran brorsa och det låter nästan som Bruce!”. Bra argument ändå? Vi körde på det i alla fall. Egentligen har det inte med den här historien att göra, men jag vill berätta för dig som har missat bakgrunden till namnet Brorsan. Och ja, jag är typ besatt av Bruce Springsteen. Läs mer om min passion för Bruce här om du vill.

Hur som helst: för ett halvår sedan började vi prata om hur kul det skulle vara med en hund till i huset. Herregud, har man inte bara klarat av utan också haft väldigt kul med två människokillar och deras uppfostran ska man väl fixa och njuta av livet med två hundkillar? Vi bestämde oss för att vi ville ha en hund till. Men. Så köpte vi en restaurang (öppnar i september, här på Knippla. Återkommer om den!) och jag gör ju romandebut till hösten och kommer säkert att resa runt och prata bok då. Dessutom vill vi renovera en del på huset vi flyttade in i för snart ett år sedan, så … kanske inte rätt läge?

När är det rätt läge?

springer spaniel, valp, Jackson, Malin Lundskog — Jackson nybadad och fin innan resan till oss började

När är det egentligen rätt läge? Det var inte rätt läge när vi gifte oss (två universitetsstudenter som inte hade livet utstakat ett enda dugg), det var definitivt inte läge att skaffa barn när vi gjorde det (fortfarande en som pluggade, väldigt skral kassa och en rätt liten lägenhet). Vi körde på det som kändes rätt och det blev helt rätt. Som nu. När Brorsans uppfödare lade upp ett foto på Facebook på en liten fyrbent sötnos (men ärligt, vilka valpar är inte sötnosar???) och berättar att hon hade fått återbud från en valpköpare.

springer spanieln brorsan har fått en lillebror, första mötet, valp — brorsornas första möte

Två veckor senare kom han med sin uppfödare Carro till ön, lille Jackson. Slog ned som en kärleksbomb och som sagt var: det här är det bästa vi har gjort. Just nu! Barnen är också bäst. Precis som flytten ut till ön. Och äktenskapet. Det är alltid rätt läge, så länge magkänslan och lusten finns där. Eller vad säger ni?

Springer spaniel, Jackson, Brorsan, Knippla, Malin Lundskog, valp, — Jacksons första kväll på Knippla i mitt knä. Hur söt???

Därför heter valpen Jackson

Det tog många om- och utröstningar innan vi bestämde oss för namnet Jackson, som kommer från Bruce-låten Jackson cage. Låten som är som ett slag i magen på den som vill bryta konventioner och normer. Men … jag verkar ju för normbryteri och att våga göra som man själv vill, så visst är det dags att släppa Jackson ur buren?!

Springer spanieln Brorsan har fått en lillebror

Brorsan har fått en lillebror, valp, bada, Knippla, Malin Lundskog, springer spaniel — Brorsan visar Jackson ett av alla bästa badställen på ön

När lillebrorsan Jackson kom till ön blev han hux flux vuxen, lille Brorsan. Han är världens coolaste brorsa som uppfostrar lagom, leker massor och som vi hoppas förstår att delad kärlek inte är halv. Den är dubbel! Och det kan det aldrig vara fel tillfälle för …

Livet med Bruce-brothers leker och det kan hända att jag berättar mer om det snart. Vill ni det?

Brorsan har fått en lillebror, Jackson, valp, springer spaniel, Knippla, Malin Lundskog — En valp sover. Massor.

Hur som helst, vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Stora varma kram Malin Lundskog

Gemenskap, kreativitet och konstfoto-utställning

Gemenskap, kreativitet och konstfoto på Knippla har varit en stor del av min vår. En stor och sanslöst rolig och galet utmanande del av min vår. Och kanske har vi sparat det roligaste till sist? Det är nämligen dags för utställning och en superrolig (tycker vi själva i alla fall) invigning av vernissagen.

Allt började med att Remi, en norrman som bor på Knippla sedan några år, tröttnade på den sociala distanseringen och satte upp lappar på anslagstavlorna här på ön där han frågade om det var någon som skulle tycka att det var kul med en fotokurs.

Jag gillar ju både fotografering och människor, så jag mailade in mitt ”ja tack” direkt. Precis som några andra ö-bor. Tänk första gången vi samlades, en dansk undersköterska, en norrländsk miljöinspektör, en rörläggarentreprenör från Knippla, en tandtekniker från Karlshamn, en projektledare från Borås, en kommunhandläggare från Hisingen, en hälsoentreprenör från Askim och en Knipplafödd högstadieelev och satt där som gapande fågelungar när Remi entusiastiskt började prata om konstfoto …

Konstfoto – vad är det?

He he he, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vet vad det är, men jag är helt säker på att det här har varit så jäkla roligt. Jag har gått fotokurser förut, där jag har lärt mig (eller i alla fall getts förutsättningar att lära mig) det tekniska med en systemkamera. Som bländare, slutare, iso-tal osv. Men den här kursen. Wow!

Några av bilderna jag har tagit under våren:

Pippi o Herr Nilsson lever rullan?
Stark nu Malin. Stark!
Claes (min man) och jag (regn-)rockar

Vi har utmanats att fota ägg, att tänka perspektiv, att skapa illusioner, att porträttera utan att ta porträtt, att visa upp ö-livet som ingen har sett det förut. Och så vidare. Mer min grej, där det inte finns några exakta ramar för det man gör utan kreativiteten ges mängder med utrymme. Mer min grej, men ändå … svettigt!

Herregud vad vi har skrattat när vi har mött varandra på ön, vi som har gått kursen. Alla lätt stressade över uppgiften till nästa vecka, alla med en story om hur hon eller han har krälat runt i buskar, klättrat upp i stolpar eller legat under bänkar för att få till det som magistern har frågat efter.

Och nu ska vi ha vernissage!

Nu blir det alltså vernissage av vårens härligheter på fotokursen. Vi har värsta fina slingan här på Knippla och längs den ska vi hänga upp våra alster. Där kommer de att hänga hela midsommarhelgen och vill någon köpa ett foto får man självklart det. Alla pengar vi samlar in går till nyss nämnda värsta fina slinga som är ett resultat av ideella krafter och privat sponsring. Visst är det härligt att vi kan åstadkomma så bra grejer tillsammans?!

Röddeviga, knippla, västkusten, slingan, Malin Lundskog, västkusten — Det är inte bara fint att gå längs slingan. Grillplatserna är också snofsigt dekorerade.

Invigningen smäller högst?

Utställningen blir kul, men jag undrar om inte invigningen av den blir ännu roligare? Har du vägarna förbi Knippla så är mitt hetaste sommartips att hålla dig i hamnområdet kl 18 den 24 juni. Då jäklar!!!

Tänk om inte Remi hade tröttnat på den sociala covid 19-distansieringen? Då hade inte det här härliga med gemenskap, kreativitet och konstfoto hänt. Inget ont, som inte har något gott med sig?

Det här med att livet på ön går sin gilla gång, det är bara hittepå … Snart ska jag berätta om mitt nästa stora äventyr här ute på öarna ö, Källö-knippla. Stay tuned! Och innan dess: kom hit och gå på konstfoto-utställning.

Ses snart!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer!)
Malin Lundskog

ps. jag har skrivit om ö-livet här på Knippla förut. Några av de inläggen hittar du här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt …

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt … Med rätt glasögon upptäckte vi att båten vi ville ha låg mitt framför fötterna på oss. Ändå hade vi inte sett den innan min man sa: ”Hade det inte varit kul med en liten segelbåt?” Men där låg hon, på piren vi har gått hundpromenad på varje dag i över ett år nu. Och där har hon legat i flera år …

Så fort min man hade uttalat orden högt, var det någon som sa: ”har ni sett jiggen ute på piren?” Det hade vi som sagt var inte förrän Claes, min man, ställde sig (oss) frågan om det inte vore kul med en segelbåt. Hur kan man missa en orange båt på en grå pir liksom?

Vi luskade reda på vems den var, vilket inte är jättesvårt på en liten ö. I ett nafs var båten vår. De tidigare ägarna var glada att bli av med den, vi var glada att få lov att köpa den utan att behöva leta runt på Blocket och andra ställen. Kan hända hade det inte blivit någon då? Vi har båtar så det räcker, men segling alltså … Det är vad jag är uppvuxen med och det är vad vi ägnade varje sommar åt, tills jag brakade in i väggen och inte orkade vara skeppare längre.

Fatta hur glad jag blev när Claes ville ta upp segling igen. Och så lagom stort med en gkss-jigg! Fatta en grej till förresten: hade en gkss-eka i trä i högstadiet och gymnasiet. Som ung på nytt 🙂 Fast i plast …

Snart dags för sjösättning

I helgen har vi slipat, målat botten, vaxat och polishat och snart ska skönheten sjösättas.

skrapar med glatt humör
blått är flott!
Alla är inte lika entusiastiska …
voila! Botten är målad (och ja, vattenlinjen gjorde jag på fri hand …)

Vad ska skönheten heta?

Strax dags att hissa segel alltså! Nu återstår bara en fråga: vad ska skönheten heta?

Har du tips på det får du gärna höra av dig, jag har fått flera härliga idéer från mina vip-människor – de som prenumererar på mitt inspirationmail HEJA! Det kan du också göra om du klickar här: Malins inspirationsmail 16 maj 2021 kommer jag att kora en vinnare! Finfint pris till vinnande förslag har jag lovat …

Man behöver inte gå över ån efter vatten.

Som sagt, man behöver inte gå över ån efter vatten. Vi behövde inte ens lämna ön … Förresten, kom just på att vi köpte båt förra sommaren också. Av en Knipple-bo. Man behöver inte lämna ön för att skaffa båt helt enkelt.

Hur som helst: medan jag sjösätter och hissar segel – på med rätt glasögon kompisar! För med dem är det närmare än vi tror till det vi vill ha.

Ses snart igen!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

På Knippla kommer goda grannar med tång

På Knippla kommer goda grannar med tång. Bland annat alltså … Men det är just tången och generositeten från goda grannar jag vill berätta om idag.

Som ni kanske vet badar jag året runt i både ur och skur, storm och stiltje och sol och moln. För några veckor sedan stod min badkompis och jag på badbryggan och åååhhhade och aaaaahade över vilket liv vi lever. Om hur vackert vi har det, och hur enkelheten i livet på ön gör oss gott. Och just som vi stod där och tänkte att det eventuellt inte kan bli bättre kommer en kajak glidande över det blickstilla havet.

Det kunde alltså blir bättre!

Ja, det kunde blir bättre. Det kanske det alltid kan? Hur som helst: i kajaken satt Kerstin. Alltså, Kerstin är min målbild! Vill också vara somt Kerstin när jag blir äldre: ut och paddla kajak, lära mig att fridyka, odla ätbara grejer i hela trädgården och forsätta att vara nyfiken på livet och säga till mina yngre fellow öbor att det enda vi har framför oss är framtiden!

Inte nog med att det var galet vackert med kajaken, havet, glittret och tystnaden. Kerstin hade varit ute och plockat tång. Sockertång. Till min man, den store matlagaren i vår familj. De hade pratat om tång under dansen (kommer ni ihåg när jag bjöd upp Knippla till en Jerusalema challenge?) och några dagar senare paddlade Kerstin iväg och plockade. Hur underbart är inte det? Snacka goda grannar!

Vi äter tång

När vi hade hämtat hem sockertången hängde vi upp den på tork på balkongen och även om den var sktisnygg där den hängde, så testade vi (eg min man) att göra fiskrullader i tång till middag. Skulle man kunna kalla crossover-mat va, där Japan och svenska Västkusten gifter sig …

På Knippla kommer goda grannar med tång, sockertång, västkusten — tång på tork

Första giftermålet var inte helt lyckat, vi hade för tjockt lager med tång runt fisken, det blev ganska segt. Men när vi tog ett tunt lager tång blev det mumsigt som sjutton. För att inte tala om effekten av torkad smulad tång (sparat på burk) på halstrad fisk.

Vi är något på spåren här, med vår tång. Och snart ska jag dyka ner och plocka upp sockertången Kerstin hittade nära land, men sparade till mig att plocka själv. Undra ord det smakar ännu godare då?

Hur som helst så kommer vi att äta mer tång. Även om jag inte får tag på så mycket när jag dyker ner, så är våren bästa skördetid och vi har skaffat andelar i en tångodling (ni kan kalla oss tångbönder om ni vill …). Dessutom är jag säker på att allt fler kommer att äta allt mer tång eftersom det är ett klimatsmart och proteinrikt livsmedel.

och samlar tången inte gott, kan man ju alltid klä sig i den …
foto: Viktoria Davidsson

Men visst är det också värt sina ahhhhh och åååååh, att goda grannar kommer med tång på Knippla?

Har ni testat svensk tång? Berätta gärna!

Vi ses snart,
tills dess: HEJA HEJA! och häng gärna med på äventyr på Instagram där jag badar, käkar tång och lever livet.

Hälsar Malin med varma kramar, nytvättade händer och anpassat avstånd

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande?

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande? Eller om alla eller två eller tre av de områdena? Jag hoppas innerligt att ni som brukar följa mig här på bloggen vill fortsätta att göra det. Och att ni väljer bort innehåll som inte intresserar er, men hänger kvar för att få mer av sådant som ni tycker är intressant.

Ni har sett att jag har delat upp bloggen i tre olika områden va? Jag skriver mer om de delarna strax, men först vill jag berätta att ni från och med ganska exakt just nu (mars 2021) kan välja att få inspiration rätt hem i mailkorgen utifrån de tre områdena hälsa, skrivande och livet.

Yes! Från ganska exakt just nu delar jag upp mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet alltså) i tre och kommer ut med ett brev inom respektive område en gång i månaden. Bra va?!

Vill ni ha HEJA-rop? Om alla områden eller bara det ena? Eller två av dem? Välj genom att klicka på knappen nedan:

Jag väljer rätt!

Tack för det, å både era och mina vägnar!

Ni som väljer ett eller flera HEJA-rop får veta det jag har att berätta lite innan alla andra, ni får tips och tricks och inspiration. Och information. Dessutom får ni förhandstjing på kurser och andra kul event. Kommer snart, snart, snart en nyhet, just sayin`…

Och här på bloggen

vill ni veta mer om hälsa, livet eller skrivande? Malin Lundskog

Ni som vill läsa om mitt liv på Knippla, hur det är att bo på en ö, att vara femtio plus, att ha vuxna barn, att gråta lätt, att fiska hummer och annat som betyder massor för mig, men inte platsar inom hälsa eller skrivande (mina yrkesområden), ni klickar på mina inlägg här: Livet

Vill ni följa mitt författarskap och mina tankar, erfarenheter och min kunskap (visste ni att jag är medie- och kommunikationsvetare förresten?) om skrivande, ni väljer att hänga med här: Skrivandet.

Och hälsan, grunden till att jag började blogga och min professionella bransch under de senaste fe … tio … nä, herregud vad åren går fort. Under de senaste tjugo åren! Den skriver jag om under rubriken hälsan.

Och i sociala medier

Jodå, jag har delat upp mig (ah, ni fattar …) på både Instagram och Facebook också. När det gäller hälsan och livet är mitt hetaste tips att hänga med mig på @malinlundskog på Instagram och/eller Malin Lundskog på Facebook.

Ni som vill ha mer skrivande och författarskap, följ gärna på @skrivarmalin på insta och här om skrivandet på Facebook.

Välj och vraka, så att ni får det precis som ni vill! Är ni nöjda och glada är jag nöjd och glad.

Vi ses snart, här på bloggen, på Instagram, Facebook och (hoppas jag!) i ett HEJA-rop i er mailkorg.

Kom ni ihåg att signa upp er? (Eller göra val, ni som redan får hejarop) Annars kommer knappen här igen:

Mitt HEJA-rop!

Tack för nu,
vi ses snart igen och ni vet ju vad jag gör tills dess: Jag hejar på er.

HEJA HEJA!
Kram Malin

På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …

Jag bjöd upp. De svarade ja!

en lördag i februari 2021 på Knippla

Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!

Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!

Jerusalema Challenge på Knippla

I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.

Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!

Vår första dans

För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.

Här kan du se hur premiärdansen såg ut:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Jerusalem challenge, Knippla, Malin Lundskog, Knippla båtcharter — Premiärdansen!

Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …

Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?

Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.

Sa jag tacksam?
Danskompaniet Unsink

Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!

På Knippla dansar vi tillsammans

På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?

I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.

HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog