Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

författarskap

Jag skriver lika mycket och bra när jag inte skriver

När jag skriver mina romaner gör jag inte bara det framför datorn. Jag skriver lika mycket och minst lika bra när jag är ute och går, mediterar, tränar, sover (ja, det där kan kan ju undrar över förstås), badar, cyklar, städar. Ja, men ni fattar. Minst lika bra. Hur irriterande är inte det? Att jag kan gå här ute på ön med mina hundar och tänka fram världens bästa meningar eller slutklämmar eller prologer. Vad tror ni har hänt med dem när jag kommer hem? Exakt. Long gone!

jag skriver lika mycket, Malin Lundskog, författare, Knippla
jag skriver lika mycket här, som framför datorn.

Visst händer det att jag skickar sms till mig själv med den storslagna idén. Ibland spelar jag in en ljudfil med det jag kommer på. Men tror ni att jag kommer ihåg att lyssna på de där ljudfilerna sen? Ha ha ha. Nej, det är sällan.

Nu när jag skriver det är kom jag på att jag under vår tågluff hade med mig en anteckningsbok, som jag skrev ner alla idéer i. Eller, inte alla kanske. Bara de jag själv tyckte var bra. Den har jag inte tittat i en enda gång, men min glömska och brist på organisation är ett eget blogginlägg.

Jag skriver lika mycket, Malin Lundskog glömmer idéer
herrenaddå, jag har ju till och med glömt den här anteckningsboken!
Malin Lundskog, författare, idéer

På ena eller andra sättet kommer de bästa idéerna att hamna rätt

Men! I slutändan har jag tillit till att de där superba idéerna (ja, allt är ju relativt förstås, men med mina mått mätt) finns kvar någonstans och att ska de in i manuset så hamnar de där på ena eller andra sättet. Dessutom dyker det ju hela tiden upp nya idéer, som jag skrev om i det här inlägget. Det skulle mycket väl kunna vara så att någon av mina glömda idéer är de som kommer tillbaka, fast jag då tror att de är ny, ha ha ha.

I morse till exempel, kom jag på hur mitt tredje romanmanus ska styras upp. Jag redigerar ju det just nu och har haft en känsla av att det är något som saknas. Mitt i morgonmeditationen dök lösningen (om den nu kommer att finnas kvar, det vet man aldrig) upp. Inledningen, strukturen och slutet blev så mycket tydligare.

En trilogi? Vi får se hur det blir med det …

Ja, sen kom jag på att den tredje romanen är en del av en trilogi, men … herregud. Sådana problem jag hade med att skriva en uppföljare till Mariannes mirakel så vet jag inte om det blir tre böcker i den här serien. Men jävlar i min lilla låda vilken idé jag fick. Ja, sen kanske det är en idé som fastnar just i min lilla låda i skrivbordet och aldrig får se dagens ljus. Men, som sagt. Jag skriver lika mycket och minst lika bra när jag inte skriver. Och jag tror att det är lika viktigt för både romanernas och min hjärnas innehåll att jag inte sitter still framför datorn heeela tiden, utan släpper fokuset ibland. Det är ju då det händer.

När jag tänker på det här tycker jag fortfarande inte att mitt steg från hälsobranschen och coachandet till författarvärlden är särskilt långt. Träning, vila, fokus, avslappning, utmaning, lugn och mest av allt tilliten till att allt är som det ska.

Ja, så kan det gå när man släpper pressen en stund. Vi är rätt coola som funkar så, eller hur?
Ses snart igen, tills dess: HEJA oss!
Kram Malin Lundskog

Pizza, paj och prat om böcker

Idag kom de till Knippla, mina vänner i bokklubben. I vanlig ordning blev det inte bara prat om böcker utan massa gôtt snack om livet. Och bad förstås, fattas bara annat he he. Och så åt vi. Pizza och paj. Och jag älskar att vara en del i så många olika sammanhang. Som bokklubben, familjen, äktenskapet, gänget som tränar med mig varje söndag, barndomsvännerna, mina trogna medlemmar i glad fri stark, nya vänner och ö-folket. Bokklubben är ett typiskt härligt sammanhang och jag gillar att det är uppstyrt på något sätt. Ja, jag vet. Jag som älskar improvisation och frihet och att gå på lust …

bokklubb, Knippla, Malin Lundskog
bokklubben som tog ett bad

Men ni vet, vi ses var sjätte vecka, vi håller oss till sådär ungefär tre timmar och vi har någon form av agenda (att prata om boken vi har läst och om den vi ska läsa). That´s it och har varit så i tio-femton år, så det är klart att vi har mer att prata om än böcker och läsning.

Pizza och paj?

Jag frågade Claes i veckan vad han tyckte att jag skulle laga för mat till bokklubben. Även om vi är enkla och inte har några matkrav på varandra i bokklubben, så är det så himla svårt ibland. Särskilt när jag var uppbokad och hemifrån både fredag och lördag och ägnar söndagsmorgnarna åt att träna och bada … Svaret jag till sist fick på frågan om mat blev ”Jag kan fixa pizza”. Alltså! Det är kärlek det. Ja, plus att Claes saknar att laga mat som han ju gjorde när vi drev restaurang. Så även om jag vann mest, tror jag att det är en klassisk win win.

pizza, paj och prat om böcker, räkpizza, Malin Lundskog, knippla
kan faktiskt vara den godaste goa pizzan ever. Räkor. Löjrom. Picklad rödlök. Och så vidare …
pizza, paj och prat om böcker, Knippla, Lundskog, bokklubb
fyra sorters pizzor blev det totalt
picklade rödlök, picklade svam, picklade morötter, picklade chili
och som på en höft svänger han ihop picklade tillbehör

Jag stöttade upp med rabarberpaj. Alltid något?

pizza, paj och prat om böcker
För ett tag sedan flyttade jag på rabarbern i trädgården. Som de växer!

Boktips

Boken vi har läst till idag är Marie Hermanssons Pestön, som jag har berättade om i förra säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Apropå podden: imorgon drar vi igång igen! Som jag har längtat. Då ses Cilla och jag och någon gång runt tiotiden blir det livesändning på Instagram från inspelningen. Kom gärna och håll oss sällskap och ställ frågor. Vi ska snacka kreativitet. Poddavsnittet släpper vi på fredag, den förste september (jag veeet, vem fattar att det är september. Redan?!).

Till nästa gång ska vi läsa De galna kvinnornas bal av Victoria Mas. Jag har tjuvstartat och so far so very good. Den kommer ni säkert att få höra om i podden Skriverier med Malin och Cilla om ett tag. Där tipsar vi bara om böcker vi gillar (att tips om något annat vore väl ändå rätt dumt?).

När jag ändå har er på tråden, tipsar jag också om att jag just nu bjussar på första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel. Den är förresten också bokklubbsmaterial, om ni är med i en sådan. Eller ska starta en? Kolla här:

The form you have selected does not exist.

Ses snart igen, hoppas jag. Tills dess: HEJA alla och härliga sammanhang att finnas i. Som en boklubb till exempel.
Kram Malin Lundskog

Vänner i mellangärdet

Ibland gör autocorrect inte livet lättare för en författare. Ha ha ha! Den här skärmdumpen är från en av alla tusentals (kanske något färre, men ni fattar känslan) gånger jag redigerade och korrläste manuset som blir roman våren 2024. Ursäkta fetstilen, men jag är så in i hoppsan glad över det att jag vill skrika ut det ungefär varje dag.

Jo, jag har en vän och företagarkollega som heter Dorotea. Hon kallas för Dorro och rätt som det var hade jag henne i mellangärdet.

vänner i mellangärdet, korrektur, författare, Malin Lundskog

Som jag skrattade när jag hittade henne där. Det karaktären Caroline (minns ni henne från debutromanen Mariannes mirakel?) hade i mellangärdet var ju oro. Inte Dorro. Herregud, hon känner ju inte ens Dorro. Kul i alla fall, och jag undrar om det inte är skönare med en så härlig själ som Dorro än oro i mellangärdet. Vad tror ni?

Apropå den där romanen som kommer ut våren 2024. Den är en uppföljare av min debutroman Mariannes mirakel, som jag just nu bjuder på två kapitel av. Har ni inte läst är nu en bättre tid än aldrig. För jag hoppas så innerligt att ni vill vara med och läsa uppföljaren och då tror jag att ni vill ha läst ettan.

The form you have selected does not exist.

Ja, autocorrect kan ställa till det. Och att vara blind för sin egen text, när man liksom vet vad det ska stå. Lätt att missa sånt här då och jag tror inte att det finns en enda bok som inte har någon form av korrfel när den är genomläst av både redaktörer, korrläsare och författare. Vi gör så gott vi kan allihop, vad mer kan vi göra? Och hur som helst är vissa fel roligare än andra …

Ses snart igen, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Får jag göra såhär, frågade jag mina förlag

Och det fick jag för både WAPI, där min ljudbok finns och Ekström&Garay där min pappers- och ebok finns. Vad jag fick göra? Jo, ge bort de första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel i både text- och ljudformat. Så … har ni missat min roman? Varsågoda! Om en mirakulöst kort stund kommer Marianne och hennes döttrar med offerkoftor, inkontinens och hälsohetsiga kommentarer hem till din mailkorg. Som ett brev på posten, eller vad säger man?

Ja-adå! Gillar ni att jag delar ut delar av min relationsroman så är ni mer än varmt välkomna att tipsa era nära och kära och egentligen vem som helst (men vem vill tipsa dem?) om det här.

The form you have selected does not exist.

Ni vet väl att jag har lagt in flera (men inte alla för det har jag glömt …) recensioner av Mariannes mirakel här på malinlundskog.se? Vill ni läsa recensionerna, hittar ni några av dem här och någon här. Och vill ni köpa boken till er själva eller andra härliga människor ni har omkring, så är detta enklaste vägen att gå: Jag vill köpa Mariannes mirakel.

Har ni tänkt på att när den känslan av att det här kanske inte är okej, eller vad ska de säga, eller vem är väl jag här att komma … Så är det bara att fråga. Får jag göra såhär? Vad är det värsta som kan hända? Kanske att man får ett nej, men då vet man ju i alla fall. Eller hur?

får man göra såhär, jag berättar om resan till utgiven roman, inkontinenta kvinnor, Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog
Ljudboken
får man göra så här, inkontinenta kvinnor, emsella, fysioterapi, Mariannes mirakel på julturné, framsidan på min roman Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, feelgood,relationsroman
den tryckta boken

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Den färgglada bokreleasen för min vän Britta

Ikväll var det bokrelease för Britta, min vän och författarkollega. Den berättade jag om här. Britta släppte lös sin debutroman och visst är det något speciellt med att få vara med vid tillfällen som de här? När någon man tycker om blir firad och hyllad och får ta emot kärlek och värme? Så var det ikväll, när jag ledde författarsamtalet på den färgglada bokreleasen av Den jävla yogaretreaten.

den färgglada bokrelease, den jävla yogaretreaten
kolla in boken, visst är den fin?

Frågor till en författare

Jag bad er om hjälp inför författarsamtalet och fick massa glädje av era svar på frågan om vilka frågor jag skulle ställa. Eftersom jag har hängt med Britta under resans gång var en fråga extra kul. Tack för den Kicki. Vad fick dig att gå i mål med projektet? Det har nämligen inte varit självklart.

den jävla yogaretreaten, releasefest
den snygga boken
Britta Sjöström signerar
signering kräver sitt bubbel …
signering, bokrelease, Britta Sjöström
tufft jobb, att signera sin debutroman …

Men, ni vet. Man kommer till en tipping point på något sätt. Har jag dragit det så här långt, så … Det var inte exakt de orden jag fick som svar, men det var vad det gick ut på. Kan ni känna igen er? Även om det inte handlar om bokskrivande eller författarskap, utan gäller andra typer av projekt i livet. Det finns en hel del av sådant man drar igång som aldrig blir klart. Eller är det bara jag? Projekt som man (eller bara jag då) går omkring och stör sig på för att de inte blir färdiga, utan att man gör så vidare värst mycket åt dem.

den jävla yogaretreaten, den färgglada releasefesten, Malin Lundskog, Britta Sjöström
nämen, man släpper inte sin nysläppta bok

Men, så har man de där sakerna för sig som man har jobbat med så hårt och/eller så länge att det liksom inte finns någon återvändo. Så var det med Den jävla yogaretreaten för Britta. Och jag är så glad för det! Annars hade hon inte fått hålla just den här debutromanen i sina händer. Och jag hade inte fått leda författarsamtalet.

bokrelease, den jävla yogaretreaten, Malin Lundskog, Britta Sjöström

Bubbel och babbel

Bokreleasen var fylld av gott bubbel, sprudlande babbel och glada hejarop. Ja, så som jag hoppas att alla författare har det på sin release. Och som Britta sa igår, att man kan smyga sig igenom en release och låta förlaget sköta försäljningen, men det är ju härligt att ha en anledning att ha kalas. Herregud vad jag ser fram emot min egen release nu. Välkommen vår 2024, säger jag bara.

Förresten, apropå babbel. Sammankomster som den färglada bokreleasen igår innebär också tillfälle att träffa människor man aldrig har träffat förut, både i och utanför branschen. Och det berikar livet!

Och jag hade färgat håret orange

Ha ha ha. Ni skulle förresten ha sett Brittas min när jag kom till Litteraturens hus med nyfärgat hår. Hon hade nämligen bestämt sig för att läsa upp inledningen av romanen och där sitter huvudkaraktären hos frisören och ser sig i spegeln. Förskräckt. För hennes hår är orange. (Jag är nöjd med mitt orange hår, men det blev en kul grej av det.)

kapitel ett, den jävla yoga retreaten, inledning
Läs det här och kolla sen in min nya håförg. Ha ha ha.
den färgglada bokreleasen, Malin Lundskog, orange, ballonger
… men jag matchar i alla fall ballongerna

Brittas debutroman Den jävla Yogaretreaten är utgiven på Lind&Co och den hittar ni att köpa på alla nätbokhandlar och säkert i fysisk bokhandel snart också.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA alla som drar projekt i hamn. Eller avbryter utan dåligt samvete …
Kram Malin Lundskog

Mina påhittade berättelser blir verklighet

Alltså, det är nästan skrämmande det här. Men mycket (eller i alla fall en del) av innehållet i mina påhittade berättelser blir verklighet. Som i min ljudbok SYND, där jag skrev om flyktingar som kom till Sverige och Göteborgs hamn i en container. Gissa vad jag läste om i GP några veckor senare? Ja, exakt. Man hade hittat flyktingar i en container i hamnen.

mina påhittade berättelser, SYND - de sju dödssynderna tolkade av Malin Lundskog
ljudboken SYND, min första ljudbok

I romanen Mariannes mirakel har Helén, en av huvudkaraktärerna, en galen klåda på armen. Om det har kliat på min arm efter det boksläppet? Så in i hoppsan!

Den här veckan har jag hittat en flaskpost här på ön (så himla roligt, berättar mer om den senare). Gissa vad de hittar i min roman som kommer ut våren 2024? Jepp. En flaskpost. Om inte det blir bortredigerat förstås, men jag har i alla fall skrivit det.

I ett manus, som jag visserligen bara har påbörjat, skriver jag om en långvarig vänskap som kraschar. Om det sedan hände i verkligheten i min närhet? Svaret på den frågan är ja.

Nu vågar jag inte skriva om otrevligheter, sjukdomar eller annat jag inte önskar någon. Men hur kul blir det, att läsa romaner där allt är guld och gröna skogar? Nah, lite grus i maskineriet behövs för att göra även en feelgood-roman läsvärd. Och visst är det så att vi blir starkare av att motstånd i livet också, men det måste väl inte vara jag som hittar på eländet?

Jag gräver inte bara där jag står?

Jag har tidigare sagt att jag gräver där jag står, men vad är det här? Står jag där jag gräver? Gräver jag en grop åt andra och faller själv däri? Ska mina påhittade berättelser fortsätta att bli verklighet, då blir det fred, jämställdhet, jämlikhet, klimatförbättringar, acceptans och ohemult med glädje och frihet i varenda manus framöver.

författare, mina påhittade berättelser, Malin Lundskog

Eller så är alltihop bara en slump och jag kan fortsätta att hitta på precis vad jag vill och behöver inte stå till svars för att ha skapat verkligheten. Det räcker kanske med att jag skapar verklighetstrogna karaktärer, miljöer och händelser, som inte har ett dugg med verkligheten att göra, eller vad säger ni?

Aja, vi får se hur det blir. Ses snart hoppas jag. Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday