älska livet

Surpriiiiiiise! Och sen var babyshowern igång.

Idag fick jag var med på mitt livs första babyshower. För mitt livs första svärdotter och mitt livs första barnbarn (som jag berättade om här). En sån fin grej, att den blivande mamman blir bortskämd med kärlek, samtal och presenter av sina närmaste vänner. Och en mormor och en farmor. Surpriiiiiiise! sa (eller kanske skrek?) vi och och sen var babyshowern igång.

babyshower, Surpriiiiiiise, rosa blommor, göteborg — Vendela, min fina svärdotter, med barnbarnsmiraklet i magen

Vilken ynnest att få vara med på ett hörn när de de unga styr och ställer och bakar och fixar för att fira sin kompis som ska bli mamma. Och som de hade fixat, alla tjejerna.

Surpriiiiiiise, babyshowern, jordgubbstårta — minst lika god som den ser ut, den här jordgubbsmarängdrömmen

Surpriiiiiiise, babyshower, melon, jordgubbar — mera mums – jordgubbar och melon

buffé, knytkalas, babyshower — knytkalas!

babyshower, foto på foto — och Louise, min andra fina svärdotter, som fotar hela spektaklet

Det är fint att se att de har människor omkring sig som bryr sig om, barnen. Och som de bryr sig om. Ja, jag är så himla tacksam äver att bli inbjuden och få vara med om sådant jag aldrig har varit med om förut.

Surpriiiiiiise, babyshower, farmor, barnbarn, familj — mormor, mamma, farmor

”Sånt här fanns inte på vår tid”, sa vi till varandra, blivande mormor Kiria och jag. För nu är vi i den generationen där man säger sånt. Men vi säger det inte med bitterhet, utan med nyfikenhet. Eller hur?

Förresten, som jag ju skrev när jag berättade om att jag ska bli farmor: nu stickar jag. Idag hade jag med mig den här lilla bodyn och nu funderar jag på vad jag ska sticka härnäst. Kom gärna med tips.

stickat, babykläder, body, rosa, farmor, barnbarn

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: HEJA er och heja livet.
Kram Malin Lundskog

Det blir inte bättre än så här

Vi pratade om sekter och massjälvmord i bastun ikväll. Satt och blickade ut över det allt mer orange havet och solen som brann någonstans över Hyppeln (ön utanför Knippla). Njöt av det vi hade omkring oss och av varandras sällskap. Någon sa att det blir inte bättre än så här. Och det kanske det inte blir, vad vet jag?

det blir inte bättre än så här, västkusten, solnedgång, bad, hav , himmle — utsikten från kvällens sista dopp

Betydelsen av betoning

Någon hade lyssnat på en p3 dokumentär om sekten Folkets tempel. Vi frågade oss om det var så de i sekten tänkte innan de drack sitt gift och begick massjälvmord: Det blir inte bättre än så här. Sa de det i så fall med hopplöshet i rösten? Eller med ett drömmigt tonfall, som att toppen är nådd och nu kan vi lika gärna lägga ner.

Tänk vilken skillnad betoningen i gör. Jag satt ju där på min lav och kände att det kanske inte blir bättre än så här. Ja ni vet, med härliga samtal, en utsikt man får dåndimpen av och ett dopp i havet mellan varven. Och en allt mer orange sol som doppar sig i havet.

Efter ett dopp öppnade vi varsin kall öl. Till den pratade vi vidare om livet. Och om vackra musselskal, barn, jobb, ledighet och utegym. Jag tänkte fortfarande att det blir inte bättre än så här och att det är fint att så mycket i livet kan vara sådant som inte blir bättre än så här.

Visst är det intressant vilka samtalsämnen man kan hamna i? Att det stora och det lilla får plats i samma samtal. Att det ena leder till det andra. Förresten så tror jag att bastun är en av de bästa platserna för samtalen om högt och lågt vitt och brett, stort och litet. Och för livsnjutet!

Hur som helst, så tömde vi vår öl och någon sa Don´t drink the kool-aid.

Mer om fredagsbastandet har jag skrivit här bland annat. Vill ni komma och basta med oss? Här hittar ni vår fina bastu och öppettider.

Ses snart igen! Tills dess: heja livet. Och er!
Kram Malin Lundskog

utsikt från bastun, knippla, hav, himmel, västkusten — en perfekt pats att njuta på, eller vad säger ni?

Poddavsnitt om alla snälla människor

Nu är det här, Viktorias och mitt poddavsnitt om alla snälla människor. Ja, och om det viktiga med att vara skitsnygg i håret när man släpper böcker …

Hoppas att ni vill hänga med på vårt snack i podden Mitt perfekta liv om hur mycket snällhet det finns där ute och varför det ibland är svårt att se det och hur vi ibland inte ens vill att någon ska vara snäll …

Lysssna här (eller där ni brukar lyssna), för hur som helst så fortsätter vi vår nyfikna resa på hur vi bryter normer och lever ett gôtt liv. Till och med ett perfekt liv.

poddavsnitt om alla snälla människor, mitt perfekta liv, poddtips, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

Så här beskriver vi avsnittet: Jag har en skruv i däcket och får hjälp av varenda människa jag möter medan Viktoria VILL ha hjälp istället för att göra saker själv, men det går sådär. Vi pratar också om hjälpsamhet och att hjälpa till utan att skryta om det. Och om det viktiga med att vara snygg i håret inför sin bokrelease.

Ja, allt sådant som ingår i ett perfekt liv. För det är vad podden handlar om. Ett nyfiket utforskande av ett perfekt liv med fotograf Viktoria Davidsson och författare Malin Lundskog

Vi ses snart igen, tills dess: var snälla mot varandra där ute.
Kram Malin Lundskog

Jag bor i en saga

Vissa dagar när jag går min hundrunda här på ön får jag för mig att jag bor mitt i en saga. Idag är det en sådan dag. När allt var stilla. Ni vet, när vattnet är extra blankt (min man förstod inte vad jag menade när jag sa det. Gör ni?). Det var tyst, stilla och grått. Sådär så att man (= jag) vill viska, för att inte sticka hål på stillheten. Ja, idag var det en sån där förmiddag när jag fick för mig att jag bor i en saga.

Det gör jag kanske också?

jag bor i en saga, knippla gästhamn, speglingar, bojar, sjöbodar — ser ni hur blankt vattnet är?

pärlan, blp fiskebåt, knippla gästhamn, röda sjöbodar, grått hav, grå himmel — dunket från en fiskebåt (som är en bostad)

I verkligheten ses vi snart här igen på bloggen. Tills dess: heja sagofeelingen i livet.
Kram Malin Lundskog

Häromdagen skrev jag om andningshålen som fyller mig med liv. Lite som i en saga det också. Läs här.

Poddavsnittet om att våga sabba

Fredag igen och som varje fredag kommer det ett nytt poddavsnitt från mig och en poddkollega. Idag släpper jag och fenomenala fotografen Viktoria Davidsson en ny episod av podden Mitt perfekta liv. Det om att våga sabba. Och att mirakel inte finns med på någon att göra-lista. Här kan ni lyssna på poddavsnittet om att våga sabba:

I avsnittet berätta Viktoria att hon har sabbat sin finaste ikon och skapat mirakel och jag ifrågasätter vurmen av att bocka av på en lista. Är det perfekta livet en ständigt pågående process där kritvita tänder inte får plats? Vi är i alla fall överens om att livet blir roligare om man inte måste stressa klart först. Och när man är sig själv.

Häng med på avsnitt 33 i podden som nyfiket utforskar det perfekta livet. Och att vi är just på avsnitt 33, får mig att minnas club 33 …

poddavsnittet om att våga sabba, mitt perfekta lv, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

Som vanligt blir vi båda själaglada om ni trycker på någon gillaknapp eller delar våra avsnitt med andra som ni tror kan gilla dem. Om ni gillar det vi gör alltså. Men mest av allt är vi kanske ändå glada över våra samtal och samtalar gärna vidare med er. Här eller där ni tycker att det passar. Hör av er 🙂

Vi ses snart igen, här på bloggen, i podden eller någon annan stans. Tills dess: HEJA samtal och modet att våga sabba.
Kram Malin Lundskog

Alla tankar på barnen

Just som jag gick där i morse och tänkte på barnen kom jag att tänka på hur mycket jag faktiskt tänker på dem. Varje dag. Även om de är vuxna. Jag har inte reflekterat över det förut, men av alla tankar jag tänker så är barnen de som är med i flest. Eller som i alla fall känns mest.

Det är inte så att jag går och ororar mig, utan det är … bara tankar. På dem. Deras liv som de nu skapar för sig själva. Och vilket ynnest det är att se dem bli vuxna. Ja, så tänker jag på allt roligt vi har gjort och jag tänker på dem när de var små. Ja, särskilt när jag jämför dem med hundarna, för de är galet lika våra två brödrapar. Sönerna och hundarna (som inte är biologiska bröder, men ni fattar …).

alla tankar, springer spaniels, knippla, strand — ett av våra brödrapar

Vardagstankar och storsvulstiga tankar

Ganska ofta tänker jag på hur jag hoppas att de också kan leva sina liv som de vill. Vara fria. Älskade. Och själva älska. Jo, faktiskt. Ibland blir tankarna på dem sådär storsvulstiga, men jag tror ändå att de ganska ofta är små (dock inte obetydliga) vardagstankar. Jag kanske bara ser deras ansikten. Skrattar åt något roligt de har sagt. Känner dem. Innan jag fladdrar vidare till nästa tanke.

Ja, det tänkte jag på idag. Och när jag tänkte på det kom jag på att min mamma och pappa kanske går runt och tänker lika mycket på mig? Hur fint är inte det egentligen? Här går jag på min ö och är mitt i hela alltet.

alla tankar, utsikt från knippla, grå himmel, grått hav, — perfekt väder för reflektion?

röddeviga, knippla, utsikt, frälsarkrans

Jag blev alldeles varm inombords (vinden var iskall, så jag var inte jättevarm på utsidan). Tänk vad fint om mina föräldrar tänker lika mycket på sina barn som alla tankar jag tänker på mina barn. Och då kom tanken på mina vänner. När jag tänker på dem. Tänk om de går och tänker på mig? Och samarbetspartners, kollegor, grannar och er. Och så vidare. Fint, eller hur?

Men mest tänker jag på barnen. Och det kom jag på under min lyxiga morgon, som var som mina morgnar brukar. Fylld av meditation, skrivande, hundlek och -träning och ett och annat nej! när någon av dem tuggar i sig musselskal eller ben från en död fågel. Och kaffe, förstås.

Det trodde jag nog inte när de var små, att de skulle uppta så mycket av mig även som vuxna. Och hur tacksam jag skulle vara över att vara mamma till två vuxna söner.

Vi ses snart igen och tills dess: Heja alla fina tankar vi tänker på varandra.
Kram Malin Lundskog

älska livet

Betydelsen av betoning

Vardagstankar och storsvulstiga tankar

Footer

Malin Lundskog