hållbar hälsa

Papperskalendern tvingar oss att prata

I snart två år har jag valt bort en digital kalender och använder mig av en gammal hederlig papperskalender. Utöver de positiva effekterna som att jag har hittat tillbaka till handskrivningsmotoriken, minns vad jag skriver upp och dessutom får en bättre överblick över allt jag har inplanerat har jag kommit på en grej till som jag verkligen älskar med att ha papperskalender. Papperskalendern tvingar oss att prata här hemma. Och det är ju trevligt att man gör, eller hur?

papperskalender, nuuna, planering — på lördag ska vi ut på äventyr med barnen. En födelsedagspresent från dem och ja. Jag är JÄTTE-nyfiken på vad vi ska göra.
Älskar, förutom barnen då, pennorna från Frixion. Suddbart bläck, som finns i alla möjliga färger.

Jo, det är klart att vi pratade även tidigare, men vi behövde inte stämma av allt med varandra. När vi hade gemensam digital kalender kunde vi agera envåldhärskare och bara skriva in något i den. Stod det där, så var det det som gällde liksom. Hade jag skrivit in något jag skulle göra kunde min man inte komma med att han skulle göra något samma dag. Och vice versa förstås, även om jag kanske var den som höll hårdast på den regeln …

Livet med hund kräver sin gemensamma planering

Nej, det är inte så att vi håller varandra kort eller måste fråga om lov för att planera in något utan varandras vetskap. Men. Vi har våra hundar. Och. Vi bor på en ö utanför stan. Ska vi göra något med vänner i stan, eller resa bort för något uppdrag då behöver den andre vara hemma hos hundarna. Livet med hund och min papperskalender tvingar oss att prata. Och även om jag kan sucka över det ibland, så är jag så himla glad över både hundar och papperskalender. Om inte annat så ger det oss något att prata om. Det är inte varje dag man har något att komma med i en relation som har varat sedan 1990 annars, he he.

Förresten, vill ni läsa mer om min analoga revolution, hittar ni det här.

Ses snart, tills dess: HEJA alla anledningar att prata. Och er förstås.
Kram Malin Lundskog

Det händer att jag duschar även på sommaren …

Det händer att jag duschar även på sommaren, men det är inte ofta. Jag badar desto mer och vet ju att jag snart ska bada igen. Eller springa. Eller träna och svettas på annat sätt igen. Både spring och annan svettig träning brukar jag följa upp med bad, såatteeee … Jag ransonerar duschandet helt enkelt. Både på grund av lathet, min vana av raggarduschar efter alla år som gruppträningsinstruktör och personlig tränare (herregud, hann inte med något annat mellan alla pass …) och dessutom för miljöns skull.

det händer att jag duschar på sommaren, Malin Lundskog, tångbad — *tångbad är ju ändå tångbad …*

Är jag ofräsch?

Fräsch som en nyponros utan att ha duschat? Absolut! Ja, tycker jag alltså! Okej, nyponros kanske är överdrivet, men du fattar. Jag älskar det där sträva salta som kommer av många hopp och dopp i havet. Och det salta håret som får självtorka är ju världens stylingknep! Jag kör kokosolja i håret över natten mellan varven som kompensation och har dessutom ofta keps, som skyddar mot solen. För ett klimakteriehår är ganska inte glansigt direkt (varför vi nu eftersträvar det, förresten?)

Utöver styling och salt fräschör så vet vi ju att lite skit är bra för för vårt immunförsvar, eller hur? Agnes Wold, ni vet professorn i klinisk bakteriologi, är helt inne på min bana (eller snare jag hennes) och jag har läst flera rapporter om vad som händer när vi inte duschar. Gissa vad det är? Exakt: ingenting!

Saltvattenstvål

Men jag tvättar mig. Med min fina saltvattenstvål, en sån där med rep och kork, så att den flyter och dessutom kan hängas upp på tork efter sitt dopp.

Jag älskar att vara ute i naturen och det här är ett sätt att komma ännu närmare naturen. Att vara ute mer. Att leva ännu mer som jag vill.

skärgårdstvål, Malin Ludskog, havet, Göteborg, sommar — *Min fina badtvål*

Miljön och fasta tvålar

Jo, jag tänker mycket på miljön och försöker belasta den så lite jag kan även om jag harmassor kvar att jobba på. Men, förutom min lathet är miljön en stor anledning till att jag inte duschar så mycket och att jag väljer fast tvål. Tvål och schampo i flytande form innehåller onödigt mycket vatten, som det är onödigt att frakta runt. Dessutom är förpackningar på flytande tvål och schampo tillverkade av plast. Kan hända att det finns klimatsmart plast på vissa märken, men jag är säker på att ni fattar principen.

Men det här med att lukta gott då?

Jamen, ja! Klart att jag vill lukta gott. I alla fall inte illa. Den där saltvattenstvålen jag har luktar jättegott och jag hoppas att det smittar av sig på mig! Och vi människor vi luktar som vi gör. Vissa dofter gillar vi, andra inte. Det går liksom inte att gömma bakom parfymer och annat i slutändan ändå.

Malin Lundskog, bad med springer spaniel, det händer att jag duschar även på sommaren — *badar inte alltid ensam*?

Mer om hälsa och hållbarhetstänk

För mig går livet, hälsan och hållbarheten verkligen hand i hand. Du har kanske läst om mina tankar kring hållbar hälsa här eller här: Hållbar hälsa handlar om närhet. Gör det gärna nu annars.

Dessutom har jag blivit intervjuad i tidningen Gröna Draken, där kan du läsa mer om vad hållbar hälsa är för mig.

Jo, det händer att jag duschar även på sommaren …

Ja, helt ute och cyklar är jag inte, så visst händer det att jag duschar. Men som sagt: inte så ofta. Och ja, jag känner mig jättefräsch efter en dusch. Också. Men jag har en känsla av att vi tror att vi måste duscha oftare än vi egentligen måste. Vad tro ni? Och hur gör ni med duschandet? Aldrig, varje dag, några gånger i veckan?

det händer att jag duschar även på sommaren, Malin Lundskog, bada, glädje, havet, Göteborg — *barnsligt lycklig nästan nästan 50-åring*

Jag kommer definitivt att duscha den här veckan, för vet ni vad? Jag fyller år! 50 till och med. Men det berättar jag mer om senare.

Tills dess!

HEJA HEJA DIG!

EDIT: uppdaterad 230812 (original 20190722), efter ett bad för att skölja av mig efter en svettig dag i trädgården med grävande av jord och skyfflande av grus. Jag har inte ändrat inställning kring bad, dusch och hårda tvålar. Men jag duschade i morse efter träningen. Tänkte redan då: Herregud, så onödigt. Jag kommer ändå bada sen …

Jag lyssnar på sommarpratarna jag inte vill höra.

Sommar i P1, är väl ändå en av grejerna med att det ens är sommar? Och jag lyssnar på sommarpratarna jag inte tror att jag vill höra. Också. För det är en av fördelarna med formatet sommarprat tycker jag, att jag får en timme tillsammans med någon jag aldrig skulle lyssna på i en podd, läsa en bok eller artikel av, höra en föreläsning med och så vidare.

jag lyssnar på sommarpratarna, malin lundskog, lurar, sommar,

Vi har något att lära från alla

Det är som när man hamnar i ett sammanhang med människor man aldrig skulle stöta på annars. Ni vet, när man är på kurs eller på någon avlägsen väns fest och tror att man inte har något gemensamt med de andra som är där.

Väljer man nyfikenhet istället för att döma finns det så mycket att lära av de andra. De man inte tror att man har något gemensamt med kan berika ens liv med sin kunskap och sina perspektiv på livet. Och i slutändan upptäcker man att ja, just det ja. Vi är människor allihop. Med samma känslor och samma behov. Det är fint, ändå. Eller hur? Sen behöver man inte bli vänner för det, men vi har en himla massa att lära av varandra allihop. Och det är därför jag lyssnar på sommarpratarna jag inte vill höra. Vad kan jag lära mig av deras expertis och erfarenheter?

De här sommarpratarna har jag lyssnat på hittills i år

Annie Lööf om berg och dalbanan mellan makten som politiker och maktlös patient. Gillade!
Axel Gord Humlesjö, som pratade om det fasansfulla med övergrepp mot barn. Oj, vad jag grät.
Andreas Cervenka gav mig en förståelse för ekonomi jag inte visste att jag saknade och pratade om varför rika i Sverige är så sanslöst rika. Superintressant.
Jessie Sommarström om hennes väg till vinsten av årets kock och hierarkier inom köksyrken, man (jag) trodde var borta.
Bo Landin om klimatet, miljön och om att fortsätta hålla sina stövlar leriga. Wow.
Camilla Läckberg och att hon pratade om sitt kroppshat har väl ingen missat? Så viktigt att fler lyfter detta, för jag kände igen både mig och väldigt många av mina tränings och hälsoklienter i henne.
Ina Lundström. Va? Ina. Lundström. Enda programmet jag har lyssnat på med hela låtar. Jag menar, hon älskar ju Bruce … Ett sånt gôtt snack!
Mark Levengood med sin mjuka röst och glimt i ögat berättade om sin mammas alkoholism, om att förlåta och om att han inte kommer att åldras med värdighet. Näe. Det vill inte jag heller göra.
Eva Armini, som var lyssnarnas val i år. Ett bra val. Hon berättade om sin uppväxt, om att bli bortadopterad och om tillfälligheterna i livet. Extra kul eftersom hon är mamma till en av mina författarkollegor och när man hör lyssnarnas val tänker jag ofta på att vi alla bär på en spännande historia som skulle fascinera andra. Berätta den.
Hanna Marklund pratade om sin fotbollskarriär, men mest om sin familj. Sina systrar. Och om att hennes dotter frågade: ”va, kan killar också spela fotboll?”.

Vilka ska jag lyssna på nu då?

Självklart lyssnar jag på sommarpratare jag vill höra också och som vanligt har jag inte lyssnat på alla (än?). Jag har inte hört ett enda i realtid, utan väljer poddvarianten. Oftast den korta, med undantag från Ina Lundströms då.

Tur att jag snart ska ta semester, så mer gräs, sticka vidare och förmodligen dammsuga göra gånger om och då lyssnar jag på sommarpratarna igen. Vilka ska jag lyssna på tycker ni?

Ses snart igen och tills vi gör det: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni listan på alla sommarpratare.

Nytt avsnitt! Mitt perfekta liv 12

Viktoria och Malin pratar om hur man puttar sorgen framför sig genom att fylla tiden med roliga saker. Men, kan det bli för mycket av det roliga och när är det dags att sitta och glo på en stol? Kan framgång vara att ha kul när man poddar eller krävs det ett glitterregn för att vara lyckad?

Och vad gör alla gubbar i både Malins och Viktorias hus?

vi pratar om att framgång är olika för olika människor och måste man mäta i siffror?

Ni hittar mer om fler avsnitt här: Mitt perfekta liv är det nya namnet på podden

I mitt perfekta liv slår vi mer dank

I mitt perfekta liv slår vi mer dank och har inte dåligt samvete över att vi vilar. Trots att det är måndag. I det elfte avsnittet av podden Mitt perfekta liv ställer jag den enkla frågan ”vad har gått åt helvete sen sist?” till Viktoria och sedan rullar det på.

Vickan berättar om sitt dåliga samvete över att hon, efter en visdomstandsoperation, vilar en vardag. Jag kontrar med att jag vill förklara mig för hantverkarna, som fixar i ordning vårt hus. Tänk om de tror att jag inte jobbar, när jag bara sitter och knappar lite på tangenterna? Som om de bryr sig?

Det blir ett gôtt snack om hur mycket bättre vi mår om vi inte jämför oss med andra. Särskilt om vi inte jämför oss med det vi tror att andra tycker och tänker, det kan vi ju omöjligtvis veta.

Vi kommer fram till att vi är rädda för att andra ska tro att vi inte bidrar med något till samhället. Samtidigt tror vi att slå dank är vad många drömmer om. Ja, det är väl ungefär kontentan av den här episoden av podden: Vi borde slå lite mer dank. Eller vad säger ni?

i mitt perfekta liv, podcast, författare, Malin Lundskog, fotograf, Viktoria Davidsson — Mitt perfekta liv, avsnitt elva.

Jag försöker coacha Vickan att sluta snusa

Just det, jag gör ett försök att coacha Vickan att sluta snusa med nästa bästa steg-metoden. Nej, hon har inte slutat. Än.

Här kan ni lyssna på avsnittet om att slå dank direkt:

I mitt perfekta liv vill ni veta mer

Ja, det är i alla fall kul om ni vill veta mer om podden. Här kan läsa mer: Mitt perfekta liv är det nya namnet på podden och vill ni lyssna hittar ni våra avsnitt i er vanliga podd-app eller här: alla avsnitt.

Enjoy och tills vi ses nästa gång: heja heja er!
Kram Malin

Vilket underbart kvantitetsliv sa väl ingen någonsin?

Vilket underbart kvantitetsliv jag lever har väl ingen nånsin uttryckt? Eller att de längtar efter lite mer kvantitetstid med nära och kära? Men för all del, jag kan ha fel även om jag tror att för de flesta av oss är kvalitétslivet grejen.

Och ändå är det räkna kronor, kilometrar och kilon vi gör? Det är kilona, kilometrarna och de kvantifierbara målen vi får beröm när vi når. Från både andra och oss själva. Say what? Say heja oss som njuter, som gillar läget och livet. Heja oss som accepterar och älskar. Heja oss som säger något uppmuntrande till en medmänniska (eller oss själva, mind you). Hurra för alla oss som tar emot en kärleksfull kram med öppna armar. Det må vara omätbart enligt normer mäta i siffror, men inget kan mäta sig med livskvalitet. Eller vad säger ni?

vilket underbart kvantitetsliv, Malin Lundskog, livskvalitet, öliv — livskvalitet på öns utegym handlar mycket om känslan i kroppen.
och solen på himlen.

Jag har reflekterat över det här med kvantitet vs kvalitet förut, bland annat i inlägget om morgonpromenaden och den existentiella hälsan och när jag skrev om det hälsosamma med att vara glad och hur du blir det.

Som vanligt hittar ni mer livskvalitet och -glädje på Instagram. Kul om ni vill hänga med över dit också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog