löpning

Att börja om från början är aldrig riktigt sant

Att börja om från början är ju ju aldrig riktigt från början, eller hur? Varenda gång vi tror att vi börjar om på nytt har vi ny erfarenhet med oss och börjar snarar på en ny plats. Kanske känns det som att vi backar tillbaka, men från början är det definitivt inte.

Jag tänkte på det häromdagen när jag trodde att jag skulle kunna börja springa igen. Jamen, denna vad alltså. Eller kanske snarare min behandling av denna vad. För det är ju inte vadens fel att jag inte har tålamod att värma upp ordentligt (har inte insett det jag vet, att åldern påverkar kroppens behov av uppvärmning och rörlighetsträning).

Jag trodde att vaden var läkt efter många veckor med mycket försiktighet och långsamhet och stretch, tåhävningar och uppvärmning. Men det var den inte. Är den inte. Den behöver mer tid på sig, det känner jag av att bara gå raska promenader. Men, såhär lugnt har jag aldrig tagit det förut. Jag har heller inte haft behov av att stretcha innan träning någon gång förut, som en av mina grannar här ute på ön som är fysioterapeut sa till mig på skarpen att göra. Jösses, när jag sprang som mest pågick en het debatt om hur mycket spänst man förlorade på att stretcha och det var jag ju inte så sugen på. Men. Nu har jag inte kunnat springa ordentligt sedan i höstas och jag är så galet sugen på att springa. Tror inte att jag har sprungit mitt sista ultralopp ännu …

Nybörjare med massa erfarenhet

Hur som helst, så tänkte jag med en rejäl suck häromdagen att nähänä. Suck. Jag får väl. Suck. Börja om från början då. Suck. Som om jag är en nybörjarlöpare som aldrig har sprungit förut. Och vet ni vad? Det kändes så himla skönt. Jag har ingen brådska och jag känner mig tillfreds med att lusten till löpning finns där. Längtan efter löpning finns. Jag tror till och med att den lilla jäveln som får mig att anta utmaningar gick igång på den utmaningen. Att träna som om jag vore nybörjare. Tänk om jag faktiskt har tålamod till et den här gången och det är just det som gör att jag kommer att kunna springa många mil till i livet. Ja, vem vet. Kanske finns det något ultralopp som passar mig någon gång framöver?

du hinner träna, Malin Lundskog, att börja om från början — längtansbild …

Vad tror ni, klarar jag av att börja om som nybörjare? Även om det inte är att börja om från början eftersom jag har flera års löpning och löpcoachande med mig i bagaget.

Nu fick löpningen statuera exempel här, men visst är det så att det där med att börja om från början aldrig är riktigt från början? Oavsett vad det handlar om. Som att dissa ett manus och börja om. Med massa erfarenhet av hur man inte vill skriva och vad som inte passar in i det här manuset. Vi lär oss av allt …

Ses snart igen och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Backträning är en riktig höjdare tycker jag

Backträning är en riktig höjdare, både för dig som har sprungit länge och för dig som är nybörjare. Alla har något att lära sig av att springa i backar.

För ett tag sedan pratade jag med Johan Croon på TT om det fina och utvecklande med att springa och/eller gå i backe. Efter det härliga samtalet sprang jag runt en sväng på fastlandet tillsammans med Adam Ihse, fotograf på TT.

Resultatet av snacket och springet blev en artikel som jag hittade i tidningen Syre nyss. Vill du läsa vad jag sa klickar du här: Backträning tar löpningen till nya höjder

backträning är en riktigt höjdare tycker jag, Adam Ihse, tt, fotograf, löpning, — Trötta ben och glatt humör är ett av många backträningsresultat
Foto: Adam Ihse, TT

Ja, backträning är en riktig höjdare tycker jag. Vad tycker du?

Mer om backträning? Läs här om hur snabbt och enkelt du får till ett träningspass i backe och om hur perfekt det är att träna i backe tillsammans med andra.

Spring lagom lugnt, vi ses snart igen!
Kram (på avstånd, med nytvättade händer)
M

Miljövänlig löpning i de italienska bergen

Miljövänlig löpning var en av alla ingredienser i trail-loppet jag sprang i de italienska bergen. Några av de övriga ingredienserna var helt fantastisk miljö, väder, vin, branter, människor, mysiga smågator, vyer, vinfat, branter, kossor, branter, åsnor, hästar, branter, musik och spännande bana. Och min springkompis förstås. Hur som helst: den här artikeln handlar om miljö och hållbarhet. Den förra hittar du här om du vill läsa om hur vi vann trail-maran …

Egentligen är det underligt att något så naturnära som löpning (kanske särskilt traillöpning?) inte alltid är miljövänlig, eller hur? För är det något vi är när vi springer trail så är det nära naturen. Det vi är nära och blir medvetna om brukar vi oftast bli måna om. Men ibland räcker inte vår klokskap längre än näsan …

Miljövänlig löpning

Arrangörerna av Valtellina Wine Trail, loppet som jag sprang, var noggranna med att hela arrangemanget var miljövänligt och att loppet inte på något sätt ska påverka miljön i omgivningarna vi springer. I alla fall inte påverka negativt. Det de fokuserade på var nedskräpning. Och vet ni: ja såg inte något skräp längs de 21 km jag sprang. Nej, inte ens en pappmugg vid någon av vätskestationerna. Du som har sprungit lopp förstår hur fenomenalt det!

Den obefintliga nedskräpningen hade arrangörerna förberett genom att ge oss varsin ihopknycklingsbar mugg i goodie bagen. Och dessutom skriva att glas var obligatoriskt att ha med sig för alla oss löpare. Visst är det bra? Vi sprang alltså runt med varsin mugg för påfyllning vid de olika vätskekontrollerna. Och vinprovningen …

Jag har full förståelse för att de där värstingarna i täten inte har tid att knyckla upp och ihop sin egen mugg, men vi andra? Alla vi andra som gör det här för upplevelsen och för att ha kul, visst borde vi kunna springa utan att kasta muggar omkring oss? Även på löparfester som Göteborgsvarvet med flera. Och ska vi hälla i oss energi från små folie- eller plastförpackningar kan vi gott plocka upp dem också efter oss. Eller plocka upp förresten? Inte slänga alls är väl bättre.

Hållbar löpning

Livet som relaxad löpare (alltså löpning utan press, prestationskrav, måsteträningar och dåliga samveten) gör mig hållbar i både kropp, knopp och själ. Det har jag skrivit om förut, men när vi nu ändå är inne på hållbarhet kan jag ju skriva mer om det. Det handlar ju inte enbart om nedskräpning. Det handlar om vad vi väljer att springa i för kläder, skor och andra prylar. Hur vi transporterar oss till våra löprundor och motionslopp. Och även om vi inte springer i djungeln så är det här med löpning och miljövänlighet en djungel.

Jag är i början av att lära mig och vill veta mer. Vilka material på löparkläder är bättre ur miljöaspekt? Hur kan vi tanka energi om vi inte gör det ur färdiga gels och barer (för oss som springer långt och behöver fylla på under språng)? Vad kan vi tänka på när vi tvättar, både oss och våra kläder och skor? Finns det något vi kan köpa begagnat? Och ärligt talat: hur ofta behöver vi byta våra löpardojor?

Mer om hållbar löpning

Jag har säkert missat några frågor här, säg till i så fall! Det här ligger mig varmt om hjärtat, jag vill ju fortsätta njuta av löpning och jag vet att jag inspirerar fler att göra det. Då kan vi ju lika göra det ur alla möjliga hållbarhetsperspektiv tänker jag. Håller du med? Jag återkommer med svar på frågorna ovan snart, passa på att lägga till några du också! Det här är ju några av de små steg vi alla kan ta för att fortsätta ut o njuta i löparspåren utan att påverka miljön och klimatet negativt. Det lilla stegets kraft du vet!

Och det här skriver jag från tåget, som jag valde att ta från Milano och hem till Göteborg i hållbarhetens anda. Men det är (minst) ett helt eget inlägg.

hållbart resande, hållbar hälsa, Malin Lundskog — Hepp från Hamburg! Snart i Göteborg och skriver vidare.

Förresten, sanningen om våra glas – en kul knorr …

Vi läste på att man skulle ha med sig vindjacka, pannlampa, mobiltelefon. Och glas. Fast det stod på engelska. Alltså ’glass’. Inte ett dugg svårt att förstå, men i våra huvuden trodde vi att vi skulle ha med oss glasögon. Alltså solglasögon! När det står glas?! Dessutom hämtade vi inte ut vår goodiebag förrän efteråt (nu snackar vi goodiebag förresten! Varsin flaska vin, den där muggen och polenta, ost, korv från lokala producenter).

Anyway: min smarta kompis vaknade upp morgonen till loppet och hade i princip drömt sig till att det inte alls var obligatoriskt med solglasögon, utan glas. Dels för att vi skulle provsmaka vin längs löparbanan och dels för att vi hade läst just det där med miljövänlighet och inte skräpa ner. Sicken tur! Eller vi kanske ska kalla det skicklighet? Vi bidrog i alla fall till miljövänlig löpning i de italienska bergen – he he!

hållbar löpning, löparglädje, trail, Malin Lundskog

Ses snart igen, med mer hållbar hälsa, små steg och annat som gör att vi mår gott.
Är du med då?

HEJA DIG!
Kram M

Så här vann vi Valtellina Wine Trail, ett maraton i bergen

Så här vann vi Valtellina Wine Trail, ett alldeles sanslöst vackert maraton i de norditalienska bergen: vi sprang bara 21 kilometer! Skämt åsido, men rätt kul är det ändå. Som du kunde läsa i mitt förra inlägg anmälde min springkompis Camilla och jag oss till 42 km (och drygt 1700 höjdmeter för dig som känner dig hemma bland höjderna), men en ond höft och en enveten hosta och så vidare … (läs mer här)

Vi njöt, vi slet, vi sprang, vi gick.

Och vi drack vin. Och vips var vi i mål. Okej, kanske inte riktigt. Men nästan! Häng med ska du få se:

lätt som en plätt på platten …
we´re going up up up up up …
Med skön energi och peppigt mindset
Mysiga omvägar …
och ännu mera uppför. Ser du repet?
Oändligt mycket njut längs vägen.
Och efter många timmar – vinnarna i mål!

Vi sprang i mål som vinnare!

Så här vann vi Valtellina Wine Trail: Hand i hand sprang vi i mål efter fantastiska hejarop från publiken och en speakerröst som ropade våra namn. På svenska! När vi sprang över mållinjen låg en jättehög med fotografer framför våra fötter och knäppte bilder allt vad de kunde. Det var innan de fick veta att vi visst inte hade vunnit 42K utan var bland de sista glada entusiasterna på 21K … Vinnare är vi väl hur som helst? Sträckan vi sprang har mindre betydelse även om vi båda är sugna på att springa ett helt maraton nästa år istället för en halvmara. Fatta coolt att springa med pannlampor i mörkret i den miljön. För det skulle vi behöva göra, med tanke på att det mörknar och vi tar god tid på oss. Men kolla in trail-loppets egna bilder på bilder på spring i mörker, ser grymt spännande ut: Valtellina Wine Trail

Alla som springer vinner?

Ja, visst är det så: alla vi som springer vinner. På vårt eget sätt. Alla ni som har hittat ert sätt att röra på er har ju vunnit massa njut och massa hälsa. Du som följer mig vet att det precis det jag vill inspirera till: hitta ditt sätt att må gott och så himla mycket är vunnet. Då blir ju det där med hälsan inget måste eller borde eller tvång. Då blir det gôtt o leva! Och du längtar efter att röra på dig, något som både du och jag vet är toppen för kroppen såväl som knoppen.

ps. Du vet väl att medlemsprogrammet GLAD FRi STARK är till för bland annat det: att hitta njutet i livet och rörelsen? Häng med vetja!

Ses snart igen, nästa inlägg kommer jag att berätta om det hållbara med ett maraton som Valltelina Wine Trail. Och om en goodiebag som tamejtusan heter duga!

HEJA HEJA dig så länge!
Kram M

Tips på hur du gör rent dina löparskor så att de håller.

Tips på hur du gör rent dina löparskor så att de håller. Ja, våra löpardojor håller längre om vi ger dem kärlek även utanför löparspåren. Jag har varit jätteslarvig med det här genom åren. Vilken tur att nästan, nästan aldrig är för sent att göra om och göra rätt. Eller hur?

Efter alla årens slarv, där jag inte har tänkt på att hur jag behandlar mina löparskor har med hållbarhet generellt att göra, känns det himla bra att stå nere i tvättstugan och ta hand om dem. Jag har liksom inte satt ihop mitt beteende med miljökonsekvenser av produktion och transport på ett par nya skor onödigt tidigt av en skos livscykel …

Skornas hållbarhet hänger ihop med miljöns. Och med min egen! För att stå och mjukt göra rent skorna kan faktiskt vara rena rama meditationen. Som att diska ungefär. Och apropå diska, så är det ungefär det jag gör när jag gör rent mina leriga löparskor.

Tips på hur du gör rent dina löparskor:

Ta ur innersulan och gör rent den separat, men på samma sätt som resten av skon.
Borsta rent löst sittande gegga (eller vad du nu har för smuts på dins dojor).
Under sulan och sidoknten av sula, se till att peta bort stenar/barkbitar och annat som kan fastna på de ställena.
Spola av med ljummet vatten.
Diska med mjuk borste eller trasa, för att inte förstöra reflexer eller gnugga bort sådant som eventuellt är limmat. OBS! Kör av ungefär de här anledningarna inte dina skor i maskin.
Använd liten skvätt diskmedel eller såpa för att lösa upp det värsta.
Skölj av.
Ställ att torka på ett ställe dit du orkar gå mellan varven för att byta ut tidningspappret som jag jag tycker att du ska lägga i dina skor så att de torkar lite snabbare. Inte vid eller element eller i strålande sol på grund av uttorkning.

Tips på hur du gör rent dina löparskor så att de håller, innersula, löpning, hållbarhet, Malin Lundskog — Gör rent innersulan för sig. Är du riktigt på hugget kan du självklart dra ut skosnörena och tvätta dem!

Tips på hur du gör rent dina löparskor så att de håller, hållbarhet, löpning — Mjukt och och fint, med mjuk borste eller trasa för att inte paja reflexer, limningar osv

Tips på hur du gör rent dina löparskor så att de håller, torka skor, hållbart, Malin Lundskog — Knôla ihop sidorna i en gammal GP (eller valfri tidning) och byt ut pappersbollarna när de är blöta.

Springa året om?

Ja, så gör jag numera. Och ett bonustips förresten: det tar ett tag för skorna att torka, så om du är ivrig att ge dig ut snart igen – ha antingen ett par skor extra eller välj dina tillfällen för tvätt noga!

För regn och lera är väl inget som stoppar dig från att ge dig ut och springa? Om du nu vill springa över huvud taget alltså … Vill du ha tips på kläder efter väder, så att du håller i ditt springande året om? Jag har skrivit om det här: Klä dig rätt för löpning

Ses snart igen, i ett löparspår eller någon annanstans. Vore himla kul om du vill hänga med mig på Instagram, där springer jag en hel del.

HEJA HEJA DIG!
Kram M

Volanglöpning tillsammans: stärkande styrka!

Volanglöpning tillsammans

Volanglöpning tillsammans en solig och varm sommarförmiddag, det är en start på en dag som inte går av för hackor det! Du som har hängt med mig här på bloggen (eller i mina sociala medie-kanaler) vet att det är idag som Globals Sports Bra Squad Day firas. Eller internationella volanglöpardagen som vi säger i Sverige. Eller ..det kanske vi inte säger. Men vi skulle kunna? Om vi hade gillat grejen med att en kropp är okej som den är, att styrka kommer i olika former, att vi är starka och grymma hur vi än ser ut, att det är jätteokej att kvinnor, ungefär som män har gjort i alla tider utan att blinka (nej, nej – inte alla, alltid eller i alla lägen, men ändå …) rör sig med magen bar. Om de vill alltså. Vi skulle alltså kunna prata mer om internationella volanglöpardagen om vi tycker att valfrihet är en bra grej. För kvinnor OCH män. Så, vad säger du: från och med nu säger vi internationella volanglöpardagen? Och kör mer volanglöpning tillsammans?

Vi sprang, vi sågs, vi segrade!

En som slog distansrekord, en som har fullt upp med att lära sig sin säljpitch utantill, en som värmde upp och varvade ner med ensamt volangpring på 8 + 8 km, en som laddar för sitt livs första motionslopp, en med nyopererad hallux valgus, en som älskar Friskis&Svettis, en som tyckte att det var rena rama ottan, en som hade med sig picknickfilt, en som ä luttrad mara- och ultralöpare, en som är nybörjarlöpare. Och jag. Ungefär så … Tillsammans körde vi styrkevarv runt Slottsskogen på ett sätt och ett på Dalens utegym på ett annat sätt. Alla sätt är bra ju!

Vi började lite högtidligt (aja, jag sa hej och välkommen samt berättade varför jag tycker att volanglöpning tillsammans är så viktigt) och sen drog vi iväg! Glada i hågen, starka som sjutton och vet du: vi gjorde det som att det var den mest naturliga grejen i världen. Det är det ju också förstås, men inte en enda gång under och efter löprundan pratade vi om utseende eller volanger (för dig som undrar: fluff, kärlekshandtag, bilringar med mindre fina ord). Så galet hälsosamt så jag blir alldeles jättelycklig. Vi pratade om löpning, om jobb, om idioten som snodde den ena starka tjejens mobilfodral (hoppas att den som gjord´t blev riktigt snopen när det inte fanns någon mobil i fodralet!), om min valp (okej, jag råkade visst ta upp det …), om vattenflaskor och om glädjen i att springa tillsammans. Och ensam. Om att springa i skogen. På asfalt. Om livet. Och inuti kände jag en genuin glädje över att det är något extraordinärt med kombon löpning och starka kvinnor. Och män. Tillsammans skapar vi magi!

Jag skulle vilja säga att det här handlar om storhet! Om i mödrars spår för framtids segrar?

Oerhört tacksam över att få sällskap idag. Nästa år kör vi igen, då är vi fler som visar världen hur styrka ser ut. På riktigt! Det stärker.

Hänger du med?

Heja heja dig! Och oss!

Ses snart,
Malin

Mer om volanglöpning

och om att

lyfta blicken och se sin styrka