författarskap

Det här gör jag i pomodoro-pauserna

Pomodoro-pauserna är minst lika viktiga som de aktiva stunderna. Det ärr en sån perfekt kombo av att dansa och pausa, skriva och dansa, skriva och dammsuga … Vänta? Sa hon dammsuga? Ja det gjorde jag faktiskt. Fem minuter är väl en alldeles lagom lång stund för dammsugning?

Men jag dammsuger inte varje gång förstås, utan det här gör jag i pomodoropauserna:

Det här gör jag i pomodoro-pauserna. Bland annat …

Oftast använder jag pauserna till att röra på mig, till exempel alltså dansa. Det är bland annat därför jag tycker att det är så gôtt att jobba i mjukiskläder. Man vill ju ta ut svängarna ordentligt, liksom.

Några pauser blir kisspauser och andra kaffepauser. Ibland tar jag en sväng ut i trädgården och luktar på blommorna, som en tjur vi alla känner. Det händer att jag ringer ett snabbt samtal, ger hundarna bus eller godis (oftast båda), kollar kalendern eller stickar. Och vet ni, då ståstickar jag och kanske gör tåhävningar eller axelrullningar samtidigt. Inte för att jag måste, utan för att det är så satans skönt att röra på kroppen när man har suttit (eller stått för alla del) superfokuserad i tjugofem minuter.

det här gör jag i pomodoro-pauserna, Malin Lundskogs skrivarlya, trägolv, skrivbord — här sitter jag och skriver mina romaner och blogginlägg

Malin Lundskogs skrivarlya, äkta matta, springer spaniel — här sitter jag och skriver mina romaner och blogginlägg

Jag lägger i en tvätt, lägger mig på golvet och blundar, hänger en tvätt, diskar, tömmer diskmaskinen, torkar av köksbordet eller dammsuger. Som idag, två pauser och sen låg farmors fina matta på plats. Tror att det blir mysigt att sitta med fötterna i den. Jackson vet att det blir mysigt. Vem sa förresten att man måste avsluta något man påbörjar i en och samma pomodoropaus? Inte jag.

Pauserna är guld värda och gör att jag håller och håller ut med bättre fokus, så det är faktiskt inte fy skam att planera vad de ska innehålla. Så kul att ni är flera som har frågat om just det. För pauserna är minst lika viktiga som jobbet i sig, det gäller inte bara i ett författarskap. Det gäller vilket jobb och vilken ansträngning som helst. Jag menar, hallååååå – vad vore träning utan återhämtning?

Efter fyra pomodorpass tar jag kvartsrast. DÅ blir hundarna oftast extra glada.

Planera pauserna?

Tips alltså: planera pausinnehåll. Eller skit i det. Gör det som passar dig. Det som passar mig är att jag i slutet av varje pomodoropass bestämmer att det här gör jag i pomodoropauserna. Vad tror ni passar er bäst? Jag har en känsla av att hundgos och dans kanske inte funkar om ni är på en arbetsplats full av kollegor. Eller?

Mer om pomodoro och vad det är hittar ni här: Vila innan du är trött med hjälp av en timer och här: Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA med eller utan pomodoro.
Kram Malin Lundskog

SKEPP OHOJ, förresten! En av alla de saker jag har åstadkommit tack vare pomodorometoden och det jag fyller pauserna med är ju min roman Mariannes mirakel. Ni har väl inte missat att jag har börjat släppa in i VIP-kön till Mariannes mirakulösa bokklubb? De väldigt viktiga personerna i kön kommer att jubla när du sällar dig till dem. Här gör du det:

Mariannes mirakulösa bokklubb startar

Mariannes mirakulösa bokklubb är namnet på bokcirkeln där vi läser romanen Mariannes mirakel tillsammans. Vi gör som i en alldeles vanlig bokklubb, nämligen pratar om boken vi läser. Ja, och om författaren (ehhm, det är ju jag). I just den här bokcirkeln pratar vi också om hälsohets, relationer, familjer, mammor och systrar också. Självklart annat som ni kommer att tänk på från romanens innehåll.

Här hittar ni er plats i VIP-kön

Eftersom just ni är väldigt viktiga är det klart att ni ska in i den kön. Gör det som behövs här nedanför, så berättar jag mer sen. Åh, vad jag ser fram emot det här. Redan från start har jag nämligen varit säker på att min debutroman är perfekt för en bokklubb. Och den sjätte november är det alltså dags. Då drar vi igång samtalet kring romanen Mariannes mirakel i Mariannes mirakulösa bokklubb.Oj oj oj vad kul det blir!

VI ses snart här igen och den sjätte november i bokklubben (väl?). Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mer om min debutroman Mariannes mirakel hittar ni här (bland annat)

författarturnén, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, roman, feel good, inkontinens, hälsohets, Mariannes mirakulösa bokklubb

Jag har ändrat inledningen, bara resten kvar nu

Kommer ni ihåg att jag har fått tillbaka mitt manus (roman nummer två, den som ska ut våren 2024 ni vet) från redaktören? Jag skrev om det här i alla fall. Idag har jag skrivit om inledningen. Hela första kapitlet. Helt annorlunda. De tre följande kapitlen funderar jag på att stryka (men spara, för där finns så mycket som jag egentligen tycker väldigt mycket om, men som kanske inte platsar i uppföljaren till Mariannes mirakel.) Och ja, sen är det bara resten kvar. Där ska jag plocka bort en karaktär och byta perspektiv på berättelsen. Så det där med att jag har ändrat inledningen är alltså bara början. Ärligt talat: hur fan ska det här sluta?!

jag har ändrat inledningen, uppföljare, roman, feelgood, Malin Lundskog, författare, redigering — jag har ändrat inledningen och nu … är det bara resten kvar?!

Allt det här spelar ju ingen roll för er, när det väl blir bok av det jag håller på med. Men ni är några som undrar över om jag inte är klar snart och vad det är som tar tid, när manuset väl har blivit antaget av förlag. Sånt som att man får mail från en redaktör händer. Bland annat …

Och även om jag ger mig själv merjobb när jag ändrar så här på både redaktörens och mitt initiativ, så blir det bättre. Mycket bättre! Och det gör merarbetet värt alla ansträngningar i världen. Jamen, ni vet. Även om good enough är tillräckligt (så dumt att skriva så, det betyder ju samma sak. DUH!), så betyder det inte att jag inte vill göra mitt bästa. För det vill jag. Och det gör jag. Vad mer kan man göra liksom?

Ses snart igen, tills dess: HEJA dig!
Kram Malin Lundskog

Redaktören har hört av sig och gissa vad?

Som jag har sett fram emot att få tillbaka kommentarer på mitt manus och nu har redaktören hört av sig. Egentligen skulle jag kanske sätta fingrarna i det direkt, för det är ju inte så att romanen är klar. Oh no! Jag har J Ä T T E-mycket att ta tag i. Inte för att jag är ledsen för det. Nej, jag känner snarare att WOW! Uppföljaren till Mariannes mirakel, som kommer ut våren 2024, blir så himla bra.

Okej, det där kanske jag tar tillbaka imorgon. Men nu njuter jag av alla förbättringsförslag. Som mer pang på i inledningen och kanske, kanske ett perspektivbyte. Kanske. Ja, det kan hända att jag sparar en intrig till framtida manus. Men tänk att mitt manus redan innehåller värme, humor, kärlek och trubbel. Som en feelgood ska. Dessutom är jag jättestolt över att manusets styrka, enligt redaktören, är karaktärsutvecklingen. Utvecklingen hos karaktärerna är något jag har jobbat massor med. Visst är det härligt att få lön för mödan?

Nu börjar jobbet med att stryka även det jag gillar i romanen

Ja, då kör jag väl igång då. Önska mig gärna lycka till och håll tummarna för att jag står fast vid att kill your darlings är superbra om de där darlingsen inte ger er läsare något. Ja, det låter väl självklart att man som författare stryker det som inte leder berättelsen vidare, men … ibland har man ju fått till en sån bra mening, eller en så härlig karaktär eller intrig som man inte kan slita sig från. Det är då jag behöver era hållna tummar. Höra er (och mig förstås) säga: Malin, kill your darlings goddammit!

Redaktören har hört av sig, Malin Lundskog redigerar uppföljaren, Knippla — ser ändå ganska nöjd ut?

Förresten, ni som inte har läst romanen Mariannes mirakel än: här kan ni ladda hem första kapitlen i den. Ja, i både ljud- och textformat.

The form you have selected does not exist.

Gillar ni det ni ser eller hör, så vet ni att jag är bara ett mail bort och signerar mer än gärna min roman till nya läsare.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ER. Och mig.
Kram Malin Lundskog

Jag skriver lika mycket och bra när jag inte skriver

När jag skriver mina romaner gör jag inte bara det framför datorn. Jag skriver lika mycket och minst lika bra när jag är ute och går, mediterar, tränar, sover (ja, det där kan kan ju undrar över förstås), badar, cyklar, städar. Ja, men ni fattar. Minst lika bra. Hur irriterande är inte det? Att jag kan gå här ute på ön med mina hundar och tänka fram världens bästa meningar eller slutklämmar eller prologer. Vad tror ni har hänt med dem när jag kommer hem? Exakt. Long gone!

jag skriver lika mycket, Malin Lundskog, författare, Knippla — jag skriver lika mycket här, som framför datorn.

Visst händer det att jag skickar sms till mig själv med den storslagna idén. Ibland spelar jag in en ljudfil med det jag kommer på. Men tror ni att jag kommer ihåg att lyssna på de där ljudfilerna sen? Ha ha ha. Nej, det är sällan.

Nu när jag skriver det är kom jag på att jag under vår tågluff hade med mig en anteckningsbok, som jag skrev ner alla idéer i. Eller, inte alla kanske. Bara de jag själv tyckte var bra. Den har jag inte tittat i en enda gång, men min glömska och brist på organisation är ett eget blogginlägg.

Jag skriver lika mycket, Malin Lundskog glömmer idéer — herrenaddå, jag har ju till och med glömt den här anteckningsboken!

På ena eller andra sättet kommer de bästa idéerna att hamna rätt

Men! I slutändan har jag tillit till att de där superba idéerna (ja, allt är ju relativt förstås, men med mina mått mätt) finns kvar någonstans och att ska de in i manuset så hamnar de där på ena eller andra sättet. Dessutom dyker det ju hela tiden upp nya idéer, som jag skrev om i det här inlägget. Det skulle mycket väl kunna vara så att någon av mina glömda idéer är de som kommer tillbaka, fast jag då tror att de är ny, ha ha ha.

I morse till exempel, kom jag på hur mitt tredje romanmanus ska styras upp. Jag redigerar ju det just nu och har haft en känsla av att det är något som saknas. Mitt i morgonmeditationen dök lösningen (om den nu kommer att finnas kvar, det vet man aldrig) upp. Inledningen, strukturen och slutet blev så mycket tydligare.

En trilogi? Vi får se hur det blir med det …

Ja, sen kom jag på att den tredje romanen är en del av en trilogi, men … herregud. Sådana problem jag hade med att skriva en uppföljare till Mariannes mirakel så vet jag inte om det blir tre böcker i den här serien. Men jävlar i min lilla låda vilken idé jag fick. Ja, sen kanske det är en idé som fastnar just i min lilla låda i skrivbordet och aldrig får se dagens ljus. Men, som sagt. Jag skriver lika mycket och minst lika bra när jag inte skriver. Och jag tror att det är lika viktigt för både romanernas och min hjärnas innehåll att jag inte sitter still framför datorn heeela tiden, utan släpper fokuset ibland. Det är ju då det händer.

När jag tänker på det här tycker jag fortfarande inte att mitt steg från hälsobranschen och coachandet till författarvärlden är särskilt långt. Träning, vila, fokus, avslappning, utmaning, lugn och mest av allt tilliten till att allt är som det ska.

Ja, så kan det gå när man släpper pressen en stund. Vi är rätt coola som funkar så, eller hur?
Ses snart igen, tills dess: HEJA oss!
Kram Malin Lundskog

Pizza, paj och prat om böcker

Idag kom de till Knippla, mina vänner i bokklubben. I vanlig ordning blev det inte bara prat om böcker utan massa gôtt snack om livet. Och bad förstås, fattas bara annat he he. Och så åt vi. Pizza och paj. Och jag älskar att vara en del i så många olika sammanhang. Som bokklubben, familjen, äktenskapet, gänget som tränar med mig varje söndag, barndomsvännerna, mina trogna medlemmar i glad fri stark, nya vänner och ö-folket. Bokklubben är ett typiskt härligt sammanhang och jag gillar att det är uppstyrt på något sätt. Ja, jag vet. Jag som älskar improvisation och frihet och att gå på lust …

bokklubb, Knippla, Malin Lundskog — bokklubben som tog ett bad

Men ni vet, vi ses var sjätte vecka, vi håller oss till sådär ungefär tre timmar och vi har någon form av agenda (att prata om boken vi har läst och om den vi ska läsa). That´s it och har varit så i tio-femton år, så det är klart att vi har mer att prata om än böcker och läsning.

Pizza och paj?

Jag frågade Claes i veckan vad han tyckte att jag skulle laga för mat till bokklubben. Även om vi är enkla och inte har några matkrav på varandra i bokklubben, så är det så himla svårt ibland. Särskilt när jag var uppbokad och hemifrån både fredag och lördag och ägnar söndagsmorgnarna åt att träna och bada … Svaret jag till sist fick på frågan om mat blev ”Jag kan fixa pizza”. Alltså! Det är kärlek det. Ja, plus att Claes saknar att laga mat som han ju gjorde när vi drev restaurang. Så även om jag vann mest, tror jag att det är en klassisk win win.

pizza, paj och prat om böcker, räkpizza, Malin Lundskog, knippla — kan faktiskt vara den godaste goa pizzan ever. Räkor. Löjrom. Picklad rödlök. Och så vidare …

pizza, paj och prat om böcker, Knippla, Lundskog, bokklubb — fyra sorters pizzor blev det totalt

picklade rödlök, picklade svam, picklade morötter, picklade chili — fyra sorters pizzor blev det totalt

Jag stöttade upp med rabarberpaj. Alltid något?

pizza, paj och prat om böcker — För ett tag sedan flyttade jag på rabarbern i trädgården. Som de växer!

Boktips

Boken vi har läst till idag är Marie Hermanssons Pestön, som jag har berättade om i förra säsongens sista avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Apropå podden: imorgon drar vi igång igen! Som jag har längtat. Då ses Cilla och jag och någon gång runt tiotiden blir det livesändning på Instagram från inspelningen. Kom gärna och håll oss sällskap och ställ frågor. Vi ska snacka kreativitet. Poddavsnittet släpper vi på fredag, den förste september (jag veeet, vem fattar att det är september. Redan?!).

Till nästa gång ska vi läsa De galna kvinnornas bal av Victoria Mas. Jag har tjuvstartat och so far so very good. Den kommer ni säkert att få höra om i podden Skriverier med Malin och Cilla om ett tag. Där tipsar vi bara om böcker vi gillar (att tips om något annat vore väl ändå rätt dumt?).

När jag ändå har er på tråden, tipsar jag också om att jag just nu bjussar på första kapitlen av min debutroman Mariannes mirakel. Den är förresten också bokklubbsmaterial, om ni är med i en sådan. Eller ska starta en? Kolla här: