älska livet

Jag förbereder mig för min nya roll

Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

jag förbereder mig, farmor malin lundskog, barnbarn, vattenmelon — i hårdträning för att bli farmor …

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?

Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …

Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise

Goa platser och tappad naturbegåvning

Idag, på självaste midsommarafton, släppte vi säsongens sista avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Vickans självbild om att vara en naturbegåvning ställs på ända och vi pratar om vikten av goa platser. Ni vet sådana där platser man inte vill lämna. Vickans goa plats är en koja under ett träd och min är på en klippa, där ingen annan är. Förutom hundarna då.

I denna avslutning blickar vi tillbaka på tidigare avsnitt och reflekterar över de äventyr och insikter vi har fått under resans gång. Och som en present till alla trogna lyssnare bjuder jag på en näsflöjtskonsert.

Nu tar vi en paus från podden, men vi hörs igen när Viktoria har tröttnat på sin koja och jag inte orkar sitta på min klippa längre. Lyssna här nedan, i er vanliga poddapp eller här. Bara ni lyssnar, he he …

goa platser och en tappad naturbegåvning, mitt perfekta liv, podcast, poddtips

Podden eller ej, vi ses här på bloggen igen. Snart. Tills dess: heja goa platser!
Kram Malin Lundskog

Knärehaben går framåt!

Pratade med fysion idag och skröt om hur duktig jag är på att rehaba. För det är jag. Jag vågade till och med berätta att jag har tagit i (lite) mer än han sa sist. Ja, man vill ju inte bli utskälld av en fysioterapeut liksom … Men han skällde inte utan hejade på. Och eftersom det jag har gjort har gått bra, står jag nu här med ett nytt rehabprogram. Och gissa vad som står med i det? Jo, löpning. Snacka om att knärehaben går framåt!

Jag har sprungit igen

Nu kanske ordet springa är lite överdrivet här. Jag har joggat. Eller kanske snarare lufsat igen. I fem hela minuter. Fem sammanhängande minuter utan pauser och annat tjafs. Snacka fredagsfeeling.

Visserligen hamnade jag i det där bedrövliga jämförelseträsket en stund. Ville inte att någon skulle se mig. Jag menar, jag är ju en sådan som springer. Inte någon som tungt lunkar fram. Men så kom jag på att även om jag just nu är en sådan som tungt lunkar fram, behöver jag inte fortsätta vara det för evigt. Skärp mig, sa jag till mig själv. Jag är ju inte ute och lufsar för någon annans skull. Utan för min och mitt knäs skull. Ja, knärehaben, den går ju verkligen framåt och det är väl det som räknas?

knärehaben, malin ludskog, jogga, knippla, — glad som en speleman över mina fem minuter!

Vi ses snart igen allihop och tills dess HEJA rehaben och insikter om att jämföra med fel saker.
Kram Malin Lundskog

PS. Jag har ältat min knäskada och rehaben förut, bland annat här: vardagslädje trots urspårning, vem är jag när jag inte är mig själv?, idag fick jag domen på mitt knä, rehab och hopp om framtiden och eftersom fysioterapeuten kallade min skada för the devil´s three (menisk, korsband, ledband) finns det en risk att jag fortsätter älta och berätta om både framgångar och bakslag ett tag till …

Det är måndag och vi förfestar

Imorgon har vi trettioårig bröllopsdag. Ja, jag vet. Trettio. År?! Men det är klart, vi har ju varit med om både det ena och det andra tillsammans, Claes och jag. Många saker som vi har glömt av, men en himla massa som vi kommer ihåg. Och det är måndag och vi förfestar (inför det som inte ska bli någon storslagen fest annat än i hjärtat) med att traska runt i Brösarps backar på Österlen med hundarna. Vi pratar en del om livet. Både som har varit, det som är och det som kommer sen. Men mest blir jag tagen av att det faktiskt är Bröderna Lejonhjärtas Törnrosdalen vi går runt i. Sicken förfest ändå va?! Som en egen litterär fest …

brösarpsbackar, vandring — Hur vackert som helst och det är såna här utflykter som gör att jag återigen lugnar mig med att det är JÄTTE-okej att välja bort flyget.
Vi har så oändligt mycket att upptäcka på nära hålla.

Det är måndag och vi förfestar, brösarps backar, utsikt, — Hur vackert som helst och det är såna här utflykter som gör att jag återigen lugnar mig med att det är JÄTTE-okej att välja bort flyget.
Vi har så oändligt mycket att upptäcka på nära hålla.

brösarps backar, springer spaniels — Och de här två!

brösarps backar, ek, springer spaniel — Och de här två!

Åh, vad jag gillar det här. Det enkla. En ryggsäck med kaffe och macka. Och naturen. Å andra sidan gillar jag också att vi nu drar till Ystad och checkar in på hotell där. Livet är både det ena och det andra och det är kanske det som är grejen med hela grejen?

Kram Malin Lundskog

Kränkningar på mors dag i nytt poddavsnitt

Idag släppte vi det trettiosjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv. I den här episoden pratar vi om skillnaden att leva med och utan barn. Vi diskuterar normerna kring att välja eller välja bort barn. Jag har ju två barn och för mig var det inte ens en fråga om att välja bort barn, medan det för Viktoria alltid har varit självklart att inte bli mamma. Ja, och så pratar vi om kränkningar på mors dag …

Varför har hon fått frågor, kommentarer och andra människors tyckanden slängda i knät på sig? jag har ju glidit genom livet utan att få höra att jag kommer att ångra mitt beslut. Vad är det som gör att någon känner sig kränkt när andra stoltserar på Instagram med sina barn och när är pratet om barn en #triggervarning?

kränkningar på mors dag, poddavsnitt, mitt perfekta liv, malin lundskog, Viktoria davidsson

Hoppas att ni vill hänga med på vår nyfikna resa mot ett perfekt liv och hur kränkningar på mors dag blev en fråga att ta upp i podden. Lyssna här eller i er favoritpodd-app.

Här hittar ni alla våra avsnitt, om ni är sugna på en recap.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Jag tog mig ända till grannön Hyppeln idag och träffade Carro, Caisa och Lotta. De här tre kvinnorna är fyllda med så mycket go, styrka och skaparglädje att jag blir alldeles lycklig. Den ena har ritat vårt kök, den andra har jag haft ett kreativt event med och den tredje har varit med på min gruppträning på Pedagogen park. Och så visar det sig att de är systrar. Så fyllda av kvinnlig kraft och kreativitet. Och så med på att göra något av all kraft och kreativitet vi alla går och bär på.

Vi får se vart det bär hän med det som vi inte vill kalla nätverk på grund av låter tråkigt och fyrkantigt. Det måste inte heller bära hän någon särskild stans, för den här resan är sannerligen mödan värd. Och jag är glad att jag får finnas i ett sammanhang där prestigen är som bortblåst. Och jag får dricka bubbel och skratta hur mycket som helst. För det är vad vi gjorde ikväll, de tre systrarna och jag. I det som nog slutade med att vi kallar oss kraftverk. Där garden hålls nere, vi lär av varandra och får vara precis som vi är.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Ja, vad menar jag egentligen med det där med just kvinnlig kraft och kreativitet. Det kanske hade räckt att skriva mänsklig, men jag vill ändå poängtera att det är en generös kraft. En varm och tillåtande kraft. En som bär med sig andra.Och en kreativitet där alla idéer är bra, där det inte finns något om att sådär har vi inte gjort förut och där vi inte behöver bära kavaj för att bli lyssnade på. Är ni med på vad jag menar?

En fin nationaldag

Ett kraftverk, en regnbåge och ett härligt dopp – det här var en nationaldag som inte går av för hackor om ni frågar mig. Men apropå nationaldag: är det någon som firar den den på något särskilt sätt? Jag gör det inte. Och det kanske är tack vare att vi har det så bra? Tar för givet att att vi kan starta kraftverk och dricka bubbel och är fria att bada (nakna). Nu när jag tänker på det är det kanske en jätteanledning att fira egentligen? Att den kvinnliga kraften får synas, utvecklas och kännas? Och att ingen tystar vår kreativitet.

Vi ses snart igen, tills dess: heja friheten, kraften och kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

älska livet

Jag har sprungit igen

Kvinnlig kraft och kreativitet

En fin nationaldag

Footer

Malin Lundskog