Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Löparglädje

Göteborgsvarvet i Mölndal

Frågar du mig är det definitivt resan som är mödan värd när det kommer till löpning. Resan får gärna hålla på ett tag, får gärna ta det sakta i backarna och se sig omkring. Känna. Och den får gärna kantas av härliga möten. 

Men så finns det sådana där saker som Göteborgsvarv. Du vet, världens största halvmara och kanske världens bästa publikfest? Och träning tillsammans inför varvet, där tävlingsnerverna tänds, ivrigt på-eldade av kollegor och medaljsug. För om man nu ska springa Göteborgsvarvet kan man ju lika gärna göra det så bra som möjligt? Såklart! 

Under våren har jag (för tredje året) laddat upp SCA inför Göteborgsvarvet. Den resan tillsammans med dem är så mycket värd! Att se dem växa i löparspåren, se dem öka farten, hitta flytet i löpsteget och framförallt: att se glädjen! Glädjen över egna vunna segrar, över gemenskapen med sina kollegor och stoltheten över att kunna peppa någon annan – det ger mig signaler om att det jag gör är rätt. Rätt gôtt!

Löparna jag har träffat varje fredag under våren har delat många high five, kämpat sida vid sida i motvind, tränat löpskolning i hagel, puttat varandra i uppförsbackar, burit varandra i medvind, njutit av vårens första tussilago i strålande sol och skrattat åt koordinationslopp. Och de har lärt känna varandra på ett sätt som är ofrånkomligt när man springer tillsammans.

I det långa loppet hade det räckt så. Träningen är grejen som är grejen och skillnaden som gör skillnaden för hälsan. Träningen i löparspåren – DET är resan som är mödan värd, som gör dem långsiktigt hållbara, både som kollegor/medarbetare och helt fantastiska människor. Men ändå: Göteborgsvarvet. Medalj. Kexchoklad. Banan. Publik. Premiär? Personligt rekord? Det kan vara pricken över i:et. Ett sätt att fira. Så vi testade det idag. Körde genrep inför varvet. Tränade på allt viktigt, som uppvärmning i grupp, starten, high five med publiken, två broar, dricka i farten, testa tävlingsdressen, se stolt ut vid målgång. Och käka kexchoklad. ALLT satt som en smäck! De vann. Allihop. En vecka och en dag innan starten av den 21 km långa festen har de redan vunnit. Och deras arbetsgivare har vunnit (en annan historia för en annan dag, men du vet där med vikten av kondition, glädje och gemenskap på arbetsplatsen och vad det gör för prestation, effektivitet och motivation…). 

Resan till ett roligare race är gjord. Nu är det bara loppet kvar och i det långa loppet är det bara en kort resa som förhoppningsvis kantas av just det där: härliga möten, glädje, goa känslor. Och kanske ett pers för den som är sugen på det… Så länge resan är mödan värd är alla sätt bra. 

Göteborgsvarvarna i Mölndal

skrev Mölndalsposten om. Här hittar du den artikeln: Löpare intog centrum

Foto: Lotta Nyvall, Mölndalsposten

Det du fokuserar på…

Det du fokuserar på växer och det är mycket lättare att fokusera på det vi är rädda för och det som gör ont än det vi blir glada, fria och starka av. Det är sen gammalt…

Det kryllar av anledningar att bryta ihop och ju mer vi fokuserar på hur jobbigt livet är, hur idiotiskt, dumt och fruktansvärt något är, desto mer växer de negativa känslorna i oss. Vi vill fly från det onda. Eller fäkta. Du känner  säkert igen det här – det är den urgamla stressfunktionen av att vi en gång (när Hedenhösarna sprang runt här) behövde undvika faror för att överleva och därför utvecklades på det viset att vi har lättare att fokusera på det negativa, larmsystemet tänder till och vi vill fly. Vi vill fäkta. Och vi låter det som verkar hotfullt få ta stor plats i våra medvetanden, vilket gör att det växer ännu mer. 

Det var livsviktigt då och det kan självklart fortfarande vara livsviktigt nu, men allt som oftast inte. Nu har vi mer glädje av att fokusera på det som är bra! Det som gör att vi är tillfreds med livet och med oss själva. Och vi behöver jobba på det! Träna på att se det stora i det lilla, vara tacksamma och uppskattande. Det kan till och med vara så att för varje negativ händelse/tanke/känsla behöver du kompensera med fem (ja, 5!) positiva för vågskålen ska tippa åt rätt håll. 

Vad vill du ska växa omkring dig? Fokusera på det och träna dina tankar att vrida över åt det positiva, tacksamma, glädjande eller det du behöver-hållet. Gör mer av det som gör att du känner mer glädje om det är glädje du behöver mer av. Gör mer av det som ger dig mer styrka om det är styrka du behöver mer av. Gör mer av det som leder till mer av det du vill ha mer av. Fokus på rätt sak, så växer rätt sak. 

Jag springer till exempel lite mer när the going gets tough och jag behöver bli gladare, smartare, mer tillfreds och bättre återhämtad. Jag umgås med vänner och kramas mer när jag behöver öka min trygghet och stärka mig från insidan. Ja, det har blivit en överlevnadsstrategi det där att faktiskt reflektera över det negativa och vända det till något positivt. Det betyder inte att jag ignorerar det negativa, det betyder att jag hittar något i det och utvecklar det till något bra.

Det här är extra aktuellt just nu, med tanke på dådet i Stockholm i förrgår. Jag håller med de som menar att vi behöver fortsätta som vi alltid har gjort och inte vika undan av rädsla, men jag tycker och tror att vi behöver snäppa upp oss lite extra! Bli ännu bättre på att vara vi för att kompensera det onda. Se det negativa och vända det till något riktigt, riktigt bra. Fokusera extra mycket på allt som är så fantastiskt. Och det börjar bra tycker jag – mer om det här.

Så vad säger du, tummen upp för att vi snäpper upp oss och fokuserar på fina, fenomenalt bra grejer, låter det växa och skapar en ljusnande framtid?! Börja med dig själv, när du mår gott har du energi och goda krafter till andra osv osv osv… 

Ses!

Malin

 

Världshälsa och din hälsa

Tänker du extra på hälsan idag för att det är Internationella världshälsodagen? Kanske inte, den smyger ganska bra, den här dagen, men det är bra att den finns, för att visa vikten av hälsa och att det innebär så mycket mer än ett gymkort eller en grönkålssmoothie.

I år fokuserar WHO (Världshälsoorganisationen, FN:s fackorgan för hälsofrågor) extra mycket på depressioner, något som ju drabbar allt fler och fortfarande inte är tillräckligt accepterat som sjukdomstillstånd. Du som inte är drabbad kanske aldrig blir det och du som är drabbad kanske blir det igen och igen. Det finns hjälp för de flesta att få och framförallt finns det åtgärder vi kan göra för att undvika att hamna i depression.

Bland de jag möter är utmattningsdepression den allra vanligaste formen av depression och för oss som har varit där, är på väg dit och/eller aldrig någonsin vill hamna där finns det en förebyggande och stärkande åtgärd som slår alla andra och det är motion!

Fysisk aktivitet är alltså det bästa du kan göra för dig själv, din glädje, din frihet och din styrka både mentalt och fysiskt. Det handlar om allt från lätta, korta promenader för dig som är på väg tillbaka, via mer kraftfulla promenader och lätta, lätta joggingpass (eller cykel-/skid-/paddelturer eller annat) till lite tuffare pass. Men du: det handlar inte om att pressa sig med pulsklockor, tider och distanser. Det viktiga är att du rör dig regelbundet och att det regelbundna är ganska ofta… Hur tufft du tränar är inte viktigt i just det här sammanhanget. Det här berättade det überduktiga ISM-gänget på föreläsningen ”Myter om stress” som jag var på förra veckan.

Och jag är så tacksam över att ha spring i benen – det torkar tårar, ger kraft, energi och glädje och gör att träffar så himla härliga människor, för löpare är goa och glada. Att peppa sådana är verkligen en jobblyx! Vill du läsa mer om varför jag springer? Kolla här: Springer för alla tider. 

Enligt WHO:s konstitution är målet att alla människor ska uppnå högsta möjliga hälsa, där hälsa definieras som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Världshälsodagen instiftades dagen som en påminnelse för organisationens instiftande 1948 och återkommer varje år den 7 april.

Vi ses! Här och/eller i löparspåren

//Malin

 

Glädjen och löpningen

I helgen körde jag löparläger på Vrångö. Som vanligt hade jag höga förväntningar. Som vanligt överträffades de förväntningarna. Det verkar inte finnas någon ände på hur kul man kan ha när man springer, hoppar, kör intervaller, löpteknik, löpstyrka och -rörlighet.

Kul hänger tätt ihop med löpning för mig och det är det jag vill förmedla till dem jag jobbar med. Jag peppar mer än gärna den som vill prestera på mil, halvmaraton och maraton. Men vardagslöpet, den där löpturen du tar på helgen, löprundan en vardagskväll, den som gör att du hittar energi till resten av livet, som rensar rent i nedskräpade huvuden och trötta kroppar, det är det springet som är viktigt i det långa hälsosamma loppet och då är det viktigt att hitta glädjen i det. Tycker jag alltså! 

Ett dygn tillsammans i löparspår, på klippor, i bastu, i havet, drillandes löpteknik, i fartlekar, intervaller och explosivitet gör mycket med en grupp. Mycket bra! Det är så mycket glädje som kommer igång när pulsen går upp, när gränser utmanas och övervinns, när vi rör oss framåt och struntar i det som finns bakom oss, när vi låter våra måbra-hormoner spilla över på våra medlöpare och släpper allt det där med borde och måste utan bara kör. Gör. 

Jag är tacksam över en helg fullknôkad med löparglädje och över att jag har fler överraskningar i bagaget till nästa år. Att solen visade sin allra bästa sida, att Pernilla från Episk hälsa fanns vid min sida, att Håkan på Kajkanten fixade både boende, bastuflotte och brottarfys och att alla som deltog gjorde det med sitt starka hjärta på precis rätt ställe. Ja, tacksam, men inte ett dugg förvånad – det är ju sånt här löpning gör med en… Sa ju det: glädjen och löpningen…

Ses igen!

//Malin

 

Ps. du har väl inte missat att löparglädjen drar till Bergamo? 

Rörlig löpare

Jag vill egentligen bara springa. Ja, jag kan mycket väl vara stilla också, men när det kommer till träning, då vill jag springa! För att kunna fortsätta springa behöver jag ibland göra sånt jag inte vill… Som att hålla mig rörlig och stark, så att jag inte felbelastar kroppen under alla de miljontals steg jag tar och vill ta. Så, visst: jag kör rörlighet mellan varven och en del styrka också. Jag gör det för att hålla i det långa loppet, inte för att jag längtar efter det som jag gör efter själva springandet. Jag gör det också för att visa alla grupper och individer jag peppar i löparspåren finessen med styrka och rörlighet. Föregå med gott exempel sådär. (Du vet, som vi alltid gör inför våra barn…)

Grattis till dig som ska med mig till Vrångö i mars – vi får besök av en grym gästartist: Pernilla Hågner från EPisk hälsa som fokuserar massor på rörlighet för just löpare. Jag är stolt över att ha raggat tag i henne, jag vet att hon kommer att bidra med massor för oss och våra kroppar. Det kanske är lika bra jag erkänner: det är inte bara av generositet mot dig som ska med som jag är glad över att Pernilla hänger med, det är av egoistiska skäl också. Det är något av det bästa som finns – när någon annan talar om vad jag ska göra och hjälper mig in i rörelsen så att den blir sådär perfekt och gör mest nytta. 

24-25 mars kör vi, Pernilla, jag och ett härligt gäng – en helg fullknôkad med löparglädje. Du är jättevälkommen! 
Mer info om helgen här. 

heja heja dig!

Malin

En hemsida från Everday