författarskap

Om jag vill leda författarsamtal?

När min författarkollega och vän Britta Sjöström frågade om jag vill leda författarsamtal när hon släpper sin roman nästa vecka svarade jag ett rungande och nästan (?) tårögt ja. Klart jag vill! Vilken ära. Att få den frågan känns som att få frågan om man vill vara någons brudtärna. Eller gudmor. Eller något annat sådant där viktigt uppdrag i en annan människas liv. En bokrelease är stort. Megastort! Och jag vill göra allt jag kan för att Britta ska få en så härligt boksläpp det bara går.

Den jävla yogaretreaten

Ja, det där är titeln på Brittas feelgood. Visst är det en galet härlig titel? Jag har inte läst boken, men jag vet vad den handlar om och jag har varit med under stora delar av skrivprocessen, så jag vågar säga: Läs den!

Nästa vecka är det dags för Britta och mig att ta plats för ett härligt samtal om hennes bok, om skrivande, författarskap och … ja vaddå?

Vill ni hjälpa mig med frågor till författarsamtalet?

Jo, om ni skulle gå på bokrelease och fick chansen att ställa frågor, vad skulle ni då fråga om? Vad vill ni veta om Britta, som tidigare har skrivit fackböcker som hjärnan. Skulle ni vilja veta något om titeln Den jävla Yogaretreaten? Eller … ja, vad skulle ni vilja fråga en romandebutant på hennes bokrelease? Jag tar tacksamt emot alla frågor ni har, återkommer med svaren.

leda författarsamtal, författare, Malin Lundskog, Britta Sjöström, Fårö — letade länge och detta var kanske det fotot vi var mest ”normala” på. Är det inte den ena så är det den andra …
Det är i alla fall Britta i blommiga klänningen.

Britta och jag träffades på Fårö för några år sedan. Då blev vi båda två invalda ledamöter i Fåröakademien, som ni kan läsa mer om här. Eftersom vi båda bor i Göteborg okej, jag bor utanför numera, men väldigt nära, ses vi en hel del och skriver tillsammans. Men mest av allt tror jag faktiskt att vi skrattar … Och det betyder också mycket för skrivandet. Men skit i det nu. Nu undrar jag om ni har några frågor till en romandebutant. Ja, och så vill jag berätta hur stort det är att få leda författarsamtal.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ER (och era frågor)
Kram

Idéerna tar aldrig slut

Visst är det härligt när man upptäcker att sådant man har oroat sig för inte är något att oroa sig för? Ta det här med idéer till exempel. Har jag berättat att jag en gång oroade mig för att mina idéer skulle ta slut? Ja, jag trodde att jag inte skulle kunna hitta på något mer att skriva om. Men ju mer jag skriver, desto tydligare blir det: Idéerna tar aldrig slut.

Det är som att jag inte kan låta bli att hitta på berättelser. Manusidéerna sprutar ur öronen på mig och tankar på nya (galna och skitjobbiga) karaktärer står som spön i backen. Det betyder inte att alla idéer är något att göra bok av eller att alla karaktärer ska få driva läsare till vansinne (eller något annat, för jag har en del riktigt älskvärda personer i huvudet också). Men. Det ger mig hopp. Hopp om att idéerna kommer att finnas där. Idéerna sinar inte och ju mer hittar på, desto mer finns där som vill bli påhittat. Makes sense? Jag vet inte och det spelar ingen roll. Jag sparar idéerna i min idébank, så får vi se vad det blir av dem.

Förresten är idéskapandet den enkla delen av författarskapet, så varför oroade jag mig för att de skulle ta slut? Som jag ser fram emot att fylla på listan med fler romaner. Mariannes mirakel var den första, nästa kommer våren 2024 och just nu redigerar jag det som jag hoppas blir min tredje roman. Och sen? Idéerna tar aldrig slut som sagt, såatteee jag har fler berättelser på lut.

Malin Lundskog, författare, idéerna tar aldrig slut — mina böcker

Oh, well. Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA ER och kom ihåg att inte oroa er i onödan …
Kram Malin Lundskog

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan

Vet ni vad??? Idag blev jag klar med första redigeringsrundan av mitt tredje romanmanus. Hipp hurra! Och även om jag tycker att redigering är en kul del av att skriva romaner, är jag glad att jag har mina tricks för att ta mig igenom rastlöshet, tappade sugar, ofokuserade perioder och annat. Eller tricks och tricks? Verktyg kanske? Hur som helst, detta hjälpte mig under första redigeringsrundan: pomodorometoden, snällhet och jävlaranamma. Förutom kunskap från olika håll och kanter.

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan, Malin Lundskogs arm, born to run tatuering

en hel pärm är nu full
med kladdiga kommentarer
som jag hoppas att jag kan läsa
när de ska in i datorn …

Mina tricks för att ta mig igenom redigeringen

Pomodorometoden – jag jobbar fokuserat i tjugofem minuter (telefon, mail och you name av saker jag blir störd av är långt bort eller avstängda) och sedan pausar jag i fem minuter. Efter fyra sådana tjugofemminutare är pausen femton minuter. På datorn använder jag mig av en timer som ni hittar här och det finns appar för telefonen att ladda ner. Självklart funkar en vanlig äggklocka också (finns de fortfarande?). Här har jag beskrivit pomodorometoden tidigare.
Snällhet – jag är snäll mot mig själv och har lärt mig (den hårda utmattningsvägen ni vet) att vara glad och nöjd över det som blir gjort och aldrig någonsin klanka ner på mig själv om det jag planerade att göra inte blir klart. Fokus på rätt grejer, eller hur?
Jävlaranamma – jo, det behöver jag också. Hur snäll jag än är mot mig själv och hur många pomodoro-tillfällen jag än kör så behöver jag spänna musklerna ibland och peppa mig själv att bara göra det. Som jag gör när jag är pt och tränar andra. ”Kom igen, Malin! Visa vad du går för.” Typ.

Kunskap och erfarenhet hjälper också till i redigeringsfasen

Ja, sen hjälper ju självklart ren redigeringskunskap till. Att veta vad jag ska titta på och kunna avgöra vad som tillför berättelsen något och vad som bara är rent ordbajseri. Jag märker stor skillnad på min kunskap om hantverket som skrivandet faktiskt är nu, jämfört med min debutroman och även med uppföljaren. Tänk vad man lär sig genom att göra.

Utöver min egen erfarenhet läser jag böcker om skrivande. Ja, jag läser skönlitteratur och tittar på tv-serier också, där jag lär mig av hur de är uppbyggda. Och jag lyssnar på poddar (här hittar ni några tips på skrivarpoddar), jag pratar med andra som skriver och jag går kurser. Just nu går jag en digital kurs som heter Författarakademin, med Anna Karolina och Caroline Engvall som lärare. Tycker inte ni också att det är kul att lära nytt inom områden man tycker är roliga?

Ja, nu ska jag alltså bara putta in allt jag har redigerat i dokumentet i datorn också. Även om det inte är så bara. Funderar faktiskt på att ta lite semester först. Vi får se imorgon när jag vaknar hur det blir … Just nu är jag glad att jag har kommit så här långt. Hipp hurra för allt som har hjälpt mig under första redigeringsrundan.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och allt ni kan och lär er.
Kram Malin Lundskog

Bort med henne, tänkte jag och såg ut över havet

Bort med henne, sa jag till mig själv där jag satt på klipporna som var mitt redigeringsrum för några timmar idag. Och så gick det till när en karaktär försvann från mitt manus. Jag drog ett streck över henne och lät andra axla hennes roll. Svårare än så är det inte att göra sig av med folk, he he. Dra ett streck över dem bara, det finns andra som fyller deras funktion. Om de ens hade en funktion att fylla?

Ett sätt att skaffa sig merjobb

Okej, riktigt så enkelt är det ju inte att göra sig av med varken påhittade karaktärer eller verkliga människor. Det jag gjorde där ute på klipporna idag har snarare gett mig merjobb. För i samma stund som jag sa bort med henne, skapades luckor jag behöver fylla.

Den här karaktären lyfte inte mitt manus på något sätt, men hon gjorde ändå några saker som behöver finnas kvar i berättelsen. Vem ska göra de sakerna nu och vad gjorde hon som var helt ointressant för framtida läsare?

Alltså, såna här överraskningar är en av alla de roliga grejerna med författarskapet. Ja, även jobbet de medför. För redigering är en riktigt rolig del av det hela, särskilt med ett skrivrum som detta.

bort med henne, Malin Lundskog, författare, redigering på klipporna, manus — *Jo, rätt nöjd med dagens skrivarlya*

Utsikt från Knippla, sjöräddningen, västkusten — *Utsikten gick inte av för hackor den heller*

Vi ses snart igen, karaktären sparar jag till ett annat manus (för det var inget fel på henne). HEJA på med sommar, jobb och allt vad ni gör.

Kram Malin Lundskog

Jag har hört att du är författare. Också.

När jag gick förbi en av alla bänkarna här på Knippla häromdagen stoppade en dam mig. ”Jag har hört att du är författare. Också.” Och jag som trodde att jag hade tjatat hål i huvudet på folk om mitt skrivande, min debutroman och uppföljaren som kommer ut våren 2024. Så fel jag hade. Vi pratade om boken, skrivandet och jag fick chansen att berätta om att uppföljaren utspelar sig på Knippla. Och så gick det till när jag fick två nya läsare. Jo, för både damen som ställde frågan och kvinnan som satt bredvid och trasslade upp en fiskelina ville ha en bok.

Jag har hört att du är författare, Mariannes mirakel, Malin Lundskog — två signerade exemplar av min debutroman Mariannes mirakel

Vet ni, jag vet inte om det är mina läsare eller jag som blir gladast över de här mötena, men en sak är säker och det är att jag blir gôrglad. Det är en av alla roligaste saker med att skriva böcker: att prata om dem och att få signera dem. Jag är så glad att hon stoppade mig med ett ”Jag har hört att du är författare. Också.”

Glädje är den röda tråden i allt jag gör

Ja, så var det ju det där med ordet också. Att jag är författare. Också. Jag förstår att det inte är lätt att hänga med eftersom jag inte håller mig till en bransch, en gren eller en sysselsättning. Precis som ni är jag fler än en sak. En inriktning. Jag är författare, instruktör, föreläsare, poddare, bloggare, skribent. Jag var krögare och vem vet, det kanske jag blir igen. En sak är säker i virrvarret av allt jag gör och det är att jag gör det med glädje, för glädje.

Självklart signerar jag gärna fler ex av min debutroman Mariannes mirakel. Säg till bara! Och eftersom jag tydligen har tjatat hål i huvudet på alla om att jag är författare (också) så kan det hända att jag tjôtar vidare. Okej?

Ses snart igen. HEJA allt vi är och gör.
Kram Malin Lundskog

Jag letar ordspråk och talesätt

Jag letar ordspråk, talesätt och andra sayings till en av karaktärerna i manuset jag just nu redigerar. En av tanterna använder gamla ordspråk på var och varannan sida. Ibland passar de in, men något av orden är fel och ibland är hela talesättet helt fel i just den situationen. Hur som helst så behöver jag fler talesätt i mitt lager. Har ni några på lager? Gärna några som äldre personer använder, eftersom den här kvinnan över åttio. Felen fixar jag dit själv, he he.

Jag har tänkt på det här med att använda sig av talesätt eller ordspråk på ett nytt sätt ett tag. Även om jag ibland tycker att det är synd att de gamla ordstäven är på utdöende, så kan det bli ganska kul med felsägningar. Det är kanske inte fel, utan en kreativ utveckling av språket? Min karaktär skulle kunna säga klart som krabbspad istället för klart som korvspad till exempel. Vips har jag fått in en dos Bohuslän i talesättet, eller hur?

talesätt, jag letar ordspråk, good things come to those who wait — eller den som väntar på nåt gott … ett ordspråk så gott som något?
Skylt från Guinessbryggeriets utställning i Dublin

När manuset väl blir bok kanske det här är bortplockat, vem vet. Det kanske bara är jag som tycker att det är kul och som är galet förtjust i min karaktär också, vem vet. Men jag letar ordspråk just nu i alla fall, så får vi se vart det barkar hän …

Tack på förhand för tips på kul/bra/klassiska eller bara existerande ordspråk, talesätt och andra sayings som jag kan sätta i munnen på min romankaraktär. Självklart kan jag googla, men vill helst ha ordspråk som faktiskt används.

Ses snart! Tills dess: HEJA er friskt humör, det är det som musen gör (ja, vad vet ni?)
Kram Malin Lundskog