ö-liv

En etapp av Göteborgs skärgårdsled

Jag går en del av Göteborgs skärgårdsled varje dag, eftersom leden tar en sväng runt Knippla. Men idag har vi gått en etapp av Göteborgs skärgårdsled som jag bara delvis har gått förut. Jag och Brorsan mötte upp min vän (och svägerska) Anki, hennes dotter Amélie och hunden Orca vid Hönö färjeläge. Sen gick vi söderut, förbi Jungfruviken, över Fotöbron, runt Fotö, tillbaka över bron och sedan färjeläget igen. Egentligen fortsätter leden vidare till Hönö klåva när man kommer över Fotöbron på väg tillbaka, men … man går och gör ju som man vill, eller hur? Vi ville så här, för att slippa mixtra med var vi skulle parkera. Men ni som vill gå leden på ”rätt sätt”: här hittar ni karta över skärgårdsleden.

Jag tror vi fick ihop tretton kilometer, om man är intresserad av att räkna sådana. Själv räknar jag vackret, njutet och härligheten. Och det var det fullt av.

Hönö – Fotö – Hönö

Sträckan jag inte hade gått förut var den runt själva Fotö. Och wow! Så vackert. Och så fina klippor att både gå och sitta på. Varma, mjuka, slipade och på en del ställen fyllda av spår från inlandsisen. Visst är det fantastiskt att ingen ö är den andra lik, här i skärgården? Lika bra ni besöker allihop om ni kommer hit. Särskilt Knippla, he he …

Jag hittar utan markeringar på ett ungefär, men för er som tänker gå här och inte hittar: leden är väldigt välmarkerad! Vår första sommar som öbor gick Brorsan och jag skärgårdsleden från Hälsö och hela vägen till Fotö. Då fanns det inga fysiska markeringar, utan jag hade någon slags digital karta för att hitta. Så här skrev jag om vandringen den dagen: Skärgårdsleden är ett hett semestertips.

Första bad- och kaffepausen vid Engelsmännens hage. Då kom molnen …

en etapp av Göteborgs skärgårdsled, Fotö, utsikt, bänk, malin lundskog — Alle man på bänken o kolla utsikten!

vandring, fotö, klippor, utsikt, göteborgs skärgårdsled — vi satt inte bara still och kollade utsikt eller käkade glass. Vi gick också.

spår på berghällen från för länge länge länge sedan

springer spaniel badar, vandring, mini aussie, fotö, göteborgs skärgårdsled — Alla ska bada ..

jungfruviken, hönö, göteborgs skärgårdsled — ser ni havet?

o sen gick vi tillbaka mot färjan, som skulle ta Anki och Amélie tillbaka till fastlandet

Snipp snapp snut, så var den här vandringsdagen slut. Men snart är vi på det igen. Någon annan stans. Alla tips på vandring med utsikt mottages med stor tacksamhet.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: vandra vidare!
Kram Malin Lundskog

Bokklubbstisdag kommer tillbaka hösten 2025

Så himla roligt att jag får komma tillbaka till mysiga Emmas bibliotek högst upp på Franses till hösten. Japp! Bokklubbstisdag kommer tillbaka. Andre september drar vi igång och därefter ses vi fjortonde oktober och tjugofemte november. Tur att sommaren är så kort, he he.

Bokklubbstisdag by Malin Lundskog, klubben utan medlemsskap

Bokklubbstisdag by Malin Lundskog kommer som vanligt att vara en klubb utan medlemsskap. Alltså, man behöver inte ens ha läst böckerna för att vara med, även om diskussionerna blir roligare om vi har läst allihop. Förresten, böckerna är bara ett startskott på diskussionerna. Allt som oftast blir det prat om allt. Ja, ni vet. Som i vilken bokklubb som helst. Funderar faktiskt ibland på om inte bokklubbar egentligen är förklädda diskussionsklubbar. Vad tror ni?

Kort och gott: kom! Ta med er någon ni gillar. Som gillar samtal, böcker och att lära nytt och bidra med sina tankar så att andra kan lära nytt. Det blir bubbel. Babbel. Och en sådan där härlig stund som lever kvar inombords. Biljetter finns här och då ingår ett glas bubbel (med eller utan alkohol) och två timmars gôtt snack som jag håller styr på, så att det blir prat på riktigt.

De här datumen ses vi hösten 2025

2/9 har jag med mig min vän, författar- och poddkollega Jessika Devert. Vi pratar om hennes Dagboken-serie, en rapp och rolig serie á la Bridget Jones för en mogen publik med mycket igenkänning i Göteborgsmiljö. Biljetter köper du här

14/10 pratar vi om Malin Haawinds De kom från öar-serie. Romanerna formar en berättelse om en familj och framväxten av det svenska folkhemmet, om små kustsamhällen och nybyggda höghus i industristaden. Här finns biljetterna till det här tillfället.

25/11 tar vi avstamp med en konstkupp i Göteborg. TIna Norings Mjölkharen heter boken vi diskuterar, en historisk spänningsroman om familjehemligheter, svek, vänskap och hopp. Biljetter till det här tillfället hittar ni här.

Hösten kommer snart och att bokklubbstisdag kommer tillbaka är verkligen något jag ser fram emot. Läs mer om vårens bokklubbstisdagar här, så förstår ni varför.

bokklubbstisdag kommer tillbaka, by malin lundskog, hönö, franses — från i våras, när Jeanette Bergenstav var med som gäst

Förresten, undrar ni vilken podd Jessika och jag har ihop, så är det Ordet är mitt.

Ses snart igen. Här på bloggen. På Franses i bokklubben. Eller … någon annanstans?
Kram Malin Lundskog

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare

Jag sover sällan länge och allt som oftast lite hackigt under natten. Men i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare. Som i morse, då jag vaknade strax före halv tio. Ofattbart härligt, särskilt eftersom vi gick och la oss vid elvatiden igår kväll. Ja, vill ni ha ett sov gott-tips så kommer det här: ut och häng!

Igår gick vi ut för trettonde månaden i rad. Och snacka trettonde gången gillt (eller vad man brukar säga …). Vilken kväll! Vilken natt! Och vilken morgon (eller kanske förmiddag då, med tanke på sjusovandet.

malin lundskog, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, västkusten — glad i hågen, med lika mycket packning som om jag skulle vara ute en vecka …

Vi slängde upp våra hängmattor i samma gamla tallar som vanligt. Ja, det kryllar ju inte direkt av bra hängträd här på ön. Nu är vi förresten så kaxiga att vi inte ens testar om allt sitter som det ska, eller om våra knopar håller. Som ni ser har vi också en ny inredningsdetalj på vår utehängplats. Den trasiga fotbollen hittade jag förra gången vi hängde ute och den gör sig fint tycker jag, till välet som Agneta hittade första utenatten. Det kanske slutar med en hel kuliss, á la Musse och Långben på julafton ni vet ha ha.

en utenatt i månaden, knippla, I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare — vilka prydnader va?

I hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare, en utenatt i månaden, knippla, sol — hängmattan är uppe

Här kan man sitta och glo

Och sen då? Jo, sen satt vi på en klippa och glodde hela kvällen. Pratade massor (hand upp alla som älskar såna där samtal som böljar under en hel kväll om allt mellan liv och död) och var tysta massor. Och utropade små ”kolla där!”, ”såg du?!” och ”oj!” när fiskarna hoppade, tärnorna dök och sälen (för vi inbillade oss att det var en och samma) dök upp.

en utenatt i månaden, hund, knippla, malin lundskog, agneta bergman, utsikt, junikväll — här kan man sitta

tärna, solnedgång, bleke, västkusten, knippla, öliv — tärnan som dyker

vissa kallar den blå timmen, Agneta kallar den snyggtimmen – i det här ljuset blir vi extra snygga
Vi är vackrast när det skymmer?

husbåt, solnedgång, västkusten, knippla, en utenatt i månaden — Och en husbåt med människor ombord, som vi inte kunde låta bli att hitta på historier om

Solnedgången

När knottens envetenhet och tröttheten efter en sen midsommarafton tog över kröp vi in i våra hängmattor. Där låg vi bakom myggnäten och hånskrattade mygg och knott rakt upp i ansiktet innan vi plockade fram våra böcker. Ja, inte för att jag läste mer än en halv rad på grund av glömt pannlampa. Agneta hade pannlampa, men hade glömt glasögon så hon fick låna mina slipade solglasögon. En syn för gudar (och det är väl också de enda som såg oss …).

knippla, västkusten, solnedgång, en utenatt imånaden, i hängmattan förvandlas jag till en riktigt sjusovare — som sagt …

Därefter kom natten. Och som sagt: i hängmattan förvandlas jag till en riktig sjusovare. Inbäddad av oändligt med frisk luft och vaggad av en tilltagande vind. Alltså, har ni sömnproblem så testa hängmatta. Oj oj oj. Förutom en kissepaus någon gång i gryningen sov jag alltså till strax före halv tio. Ofattbart! Och underbart. Att ligga och gunga och läsa boken som jag inte läste igår kväll. Och tjuvkika på de som går förbi vår lilla campingdunge.

Frukost utomhus!

Vår nya grej är ju att göra frukost ute och i morse bjöd jag på kaffe, havregrynsgröt med kanel och äpple och kokt ägg. Havregrynen hade jag förvisso glömt hemma, men de kom Claes och levererade med moppen. Väldigt bekvämt att vara på vildmarksäventyr några hundra meter hemifrån, he he.

en utenatt i månaden, lastmoppe — havregrynsleveransen

trangiakök, en utenatt i månaden, knippla — här ska kokas kaffe och ägg!

havregrynsgröt, en utenatt i månaden — med utsikt och utomhus som extra krydda

Utsövda och så uppfyllda av allt vackret traskade vi hem. Sa tack för den här månaden. Tur att det snart är juli, hörni. Då hänger vi igen!

en utenatt i månaden, ryggsäck, nyckelpiga — en nyckelpiga följde visst med hem

Ses snart! Tills dess: Heja utelivet. Vill ni läsa mer om vårt projekt (eller vad det nu är) en utenatt i månaden, hittar ni inlägg om det här.
Kram Malin Lundskog

Jobba halvdag och sen ta semester

Att styra över sin egen tid är både bäst och sämst. Mest bäst. Resten får jag skylla mig själv … Eller kanske tacka mig själv för? Jag menar, att ta ledigt från lunch för att gosa med lilla Stella (och hennes föräldrar förstås!) fast jag inte har skrivit det antal ord jag ville skriva idag. Ska jag skylla mig själv som öppnar armarna och säger jaaa med massa utropstecken när den lilla familjen säger att de vill komma ut till Knippla? Eller ska jag tacka mig själv som har möjligheten att tacka ja till sådan lyx och passar på att njuta? Jag gör lite både och till en början, men glömmer snabbt av att skylla mig själv. Jag älskar varje stund med mitt barnbarn. Och hennes föräldrar. Jobba halvdag och sedan ta semester – tack till mig som har den möjligheten en vanlig tisdag i maj.

blommor, vilda blommor, bukett, knippla — vilda blommor, trädgårdblommor, syren och chokladblomma från trädgården – älskar gott och blandat och många vaser

Först uppe med tuppen, plocka blommor och skriva tusentals ord innan lunchtimmen är slagen. I dag var det fart under skrivargaloscherna vill jag lova, till skillnad från igår då scenerna segade sig fram. Det killade nästan i magen av farten jag skrev med i förmiddags. Jag nådde inte ända in i mål, även om jag satsade friskt. Men hoppas fortfarande bli klar till deadline på måndag. Återkommer om det.

jobba halvdag, malin lundskog, dator, sol, keps — solskydd på både datorn och mig, sen sa det svisch i mitt manus

Fira allt och inget särskilt

Ja, sen kom de. Lilla Stella och hennes mamma och pappa. Det är något makalöst hur fantastiskt det är att få vara med när en liten baby växer. Särskilt en liten baby som är hans, som en gång var vår lilla baby. Livet va, vilken grej det är.

stella the grandvhild, sandlåda, knippla, jobba halvdag, barnbarn — rena meditationen att sila sand mellan fingrarna och lyssna på lilla Stella (nästan enda) ord: dä

jobba halvdag, långbrygga, knippla, badplats — Hur man vet att det är sommar? Långbryggan är på plats på badet.

Vi firade inget särskilt och allt med lunch ute i trädgården, lek i sandlådan, bad, promenad och spel. Och snipp snapp snut, så var dagen slut och vi stod vid färjan och vinkade av det lilla barnbarnet och henne mamma och pappa. Så som mina föräldrar stod och vinkade av oss, när vi hade varit och hälsat på dem med våra små barn. De stod inte vid någon färja, men ni fattar. Fint är det tycker jag, att ha någon att vinka av. Och att vinka av någon. Och allting är sannerligen relativt för jag har en känsla av att vi ser lika gamla ut som jag tyckte att mina föräldrar gjorde då. Då, när jag inte hade någon aning om att en femtiofemåring är rena ungdomen.

Och fint är det som sagt att ha förmånen att kunna välja att jobba halvdag när ett litet barnbarn kommer på besök med sina föräldrar. Gôrfint! Precis som promenaden hem från färjan, utan en enda sekundmeter vind.

knippla, sjöbodar, båt, bleke, jobba halvdag

Vi ses snart igen, tills dess: tacka dig själv!
Kram Malin Lundskog

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …

12 månader i hängmattan

I går och i dag (och kanske främst i natt?) har vi firat 12 månader i hängmattan, Agneta och jag. Ja, vårt äventyr med en utenatt i månaden som jag har skrivit om förut och som ni kan läsa mer om här. Och även om vi hittills håller oss här på ön, så är det ett äventyr varje gång. Vi håller oss till och med på samma plats på vår lilla ö nästan varje gång och det är ändå ett äventyr. Och i samband med ettårsfirandet la vi till momentet frukost till äventyret. Ett riktigt halleluja-moment, som kanske blir nästa steg i utelivet? För ett år är bara början …

cykel, pakethållare, hav, klippor, knippla, solnedgång — vandringsryggsäck på ryggen och cykel lastad med tjockjacka och ved för kvällsmys

12 månader i hängmattan, utsikt, hav, klippor, knippla, kväll, stiltje, en utenatt i månade — utsikt från promenaden mot vår basecamp

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, picknick — jag dukade upp med sy på-märke och guldglas

en utenatt i månaden, utsikt, hav, klippor, västkusten, knippla — alltså!

kvällsljus från knippla, bleke, valborg, en utenatt i månaden, västkusten — utsikten söderut från bubblet och ostbrickan

12 månader i hängmattan, knippla, en utenatt i månade, malin lundskog

eld, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden

Förresten, en stor del av äventyret är samtalen. Ni vet de där som börjar med glädjen över att få fjutt åp brasan och sedan övergår till färger för att fortsätta in på sambandet mellan allt, vidare över till föräldrar och barn, hockey och fotboll, mat och musik. Ja, när vi väl kryper ner i våra sovsäckar är det som att vi har löst alla problem och skapat fred på jorden. Mer utenätter åt folket säger jag.

månsken, en utenatt månaden, trädkronor — Ser ni den lilla månskäran? Sen tändes stjärnorna

Och vips var det morgon

Vi somnade under stjärnorna och vips vaknade vi till det här. Det som ser lite blurrigt ut är myggnätet jag har på min hängmatta. Det håller även undan fukt, så trots en fuktig natt sov vi utan tarp. Ja, jag vet: alldeles underbart är det.

utsikt från hängmattan, 12 månader i hängmatta, myggnät — vaknade till detta, efter att somnat under stjärnorna

Efter omaket att lämna den sköna värmen och det goa gunget i hängmattan för att gå upp och kissa orkade jag inte ta av mig skorna när jag kom tillbaka till hängmattan igen. Men vet ni, här och så här hade jag kunnat ligga hur länge som helst i solen.

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, morgon

en utenatt i månaden, knippla, kummel, klippor, himmel, hav — utsikten från morgontoaletten gick inte heller av för hackor förresten …

frukost, trangiakök, segelbåt, agneta, — Agneta kokar både tevatten och ägg till vår första frukost efter en utenatt

kummel, tallar, segelbåt, knippla — vi satt kvar, men båten seglade vidare norröver

Och min ryggsäck har fått ett nytt märke

Precis som våra tidigare äventyr ute i hängmattan ser jag redan fram emot nästa. Nu har jag sytt fast märket på min vandringsryggsäck. Snyggt va? Mot nya äventyr. Och nya utenätter.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: Kram o ut o njut,
Malin Lundskog