Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Hälsa mera

Ut o njut!

Ute är inne. Det är inte ens en trend, det är sedan gammalt! Ut och njut, för vet du: Vi som tränar utomhus blir piggare, får mindre spänningsvärk, är mer positiva och mindre deprimerade. Bland annat alltså… 

Utomhusträning ger en starkare känsla av förnyelse, mer energi och positivt engagemang och minskade spänningar, ilska, aggression och depression. De som tränar utomhus upplever också mer glädje och tillfredsställelse och det är mer troligt att de upprepar aktiviteterna igen. Och igen. Och igen. Du vet sådan som skapar en vana: att upprepa något om och om och om igen. 

När man i forskarsammanhang har undersökt skillnaden mellan utom- och inomhusträning är det framförallt de mentala effekterna som energi, engagemang, glädje, och tillfredsställelse som som skiljer sig åt till utomhusträningens fördel. Lägg till effekten av att det är troligare att man upprepar sin träning om den sker utomhus så kommer ju även den fysiska skillnaden att bli stor i det långa loppet. 

Hur annorlunda skulle inte en dag på jobbet vara om alla tog sig en sväng utomhus varje dag. Det behöver inte ens vara träning, det kan räcka med motion. Rörelse. Det där med tidsbrist är ingen bra anledning att strunta i det hela, för forskare har kommit fram till att det räcker med fem minuter om dagen. F E M minuter. 5! Kom inte och säg att du inte har fem minuter för då tror jag inte på dig. Låtsas att du röker och ta en rökpaus ute. Utan cigg såklart!!! Tänk de positiva vibbarna, arbetsglädjen och motivationen som kommer från det. Walk and talk är inte ett dugg dumt. Utomhusträning tillsammans med kollegorna – vilken grej va? Vilken effekt en sådan friskvårdssatsning skulle ha, jämfört med att var och en tar sitt eventuella gymkort och drar… 

Grönt är skönt och blått är flott och den kombon av natur har ännu bättre mental effekten än bara grönt: grön natur och blått vatten. Jag är till och med säker på att bruna löv och grått hav också gör susen. För att inte tala om vit snö.

Ut och njut! Det är verkligen inte det senaste. Egentligen är det mesta som handlar om hälsa gammalt – fysisk aktivitet utomhus varje dag, sova på natten och en rejäl dos sunt förnuft, hur svårt kan det vara liksom?! 

Det går att vara utomhus året runt. Jag gillar verkligen vinterlöpning. Och rundorna på våren! De sköna morgonturerna på sommaren. Och det härliga gnetet mot höstvindar. Ute is da shit om du frågar mig, men nu frågar jag dig: flyttar du in träningen på vinterhalvåret eller kör du alltid inomhus? Alltid utomhus? Berätta gärna gärna!

Ps. Du vet väl att det just nu är bokatidigt-pris på den löparglada helgen på Vrångö i mars? Mer info om löparhelgen här

Heja heja dig!

Malin

Hälsa mera?!

Hälsa mera – namnet som säger mer än tusen ord? Nu ska jag berätta varför det här hälsopeppande företaget heter Hälsa mera och ge en hint om varför jag jobbar med lönsam hälsopepp.

Hälsa mera står för att vi alla kan göra något för att förbättra vår hälsa. Vi kan alltså hälsa mera™ allihop, utvecklas och få mer kraft och energi i livet. När jag startade Hälsa mera tillsammans med en annan Malin var vi båda så trötta på att majoriteten av dem vi träffade ute på företag tyckte att hälsa och friskvård är detsamma som fysisk träning. Det tyckte inte vi. Och det är det inte! Vi ville få in alla delar av hälsan, som glädje, social hälsa, god sömn, bra mat, mod, kondition, styrka, återhämtning och hälsosam stress. Även om ordet hälsa betyder en viss sak, så betyder det olika för olika människor. Vi har olika behov av de olika delarna av hälsa – det vi har gemensamt är att vi alla kan hälsa mera™. Vi till och med bör hälsa mera™ och vi förtjänar att göra det för att vara långsiktigt hållbara i ett njutbart liv.

Så… vi verbifierade hälsa och adderade människans förmåga till utveckling och skapade Hälsa mera™. Ett företag som ser hälsan som en skön själ, en hjulande hjärna, en klipsk kropp och glada ögon. Dessutom blev det ju ganska kul på webben: halsa mera!

Hälsa för mig är inte bara att springa längst eller oftast, hälsa är inte heller att meditera mest eller att alltid välja spenat framför wienerbröd. Inom hälsohelheten påverkar alla smådelar varandra. Hälsa är inte att jämföra dig med andra utan med dig själv och din situation. Hälsan är värd så mycket uppmärksamhet den behöver för att bli en helt naturlig del i ditt liv, så att du i framtiden inte behöver tänka på den med ansträngning utan belåtet kan konstatera att den finns där och ger dig möjlighet att hälsa ännu mera! Vår vision är att du ska hälsa lika naturligt som du borstar tänderna: de hälsosamma valen ”bara händer”. Både hälsosamma och ohälsosamma beteenden är valbara, var medveten om vad du väljer och upptäcker du att du har valt fel – välj om! 

Det var en gång en nyutbildad medie- och kommunikationsvetare som fick jobb som informatör på ett av kommunens bolag samtidigt som hon hade småbarn och satte en enorm press på sig själv att träna massor för att hålla utsidan i trim, ha ett välstädat och snyggt hem, barn som alltid hade matchande kläder och ordentlig med frukt till skolans fruktstund, som syltade och saftade, som inte bara var duktig utan sökte bekräftelse när hon  visade sig på styva linan på jobbet, som planerade både vardagar och helger minutiöst och som tog sig själv på lite för stort allvar… och som till slut brakade in i den då inte sådär väldigt omtalade väggen. Sen grät hon, blev folkskygg, sov och trodde aldrig att hon skulle kunna jobba igen. Men… hur det än är så har vi människor en inneboende kraft som strävar efter utveckling, så den utmattningsdeprimerade puppan förvandlades till en driven fjäril i hälsobranschen med ett hopp och en tro på att människans långsiktiga hållbarhet ska väga mer än den kortsiktiga och ytliga hälsohetsen, att både människor och organisationer ska förstå varför det är livsviktigt att både konditionsträna och att skratta, för det är precis det som skapar kraft och energi och lönar sig. För alla! 

Ja, det var den lilla hinten om min bakgrund – det är klart att det kommer mera. Innan dess får du ställa alla frågor du vill och lämna alla kommentarer du känner för! 

Betydelsen av ordet hälsa har ingen betydelse för din hälsa, men aha-upplevelsen av vad hälsa faktiskt är kommer säkert när du läser det här: Ordet ”hälsa” betyder välfärd, lycka och även hälsning. Ordet har ett nära samband med det numera inte så vanligt förekommande ordet ”hell” som ju betyder ungefär att önska någon lycka och ordet ”hel” som i frisk, utan skada, och ”hela” i betydelsen bota. Troligtvis finns det också ett samband mellan ”hälsa” och ”helig” med betydelsen får ej skadas. Visst säger det här en del om hur betydelsefull hälsan är?

Vill du läsa mer om vad jag drömmer om? Läs vi har en dröm

Vill du läsa en bok som tar upp hälsan som helhet och hur man kan arbeta i sin organisation med hälsan, utan att göra för stort mankemang av det? Läs Hälsan i fokus – för framgångsrika ledare

Vi hörs! 

Malin

Lönsam hälsopepp – min grej!

Jag har ju bloggat en hel del om vad hälsa är, vem jag är, vad jag gör, men ändå: vill lära känna dig som följer mig bättre och bjuda mer på mig och Hälsa mera.

Vad är det jag gör. Egentligen alltså?
Jo – jag ger dem jag arbetar med en lönsam hälsopepp. Jag är hälsokreatören som peppar personalen att prestera mera med glädje. Du vet att hälsosamma människor som trivs på jobbet lönar sig va? Det ger ökad lönsamhet och långsiktig hållbarhet. Jag föreläser och har webbtjänster för hälsosam motivation, skriver i nyhetsbrev, stöttar ledningen i hälsokommunikation och tränar fram energin och gemenskapen. 

Oavsett om du är medarbetare eller ledare så ökar mina tjänster din lönsamhet, både den ekonomiska och den mänskliga. En människa som mår bra fysiskt och mentalt och som känner glädje i livet är mer produktiv och effektiv än en som inte mår bra. Den som har hittat sin livs- och arbetsglädje presterar bättre på jobbet, bidrar till glädje för andra, är villig att hjälpa sina kollegor, är mer motiverad att jobba över huvud taget (visste du att det bara är 16 % av alla svenskar som är motiverade på jobbet?!!!) Visste du att bristen på kondition är den största ohälsokostnaden för företag idag? Något vi kanske inte tänker på i första taget, men en människa med dålig kondis orkar inte hålla tankarna klara och energin uppe lika länge som en person med bra kondis. 

Mina kunder brukar säga att jag är en peppande och dedikerad entreprenör. Jo, mina kompisar håller med! Och lägger till att jag blir lite väl besatt av jobb ibland. OK, kanske har de rätt, men… Att jobba med hälsa och se människor/grupper/företag växa tack vare den där aha-upplevelsen de får när de inser att hälsan är personlig och handlar om välbefinnande och glädje – DET är grejen för mig.  Ja, det och att skriva, springa och bada. Och äta saltisar. Vet du: jag vill gärna lära känna dig! Lämna en kommentar här om dig – DET skulle göra min dag. 

Här har jag skrivit tidigare om det lönsamma med att ha hälsan i fokus:

tjäna på att hälsa på jobbet

lönsam löpträning

Din hälsa, din privata grej?

Nej nej nej: Din hälsa är inte ett dugg privat, den påverkar allt och alla du har omkring dig. Däremot är den väldigt personlig – ingen annan vet var du är nu och vart du är på väg. Så här tänker jag: 

DIn hälsa är inte din ensak eftersom hur du mår påverkar din omgivning. Är du sur och grinig (den mentala hälsan du vet…) påverkas din omgivning, orkar du inte jobba på eftermiddagen för att du har kass kondition (fysisk hälsa) påverkas din omgivning, är du trött för att du har sovit dåligt påverkas din omgivning, skrattar du och berömmer dina kollegor påverkas de, lägger du massor med krut på att fokusera på din onda rygg påverkas din omgivning, erbjuder du din hjälp till någon påverkas din omgivning. Så: din hälsa är inte privat, däremot är den väldigt personlig. 

Din hälsa är personlig eftersom den är ett resultat av allt du har gjort (och inte gjort), alla dina erfarenheter, din livssituation med eventuell familj, vänner, sysselsättning, intressen och så vidare och så vidare… Din hälsa är unik för dig och för att du ska må ditt bästa behöver du ha koll på var du är, vart du är på väg och dessutom våga lita på din magkänsla – den är ovärdelig! Självklart kan du ta tips från de omkring dig, både experter och andra, men det är ändå bara du som kan avgöra vilka tips som passar dig. Jobbigt va? För helst vill vi ju allihop att någon annan löser det åt oss, talar om vad vi ska göra så att vi slipper tänka själva… 

Svår balansgång egentligen, kan vi lägga oss i varandras hälsa eftersom den inte är privat? Ja, det tycker jag! Men inte för att vi vet bäst utan för att vår omgivnings hälsa påverkar oss. För att vi bryr oss om! Både oss själva och våra medmänniskor – eller hur?! Lägg dig i och var ödmjuk inför att det inte finns en universallösning för alla och för att allt dessutom hänger ihop: sömnen, relationerna, konditionen, styrkan, återhämtningen, arbetsglädjen, livsglädjen och matvanorna. Har jag glömt något? Kanske, du vet ju bäst själv vad som betyder något för dig… 

Vad tycker du – är hälsan privat eller inte? 

Vad du än tycker: heja dig!

//Malin

 

En maratonlöpares bekännelser

Idag var det inte långt bort att jag la ner hela skiten. Höll med de där som säger att ”du är inte klok, kan du inte åka på semester utan att springa 42 jä-a kilometer?!” eller ”Fattar du hur långt 42195 meter är?” eller ”men det är ju skitvarmt i Palma, orkar du det?” eller ”man kan faktiskt springa halvmara också. Och tio kilometer!”. Ja, jag har fått många fler kommetarer av den karaktären och jag spelade upp dem allihop idag. Mellan 23 och 39 kilometer var mitt marathon i Palma rent ut skrivet skitjobbigt! Jag som värnar om hälsan och tycker att något av det viktigaste med mitt springande är att må bra. Att bli glad. Fri. Stark. Ändå plågade jag mig vidare… 

Born to run

Började gråta redan i starten. Där stod jag helt ensam, med en kass frukost i magen (fatta frukostlådan från hotellet: 1 formfranska-skiva med ost (fanns marmelad om jag ville), en miniyoghurt av riktigt sötsliskig sort (jag är inte den som är den, älskar sötsaker, men kanske inte det jag vill ha i mig innan 42 km löpning. Gröt och ägg hade suttit som en smäck.) vatten och en banan. Jo, det fanns massa kakor också. Inte sju sorter, men sju stycken). Här kan ju vän av ordning tycka att jag borde ha sett till att fixa det här bättre själv, men… jag gjorde inte det. Det brukar ordna sig. Och jag stod inte i startfållan för att prestera något annat än att ha kul och ta mig runt. Prestation nog skulle det visa sig… 

I min ensamhet bland 10 000 andra löpare med tre minuter kvar till start öste högtalarna ur sig Born to run med Bruce Springsteen. Ingen käck uppvärmning à la Friskis och Svettis här inte. Nu kör vi! Förresten: vet du hur stort Bruce-fan jag är? Vet du att jag har Born To Run intatuerat på armen. Kände där och då att den här dagen är min! Min resa, min upplevelse, mitt maraton. 

Säg hej till publiken

Första 10 kilometrarna var en fröjd! Jag skulle nog kunna fixa det här på under fyra timmar (vilken är skitbra för mig!) Coola M (min maskot som har hittat fram igen – en rosa elefant…) satt käckt på handen och vinkade till den ganska tystlåtna publiken. Vad är det med löparpublik egentligen? Tror de att vi som springer gör det för att underhålla dem? Klart att det är underhållning, alla dessa löpstilar som blir mer och mer sillywalk-liknande ju fler metrar som läggs bakom löparen. Jag fattar det. Men jag är en riktig sucker för hejarop och skulle vilja ha dem hela tiden! Jag vill dansa med publiken, göra higfive med dem (svenskaflaggade ju naglarna lite extra för det) och gotta mig i att få känna mig som en stjärna. Så där som man får i Göteborg. På Göteborgsvarvet. DET kallar jag publik. 

DNF?! 

Inte förrän efter 39 kilometer och jag för tredje gången sprang förbi en liten hejaklack lossnade det. De hade lärt sig. Vågen! Jag fick en alldeles egen våg ute i gatan. Jag som just hade ringt min man (som stod vid mål och undrade var jag) och sagt att jag går resten. Att jag kommer, men att det kommer att dröja. Jag mår illa. Pulsen går inte ner fast jag går. Jag är snurrig. Jag kan bara inte dricka eller äta. Jag hade känt de där vätskebrist-tendenserna ganska länge (i typ 16 kilometer) en lyckats få bort huvudvärken tack vare att jag hade tvingat i mig cola, iso-dricka och banan. Alltså, redan vid 23 kilometer kroknade jag. Fastnade i ett gå-träsk och kunde bara inte få fart i benen. Jag tänkte för mig själv att nästa gång jag ser någon form av sjukvårdstält så stannar jag och frågar dem om jag verkligen ska fortsätta med de här tydliga tecknen… Jag hittade ingen sjukvårdare! Tur var väl det känner jag nu. Medaljen är skitfin!

Och jag tänkte på vad jag hade sagt till mina adepter. Jag gav mig själv all den pepp, push och energi jag hade gett dem. FIlmade en snutt och la ut på instagram. Hallå! Mitt i ett lopp?! Ja, men jag ville ju ha kul… Och jag hoppades på att få några webb-hejarop. Det fick jag! Ärligt talat: jag ville inte ha ett DNF efter mitt namn i reslutatlistan, riktigt sååå illa var det nog inte med mig. Även om jag var rädd för det ett tag. Ett annat ärligt talat: jag hade inte pressat npgon enda löparadept att gå in i väggen, men jag hade hjälpt dem att hitta viljan att fortsätta. Med den är mycket vunnet. 

SÅ fint

Under både de första och de andra fröjdefulla kilometrarna njöt jag av soldränkta backar (jodå…), havsutsikt, palmer, kullerstensgator, skuggiga gränder och skön musik. Jag dansade. Jag klappade. Jag tränade hejaklacken på vågen… Jag höll dessutom en god fart och undrade lite sådär att ”hallå, hur svårt kan det vara?!”. MEN! Så kom den 23:dje kilometern. Min materialare (nä, skoja bara, men min man som hejade på) ropade glatt att det är 28 grader. I skuggan! Och jag kände verkligen att den värmen hade satt sina spår. Jag som älskar att springa på sommaren. Jag gör verkligen det. Dessutom är det precis det jag har sagt till alla som har ifrågasatt det där med att åka till värmen för att springa… Backarna blev brantare (enligt banprofilen är det exakt samma varv två gånger om), kullerstenarna vingligare, svängarna i gränderna tvärare och det var ärligt talat inte särskilt kul. 

Vågen

Men så kom där en tysk som vägrade sluta säga go go go till mig. Han väntade in mig. En dansk som tyckte att jag såg stark ut. En österrikare som aldrig hade varit med om något jobbigare marathon än det här och jag kände mig inte ett dugg ensam. Tillsammans skulle vi klara det. Och norrmannen som först sprang förbi mig. Jag sa heja Norge! Sen sprang jag förbi honom. Han sa heja Sverige! Jag ramlade. Inte för att han sa heja Sverige utan för att asfalten helt plötsligt fällde mig.

Och så kom vågen! Vilken hejaklack! Jag ryser… 

Jag skuttade (?) fram. Norrmannen skuttade i kapp. Jag frågade om det skulle bli Johaug eller Kalla, hade inte andra tankar på Johaug och hennes läppkräm annat än att jag hade kunnat tänka mig att låna lite. Men vet du: vi spurtade tillsammans! Hand i hand sprang jag i mål efter 42195 meter tillsammans med en norrman. (Sprang o sprang förresten. Jag inledde med att springa snyggt, men hur det såg ut på slutet vill jag nog inte vet. Är ju ändå löpcoach…). Ah! Denna förbrödrande kamp! Älskar den! 

Och jag säger inte nej till att springa i Palma igen. HÄr har jag ändå sprungit mina kanske långasammaste kilometrar någonsin. Men nu tänker jag vila benen. Bada. Njuta av allt härligt livet har att erbjuda. Men snart ses vi igen, i ett löparspår någonstans… 

PS. den där vågen: in o kolla mitt instagram så får du se den. Den är så fin så fin så fin! 

heja heja mig och dig!

Malin

 

En hemsida från Everday