Search Results for: knippla

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Mitt första kvartal som öbo, hur har det varit. Egentligen alltså. Är det den där dansen på röda rosor, helt utan taggar, som jag visar upp på Instagram eller finns det nackdelar med ö-livet? Häng med, så får du se!

Mitt första kvartal som ö-bo!, Knippla, Bohuslän, västkusten, hamn, himmel, moln — på väg in i hamn innan vädret kommer dit …

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Jo, nu har vi alltså bott på Källö Knippla längst söderut i Bohuslän i exakt tre månader. Och jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger till mig själv, eller till Brorsan eller någon av de andra öborna, att jag fasen i mig tror att jag har hamnat i paradiset. På riktigt! Det här är så drömmigt att jag, som tycker att det är viktigt att kunna sätta ord på mina känslor, inte vet vad jag ska säga. Annat än wow! Och ååååhh, vad bra vi har det! Eller herregud, vilket härligt liv vi lever!

Havet!

Havet! Alltså … att ha havet ungefär tio meter utanför dörren är inget annat än en sanndröm. Att höra friska måsar, titta på dykande tärnor, njuta av salta bad, kala klippor, solnedgångar, tystnad, friska vindar och inte ha så många valmöjligheter (affärer, caféer, krogar osv osv) gör livet så himla enkelt. Ger livet så himla mycket liv!

Jag vet, jag vet, jag vet! Jag får höra det ungefär hela tiden: vänta bara tills vintern kommer! Men, efter all min träning på att vara här och nu och njuta av livet medan det pågår så tänker jag inte så mycket på det. På vintern. Mörkret. Stormarna. Kylan. Jag tänker inte på det annat än med känslor av frid. Lugn. Skrivro. Bokläsning. Och långa promenader och löprundor utan att möta (så många) människor. Men nu är nu. Och nu skulle jag ju berätta om mina första tre månader som öbo.

kaprifol, Bohuslän, Malin Lundskog, sommar, västkusten — du doftar så gott och du dansar bra?

Knippla, den vänliga ön?

Du har säkert redan förstått att jag är helfrälst! Det är vacker som sjutton och kaprifolen doftar så gott så jag gråter. Jag har dörjat makrill som aldrig förr och lärt mig nya ord! Smegevörn till exempel … Gissa vad det betyder! Jag har glidit förbi tumlare, sett säl som leker, hoppar och skuttar i vattnet. Och jag får bagebröd levererat till dörren.

öbo, Källö-Knippla, börja makrill — säga vad man vill om Brorsan, men hans flytväst matchar ju solnedgången helt perfekt!

Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen någonstans som jag gör här. Av alla härliga människor här på ön är det bara en enda gubbe som har skickat ut andra signaler. En enda! Det är faktiskt den enda taggen på rosen än så länge. Eller förresten, det och att det är klurigare att leva precis så hållbart som jag önskar. Jag har tagit bilen till stan några gånger mer än jag vill och det beror på att jag inte vill åka buss (corona) och att jag inte kan cykla alla milen med Brorsan i släptåg. Jag kan nog inte ens cykla en enda kilometer med honom i släptåg, herrenaddå vad vi hade trasslat in oss i varandra …

Malin Lundskog, fiskelycka — fiskelycka måste ju inte innebära att man får napp …

Sådant som jag tidigare har varit med om någon enstaka gång på semestern har blivit vardag. Inte vardag som i att jag är blasé. Inte alls! Det bara ökar tacksamheten över att vi tog steget. Sålde huset och … tappade inte pengarna, men bor i en lägenhet på rivningskontrakt och inte vet vart vi ska ta vägen om den blir uppsagd innan vi hittar ett hus på ön. För det vill vi göra! Hur som helst: tacksamheten är enorm över att vi är så överens om det här, min man och jag.

Jag splitsar tampar och tränar

splitsad och taglad tamp — *Splitsar och taglar som värsta sjömannen.*
*Kanske även platsar på ljugarbänken?*

Just det, vi har köpt en ny båt som vi kan bo i om det kör ihop sig. Jag har återupptäckt den ädla konsten att splitsa och tagla en tamp. Och jag kunde faktiskt inte hålla mig, särskilt inte eftersom jag var ivrigt påhejad av en av the locals, att dra igång träning på ön. Så nu tränar vi tillsammans här tre gånger i veckan och ni vet ju hur kul sådant är! Som en extra krydda på det goa ö-moset! Vill du vara med om du har vägarna förbi? Välkommen! Läs mer här!

en tidig torsdagsmorgon …
En regnig söndag med tippen som bakgrund.
Hur vackert som helst ändå …

Ja, det här var en snabb sammanfattning, för ni är ett gäng som har frågat. Tack för det! Har ni fler frågor om ö-liv eller andra roliga och hälsosamma saker är ni självklart välkomna med dem.

Förresten, egentligen kanske sammanfattningen av mitt första kvartal som öbo kort och gott hade kunnat vara ” jag älskar ö-livet”?

Mina tidigare inlägg om mitt liv som ö-bo hittar du här:
Drömlivet på ön börjar med ett rivningskontrakt
Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag
Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Dessutom fyller jag på här med senare inlägg om livet på ön:
Halvårsrapport från Malin på Knippla
Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och …
På Knippla kommer goda grannar med tång
På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd
Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök
Gemenskap, kreativitet och konstfotoutställning

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Andlig styrka är en hälsosam strategi

Andlig styrka är en hälsosam strategi. Ja, för det är en strategi. I alla fall är det vad vi kom fram till under vår sista gemensamma morgonpromenad för säsongen, Annika Andebark och jag. Morgonpromenaderna tar vi på mitt Instagram-konto och du hittar dem på min IGTV. (Förresten promenerade jag inte ens sist, utan satt still på en båt och fiskade.)

Strategier som hjälper oss i kaos

Andlig styrka innebär att vi har strategier som hjälper oss igenom svåra stunder och dessutom känner glädje. Både i och till livet. Vår andliga styrka är en del i vår existentiella hälsa, ni vet den där delen av hälsan som jag har bloggat om en gång i veckan under period nu. Du hittar alla inläggen om existentiell hälsa här.

Som vanligt insåg vi båda att även den här delen av den existentiella hälsan låter som något religiöst. Och som vanligt kom vi fram till att det handlar om mänsklighet. Om mänskliga behov och om vikten av att må gott i själen.

Vår andliga styrka handlar en hel del om trygghet och tillit till att det ordnar sig. Att det inte är någon nytta med att oroa sig, utan istället antingen göra något åt situationen eller vänta och se … Utan panik och hysteri.

Våra morgonsamtal väcker fler tankar till liv, tankar som lever vidare inom mig och eventuellt får sitt utlopp i ett blogginlägg som detta. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Jo, att även andlig styra är något vi kan träna på och att bästa tillfället att träna är när det inte krävs någon större styrka … Alltså, när det inte är skarpt läge utan vi i lugn och ro kan reflektera över våra erfarenheter från tidigare kaos och plocka med oss det vidare in i nästa kaos. För det är i kaos vi verkligen behöver den andliga styrkan.

öckeröfärjan, västkusten, Bohuslän, sommar, havet, — *Fiskelycka? He he he … Du vet det där med att det är resan som är medan värd? Gäller här också!*

Strategi för andlig styrka?

Nej, det behöver ju inte vara kaos i omvärlden för att det ska vara kaos. Det kan vara kaos inom oss. Ni vet … som när vi stressar mycket. Då är det lätt att irra runt, vilja hjälpa hela världen och lösa allt på en gång. Eller lägga sig platt på marken och gråta. I de situationerna är det så himla hälsosamt att hitta lugnet. Tilliten. Och ha en strategi som gör oss starka. Ja, som gör att vi litar på oss själva och inte behöver bekräftelse från andra.

Strategin ligger i att använda sig av tidigare erfarenheter och att bygga upp ett lugn hos sig själv som gör att vi inte behöver bekräftelse från omvärlden. Det betyder inte att vi inte behöver omvärlden, för det är klart att vi gör. Vi är ju människor! Men känner vi den här andliga styrkan litar vi på att vi är som vi ska och att vi har förmågan att hantera situationen.

En strategi för att träna upp sin andliga styrka är att träna acceptans och tacksamhet. Långsamhet och reflektion. Meditation. Att vara i och använda naturen. Och att träna regelbundet. Bli medveten om hur man själv fungerar och uppmärksamma alla gånger det har gått bra. Ärligt talat: vi är ju här! Så vi måste ju ha tagit oss igenom en himla massa motgångar. Eller hur?

Jag tror faktiskt att den andliga styrkan ger oss mod. Mod att möta motstånd och mod att vara oss själva. Som vi verkligen är. Vad tror du om det?

Källö-Knippla, västkusten, Bohuslän — kan inte tänka mig bättre förutsättningar för att bygga upp sin andliga stryka än en morgon som denna …

Andlig styrka är en process

Under vårt samtal märkte jag att Annika blev tagen när hon kom fram till att hon inte känner att hon har andlig styrka. Att hon flaxar omkring. Vill lösa allt. Nu! Även det som inte går att lösa, utan behöver accepteras. Och precis som när det gäller all annan form av personlig utveckling är insikten ett sanslöst viktigt första steg. Utan den ser vi ju inte vad vi behöver …

Så: jag hejar på henne som har bestämt sig för att göra något åt det. Jag hejar på dig också, det vet du! Och jag fortsätter att bygga min inre styrka. För det är inte ett projekt som avslutas. Det är en livslång process. Precis som alla annan utveckling. All annan träning. Visst är det spännande?

Dela gärna med dig av dina tankar, det här är ju sådant som kan diskuteras om och om och om igen i samtal som utvecklar, underlättar och uppmärksammar livet som det är.

Förresten: både Annika och jag är sugna på att fortsätta våra promenader. Har du någon önskan om vad vi ska prata om? Nu har vi kört ett existentiellt race några veckor. Vi som bara hade tänkt att prata om morgonpromender. En gång … Så det kan bli?!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG! (sa ju det)

Kram (jaddå, med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo!

Därför är utomhus och rörelseglädje oslagbart: för att effekten av naturen och av att röra på kroppen i glädje är ungefär hur hälsosamt som helst. Vi blir både lugna, avstressade och tillfreds med oss själva av att hänga utomhus. Och vi får energi av det!

Rörelseglädjen ger också energi. Och lugn. Och en känsla av att vara tillfreds. Same same alltså och tillsammans ger de minst dubbel effekt! Visste ni att forskning visar att naturbaserade åtgärder (grön rehab och djurunderstödd terapi till exempel) fungerar superbra när det gäller både att förebygga, behandla och rehabilitera stressrelaterad psykisk ohälsa.

Snacka om att vi är i behov av att röra på oss utomhus just nu. För ingen gång under vår (i alla fall min) livstid har oron och stressen varit högre än nu. Coronapandemin sätter sina spår både bland de som drabbas av covid 19 och oss andra. Vi kan nog känna det här både av och till allihop, utan att riktigt veta vad, varför eller hur sjutton vi ska göra för att känna oss hyfsat tillfreds med tillvaron.

Tydligen har det aldrig googlats så mycket på ordet bön som nu. Och det beror inte bara på att google inte har funnits under andra kriser …

Röresleglädje utomhus gör susen

löparglädje, utonjut, Malin Lundskog, västkusten, öliv, löpning — löparglädje på Öckerö

Jag vet att jag kan bli ganska tjôtig när det gäller just det här med att röra sig utomhus, men … det har sina anledningar. Förutom att jag gillar det alltså, he he. Det är så himla hälsosamt. Det får oss att hitta lugnet när vi är oroliga, energi när vi är trötta och den där grundade känslan av att vara tillfreds. Här och nu. En promenad, vandring, cykeltur, löprunda, paddelstund, stand up paddling, simtur, skidtur, bergsklättring och you name it av alla härligheter som finns där ute att njuta av gör susen.

Nu mer än någonsin!

Alla gillar olika och det är jätteokej förstås, men en insats för både dig och dem omkring dig är att du faktiskt ger dig ut. Och njuter! Av att röra på dig. Av att vara i stunden. Lyssna på fåglarna, vågorna och suset bland grenarna. Titta på alla femtioelva nyanser av grönt, blått och/eller grått. Känner dina andetag, din kropp och storheten i det lilla. Lever. När du ändå är här liksom …

Natur och hälsa

Stiftelsen natur och hälsa bildades på grund av den fortfarande växande psykiska ohälsan och forskning som visar på det läkande med naturen. Nu ser de ett ännu större behov av det naturbaserade för att underlätta för den just nu sanslöst nedtyngda vården och för att det finns så mycket gott för oss där ute. I naturen.

Jag träffade representanter från stiftelsen i ett samtal inför Hälsomässan som jag modererar den 27 juni. Mer om den kommer!

Därför är utomhus och rörelseglädje alltså en grym kombo

Därför är utomhus och rörelseglädje oslagbart: för att det ger oss glädje, frihet och styrka i både kroppen, knoppen och själen. Och är det någon gång vi behöver det så är det prick nu. Häng gärna med mig och en av mina favorithashtaggar på Instagram #utonjut – där mår vi gôtt av uteliv i rörelse. Och stillhet …

Vad gillar du att göra där ute? Jag springer ju gärna som du vet. Och går. Transportcyklingen är också en favorit, men just nu tar jag mig inte så långt med cykel så att det räknas som transport tycker jag. Håller mig ganska mycket hemmavid och det är ju inte fy skam, när hemma är på Knippla.

Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo, utonjut, västkusten, promenad, hundpromenad, havet, Öckerö, springerspaniel, utsikt — Livets liv!

Vill du läsa mer?

Här är tre av de artiklar jag har skrivit tidigare kring fenomenet natur och motion. Och hälsa!

Existentiell hälsa

Därför ska du motionera utomhus

Stärk immunförsvaret genom att oroa dig lagom

ps. Jag har hittat en ny vandrings-/springled idag! Men den berättar jag mer om en annan gång. Idag är det det fiffiga med natur och motion som gäller.

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan

Hopp och optimism är två delar av den existentiella hälsan, som Annika Andebark och jag ju filosoferar om på våra livesända morgonpromenader. I torsdags traskade Annika i vanlig ordning omkring i Skåne och jag på min ö på västkusten och vi hade förmodligen kunnat fortsätta att traska och prata i all oändlighet, men … vi gick hem till varsin kammare istället. Och skrev varsitt blogginlägg. Men oj oj oj vad det finns mycket att snacka om när det gäller hopp. Och optimism.

hopp och optimism, västkusten, existentiell hälsa, Malin Lundskog, havet, hälsa — hoppfull och optimistisk på min ö (Källö-Knippla)

Vår livesändning hittar du här, på min IGTV.

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

När vi känner hopp har vi större möjligheter att känna glädje och vi har också en större tilltro till att vi ska nå dit vi vill. Den ohälsosamma känslan av hopplöshet är ju motsatsen som har en tendens att antingen leda till eller breda ut sig vid depression.

Optimism är en inställning som innebär att det kommer att gå bra. En tillit till att this too shall pass (finns det något bättre uttryck? Känns ju crazy att köra med engelska uttryck på en svensk blogg … ) när livet skiter sig. Optimism skyddar oss från att bli apatiska och deprimerade. Hälsosamt som sjutton, så länge det handlar om realistisk och inte helt naiv optimism som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör, allt löser sig i alla fall … Ja, ni fattar. Det är jag helt säker på (känner både hopp och optimism inför det, he he.).

Visste du att det har visat sig att de med optimistisk syn på livet lever längre och är friskare än de med pessimistisk livssyn? Du kan höra mer om hur optimistisk livssyn förlänger livet här, i Vetenskapsradion.

Det är ju inte för intet som Världshälsoorganisationen har med hopp och optimism som en viktig del av den existentiella hälsan. Eller hur?

Och ja: precis som det allra mesta är både hopp och optimism mindset som du kan träna dig till även om du inte känner direkt att de inte är din starkaste sida. Bra va?

Så här tränar du hopp och optimism

Träna på att uppmärksamma de stunder då du känner hopp och/eller optimism. Vad gör du? Vad tänker du? Var känns det? Se tillbaka på alla (jag lovar att de är många!) stunder då du har lyckats vända kasst till bra, motgång till lärdom och avveckling till utveckling. Tänk på alla framgångar du har haft.

Fira dina framgångar! Varje gång du känner hopp eller varenda gång något löser sig även om du inte tror det från början. Säg hurra! Ge dig själv en high five eller fira på något annats sätt. För det är karakteristiskt för en människa som känner hopp, att ha tillit till att saker och ting ordnar sig. Genom att uppmärksamma och fira de tillfällen då du har rätt mindset (ur hopp-synvinkeln alltså) kommer du att vilja göra om bravaden. Och ju oftare du gör om den (känner hopp!) desto bättre blir du på den. Ja, du fattar ju. Vips är du en fena på hopp!

Formulera visioner eller mål så att du har något att se fram emot. Var flexibel när det gäller hur du kan nå visionerna eller målen, det finns fler vägar som är rätt och när (eller kanske bara om?) du stöter på patrull, se den motgången som en utmaning, en möjlighet att lösa problem och en bra lärdom att ta med dig vidare i livet.

Sätt stopp för ältande i för lång utsträckning, spara det till särskilda stunder. Ja, alltså på riktigt: schemalägg ditt ältande!

Vik inte undan för det som känns hopplöst eller när du själv känner dig pessimistisk. Se det! Acceptera det. Och välj dina strider … Kan du göra något åt det? Jamen, gör det! Kan du inte göra något åt det? Lägg ner fokuset på det och bry dig mer om din inställning istället.

Hopp och optimism på djupet

Vi pratade en hel del om det, Annika och jag om att det är lätt som en plätt att lura både sig själv och andra med ett glättigt och ytligt hopp. Att ett leende behöver nå både ögonen och in i själen för att vi ska känna att det gör skillnad. I det som verkar vara en väldigt vanlig ordning för mig landade jag in i insikten om vikten av att stilla sig. Reflektera. För det glättiga positiva, den ytliga optimismen och det grunda hoppet – det ledde mig till ett dunderbrak in i väggen.

Annika var inne på samma sak. Att det behöver landa djupt inom oss. Och att vi behöver ge oss själva tillräckligt med utrymme för att faktiskt ta reda på och odla det som ger oss hopp och optimism. När vi känner det mår vi gott och när vi mår gott då gör vi gott. Sprider det vidare. Till dem omkring oss, till er, till alla.

Alltså:

fiskelycka, hopp, optimism, mindset, västkusten, havet, fiska, Malin Lundskog, naturen — hopp om fisk på kroken … fiskelycka är det hur som helst!

Hopp och optimism är verkligen viktiga för vår hälsa. Det är mindset som gör att vi är tillfreds med oss själva och livet. Optimismen gör oss motiverade och hoppet ger oss tillit till att det ordnar sig. Det blir bra!

Vad tänker du om det? Dela gärna, gärna med dig av dina tankar om hopp och optimism. Och vill du, häng gärna med på våra morgonpromenader. Varje torsdag. Kl 08.00.

Vi fick några frågor inför vår sändning som jag är himla tveksam om vi kom så långt med svåra svar på. De var spännandeallbhop, och det är framför allt en jag klurar vidare på. Och kanske skriver ett inlägg med mina svar på (= OBS! Inget facit). Du kanske har några svar på den?

”Hur vet man om man har tillräckligt med hopp och optimism?”

PS. Våra livesända morgonpromenader är också en bloggserie här. Du hittar alla inlägg om existentiell hälsa här.

PPS. gillar du det här, men inte orkar kommentera? Ge mig gärna en tummen upp längst ner i inlägget, så vet jag om det jag skriver betyder något. Tack!

Vi ses snart igen!
Tills dess,
kram kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Plastpellets är mitt senaste strandfynd

Plastpellets i massor (13 ton! Fatta mängden det blir!) läckte ut från ett fartyg utanför Danmarks sydkust i februari. Nu flyter de vind för våg … Först spred de sig till Norge där de började kartlägga spridningen. Nu har turen (tur är kanske fel ord, men ni fattar) kommit till oss här på västkusten.

Ni som känner mig vet ju hur mycket havet betyder för mig och nu har jag ju dessutom flyttat ut till en ö (läs mer om flytten till Källö-Knippla här) och kan liksom inte undgå havet även om jag skulle vilja. När jag läste om plastpelletsen tittade jag lite närmare bland all bråte som blåser in i vikarna här och … där låg de. Små vita plastpellets. I massor.

strandfynd, plastpellets, havet, västkusten, Källö-Knippla — strandfynd?

Rapportera in plastfynd

Jag plockar plast nästan, nästan varje dag (läs och se mer om varför här). Men de här är galet pilliga att plocka med sig, så jag gjorde det som jag hoppas är det näst bästa. Jag rapporterade in till Länsstyrelsen som vill kartlägga. Ja, förhoppningsvis blir det någon form av sanering av det hela.

Har du hittat plastpellets? Här hittar du länk till både mer information och till hur du rapporterar in dina strandfynd.

I filmen berättar jag mer om mina plastplockarrundor, för dig som är nyfiken. Tycker att det är ett perfekt sätt att förena nytta med nöje. Ja, jag får ju frisk luft, motion (allt beror ju på vad man gör det till), känslan av att göra nytta och vara behövd, vara en del i helheten vi alla befinner oss i. Och så håller jag på att träna upp Brorsan till bästa plastplockarassistenten! Återkommer om det …

Ja, jag vet att jag säger det om och om och om igen, men ändå: min, din och jordens hälsa hänger ihop. Tätt som tusan! Dela gärna med dig om vad du tänker om det. Och om att plocka plast. Eller klicka bara på tummen upp här nedanför? I alla fall om du får ut något av det jag skriver om.

Vi ses snart igen, med mer hälsosam hållbarhet!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram på avstånd och med nytvättade händer
//M

Varför är helheten en hälsofaktor?

Varför är helheten en hälsofaktor? Vad menas egentligen med helhet? Och hur och var i hela världen hittar man den? Det här svarade Annika Andebark och jag på under vår morgonpromenad/Instagramlive i morse.

Nä, nu skojar jag, klart att vi inte svarade på! Helhet är en del av den existentiella hälsan (läs mer om WHO:s punkter på vad som ingår i existentiell hälsa här) och är den delen av hälsan på topp så har vi tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten i synk. Och vem sjutton kan svara på när det händer för någon annan? Samtalen vi har på torsdagsmorgnar om den existentiella hälsan handlar inte om att ge svar, men att ge (och få!) insikter som kan hjälpa till på vägen till bland annat en känsla av helhet.

Varför är helheten en hälsofaktor?, utonjut, västkusten, Källö-Knippla, promenad, instagram live — här tog jag mig in i lä för att prata …

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Det vi kom fram till i morse var att helheten skulle kunna översättas till att leva i enighet med sina grundläggande värderingar, men … det där låter rätt stelt tycker jag, så jag kör vidare med helhet. Det vi reflekterade över är att det handlar om att känna sig själv så väl att man vet att det här är rätt för mig! Att jag är och gör och lever som jag är tillfreds med. Som gör mig glad och ger mig utrymme att växa, utvecklas och vara ärlig mot både mig själv och alla runt omkring mig. Vad tror du om de tankarna?

Vi var båda överens om att när helheten inte finns med, då är det lätt (are?) att braka in i väggen. något vi är levande exempel på det båda två. När helheten är halv eller trasig på något sätt, då skaver det. Vi kanske inte riktigt vet vad det är som är fel, men … något är det. Kan du känna igen dig i det?

utsikt från min morgonpromenad
helheten … den finns här!

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Och så kom vi in på naturen igen. Och den fysiska rörelsen. Att både naturen och att röra på sig hjälper oss på traven när det handlar om att lära känna sig själv och att hinna tänka klart sina tankar. I naturen är det lättare att hitta sig själv för där är allt accepterat. Och när vi rör på oss (den prestationsfria rörelsen alltså) ger vi tankarna möjlighet att flöda fritt. För den som inte känner sig hemma i att tomglo på en stubbe är rörelsen ett finfint sätt att hamna i tankeflow på. Annars funkar ju stubben också. Och meditationen. Alla sätt är bra, utom de dåliga som mormor brukade säga.

Ja, för precis som när det gäller ungefär allt annat halkade jag in på det långsamma spåret. Att vi behöver långsamheten och reflekterandet för att hitta det vi letar efter. Inte jaga det så infernaliskt utan låta det komma till oss. För att det ska hända är långsamheten nödvändig. Då funkar det inte att rusa på bland måsten och borden.

Dags för nya normer?

Just det ja! Apropå borde, så avslutade vi det hela med att bristen på helhet handlar om att försöka passa in i normerna om hur man ”bör” leva. Så, jag tyckte att det var dags att sätta nya normer i rullning (de är nog redan i rullning, men ändå). Annika tyckte att det lät tungt och valde att sätta sig och skriva istället. Om helhet. Jag valde att gå till utegymmet och därefter hoppade jag i havet. Jag tror att vi gjorde precis det som ger oss helhet. Och genom att leva som vi vill och behöver har vi verkligen gjort vårt för att sätta de nya normerna i rullning?

helhetsfeeling!

Våra diskussioner och reflektioner hittar du nu på min IGTV. Dela gärna med dig av dina tankar här. Eller där … Och häng med oss nästa vecka, då blir det mer existentiell hälsa i flödet.

Här hittar du till vår morgonpromenad

Annika och hennes blogg finns här

Här kan du se mina planerade Instagram lives

Search Results for: knippla

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Havet!

Knippla, den vänliga ön?

Jag splitsar tampar och tränar

Strategier som hjälper oss i kaos

Strategi för andlig styrka?

Andlig styrka är en process

Röresleglädje utomhus gör susen

Natur och hälsa

Därför är utomhus och rörelseglädje alltså en grym kombo

Vill du läsa mer?

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

Så här tränar du hopp och optimism

Hopp och optimism på djupet

Alltså:

Rapportera in plastfynd

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Dags för nya normer?

Footer

Malin Lundskog