hållbar livsstil

Ny fredag och nytt poddavsnitt. Idag är det Mitt perfekta liv, avsnitt 31, som har släppts. Vi ljuger för oss själva, Vickan står i hallonlandet och får ett spel, jag ser mest ner på mina fötter och vi pratar om att ta med oss varningsskyltar ut bland folk.

Hade det varit bra? Varning, idag är jag på skithumör, idag är jag halvledsen eller idag är jag ganska arg. För allt är ju inte svart eller vitt. Vi är inte antingen jätteglada eller svinförbannade. Oftast är vi någonstans mitt emellan och vad säger vi då när någor frågar hur vi mår?

Förresten, finns det något mall för hur länge man kan oja sig för ett skadat knä, eller att man är i psykisk obalans?

Häng med på vår nyfikna resa mot ett helt perfekt liv, där vi ljuger för oss själva.

Vi ses snart igen, tills dess: heja oss allihop!
Kram Malin Lundskog

ps. Alla vår avsnitt hittar ni här, där ni också kan följa podden lätt som en plätt om ni inte vill missa oss. Gillar ni det vi gör? Ge oss gärna tummar upp eller dela podden till andra ni gillar.

pps. så här tänkte vi när vi startade podden

Idag har vi släppt ett nytt avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Och allt är perfekt. I alla fall för att vara ett liv. Det här är ett poddavsnitt om att skamma sig själv, ålderssende och kanske till och med ålderdomlig syn.

Under försnacket både grät och gnällde vi och under inspelningen outar vi, kanske mest jag, oförmågan att sätta oss in i andra människors känslor. Ingen av oss trodde till exempel att vi någonsin skulle få åldersseende, som Viktoria berättar om i det här avsnittet att hon har fått. Jag tyckte som fyrtioåring inte att ålder är en orsak till att ha diffust ont i kroppen. Ja, det var innan förklimakteriet (som vi pratade om i förra avsnittet. Ni hittar det här.).

Jag skammar mig själv för att jag skadade mig i längdspåren, som jag berättade om här. Vi funderar på om det är för att jag har bakgrund i hälsobranschen. När jag var anställd pt var det jättetydligt att normen som rådde i branschen inte var särskilt hälsosam. Den sa att att alla kan vara smala, vältränade och må bäst bara de tränar och äter rätt. Så att jag skadade mig i längspåren har jag mig själv att skylla för … Ja, ni fattar. Och kanske är det fortfarande en rådande attityd i samhället? Det pratar vi om. Och om att Vickan vill vara mer självsäker. Och en hel del annat.

Samtal som gör gott

Jag älskar verkligen samtalen vi har, Vickan och jag. Jamen, jag kan fortsätta podda för min egen skull, för det är så himla kul. Och härligt! En halvtimme för ett gôtt snack utan yta, det gör så himla gott. Bara en sån sak som att jag kommer underfund med att jag skammar mig själv. hur värdefullt är inte det att inse?

Jag hoppas så innerligt att våra samtal gör gott för er där ute också på något sätt, oavsett om det handlar om att ni som lyssnar inte känner er ensamna, att ni lär er något (ibland glimtar vi till he he) eller att ni tar en stund för reflektion.

Vi blir som vanligt glada när ni hör av er. Tack ni som gör det, det betyder massor. Gillar ni podden får ni mer än gärna ge den en tummen upp eller stjärna eller vad som nu finns tillgängligt i den app ni lyssnar på.

… och att hitta sitt sprudel. Det och annat, som tacksamhet och nyfikenhet inför ett nytt perfekt år, pratar vi om i årets första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Att ha något att se fram emot, är inte det härligt? Samtidigt som man kan njuta av det goa med nuet.

Här hittar ni avsnittet och vill ni hänga med både framåt och bakåt i Mitt perfekta liv, klicka på +

I årets första avsnitt vill den ena ha lugn och ro och den andra vill inte gå på lögnen att glädje inte är viktigt. Viktoria vill ha sprudlet tillbaka och berättar om tidernas bästa present. Malin längtar efter att ge sig ut på äventyr med sin andra roman och så var det där med tacksamheten. Hur gör vi med den 2024? Go lyssning och gott nytt år på den äventyrliga resan mot det perfekta livet. Som kanske redan är här?

Ses snart igen och tills dess: go lyssning och heja sprudlet!
Kram Malin Lundskog