författarliv

Skriv en bok, det är så himla kul! Har du svårt att komma till skott med dina skrivardrömmar eller undrar hur sjutton du ska göra för att börja, sluta och allt där emellan? Fear not och du är allt annat än ensam. Var och varannan, i alla fall var tredje, människa när författardrömmar. Mer än var och varannan av de människorna har berättelser som bara väntar på att få komma ut i bokformat. Som jag berättade om här ställde en av mina Instagramföljare frågan om hur man gör för att skriva en bok. Mitt första svar till henne var det irriterande och frustrerande skriv bara skriv! Kör och gör!

Så här gör jag när jag skriver mina manus

Här kommer andra svaret på frågan även om det egentligen inte är ett svar. Jag har ingen aning om hur ´man´gör. Jag vet bara hur jag gör och det förändras från manus till manus, berättelse till berättelse och alltså bok till bok. Om några år har jag kanske (förhoppningsvis) helt andra tips att ge, eftersom jag testar nya grepp och lär mig fler metoder längs min författarresa. Men: förhoppningsvis kan mitt tillvägagångssätt att skriva böcker på inspirera er som är sugna på att ta tag i ert skrivande.

Idén

Idén! Punkten som är fröet till hela berättelsen . Idén. Jag har skrivit med ett problem som ska lösas som utgångspunkt, jag har skrivit om ett diffust tema som jag vill belysa utan att ha någon aning om hur. Ibland skriver utifrån en karaktär, som jag är sugen på att utforska. Till min roman Mariannes mirakel till exempel, var inkontinens fröet. Det har jag berättat om här.

Gräv där du står

Krångla inte till det i onödan. Jag tror att det här kan ändra sig när jag har skrivit fler manus, jag är ju till exempel jättesugen på att skriva historiska romaner, men just nu: jag använder mig av miljöer jag känner till. Mina karaktärer har yrken jag kanske inte är så insatt i, men som det är lätt att ta reda på hur det funkar. För Mariannes mirakel frågade jag till exempel en kompis som är studie- och yrkesvägledare om deras friskvårdsbidrag och semestrar för att veta om min karaktär Helén skulle kunna gå och träna på arbetstid. Ja, ni fattar. Keep it simple!

Planera lagom

Lagom planering? Ja, som sagt. Det här är min metod. Jag planerar inte manus sådär värst noga. Har till exempel ingen koll på hur det ska sluta, även om jag vet att jag vill att det ska sluta lyckligt (om jag nu vill det). Men jag har börjat göra en grov synopsis, i ett program som jag berättar mer om senare (fatta cliffhanger!). Det är helt oväsentligt i det här skedet. I alla fall: En grov synopsis och mina karaktärer i grova drag. Så fort jag kommer på att jag saknar riktning eller karaktärsdrag bygger jag på med det. Skriver ner vilka karaktärerna är och fyller på när jag behöver. Lär känna dem alltmer ju mer jag skriver om dem, så det är inget jag fastnar vid jag börjar skriva. Herregud, ni vet väl vem självsabotören Analysera Paralysera är?

Råmanuset

Skriv bara skriv. Ja, den punkten är så viktig att jag upprepar den igen. Fulskrivningen. Flödesskrivningen. Skrivandet som vissa dagar kanske inte leder någon annan vart än att man får in vanan vid att sätta sig ner och skriva. Man skulle kunna kalla det här råmanus-punkten också. Punkten där jag skriver ur mig berättelsen utan att redigera eller bry sig om att jag använder presens på tio sidor och imperfekt på de trettiosju nästa. Eller stavar fel eller inte har koll på alla fakta som behövs. Och att jag byter namn på karaktärer mitt i manus.

Jag skiter i det i det här stadiet. Här skriver jag utan att döma. Faktiskt utan att förvänta mig något annat än en mängd bokstäver i ett dokument, som beskriver något eller någon som börjar någonstans och slutar någon annan stans.

Inspirationen finns överallt

På med författar-glasögonen. Ju mer jag skriver, desto oftare (okej, alltid. Förlåt ni som umgås med mig!) har jag ögon, öron och alla känselspröt ute för en bra historia. Allt vi är med om och alla vi möter kan faktiskt inspirera till berättandet. Det kan vara sättet någon tar på sig en mössa, en blick, en kommentar, en gångstil, ett ljud, en doft och you name it. Här kommer också mitt eget läsande in. Hur skriver andra? Vad tycker jag om och varför.

Ni ska höra våra boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag som skriver romaner och Cilla som skriver spänning läser (oftast) helt olika böcker. Självklart kan man använda tv-serier och filmer som inspirationskälla också. Alla berättelser och alla människor kan bidra. Inget är för stort eller litet för att bära med sig en bra story …

Redigera

Redigera om och om och om igen. Men skit i det under påhittandets gång. Min andra publicerade novell heter Över en fika och den tog … lång tid att skriva. Då satt jag och redigerade i princip varenda mening samtidigt som jag skrev ur mig berättelsen. Vilket jobb! Särskilt när det i slutändan visade sig att några av de välredigerade styckena skulle bort. OMG!

Min första novell? Kommer inte ihåg. Den skrev jag i feberdimma på ett hotellrum i Uppsala och hade nog inte koll på vad jag höll på med … Men antagen blev den och sedan dess har jag vågat tro på det här med att bli (vara!) författare.

Låt andra läsa

Ragga upp en testläsare! Ja, någonstans efter några omgångar av redigering tycker jag att det är dags att låta testläsarna göra entré. Skitläskigt! För (numera vet jag att) boken är ju inte färdig bara för att jag har redigerat. De som testläser mina berättelser är några jag litar stenhårt på. De har läsvana och vågar säga vad de tycker (på ett snällt sätt. Ni vet ju hur det är med oss känsliga konstnärssjälar.). Just nu har jag ett manus ute hos testläsare och en av dem läser inte enbart för att hon är läsvan utan också för att hon bor på Knippla och vet allt (?) om ön där stora delar av manuset utspelar sig.

Tid och rum och annan planering

Var och när och hur passar det dig bäst att skriva? Behöver du tidssatta mål? Eller kanske mål på ett visst antal ord? Hur ofta kan och vill du skriva? Själv skriver jag helst ensam och jobbar bäst enligt pomodoro-metoden, som jag har skrivit om här. Jag funkar bäst på förmiddagarna, men har upptäckt att när jag är en bit in i en berättelse och har lärt känna mina karaktärer, då funkar eftermiddagar och kvällar också jättebra. Jag älskar att sitta hemma och skriva, men skriver också gärna på café, tåg eller i till exempel en hotellobby. Eller i bilen (när min man kör).

Hur som helst är mitt tips här att avsätta den tid som är rimlig för dig (hej alla som vill rivstarta!), sätta upp mål om det får dig att prioritera skrivandet. Jag har just nu en deadline på två olika manus, ett som ska till lektör och ett som ska till förlag. För mig räcker det att jag har den deadlinen och sedan vet på ett ungefär hur mycket jag behöver skriva varje dag. Jo, jag skriver nästan nästan varje dag, precis som jag tipsar om i min bok GLAD FRi STARK för er som vill skaffa goda vanor. Myrstegsrevolutinen funkar i alla lägen! Skulle jag däremot sätta upp en detaljerad plan, med ett visst antal ord varje dag då skulle jag sluta skriva. Tidssatta, specificerade mål är inte min melodi, men det kanske är er?

Och så vill jag ha musik. Kör oftast någon lugn spotifylista eller Spotify radio med någon artist jag har snöat in på för tillfället (nej, faktiskt inte Springsteen. Hans musik blir jag glad och stilig av, he he). Här är en lista jag gillar just nu:

En författare jobbar inte ensam

Skrivande vänner, stöttande omgivning och skrivkurser är guld värda. Men jag tycker inte att det kommer i första hand. I alla fall inte om man är sugen på att komma igång med att skriva en bok.

Skrivarkurser är fantastiska för att lära sig ett hantverk på. Lära sig om karaktärer och hur man fördjupar dem, vad innebär gestaltning och vilket syfte har en dialog. Dessutom innebär en skrivkurs ofta att man hittar vänner som håller på med samma sak, skrivande vänner. Men för att komma igång. För att skriva färdigt en berättelse som kan bli en bok, då är det viktigare att skriva än att nätverka, att prova sig fram istället för att fokusera på hur andra gör och att faktiskt ge sig själv så mycket respekt att ´har jag avsatt den här tiden för att skriva, då ska jag fan skriva´. Inte sticka (hrrrm … been there, done och doing that), träna (också gjort. Och gör …) eller städa (inte så skyldig på den punkten) istället.

Inte förrän vi tar oss själva på allvar, kommer vår omgivning att göra det. Spelar ingen roll om de förstår vad vi håller på med, ser de att vi tycker att det är viktigt tycker de också att det är viktigt. I alla fall de som tycker att vi är viktiga.

Hoppas att det här ger er som behöver det inspiration till att skriva en bok. Eller i alla fall en berättelse. För hur berättelsen sedan blir bok, det är en annan historia.

Frågor om hur man skriver en bok?

Har ni frågor om hur man skriver en bok, kommer Cilla och jag att svara på de frågor vi har fått i nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla som släpps tjugonde januari i år. Vi spelar in den sextonde, så passa på att fråga innan dess. Lägger upp en länk till avsnittet här när det är ute. At your service ju!

Ses snart igen! Tills dess: Skriv en bok, he he. HEJA HEJA er och era drömmar.
Kram Malin Lundskog