Ja, vilken utenatt vi fick på vårt en utenatt i månaden-äventyr i november. Den var kall, blåsig, regnig och ja, även om det inte låter klokt, så var den tamejtusan alldeles underbar. Någon gång under natten när jag vaknade av att jag fick regn i ansiktet kände mig till och med som en riktig vildmarksqueen. Ha ha.
Som jag skrev häromdagen så är detta med hängmattehäng en gång i månaden livsviktigt (läs här) och enda natten både Agneta och jag kunde i november var i natt. Trots att det var just i natt som alla dagars vindstilla, kyliga, soliga väder gick över. Men vad gör man liksom?
Jag tog med mig hundar och hängmatta ut på morgonen för att hänga upp i dagsljus innan en heldag i stan. Ja, i vanlig ordning äventyrade vi på hemmaplan, vilket ju underlättar när det är ont om tid, men man ändå vill ut och leka.
Morgon var kylig och klar och jag fick upp hängmattan snabbare och bättre än någonsin.
Vilken kväll vi fick!
Ja, sen kom ju kvällen, precis som den brukar. Jag packade ner min portabla eldstad som jag köpte häromdagen (mer om den i samma inlägg jag länkade till ovan), ved, glögg, pepparkakor, sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, , flaska med kokt vatten (som värmelement), yllefiltar, raggsockar, extra vantar och mössa, tjocktröja, näsflöjt och sittunderlag för kvällsmyset. Och i pannlampans sken traskade jag iväg mot nattens äventyr med kallrök ur munnen och snökorn dansande framför ögonen.
Det är någon särskilt med eld ändå, eller hur? Vi byggde ihop eldstaden och tände elden. Wow, så enkelt det var. Och vad bra det funkade! I alla fall ända till jag fick använda allt mitt tandborstvatten till att släcka elden. Helt i onödan, för klockan 23.00 kröp vi in i våra hängmattor och då kom regnet, precis som DMI hade utlovat (väderappen jag använder). Oj, vad det kom! För att inte tala om vinden … Men den kom också i utlovad riktning, så vi vaggade fint i lä.
Men innan dess hann vi att prata, äta pepparkakor, dricka glögg och vara tacksamma för att vi gör det här. Är ute i naturen. Och att det finns någon annan av samma skrot och korn ni vet. Det är fina grejer det.
Vad jag gjorde åt regnet ansiktet förresten?? Drog sovsäcken över ansiktet och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det. Eller så somnade jag bara? För det var lite blött under fårskinnet jag hade under mig upptäckte jag när jag kom hem i morse. Men jag har egentligen frusit mer än när jag har sträckt iväg fötterna utanför liggunderlaget eller haft händerna utanför sovsäcken. Jag har inte heller gått upp och kissat på hela natten. Det hade jag behövt, men. Inte i det regnet.
Och så blev det morgon
I morse var det väldigt skönt att det inte var långt hem. Vi slängde ihop våra grejer fortare än kvickt och kom hem och väckte både män och hundar. Men det var inte väder att mysa kvar i om man säger …
Hela dagen har jag gått omkring med rosiga kinder efter nattens friska luft. Så härligt! Jag ser redan fram emot decembers utenatt och tror att jag vet hur jag ska fästa tarpen för att jag inte ska få regn i ansiktet, för det hade varit skönt att slippa.
Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja både de minimala, små och stora äventyren i livet!
Kram Malin Lundskog
Förresten, vill ni läsa om våra andra utenätter? Det här är sjätte månaden i rad vi hänger i hängmatta en natt och jag har länkat till alla inläggen om våra nattliga äventyr här: Jag säger ja och jag älskar det.
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.