författarskap

Högsta betyg för Ett oönskat arv

Jag är ärligt talat överväldigad över mottagandet min roman Ett oönskat arv får. Som det här utlåtandet från Theresboktips på Instagram: Malin lyckas hålla mig fången med konsten att lägga ut små pusselbitar som sätts ihop ju närmare slutet man kommer. Då man sitter och tänker men jaha, åååå, men va? Skickligt 🤩 Får 5 🌼 av 5 möjliga. Ser ni? Högsta betyg för Ett oönskat arv.

Hon skriver också att hon inte har läst Mariannes mirakel och ändå kommer in snabbt i berättelsen. Precis som jag vill att det ska vara!

högsta betyg, Ett oönskat arv, recension feelgood, västkusten, göteborg.

Ja, när jag inte är författaren som ligger högst upp på topplistor eller säljer bäst så betyder ord som Theres så oändligt mycket. Alltså, det gör de säkert ändå, även för de författare vars böcker toppar listor och säljer bäst. Men jag har ju liksom inget annat att mäta mina framgångar (eller vad vi nu ska kalla det) med än de kvalitativa. De som kommer från er som läser. Från bokstagrammare och bokbloggare. Läsare betyder mest, ingen protest?

Och hur som helst är jag så himla glad för att Ett oönskat arv, del två i Göteborgssystrarna, har fått högsta betyg. Som jag skrev i inledningen: jag är till och med överväldigad. Det är stort det här. Tänk att orden jag har suttit på min ö och knåpat ihop ger er som läser något. Ja, det är ju inte förrän ni läser som boken blir till egentligen. Tänker ni på det, ni som läser? Att ni är med och skapar genom ert läsande?

Tack och hej, vi ses snart igen. Tills dess: heja alla som läser. Och Ett oönskat arv som får toppbetyg.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni läsa Ett oönskat arv? Hör av er för signerat ex, besök Akademibokhandeln på Frölunda torg eller nätbokhandeln annars.

Köpa sill och sälja böcker

I morse tog jag först färjan för att sedan ta bussen till Hönö. Där skulle jag köpa sill och hämta min cykel, som har fått en ny växelwire, och sedan cykla hem. Det blev nästan som jag hade tänkt mig …

köpa sill, färja, knippla, öliv — På färjan från Knippla

På färjan över träffade jag en öbo som jag (faktiskt!) aldrig har pratat med förut, annat än sagt hej. Vi pratade sådär som man gör när färjan är knökfull med bilar. Kommer de att få plats när de ska hem sen, alla de som åker nu? Och så pratade vi om september, när trängseln är över och att alla säsonger har sitt fina. Och sen frågade hon om jag ville ha skjuts till Hönö, för hon hade bilen parkerad på andra sidan och en stund över.

Jag hoppade in i hennes bil och vips började vi prata böcker. Inte på mitt initiativ utan för att hennes ljudbok gick igång och ingen av oss kunde stänga av den. Ja, men ni vet. Hyrbil. Man har ju ingen aning om hur allt funkar i en bil man inte är van vid. Och hur som helst: vi pratade böcker. Jag nämnde något om podden Skriverier med Malin och Cilla. Och det var då det hände:

Är du författare?????

Ja, hon skrek nästan ut orden. Är du författare??? Jag erkände direkt (herregud, det är ju lika roligt att prata om sitt författarskap och böcker som nyblivna föräldrar tycker att det är att prata om sina barn) och sen fortsatte vi att prata böcker. Mina böcker. Vi var nog lika till oss båda två. Hon över att köra runt med en författare i bilen (= helt vanlig människa som skriver böcker) och jag över att hon blev så till sig. Och över att hon ville köpa mina två böcker, Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Väl framme på Hönö fick jag en härlig stund i solen med min stickning och kaffet jag hade med mig innan jag fick köpt midsommarsillen. Cykeln? Den står kvar på Hönö, för cykelfixaren hade visst stängt idag …

köpa sill, sticka, malin lundskog — på en plats i solen, med kaffe och stickning gör det ingenting att jag får vänta på att fiskaffären ska öppna

Slumpen är ingen tillfällighet

Slumpen är ingen tillfällighet, det var väl någon mening med att just vi två skulle välja just den färjan, just den här dagen? Visst är det härligt med sådan här möten, som blir så himla fina och som man inte har någon aning om att man ska få vara med om?

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA oväntade möten. Nu går jag och levererar böcker.
Kram Malin Lundskog

I gotta feelin´…

Cilla genomgick en dramatisk personlig utveckling mitt i natten och Malin undrar varför förlagen inte mejlar henne. De pratar råmanus, redigering och avslöjar höstens nyheter. I gotta felen´… är vårens sista avsnitt. Vi tar sommarlov, förutom från FB-sidan Skriverier med Malin och Cilla.

Kommer ni ihåg hur poddandet började? Om inte, läs här: Skriverier med Malin och Cilla. En ny podd.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I gotta felen´... , skriverier med malin och cilla, podcast, författare

Mejlet från Sveriges författarförbund

Mitt i allt det stora med att vi är på Österlen och inte förstår något av att vi har varit gifta i trettio (ja, 30!) år kom mejlet från Sveriges författarförbund. Det som jag har väntat på. Men inte vågat hoppats på. Det om jag är invald som medlem. Medlem i Sveriges författarförbund. Alltså. Va? Eller mer: hurraaaaaaaa!

Jag är invald som medlem i Sveriges författarförbund

Nämen, det här är inget jättesteg får mänskligheten. Men för mig. För mig är det stort. Som en bekräftelse på att det jag gör med all min tid, energi och alla mina ord och meningar håller en helt okej kvalitet. Alltså, ni som läser mina och andras böcker tänker nog inte på om den som har skrivit är medlem i författarförbundet. Men för mig som skriver. För mig är invalet till att bli medlem i Sveriges författarförbund någon slags godkännande på att det jag gör tamejtusan är okej. Kanske till och med bra?!

Jag är i alla fall så jäkla glad, så jag inte kan sluta läsa mejlet. Där det bland annat står så här:

mejlet från Sveriges författarförbund, Malin Lundskog ,författarskap

Sveriges författarförbund kan ni läsa mer om här. Just nu arbetar förbundet för att öka litteraturens värde på den digitala bokmarknaden och dessutom värna författares skapande och upphovsrätt gentemot generativ AI. För mig som inte är antagen av ett av de stora, etablerade förlagen är det verkligen ett framsteg. Att bli medlem i författarförbundet är ingen självklarhet. Faktiskt. SÅ, j, jag är stolt som bara den!

Vi ses snart igen, just nu ville jag bara skryta om att jag har blivit invald som medlem i Sveriges författarförbund och är så in i hoppsan glad och stolt över det. Och tills vi ses: HEJA heja!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat boken som jag tror är en stor del i att jag blev invald i författarförbundet? Ett oönskat arv. Del två i serien Göteborgssystrarna. Den hittar ni i nätbokhandeln. Och här, hos mig. Om ni vill läsa alltså …

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood

Läsning gör oss attraktiva

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Sju av tio svenskar anser att läsning är ett attraktivt intresse. Inte för att det är att för oss som läser, men ändå … Extra attraktiva tycker vi att de som läser en genre vi själva tycker om är mest attraktiva. Men att läsning gör oss attraktiva, det är vad en undersökning från Verian Sifo visar.

Undersökningen visar också att vi är fler som i alla fall tror att vi kommer att läsa mer fysiska böcker i sommaren än vi gjorde förra sommaren. Hurra säger jag, som självklart hoppas att många av de som vill läsa hittar till mina böcker. Vill ni tipsa era nära och kära om dem är det tydligen också en bra grej för att stiga attraktionsskalan. Många gillar att diskutera böcker. Här hittar ni Ett oönskat arv om ni inte vill ha ett signerat ex. Då mejlar ni mig, så löser jag det såklart.

ett oönskat arv, malin lundskog, omslag — en kommande bokklubbsbok?

Jag gör det definitivt, det vet ni säkert. Jag har ju både startat en bokklubb här på Knippla och dessutom drivit onlinebokklubb för min debutroman Mariannes mirakel. Det är troligt att jag drar igång en bokklubb för Ett oönskat arv efter sommaren. Ja, det känns ju extra viktigt nu, med tanke på attraktionskraften i böcker, läsning och prat om böcker, he he.

Jag läser, en ny raggningsreplik?

”Hej, hej, jag läser romaner. Både historiska, relations- och feel good-romaner. Och du?”

Varsågoda, det där var ett tips på en raggningsreplik. Jag ska inte ut och ragga utan är väldigt glad i min man sedan tjugonio år och trehundrasextiotre dagar (jamen, fattar ni – trettio år alldeles i dagarna?!). Trots att han läser deckare och thrillers …

Men hur som helst: att det är mer attraktiv för andra är väl egentligen inte så himla intressant. Det som är intressant är ju att det är så härligt att läsa och att vi mår bra av det. Men om ni använder mina romaner i dejtingsyfte är jag inte den som tänker sätta stopp för det.

läsning gör oss attraktiva, läsa bok — läser med utsikt

Skiter ni i just mina romaner vet ni väl att vi alltid tipsar om böcker i podden Skriverier med Malin och Cilla. Många av dem hittar ni här: boktips. Våra boktips och vi författare är er service i dejtingdjungeln, he he.

Vi ses snart igen och tills dess: heja läsningen av fysiska böcker.
Kram Malin Lundskog

Min bok är en pärla för medelålders kvinnor

Jag är så glad och tacksam över recensionerna som kommer på min roman Ett oönskat arv. Som den på Marinas bokhylla som dök upp idag. Min bok är en pärla för medelålders kvinnor, skriver hon. Alltså. Gissa vilka jag har haft i åtanke när jag har skrivit? Och gissa om just en sån mening gör att jag hoppar (trots pajat knä) av glädje? Ni får en gissning …

Väl grundade karaktärer och skildringar av öborna extra fint

Marina skriver så mycket fint om Ett oönskat arv. Ja, jag är faktiskt överväldigad av att få höra att mina karaktärer är väl grundade och när hon skriver om att skildringarna av öborna känns extra fint, blir jag extra glad. Marina vill till och med vara en del av deras älskvärda och galna värld. Lucky me som är en del av den, eller hur?

Recensionen från Marinas bokhylla i sin helhet

”Ett oönskat arv” är den fristående uppföljaren till ”Mariannes mirakel”. Malin har skickligt vävt in tillräckligt med trådar för att det inte skall kännas som att läsaren missat något om hen inte läst den första boken.

”Ett oönskat arv” är i grund och botten inte bara en fin relationsroman om två systrar, utan en bok om medelålders kvinnor, om hälsa och om arvsynder.

Boken är en lättläst bladvändare i ren och modern feel good-anda, som passar utmärkt som sommarläsning. Med lättsamhet sätter Malin fingret på många viktiga ämnen, som jag själv brinner för, vilket gör att jag uppskattar berättelsen än mer. Till en början tar det några sidor för mig att komma in i boken, men efter något kapitel eller två fångar berättelsen mitt intresse och efter det flyter det på i ett fint tempo.

Malin väver ihop ett vackert mönster av både humor och allvar, med en enkelhet som jag uppskattar. Den händelserika berättelsen får mig att ömsom dra på smilbanden, ömsom bli irriterad, och ibland bli lite mer än bara irriterad.

Recensionen fortsätter:

Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Malin har lyckats fånga själva essensen av Västkusten. De väcker minnen och en längtan att ta mig till havet, ta en promenad längs klipporna eller åka ut med en liten båt och fiska.

Karaktärerna känns väl grundade och trovärdiga. Malin bjöd på den ena intressanta karaktären efter den andra med en viss mångfald som jag uppskattar hos en författare. Som medelålders kvinna kan jag känna igen mig i båda systrarna och även i deras syskonrelation. Malin skildrar systrarna på ett sätt som gör att en kommer dem nära och en får en djup förståelse för dem båda. Hennes skildringar av öborna känns lite extra fint, en kan inte låta bli att tycka om de gamla kloka kvinnorna som alla är speciella på sitt sätt. Jag känner att jag hade trivts att vara en del av deras begränsade och galna, men älskvärda lilla värld.

”Ett oönskat arv” är en känslofylld bok med många överraskningar och ligger helt rätt i tiden. Med sin mångfald av intressanta karaktärer och händelserika innehåll, kan jag se, som även en annan recensent tyckt, att den skulle göra sig bra som en filmatisering eller kanske en teater. En pärla för medelålders kvinnor.

Tacksam för tyckande och extra sugen att skriva på nytt

Som sagt: jag är så in i hoppsan tacksam för recensioner. Särskilt om recensenterna gillar mina böcker. Såklart. Och ni som läser, er älskar jag. Massor. Fortsätt med det. Har ni inte läst Ett oönskat arv än? Eller Mariannes mirakel? Hör av er för signerade ex. Annars finns romanerna i nätbokhandeln och på Akademibokhandeln, Frölunda torg, Kristina shop och galleri här på Knippla och Sigges på Hönö.

Och nu då? Ja, nu suger det i skrivartarmen om att ge mig in i nästa berättelse. Det som jag hoppas blir min tredje roman är ju ute på vift hos förlag (som jag skrev om här) och just nu inget att göra något åt. Men en fjärde roman, det vore ju något det också. Eller, vad säger ni?

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla er som hör av er. Som läser. Och tycker.
Kram Malin Lundskog

Förresten: Marinas bokblogg hittar ni här. Kolla in om ni är sugna på boktips! Och apropå att boken passar medelålderskvinnor, minns ni rummet fullt av kvinnor i klimakteriet?