Search Results for: knippla

Livet är enkelt, hur kan det vara sant just nu?

Livet är enkelt! Är det inte skönt när den känslan landar i en? Ni vet, när allt det där vi har lärt oss om att livet är en strid och att man måste kämpa för det man vill ha ställs på ända. Och vi inser att livet tamejtusan är enkelt. I alla fall om vi väljer att tro på den tanken istället för tanken om att livet är hårt. Tanken om att livet är en kamp. Eller att livet är en strid.

För de tankarna (om kamper, strider och hårda liv) är inget annat än tankar. Som de flesta av oss är väldigt vältränade på att tänka … Tänk om vi skulle testa att tro på andra tankar, som till exempel den att livet är lätt att leva? Genom att börja tro på andra tankar än de vi är vana vid att tro på, får vi ett helt nytt mindset och eventuellt öppnar sig en helt ny värld. Även om inget egentligen har förändrats annat än i just våra tankar. Häng med ska jag förklara vad jag menar!

livet är enkelt, Malin Lundskog, havet, västkusten, mindset, hälsa, keps — om livet är lätt? You bet!

Livet är en kamp, är det sant?

Jag utbildar mig just nu inom The Work och jag älskar (och avskyr!) hur metoden får mig att släppa på gamla sanningar genom fyra frågor. Vi har jobbat med olika teman varje månad sedan april och jag kommer att berätta om dem allihop, men vi börjar här. Med myten (sanningen?) om att livet är en kamp. Livet jobbade vi med i augusti. Ni vet, sådana där sanningar som vi beskyller livet för. Som att det är en strid. Eller att det är tufft att leva, om det ordvalet passar dig bättre. Så här går det till i populärversion:

Livet är en kamp. Är det sant? På den frågan svarar du bara ja eller nej.
Livet är en kamp. Är du helt, hundra procent och absolut säker på det? Svara ja eller nej.
Vad händer/hur reagerar du när du tror på tanken att livet är en kamp? Nu är det dags att känna in hur det känns. Vad tanken gör med dig. Tynger dig? Får dig att ge upp innan du har börjat? Kanske jämför du dig med andra och menar att deras liv inte är någon kamp? Här kan det bli riktigt jobbigt (en kamp?) när man fattar hur mycket skit en enkel tanke kan ställa till med.
Vad/vem är du när du inte tror på tanken att livet är en kamp. Vad blir möjligt? Woopa för friheten? För en inställning som inte sätter krokben för dig? Kanske också woopa för alla möjligheter som visar sig. Som du skulle våga agera på, eftersom det inte är en kamp. Känner du styrka? Kanske mer glädje i livet. Du kan gå in i nya äventyr utan en känsla av att behöva kämpa. Ja, vad vet jag. Ditt liv, dina svar …

Vänd på sanningen om livet

Nu kommer det roliga: vändningen! När vi ska vända på meningen om livet och se om vi kan hitta en tanke som är lika sann eller ännu mer sann än den vi började med. Här kommer några exempel på vändningar:

Livet är enkelt! En självklar vändning som kan vara minst lika sann som att livet är en kamp. Jag menar, solen skiner just nu. Det är enkelt att njuta av. Jag sitter på en stol. Det är enkelt. Fingrarna flyger lätt över tangentbordet. Jag dricker ett glas vatten. Det går lätt som en plätt. Och så vidare …
Det är mina tankar om livet som är en kamp. Tja. Jag kanske krånglar till i tanken. Hittar på att det ä jobbigt som sjutton att leva. Ser bekymmer innan de ens finns. Jag kanske tror att det kommer regn och då kommer eftermiddagspromenaden med Brorsan (min springer spaniel) bli jättejobbig. Ja, nu hittar jag bara på. Jag gillar regn och vi har dessutom redan tagit den promenaden idag, he he. Men som en förklaring hoppas jag att det funkar?
Livet är inte en kamp. Det här skulle kunna vara samma som första exemplet, men ändå … Värt att testa? Mitt liv är i alla fall ingen kamp just nu. Jag velar inte ens mellan om jag ska skriva eller sticka när jag har skrivit klart det här.

Vilken är mest sann för er?

Hur kan det vara sant att livet är lätt just nu?

Visst är det en spännande vändning? Kan ni känna skillnaden? Tänk vad en tanke gör med ens mindset! Med ens mående och ens liv! Med inställningen att det är enkelt tar vi oss an även det svåra med lätthet. Kampen blir en härlig utmaning och striden ger oss träning. Skillnad, eller hur?!

Om vi bara rent hypotetiskt väljer att tro på att livet är easy peasy, hur kan det vara sant för just nu? Berätta gärna gärna! Era exempel inspirerar andra. Jag lovar!

Källö-Knippla mindset, må bra, västkusten, havet, sommar — bland husen där på ön sitter jag just nu och har det lätt …

Vill du läsa mer om vad jag har skrivit om mindset och The Work förut, hittar du det här:
När det enkla är enkelt, då är det lätt att leva
Jag har träningsvärk i hela huvudet

Här hittar du mer om Byron Katie, som är grundaren av metoden the Work. En metod för att bli tillfreds med sig själv och sitt liv. Hälsosamt så det står härliga till ju!

Nu ser jag fram emot att få läsa era bevis för att det är lätt att leva, massa klick på tummen längt ner här (förutsatt att ni gillar förstås). Och sen …
ses vi snart igen!
Tills dess – HEJA HEJA!
Kram M

Så här blir du av med dina bekymmer

Så här blir du av med dina bekymmer: Kom hit. Till Knippla! Här har vi nämligen en speciell krok att hänga upp våra bekymmer på. För den som vill sitta med sitt bekymmer en stund innan det hängs upp (eller efter?) finns det en fin bänk att slå sig ner på. Hur som helst, så är det här en fenomenal plats när det blir för mycket. Så som det blir ibland. Eller om man kommer på sig med att älta något man inte mår bra av.

Möt det jobbiga. Och lämna det.

Motstånd, skitdagar och jobbiga händelser ingår i livet och som jag har skrivit om förut (läs om hur du stärker immunförsvaret genom att oroa dig lagom här) så gynnar det inte vår hälsa att vi går runt och ältar våra problem. Ett sätt att undvika ältandet har vi löst på ön genom att sätta upp en bekymmerskrok. Genialt! För visst är det många bekymmer som blåser bort av sig själva? Särskilt i vinden här ute, he he …

Och blåser de inte bort, så kan du alltid plocka ner det efter en stunds promenad eller god natts sömn. Då brukar de vara lättare att ta tag i. Och vad du gör sedan vet du: kan du göra något, så gör det. Kan du inte göra något, så lämnar du det på kroken igen. Det kommer snart en storm och plockar med sig ditt bekymmer. Lovar!

bekymmerskroken, Källö-Knippla, öliv, hälsa, må bra — Här kan man sitta en stund och känna lättnaden över att slippa sina bekymmer …

Häng upp dina bekymmer

Vi har en fantastisk vacker motionsslinga här ute på Knippla. Den är kort, den är backig och den är fantastiskt vacker och väl värd ett besök. Jag och Brorsan promenerar eller springer här varje dag (häng med på Instagram där jag bjuder på daglig utsikt från toppen av ön) och det ser aldrig likadant ut. Dels beror det ju på väder och årstidsskiftningar, men också på att den kreativa ideella föreningen Naturstigen Slingan (vet inte om det är en förening per se, men ändå …) som förfinar den.

Men, hoppsan! Det var inte Knippla det här inlägget skulle handla om, det var ju hur du blir av med dina bekymmer och det har jag redan beskrivit: Häng upp dem på bekymmerskroken! Funkar lika bra som att spara ditt ältande till särskilda tillfällen, för en sak är säker – ingen av oss mår bra av att vara nedtyngda av bekymmer eller ältande. Alla sätt att både möta det jobbiga och lämna det är hälsosamma säger jag. Vad säger du?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram M (o ja – med nytvättade händer och på avstånd)

ps. om du kommer hit: säg till, så tar vi ett dopp tillsammans. Och/eller en kaffe?

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt!

Reflektion i stillhet och fullt ös framåt är en sammanfattning av min sommar 2020. Jösses vad mycket av både det ena och det andra jag har fyllt dagarna med. På slutet har det blivit ännu mer fullt ös, så jag är beredd att ta semester. Igen …

Egentligen skulle jag nog kunna säga att rubriken på det här inlägget är en sammanfattning av mitt liv och inte bara av den här sommaren. Det är ganska exakt precis så jag vill ha det och eftersom jag tar chansen att välja hur jag lever så … blir det oftast ganska exakt precis så. När det inte blir så har jag möjligheten att välja inställning till det, men det är en helt annan fråga som jag skriver om en helt annan dag. Nu vill jag berätta om min sommar och vad jag dels har reflekterat över och dels lagt in full (eller i alla fall halvfull) gas på.

Reflektion i stillhet

Reflektion kräver stillhet, så det kanske är onödigt att poängtera. Men ändå. Jag har stillat mig och känt att all träning på att landa har gett resultat. Det där med stillhet kommer nämligen inte gratis för mig, stressjunkie som jag är.

Det jag har reflekterat över i all den här stillheten är att mitt liv är himla underbart! Att det ger livet ett enormt mervärde att våga stanna och våga ta emot allt jag känner, för tro mig. Ni är inte ensamma om att ha skitdagar, vara alldeles för trötta eller ifrågasätta meningen med hela alltet … Men när jag vågar möta det så är det mycket lättare att se och känna att det är som det är och jag gör det jag kan just nu. Det är mycket lättare att känna tacksamhet när jag inte rusar på eller rymmer från mig själv.

Naturen, kramarna och sociala medier

Jag har också reflekterat över hur ohemult bra jag mår av att vara i naturen. Nära havet. I havet.

Något jag har tänkt mycket på är också mitt behov av fysisk kontakt. Jag saknar det! Jag har min man och min hund, så jag är inte helt utan kramar, pussar och klappar. Men ändå. Mina vänner! Mina föräldrar! Svärföräldrar. Och mina barn! Herregud vad jag längtar efter att krama dem. Och faktiskt också mina kunder. Att ta på dem jag tränar med, high fives och ryggdunkar och kramar har varit så naturligt och viktigt. Men … ja, ni vet. Det är som det är just nu.

närhet, kramar, covid 19, hund, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — närheten … vad mycket den betyder!

Och kanske den största insikten av dem alla: jag pausade sociala medier i två veckor under sommaren. Alltså, jag älskar sociala medier. De ger massor! Det är ju genom dem jag jobbar. Säljer. Och kommer i kontakt med fantastiska människor. Men … OJ OJ OJ vad det gav mersmak att inte vara där ute. Vilket lugn.

Jag vet att både du och jag vet det här, men jag har haft svårt att hålla mig borta (ja, ni ser ju – det är det som är grejen med social medier: vi blir beroende! Och utan att vi vet om det stimuleras våra hjärnor att vilja ha mer och mer och mer … Jag kommer definitivt att pausa igen, även om jag självklart är jätteglad om du vill hänga med mig på Instagram, som är platsen där jag är mest.

Fullt ös framåt!

Ja, det var ju det där med kontrasterna den här sommaren. Det här livet. Och herrenaddå vilket ös det har varit!

Jag har haft utomhusträning hela sommaren här på ön. tre gånger i veckan har vi kört och det har varit helt grymt. Både fysiskt, men framförallt har jag hittat min plats på ön.

Vi har fiskat! Oj oj oj, som vi har fiskat makrill och krabba. Kanske inte är så ösigt i sig, men utvecklingen för mig som fiskare och det alldeles underbara med att ge sig ut i massa olika väder. Det har gett fullt ös i hela mig!

västkusten, öliv, Knippla, springer spaniel, Malin Lundskog, hälsa, må bra — skeppshunden hänger med på allt!

Och baden, promenaderna på nya ställen, löprundorna på nya stigar och två nya båtar … En av de båtarna är ett resultat av ett nytt företag och innan man startar företag är det en himla massa ös i hjärnan.

Romaner och nytt hus

Apropå ös i hjärnan: jag skickade in manus till roman till ett gäng förlag vid midsommar. Arbetet med det karaktäriseras verkligen av fullt ös. Eller, ös kanske inte är rätt ord. Snarare kaos! Kaos i både kroppen och knoppen och själen. För dig om undrar om jag har fått svar så … ja, det har jag. Det satte igång energierna igen kan jag säga. Och jag återkommer med mer om vad svaren innehöll och vad som händer nu. Men … det här är ju ändå en hälsoblogg och inte en författarblogg, så lägger inte så mycket krut på det här.

reflektion i stillhet och fullt ös framåt, hälsa, nytt hus, Knippla, öliv, åretruntboende, nystart, flytta, Malin Lundskog — här bor jag nu – välkommen!

Men vet ni vad som har behövt mest av min kraft den här sommaren? Jo, att vi har köpt hus! Kanske även ovissheten jag har levt i som har bott i rivningskontrakt även om jag inte har varit medveten om det. Men husköpet. Fort som sjutton gick det och ni vet ju hur det är med flyttar. Att flytta är något av det mest stressfyllda vi gör i livet (i paritet med att gifta och skilja sig) och att då titta på hus dag ett, få nyckeln dag två och sen flytta ut säljarna och in oss veckan senare … Nu snackar vi fullt ös framåt.

Sommaren 2020 är inte lik någon annan sommar

Den här sommaren är verkligen inte lik någon annan sommar, ändå är den ganska lik. Jag brukar bada massor, springa en hel del, vara ute med båten och äta glass och det är precis vad jag har gjort den här sommaren också. Men jag har badat ännu mer! Sprungit lite mindre. Varit ute med inte bara en båt utan flera (återkommer om anledningen till att vi har en egen flotta just nu. Stay tuned, för det är spännande!) och dessutom fiskat mer fisk och fler krabbor (ätbara alltså) än någonsin förut. Glassen? Tja, det intaget är nog ganska likt andra somrars.

Och så har vi ju det här med Covid19, som jag hade i åtanke när jag skrev om min saknad av kramar ovan. Corona har också gjort att jag har umgåtts med nära och kära på sättet jag älskar: utomhus! Och som också har gjort att jag inte har umgåtts med nära och kära på andra sätt jag älskar. Inomhus. Nära.

Svensk sommar

Men, bortsett från närheten inomhus, så har faktiskt inte corona påverkat just min sommar så mycket. TACK för att dem jag har omkring mig har hålla sig friska!!! Vi brukar dessutom hålla oss hemma på sommaren, så ingen större skillnad på den fronten.

solnedgång, västkusten, Knippla, öliv, Malin Lundskog — och solen går ner i nordväst …

Dessutom älskar jag alltid Sverige, men svensk sommar alltså. WOW för den! Och för både reflektion i stillhet och fullt ös framåt.

Hur har din sommar varit? Berätta gärna! Och förresten, vad tycker du om kombon reflektion i stillhet och fullt ös framåt?

Vi ses snart igen.

Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M (ja, på avstånd och med väldigt nytvättade händer)

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Gör handlederna ont när du tränar?

Gör handlederna ont när du tränar armhävningar och står i plankan? Du är i så fall långt ifrån ensam. Är du kvinna är du ännu mindre ensam. Och oftast är det långt ifrån omöjligt att göra något åt det, förutsatt att du inte har någon skada eller sjukdom.

Så här är det: våra handleder är inte jätterobusta. Särskilt inte om de aldrig eller sällan utsätts för belastning. Kontrollerad belastning is da shit, för både muskler, leder, knopp o själ.

Såhär belastar du dina handleder rätt när du tränar

Tänk dig fyra punkter under dina handflator, en vid lillfingerknogen, en vid pekfingerknogen, en vid ”tumbasen” och en i motsatta hörnet (på lillfingersidan). Placera handflatorna i axelhöjd (lite utanför axelbredd för en armhävning och precis under axlarna för en hög planka eller yogans nedåtgående hund.

För att belasta handleden rätt, eller egentligen avlasta den, trycker du ner alla de här fyra punkterna lika mycket utan att sjunka ner med ”mitt i handen”, det som vi hade kallat fotvalv om det handlade om en fot … De flesta av oss behöver tänka extra mycket på att pressa ner punkten under pekfingerknogen, som gärna vill lätta från marken.

Fingrarna? De spretar du så där lagom med. Ja, vi vet ju att lagom alltid är bäst, eller hur?! Så … lagom brett mellan fingrarna, så får du lite större och stadigare yta att stå på. Fingertopparna kan du också pressa lätt, lätt mot marken. Så blir leden mitt på fingret som en bro. Typ.

gör handlederna ont när du tränar — *med krokigt lillfinger (gammal handbollsskada) och en tumme som letar efter sin rätta plats …*
*Men ungefär så här spretigt.*

Belasta lagom om handlederna gör ont när du tränar

Eftersom våra handleder sällan belastas är det inte konstigt om de känns när vi helt plötsligt får för oss att hänga vår kroppsvikt på dem. Men med lagom snabb framfart blir vi starkare, tåligare och kan göra armhävningar som hel kvinna. Och höga plankor som om vi aldrig har gjort annat … eller vad vi nu vill åstadkomma.

Try it You’ll like it? I alla fall kommer det att underlätta styrketräning, yoga och pilates. Imorgon bitti ska jag ut med öborna och köra på utegymmet (berättar här om bland annat träningen jag har dragit igång på Knippla). Då ska vi snacka handleder och belastning, för kontrollerad belastning är grejen. Oavsett om det handlar om handleder, muskler, vårt mindset eller vår själ …

Hur funkar det för dig, är handlederna ett aber när det gäller armhävningar?

Hur som helst, vi ses snart igen!
Tills dess: KRAM (på avstånd och med nytvättade händer)
//M