Knippla

Runstreak och nakendopp

Jag är inte den som säger nej till löpning, så länge det inte handlar om prestation eller resultat. Jag älskar ju att springa. Ut o njuta. Svettas o flåsa. Lufsa. Ja, jag tror att lufsa är det som bäst beskriver min löpning just nu, MEN SKIT I DET! Jag gör det. Varje dag till och med, sedan 68 dagar tillbaka. Sommaren har varit fylld med runstreak och nakendopp och den kombon fortsätter. Tills vidare.

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Jag streakar tillsammans med Sandra, som kallar vår utmaning för tantstreak (ha ha, tänk om vi hade varit den sortens tantstreakare som springer nakna in på en fotbollsplan!). Idag är första dagen vi sprang tillsammans, annars är det mest hejarop i vår gemensamma chat. Sandra har sprungit i hundra dagar. Ja. Ett hundar dagar i rad. HEJA henne!

100-dagarsfirandet blev en överraskning för oss båda. Av oss båda. Ha ha. Vi skulle (ju!) bada efter löprundan, så jag smög ner till badet innan med handduk, guldglas och bärs. På väg från badet, för att möta Sandra för att springa, möter jag *trumvirvel* Sandra. Som kommer med bubbel och handdukar som överraskningen efter löprundan! Ha ha, great minds osv.

runstreak och nakendopp, knippla, cykel, himmel, hav — min cykel med överraskningsväskan …

Ja, sen sprang vi en kort men naggande go runda med fokus på att fira. Efter badet skålade vi för hundra dagar. För löpningen. Och oss! Fast mest Sandra, just idag.

sandra svensson, runstreak och nakendopp, ankis badplats, knippla — Sandra, efter sin hundrade runda!

löparkläder, guldglas, knippla — hopp i sjön

runstreak och nakendopp, malin lundskog, sandra svensson — skål och hurra!

Bryt i ihop och kom igen

Mina 68 dagar hade kunnat vara 100 dagar i streck idag, men en gubbvad på käringen satte stopp för det sent i våras. Efter rehab och löpvila tog jag nya tag. Värre saker har ju hänt, även om det kändes som tidernas fail när jag var tvungen att avbryta strecken. Det värsta var inte att jag blev skyldig Sandra, tanten som inte ens är 35, en flaska bubbel för att jag bröt. Nej, det värsta var känslan inom mig. Misslyckandet. Jag? Bryta? Alltså, nu skäms jag: jag sprang några dagar med skitont i vaden och trodde att skulle ordna sig … Hur dum får man vara? Och jag ska vara pt och löpcoach? Hade aldrig i hela världen sagt åt en klient att fortsätta, för ”det löser sig säkert.” Särskilt inte till någon i femtiosexårsåldern.

PS. Myrstegsrevolutionen

Kommer ni ihåg min lilla orange bok GLAD FRi STARK? I den skriver jag mycket om myrstegsrevolutionen, alltså det lilla stegets kraft och vitsen med att sätta skamligt låga mål, som en reserv de dagar man inte kan/hinner/orkar, men ändå vill hålla i något som gör en gott. Som till exempel motion. (Men kan också vara sömn, läsa, skriva, meditera osv). Runstreak är ett superexempel på en myrstegsrevolution. Och så länge man inte är som jag och tror att man måste springa snabbare eller längre för var dag så gör det gott.

Nu springer vi vidare, med ett lägsta mål på 1,5 km. Om 32 dagar firar vi förhoppningsvis mina 100 dagar. Undrar vad vi ska överraska varandra med då?

Ses snart igen,

Tills dess: HEJA myrstegsrevoltionen i alla dess former, just nu runstreak och nakendopp för mig.
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, runstreak och nakendopp, knippla

Nu drar jag på nya äventyr. I natt är det dags för hängmattehäng med Agneta och Kerstin.

Kreativiteten kommer när man mest anar det

Det är väl ingen av oss som längre blir förvånade över att de bästa idéerna dyker upp när man rör på kroppen? Eller står i duschen eller kanske utför någon monoton syssla som får oss att vara i stunden? Det borde egentligen inte vara någon överraskning för mig att berättelsen jag började nosa på för några veckor sedan liksom vecklade ut sig framför mig när jag var ute och sprang i morse. Men det var det. Även om kreativiteten kommer när man mest anar det vet man inte vad den kommer med för besked.

skutor, west wind af Göteborg, Hälsö — att stanna till i Hälsö hamn och titta på skutor är mumma för kreativiteten.

Jag trodde nämligen inte att det var så historien skulle börja. Eller att just de karaktärerna skulle bli viktiga i berättelsen. Och ändå blev det så självklart när jag hade lufsat runt Hälsö (grannön) i några kilometer. Så skulle det vara! Och självklart skulle en sådan figur vara med! Självklart skulle berättelsen börja på det viset! Snacka uppenbarelse!

svettiga, törstiga och badsugna tog vi färjan hem igen – för att skriva ner allt som serverades under rundan

kreativiteten kommer när man mest anar det, knippla, vägfärja — samlade tankarna och glodde på det här

Inte för att det betyder att slutversionen ens av råmanuset kommer att vara som det kreativiteten målade upp för mig idag, men nu har jag verkligen något att arbeta utifrån. Och det har jag gjort under eftermiddagen. För ja. Jag skriver. På något nytt. Kan inte låta bli …

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

Bada i hagel

Vet inte om det har hänt förut, men någon gång ska väl vara den första? Ja, att bada i hagel alltså. När jag joggade ut i morse lyste morgonsolen på Brorsan och mig. Kanske dansade några moln omkring på himlen en bit bort. Men. När det var dags för morgondoppet rusade de in från väst och det som jag trodde skulle bli ett bad i regn (älskar bad i regn!) blev ett dopp under en hagelstorm som heter duga. H E R R E G U D vad fort den kom, vad ont den gjorde (nakendopp …) och med vilken kraft den tog tag i havet. Ofattbart.

morgonjogg, ö-liv, knippla, utsikt över hyppeln, bilfärja — lufsade runt slingan på ön i detta och molnen ni ser här, brukar liksom bara dra förbi oss utan att göra något väsen av sig …

bada i hagel, anis, knippla, regn, utsikt — kom fram till Ankis, där jag skulle bada, och föreställde mig att få njuta av ett regnbad …

hagel, bada i hagel, knippla — … sen blev det kaos!

bada i hagel, malin lundskog, knippla — i vattnet gjorde haglet i alla fall inte ont på kroppen …

Strömt, vågigt och svårsimmat. Och kul!

Claes som kom ner för att möta oss efter morgonjoggen struntade i att bada. Han blev liksom blöt ändå … Men jag som redan hade slängt av mig kläderna när det brakade loss hoppade i. Helst ville jag inte gå upp, för haglet piskade verkligen på och gjorde eventuellt tusen nålar på mig samtidigt. Aj!

Men, hade ju ett följebrev att skriva och en podd att spela in, så där kunde jag ju inte ligga hela dagen. Det hade jag kanske inte ens orkat, för jäklar vad strömt och vågigt och svårsimmat vattnet blev under den korta stund det hela varade. Vi gick hem på de tillfälligt översvämmade vägarna och kände båda två att det var skönt att inte vara ute med båten när det här kom. Då hade jag nog till och med varit rädd, för vinden som kom var skitstark.

Jag älskar väder, variation och att känna naturens krafter. Mitt i kaoset tyckte jag att det var kul (kanske till och med spännande?) att hoppa i under en intensiv hagelskur, men fem (-ish) minuter senare var allt över och solen tittade fram igen som om ingenting hade hänt …

Aja, vi ses snart igen oavsett väder. Tills dess: man ångrar aldrig ett bad, kom ihåg det. Även om det innebär att bada i hagel.
Kram Malin Lundskog

Utenätterna i augusti blir fler och fler

I över ett år har jag väntat in Agneta för våra überunderbara nätter i hängmatta bland (de få) tallarna här på Knippla en gång i månaden. Men någon gång i somras kom jag på att jag inte alls måste vänta. Kanske ingen större snilleblixt, men ändå. Jag började hur som helst att sova ute på balkongen från och till. Kollade stjärnor, som igår natt (se nedan). Och nu visar det sig att utenätterna i augusti blir allt fler. För nu har Kerstin skaffat hängmatta och ville testa utehäng. Vem är väl jag att säga nej till det?

sova på balkongen, knippla, utenätterna i augusti — här ligger jag och tjuvkikar på världen

En av utenätterna i augusti:

segelbåt, utsikt från knippla, en utenatt i månaden, utenätterna i augusti — utsikt från tandborstningen igår kväll

Eftersom jag vill ha mer av utenätter, frisk luft och natur, tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån igår. I morse flyttade jag hem igen för att öppna upp hemmakontoret för möte kring mitt manus (ja, så spännande!). Men däremellan hann vi mysa med kvällté, prata om härligheter och vakna till soluppgången. Och wow vad jag sover gott i hängmattan, där jag är som vaggad av en trygg famn.

utenätterna i augusti, måne, soluppgång, knippla — månen och en aning om att solen är på gång

utenätterna i augusti, en utenatt i månaden, soluppgång, knippla — soluppgången i morse inifrån mitt myggnät

Efter en gemensam stund med téet, packade vi ihop oss. Inget krångel. Bara jättehärligt! Och Kertsin är verkligen en inspiration, jag menar: det är inte alla 80-åringar som hör av sig och frågar om man vill ut och hänga i natt?!

morgondopp, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden — morgondopp med solsken i blick på vägen hem. Såklart!

Det ena utelivet behöver inte förta det andra. Om bara Agneta pallrar sig hem från sin semester, för jag ser fortfarande fram emot vår gemensamma utenatt i augusti. De nätterna är alltid något särdeles då vi äter och dricker gott både kväll och morgon. Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Hej hopp, ses snart igen allihop. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

De grer seg i sjön

Jo, det mesta reder ut sig när det kommer i sjön, som uttrycket det ger seg i sjön (där sjön uttalas skön, med ”k”) betyder. Mina tankar brukar ordna till sig i badet till exempel. En del tampar till fiskeutrustning grejar till sig. Men trasslet som Claes och jag orsakade idag, det vete sjutton om det grer seg i sjön. Vi vågade i chansa utan tog med det hem. Men först njöt vi av att vi efter allt slit med kräftburarna fick upp en mättande middag med kräftor i alla fall. Och ett nakenbad, långt där ute till havs.

Allt började tidigt i morse, då vi gick ut för att hämta gomiddag, innan Claes skulle in till restaurangen och jobba och jag ägna dagen åt att korrläsa mitt manus. Solen steg och vi hittade våra flaggor som markerar början och/eller slut på kräftlänken (burar som sitter ihop i en kedja, typ). Och så började vi dra. Och som vi drog.

kräftfiske, det grer seg i sjön, lera, kräftburar — ett riktigt skitfiske är vad det är, eftersom burarna helst ska ligga på lerbotten …

Kräftburar och ett par hundra meter trasslig lina …

malin lundksog, båtflagga, tunga — Alltså, vet i hur tungt det är att dra kräftburar? Särskilt när de är korskopplade och hoptrasslade …

Vi drog och slet och svor och vilade och svettades och drog lite till innan vi insåg att våra två länkar med sex burar i varje har drivit ihop och den ena har lagt sig över den andra. Även om det mellan varven kändes som det var den andra som hade lagt sig över den andra. Hjälp, vad tungt det var! Och då tycker vi ändå att vi är två ganska starka typer …

trassel, linor till kräftburar, det grer seg i sjön, — det här grer seg nog inte sjön …

Efter hiskeligt många om och men fick vi till sist upp alla våra tolv burar. Med hur många meter lina som helst (burarna ligger på ungefär 40 meters djup) i ett enda trassel. Det är tungt att dra kräftburar i vanliga fall, men det här var det tyngsta jag har varit med om. Inte för att jag har varit med om särskilt mycket, vi är ju ganska nya på kräftfiske. Men ändå. Tur att vi i alla fall har lärt oss var burarna ska ligga, så att vi fick med oss den där goda middagen hem.

Kräftor är definitivt mitt favoritskaldjur, så jag är himla glad att vi har börjat fiska själva. Inte för att alla de timmar vi lägger på det gör det billigare än att köpa egentligen. Men visst är det man har fiskat, fångat, odlat och plockat själv extra gott?

det grer seg i sjön, malin lundskog, båt, kräftburar — hem igen, med en del att reda ut

Vi tog inte bara med oss kräftor hem, den här gången fick vi ta med alla burar och trasslet med hem. För att göra om, göra rätt så att chanserna att det grer seg i sjön är större nästa gång.

Förresten, just idag är det exakt fem år sedan vi flyttade in i huset här på Knippla. Då var vi glada om vi lyckades få en enda makrill på kroken. Nu? Nja, en räcker inte långt …

Men hur som helst så ses vi igen allihop. Tills dess: heja skitfisket!
Kram Malin Lundskog

Jag ska bara korrekturläsa … Snacka fail

Idag påbörjade jag arbetet med att korrekturläsa manuset som jag hoppas (alltså verkligen HOPPAS!!!) ska bli min nästa utgivna roman. Jag ska bara korrekturläsa, tänkte jag i morse. Bara??? Det finns inget som heter bara. Särskilt inte om man tar en promenad mitt i allt. Och ett bad. För det är då de nya (gah!) idéerna dyker upp.

Malin Lundskog, knippla, korrektur, springer spaniel, jag ska bara korrekturläsa — Vissa av oss läser korrektur …

korrekturläsning, malin lundskog — korrekturläsning på balkongen för att få en vindpust …

Sedan tänkte jag att det går fort, trots att jag visste direkt att det var en lögn. Det finns ingenting som har med skrivprocessen att göra som går särskilt fort. Inte ens om man bara ska kolla igenom interpunktion, stavning och meningslängder. I alla fall inte om man tar en promenad och ett bad mitt på dagen. För det är då hjärnan kommer igång och hittar på nytt.

björnbär, blomsterbukett, mallin lundskog, knippla, jag ska bara korrekturläsa — kanske får jag in ett björnbär i texten?

Men se den här gången lyssnar jag inte på allt den säger. Möjligtvis kan jag lägga in några björnbär och en och annan fladdrande badhandduk i manuset. Men mer än så blir det inte innan manuset går iväg till förlag och jag sätter mig och håller tummarna i några månader. Det blir skönt. Då kan jag promenera hur mycket som helst utan att nya idéer stör mitt skrivande, för just nu är jag ju i uppstartsfasen av ett nytt manus och då är det bara tacksamt med idéer.

Alla faser i skrivprocessen har sin tjusning, precis som varje promenad och varenda bad. Och aldrig ångrar man något av det. Och nu ska jag bara korrekturläsa resten …

malin lundskog, springer spaniel, knippla, hav, kummel, jag ska bara korrekturläsa — Nej, det går inte att ångra stunder som den här!

Vi ses snart igen, tills dess: heja promenader och bad! Trots allt, he he.
Kram Malin Lundskog