författarskap

Visa vid vindens ängar …

De två författarna har gjort sin hemläxa: Cillas råmanus till fjärde delen av Västervikserien är klart och Malins manus till detsomhonhoppasblirhennestredjeroman är på väg ut till förlag. Cilla har gjort en upptäckt och går igenom en halv förvandling. Skriver hon inte spänning, som hon har gått runt och trott? Vad skriver hon då? Och hur går det för de båda när de byter genre i sin (ganska) nya poddprogrampunkt: fortsättmeningen-impro. Det är avsnitt 77: visa vid vindens ängar.

Häng med på de båda författarnas fortsatta äventyr i skrivlivet, där autograferna en vacker dag kanske blir värdefulla …

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

skriverier med malin och cilla, podcast, författare, visa vid vindens ängar — visa vid vindens ängar

Tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet

Vad ser du framför dig när jag säger tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet? Jag ser glädje, klokskap, gemenskap, känslor, insikter, ödmjukhet, kärlek, styrka. Och jag ser smärta, värk, sorg, trötthet, tårar. Dessutom ser jag liv. Både på insidan och utsidan, bakåt och framåt i tiden. Och jag är så innerligt tacksam att jag får vara en del i gemenskapen. Med alla känslor, som ibland kliver fram på en och samma gång.

Ett oönskat arv på träningskurs för kvinnor i klimakteriet

Och igår fyllde kvinnor i klimakteriet en av träningssalarna på Nordic Wellness på Hönö. Där har de just nu en kurs för såna som oss. Och igår fick jag vara med på en yinyoga-klass och gästspela med samtal om dels klimakteriet och dels min roman Ett oönskat arv. Så fint det var. Och så bra det är. Att vi pratar mer om klimakteriet. Lär oss. Att de som vi tror kan allt (läkare) lär sig. Så att de som kommer efter slipper göra samma resa som de som gick före oss behövde göra.

tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet, malin lundskog, författare, ett oönskat arv — redo att dra på yinyoga

Vad jag och boken gjorde på kursen för kvinnor i klimakteriet? Jo, som jag skrev här häromdagen är ett av teman i romanen just klimakteriet och skönlitteraturen är definitivt ett sätt att öka förståelsen för hur olika klimakteriet drabbar oss, både när det gäller ålder och symtom.

Vi är aldrig ensamma!

Tänk när vi blir lyssnade på

Och tänk när tiden kommer då man skrattar åt att vi kvinnor blev fnysta och skrattade åt för våra diffusa symtom, när arbetsplatser tar hänsyn till att vi är jävligt kompetenta och erfarna men inte lika stresståliga som när vi var yngre. Jamen, tänk när kvinnor kan gå till läkaren med tårar i ögonen för att de är nedstämda och skitförbannade och det inte direkt bortförklaras som stress. Tänk när vi blir lyssnade på? Tänk den dagen! Ja, tänk dig ett rum fyllt av kvinnor i klimakteriet och jämför atmosfären då, nu och sen. Den ljusnande framtid?

Och allt jag egentligen ville säga var att deltagarna på klimakteriekursen på mitt gym har fått varsitt ex av romanen Ett oönskat arv och det är jag så himla tacksam över. Det verkar de också vara. Och jag fortsätter min mission att på något sätt peppa kvinnor, även om det nu är genom mitt författarskap istället för direkt coaching och träning. Alla sätt är bra?

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag — Göteborgssystrarna på omslaget, en av dem är en av oss i klimakteriet …

Om ni vill läsa boken (hoppas!), finns den att beställa till bibliotek, i nätbokhandeln och här hos mig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA alla oss. Och er andra 😉
Kram Malin Lundskog

Temat i Ett oönskat arv

Jag träffade en av mina vänner på ön i går morse och hon berättade att hon hade läst ut min bok. Och vad hon tyckte om den. Jo, jag höll andan en stund, för jag känner något slags ansvar för att ni som läser ska tycka om det jag skriver. Så att jag inte har lurat er att köpa eller låna boken och dessutom lägga tid på att läsa den. I onödan … Men sen pustade jag ut. Tog in det fina i hennes ord om temat i Ett oönskat arv.

Hon berättade om hur hon uppskattar att jag alltid (vet inte om alltid är rätt ord efter enbart två romaner, men det var så hon sa) har ett tema i mina böcker. Och jo. Så är det. Dels är det skitsvårt att skriva utan tema och dels vill jag underhålla med utrymme för någon slags eftertanke.

Visst är klimakteriet ett tema i min roman

Det läsaren berättade var att hon uppfattar klimakteriet som tema i boken. Och att den fick henne att reflektera över sina egna hormoner. Och visst tar jag upp klimakteriet i romanen, det har hon helt rätt i. Men vet ni vad jag kom att tänka på? Jo, att temat i en bok är vad läsaren upplever att det är. Det blev tydligt när jag efter vårt samtal om klimakteriet ställde frågan i mina stories på Instagram: Vilket är temat i Ett oönskat arv? För kolla här vilka svar jag fick. Och alla är rätt!

Ja, som sagt: temat är så som ni uppfattar det och så fort jag som författare lämnar i från mig min berättelse är den ju er att tolka, alla ni som läser den.

Kan det vara därför det är så kul (och intressant) med bokklubbar och andra sammanhang att prata böcker? När man diskuterar boken med andra får man både sin egen och de andra i bokklubbens upplevelser av en bok. Som att läsa den flera gånger, med helt nya ögon. Kanske dags för en bokklubb för Ett oönskat arv, precis som jag hade för Mariannes mirakel? Den bokklubben kan ni läsa mer om här.

Om ni läser boken, hör gärna av er med era tankar om både temat och annat ni kommer att tänka på. Det är verkligen en av de fina grejerna med det ensamma arbetet som författare: kommunikationen med läsare.

vi ses hur som helst snart igen och tills dess: heja möjligheterna till samtal kring böcker och att alla tolkningar är rätt.
Kram Malin Lundskog

Tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok?!

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Alltså, på riktigt: det här är så roligt. Och så … otroligt! Tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok. Jag kan faktiskt inte förstå det själv, men eftersom jag älskar sträckläsningsböcker blir jag så himmelens glad (och stolt) av att få höra det. Så här skriver Cia på @cias_bookshelf:

Tänk att jag har skrivit en riktigt sträckläsarbok, recension, ett oönskat arv, malin lundskog

En riktigt bra feelgoodroman med de rätta ingredienserna

”Den här boken är en fristående uppföljare till ”Mariannes mirakel” som jag läst och tyckte mycket om och den här är inget undantag 😍

I den här boken får vi återse systrarna Caroline och Helen. Det är inte alltid så lätt att komma överens med sin syster. Men dom träffar Tekla på ön som kommer med (goda) råd.

Handlingen utspelar sig på härliga västkusten och är en riktigt bra feelgoodroman med dom rätta ingredienserna. Systerskap, humor, allvar, djup och om härliga medelålders kvinnor.

Karaktärerna är fint gestaltade och miljöerna är underbara. Man kan riktigt känna havet och alla dofter. Boken är lättläst och välskriven och en riktig sträckläsarbok. Rekommenderar att läsa bägge böckerna och börja med Mariannes mirakel del 1

Omdöme: ⭐️⭐️⭐️⭐️/5

Handlingen utspelar sig på härliga västkusten och är en riktigt bra feelgoodroman med dom rätta ingredienserna. Systerskap, humor, allvar, djup och om härliga medelålders kvinnor.

Karaktärerna är fint gestaltade och miljöerna är underbara. Man kan riktigt känna havet och alla dofter. Boken är lättläst och välskriven och en riktig sträckläsarbok.”

Galet roligt att få en recension som denna

Ja, som jag skrev i början: det är både så galet roligt och så … galet. Så otroligt. Att jag har skrivit en sträckläsarbok. Tänk ändå. Ord som Cias får mig att tappa mina egna. Så glad blir jag av att få en recension som den här.

Om ni blir sugna på att läsa min roman (eller mina romaner om ni har missat Mariannes mirakel, som är del ett i serien Göteborgssystrarna) så vet ni väl att boken finns i nätbokhandeln? Som här på Bokus till exempel. Och så finns den hos mig förstås. Skicka ett mejl för signerat ex (tränade ju på signaturen i lördags, som jag skrev om här).

Ja, tänk att jag har skrivit en riktig sträckläsarbok

Jag njuter av stunden och tänker framåt med skräckblandad förtjusning. Vet jag hur jag skriver en sträckläsarbok till, eller var det här bara tur? Tja, det får jag ju inte veta om jag inte fortsätter att skriva, skicka iväg manus till förlag och förhoppningsvis bli antagen.

Men för nu: Vi ses snart igen och tills dess HEJAr jag på livet i nuet. Och er!
Kram Malin Lundskog

Min första signering på Akademibokhandeln

Röda mattan var utrullad, signeringsbordet framställt och jag hängde i skyltfönstret och stoltserade. Det kändes stort att komma till Akademibokhandeln på Frölunda torg idag och jag hoppas innerligt att jag får komma tillbaka. Med nya böcker. För oj oj oj så kul jag har haft på min första signering med Ett oönskat arv.

min första signering, akademibokhandlen frölunda torg, malin lundskog, författare — jag stajlar så mycket jag orkar

ett oönskat arv, mariannes mirakel, signering, malin lundskog, — Dukat och klart när jag kom till butiken. Lyx!

Under de nittio minuter som jag stod på bästa platsen i butiken hade jag tråkigt i exakt noll sekunder. Alla fantastiska människor som köpte böcker, som ville ha min signatur, som själva skrev, som ville ge bort till mamma (mors dag i morgon), som tror att min signatur kommer att bli värdefull och som tyckte jag var snäll som tog mig tiden att skriva några ord i boken. Snäll? Det är ju ni som är snälla. Som kommer och pratar. Som vill läsa. Min. Bok.

Som en bonus kom också min yngste son med sambo och valp förbi. Och min svärdotter med ett barnbarn i magen. De kanske var oroliga att jag skulle känna mig ensam eller ha tråkigt? Det hade jag inte. Men det blev ju ännu mindre tråkigt när de kom. Ja, men ni vet. De är ju det bästa som finns.

cavalier king charles spaneil, valp, Ruben — Ruben, tio veckor. Alltså!

Nittio korta minuter på Akademibokhandeln

min första signering, författare, Malin Lundskog, roll up, frölunda torg — Jojo, det är väl klart att man matchar sin roll up med en ny Kånken, he he.

Efter den korta nittiominuters-sekunden rullade jag ihop min roll up och åkte ut till Knippla igen, ön där stora delar av Ett oönskat arv utspelar sig. Det är stort det också och jag är så himla tacksam över allt härligt jag är med om i skrivlivet. Och resten av livet.

också en kul del av författarskapet: ut o prata med läsare (och annat folk)

Ja, min första signering i Akademibokhandeln alltså. En strålande sommarhet dag i maj och om inte annat fortsätter jag att skriva för att få vara med om det här igen.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla er som kommer fram och pratar med författare.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mitt skrivliv? Klicka här

Jag firar redigeringen ombord på Maria

Jamen tack för att ni frågar om redigeringen. Just idag. För just idag är jag klar. Igen. Ja, nu är jag så klar att jag är redo att skicka iväg mitt manus till förlag. Ni som inte vet det betyder, så är det ungefär samma sak som att skicka iväg sitt manus och sitta och vänta på refuseringar. Och jag firar redigeringen ombord på Maria.

För just idag struntar jag i det där med refuseringar. Just idag är jag glad. Stark. Och så jävla lättad! Jag kunde förbättra, kunde få bort en karaktär och jag klarade av att göra två personer till en. Bland annat …

Ärligt talat är jag så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ni vet sådär pirrig så jag inte kan sluta studsa. Och då har jag ett trasigt knä och får inte hoppa. Ni fattar känslan va?

Jag firar redigeringen till sjöss

Vilken tur att jag just idag hoppade ombord på Maria tillsammans med tre andra tjejer för en tjejsegling. Och ännu roligare att vi alla hade något att fira. En av oss firade nytt jobb, en firade skilsmässa, en firade livet och jag firade att mitt manus är så redigerat jag klarar av att göra det.

Mer om seglingen imorgon, nu ska vi skåla för allt vi firar. Och för att de två tjejerna jag inte känner sedan innan inte vände när de mötte mig i hamnen. Ha ha ha, så här ser man ut när redigeringen är klar och man kastar ner det viktigaste inför en helg på sjön på tre minuter.