löpning

Det är skillnad på träning och träning

Livsviktigt med löpning
Jag tycker visserligen alltid att det är läge för löpning, men vissa dagar är det extra mycket läge för löpning. Som igår. Igår var det livsviktigt att springa.

Jag vaknade som jag gör de flesta dagar: tacksam över livet och förväntansfull inför dagen. Jag började med kaffe och att sätta dagens intention, som jag brukar. Jag kände intentionen rota sig i mig och visste att det här blir en riktigt bra dag. Effektiv. Fokuserad. Glad. Oj, vad jag skulle få mycket gjort! Oj, vad skön eftermiddagstuppluren skulle bli. Oj, vad glad jag var att jag var jag. Tills det kom ett sms …

Ett kort sms säger mer än tusen ord
Min son (den av mina två som fortfarande bor hemma) hade visst glömt att säga att han hade ”lånat” bilen! Det regnade vågrätt, jag hade ganska bråttom iväg och tänkte att … okej, jag får väl ta cykeln. Det brukar jag göra och det är ju så jag vill leva, men just igår hade jag tänkt ta bilen på grund av några ärenden som inte var cykelvänliga i det vädret. Eftersom min intention för dagen hade gjort avtryck i mig och jag skulle ta motgångar med ro och tänka innan jag talade och så vidare, så var det faktiskt så jag reagerade. Först!

När jag däremot upptäckte att det var punktering på cykeln, då struntade jag i alla intentioner och längtan efter skön frisk luft. Då blev jag skitförbannad! Jag slet åt mig den andra cykeln som stod i garaget, den som inte har lampor (mörkt på morgonen) och som det är någon vajsing med (så att den vobblar när jag cyklar på den) och drog iväg ut i storm och regn. Samtidigt som jag ringde min son och skällde på honom. (Du kanske hörde mig – jag var inte lågmäld … ) Hans korta sms ledde till alldeles för mycket. Alla mina intentioner och all mental träning var som bortblåst i stormen. Stora barn stora bekymmer och så vidare.

Träning som träning?
Den väldigt friska luften på cykeln hjälpte. Lite. Men jag kom inte riktigt till ro förrän jag sprang en ensam runda i stormen framåt eftermiddagen. WOW för löpning alltså. Igen! En ensam löprunda, inte för träningens skull utan för den mentala nedvarvningens skull. Drog ut trött och med en dålig känsla inom mig, kom hem pigg och med en skön känsla i både kroppen och knoppen. Några kilometers löpning längs havet, med svett och flås, en halv storm och me myself and I. For the Win!

Padelmatchen tidigare på dagen hade inte alls samma effekt. Jag har sällan spelat så dåligt! Tjongade bollar åt fel håll och trodde att jag hade hål i racket och undrade seriöst om inte nätet var för högt. Trodde att en padelmatch i glada vänners lag skulle göra susen för den kassa känslan jag hade, men … jag var alldeles för ofokuserad för att spela vettigt. Kunde inte njuta som jag brukar av att träffa padel-kompisar och att röra på kroppen. Det krävde helt enkelt för mycket av min hjärna som längtade ihjäl sig efter lugn och ro. Så jag säger det igen: löpning!

Löpning som återhämtning. Löpning som motion. Löpning som träning. Löpning som vila. Löpning som terapi. Löpning. Helt enkelt.

Idag skiner solen, vinden har avtagit och jag ska springa intervaller med en av världens bästa springkompisar på lunchen. Livet går upp och ner, precis som löparspår och padelmatcher. Och det är skillnad på träning och träning.

Hoppas att du får en fin dag! Och hittar din anledning till att springa. Eller vad du nu behöver – det vet du bäst själv, eller hur?!

ps. vill du hitta löparglädje? Häng med till Vrångö i mars, mer information här: Löparglädje på Vrångö OBS! boka tidigt-pris t.o.m. 31/10-17.

Ses snart,
heja heja dig så länge!
//Malin

Springa snyggt och snabbt. Utan prestation …

Idag har jag varit ute och cyklat igen … till startlinjen och hem från mållinjen av Göteborgsvarvets seedningslopp. Däremellan sprang jag 10 kilometer. Jag tycker verkligen så mycket om att springa och för mig är glädjen grejen. Glädjen, friheten och styrkan till och med.

Löparglädje
Det viktigaste för mig när det gäller löpning är att tycka om det. Hitta glädjen inte bara i själva löpningen utan i mig själv. De brukar komma hand i hand de två och det är också glädje jag missionerar när jag löpcoachar. Det betyder inte att varje löprunda är kul, men att grundkänslan är glädje. Och att den glädjen gör även de där slitsamma och skittråkiga rundorna värda besväret.

Loppnervositet
Därför är det inte jätteofta jag står på startlinjen av motionslopp. Ett lopp ökar inte min motivation eftersom jag redan har vanan av att springa inne. Jag vet också att ökad fart och prestationstyngda träningsprogram inte förbättrar min hälsa, kanske snarare tvärtom? Dessutom blir jag jättenervös! Visst är det onödigt? Det spelar ingen roll hur mycket jag talar om för mig själv och mina löpklienter att glädjen är viktigast. Inför varje start undrar jag varför jag gör det här och tackar samtidigt mig själv för att jag ställer just den frågan: Varför? Svaret gör det nämligen värt besväret. Jag springer för att jag tycker om känslan av att svettas och flåsa, av att se mig omkring (finns alltid något nytt att upptäcka i omgivningen) och för att jag blir glad av det. I förlängningen gör löpning mig dessutom hållbar, i både kropp, knopp och själ!

Vad gör du på milen?
Det spelar ingen roll hur snabbt jag springer. Men ändå … tror inte alla omkring mig att jag måste vara snabb som tränar andra? Jag är ju löpcoach som är duktig på löpteknik, löpskolning, löpstyrka och löprörlighet men inte på att själv springa snabbt och ärligt talat är just ”hur snabb är du på milen?” den kanske allra vanligaste frågan jag får om min egen löpning. ”Springer sällan min snabbaste mil, så jag vet inte” är mitt ärliga svar (ja, du förstår de frågande blickarna?) och då brukar jag tillägga att jag ofta springer glada mil … Och snygga!

Njuter av löpning
Nåväl, idag sprang jag alltså ett seedningslopp inför Göteborgsvarvet nästa år (varför jag ska springa Göteborgsvarvet? Nu snackar vi folkfest på hög nivå och jag älskar verkligen att vara en del av stora folkfester!). Jag gjorde det inte för att slå något personligt rekord utan för att hamna i en startgrupp som matchar min fart. Så att jag kan ha kul. Njuta. High fiva med publiken och hamna i ett skönt glidartempo där löptekniken sitter som en smäck så att jag kan springa snyggt också. Inte snyggt för snygghetens skull utan för att snygg löpteknik är detsamma som skonsam och ekonomisk. För det vill jag ha människor som springer med ungefär samma fart som jag omkring mig och eftersom jag inte har sprungit Göteborgsvarvet själv på flera år hamnade jag i en startgrupp väldigt långt bak när jag anmälde mig. En grupp där det är jättesvårt att få flyt i steget på grund av mängder med olika farter.

Löparglädje
Jag njöt av dagens tio kilometer också. Det är kul att springa tillsammans. Också! Det är kul att springa helt enkelt och roligare ju mer man gör det. När jag kom i mål efter 51 minuter undrade jag varför jag hade varit nervös. Men jag känner mig själv och vet att jag kommer att vara galet nervös när jag står på startlinjen i maj också. Fram tills dess ska jag njuta. Ensam och tillsammans. På stigar och asfalt. Snyggt! Snabbt ibland, långsamt ibland. Lite som det faller sig … relaxat och för den långsiktiga hållbarhetens skull.

Glädjen, friheten och styrkan
Ett PS till det här inlägget: vet du att jag startar en ny webbkurs den 23/10 som går ut på att hitta glädjen, friheten och styrkan i livet – där hälsan är en hävstång och där en av de fem formler för framgång kursen innehåller är just att svettas och flåsa? Kursen tjuvstartar redan 18/10 och du är jättevälkommen att hänga med! Särkskilt om du vill hitta glädjen i dina hälsosamma vanor och släppa press och prestation. Mer om kursen hittar du här: Glad Fri Stark – webbkursen

PS. Löparglädje hittar du mer här: Löparglädje på Vrångö

Ses snart igen, här eller i ett löparspår?
Heja heja dig så länge!

//Malin

Bokmässan – glädje, kaos och skring

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Storytel och Bokus

I morgon (30 september) kör jag bokmässe-race hela dagen. Vi ses i monter F02:53 – där jag hänger med den löpande skrivcoachen, en bed&breakfastägande kokboksförfattare och en jazzälskande fotograf.

Jag pratar mer än gärna om hälsa, löpning, skrivande
Du är jättevälkommen förbi vår monter F02:53 för att prata om hälsa i allmänhet, om glädje, frihet och styrka, löpning, träning och självklart också om skring – resan till Italien som Jeanette Niemi och jag arrangerar tillsammans på Villa Ottilia. Mer om skring (skriv- och spring) här: Skriva + springa = sant

Och jag kommer att ha med mig böcker:

Glad Fri Stark – en bok om hälsa
Glad fri stark är ju boken som inte finns än, men möjligheten att förköpa den finns! Det kan du göra i montern på bokmässan imorgon om du vill (mer om fin-fina förköpserbjudanden här: GLAD Fri STARK – en bok om hälsa). Vill du hellre bevaka den kan du till exempel göra det på Bokus.

Hälsan i fokus – för framgångsrika ledare
Hälsan i fokus – för framgångsrika ledare, boken som underlättar ett hälsosamt ledarskap är lika aktuell i dag som när den släpptes på bokmässan för tre år sedan. Den kommer jag att ha med mig till specialpris, annars hittar du den på Bokus förstås.

Några varv runt jorden, bara
Några varv runt jorden, bara är en samling underbara historier om löpning. Om löparglädje, löparliv och löparslit. Det är en bok om löpning skriven av löpare, varav en är jag. Har faktiskt bara en kvar, så där är det verkligen först till kvarn som gäller. Eller Bokus.

Jo, synderna får plats
Jag har ju också skrivit noveller om de sju dödssynderna som, i nutida tappning, utspelar sig i Göteborgsmiljö. Så, jag har även synder med mig i bagaget. Du som hellre vill lyssna på synderna ska ladda hem SYND – de sju dödssynderna tolkade av Malin Lundskog på Storytel

Bokmässan, glädje och kaoset
Glädjen i att få hänga med härliga människor – den är genuin. Jag gillar det så mycket! Och att få dela med mig av min inställning om hälsa är extra grädde på det härliga moset.

Kaoset på bokmässan är lite av grejen med att vara där. Jag vet att det är så kortvarigt, så det är bara att släppa kontrollen och åka med. Man vet aldrig vart det leder, vilka nya kontakter man skaffar och vad man lär sig för nytt. Go with the flow mellan varven – det är hälsosamt det också!

Var den jazzälskande fotografen kommer in i bilden? Han har också skrivit (fotat) en bok: Mest jazz. Och en del foto. Skitfin! Väl värd att komma till montern för. Jag lovar!

Ses snart igen om vi inte ses live på bokmässan lördag 30 september
heja dig sålänge!
//Malin

Höst-lust

Nybadad, med saltvatten rinnande ner i nacken njuter jag av sensommar. Och längtar till hösten! Vet du varför? Nej, hur ska du veta det egentligen… Men om du gissar att jag tycker om höstluften har du rätt. Den där klara, kyliga luften som det är så härligt att springa i! Den där regniga luften fylld av motvind som det är så härligt att springa i!

Och The Runner´s Convention! Som det är så roligt att springa i. The Runner´s Convention är ett konvent för och av löpare, för alla som vill bli löpare och för alla som vill hitta motivation inför vinterlöpning. För alla som springer och njuter och för alla som vill bli starkare löpare. Rörligare löpare. Snabbare löpare. För löpare som vill ha inspiration. Transpiration. Backar. Intervaller. Trail. För alla löpare som vill träffa andra löpare och för alla löpare som vill utvecklas. För nybörjarlöpare och erfaren löpare. Kort sagt: The Runner´s Convention är ett konvent för löpare. Av löpare.

The Runner´s Convention går av stapeln den första lördagen i oktober för tredje gången gillt i år. Det är så otroligt roligt att vara med och skapa en så otroligt dag för andra löpare, tillsammans med andra löpare från Salming Stores.

Ja, därför har jag höstlust. Lust att välkomna dig till tidernas löparevent. Kommer du? Du är väldigt välkommen!

Ses snart! Och den sjunde oktober?
//Malin

Här hittar du all information om The Runner´s Convention

Hail trail!

Naturen, fåglarna, bäckarna, mossan, barren, blommorna, suset i löven, de egna andetagen, stillheten, rörelsen, de oupptrampade stigarna, rötterna, stenarna, pölarna, backarna… Det är traillöpning för mig. För att vara en en tjej som älskar havet av både födsel och ohejdad vana är det ändå så att ett löppass i skogen slår det mesta. Där triggas jag av rötter och stenar, oväntade möjligheter som att klättra över fallna träd, av att hoppa över gyttjepölar och ormar (ja, jag är skiträdd för ormar!) och av insikten att jag har tid att se blommorna växa. Typ.

Väljer du att springa till skogs hittar du snart stigar du inte har sett förut. Vägar du aldrig har tagit förut. Som kanske ingen har tagit förut? När du springer över stock och sten i skogen lyfter du benen mer och förflyttar dig i sidled mer än när du springer på asfalt vilket kräver mer aktivering av dina stora muskelgrupper som i sin tur tvingar hjärtat att jobba hårdare för att syresätta dem. Att musklerna får jobba är ju superbra för musklerna, att hjärtat får jobba är ju superbra för konditionen. Konditionen är bra för din mentala energi och din stresstålighet.

Och: det ojämna underlaget gör att du använder bålen och ryggen mer än vid asfalstlöpning (orienterare är bålstarka som 17!) och dessutom mängder med småmuskler som annars får vila.Hos mig finns inga platta skogar, så med backar både upp och ner blir det intervaller utan att jag tänker på det. Och, det är väl ingen nyhet, det mjuka underlaget i skogen är snällare mot knän och andra leder. I början är det lätt att fastna i detlaljer, som varenda liten rot, pinne och sten, men ganska snart lär man sig att sålla bland hindren, lyfta blicken och upptäcka nya möjligheter. Nya stigar.

Visst, du kan trampa snett eftersom underlaget inte är sådär väldigt förutsägbart, men… äh! Tycker jag. Och njuter av löpning i det fria.

Imorgon tillsammans med en av mina bästa vänner. Då tar vi oss runt 16 km Torrekullaleden i Göteborg/Mölndal. Kan hända att jag skriver något lyriskt om det efteråt! För det är vad löpningen gör mig allt som oftast: lyrisk!

Vad gör löpningen med dig? Dela gärna med dig här i kommentarerna! Och du – letar du springkompis? Lägg en kommentar om det här så skapar vi en löpdating-tråd!

Naturen ja… där kan du göra mer än att springa. Kolla in vad mina bloggkompisar tycker och gör!

Ses snart igen!

//Malin

Glad av att leka fartlek!

Det här med löparglädje alltså! Det är inte bara ett påhitt utan den är på riktigt den glädjen. Särskilt när löpningen är en lek…

Fartlek är frihet
Du hör redan på namnet vad det är frågan om: en lek med farten där du ökar farten ibland och sänker den mellan varven. Till skillnad från intervallträningen som är uppstyrd utifrån tider, distanser och/eller pulszoner är fartleken en fri lek där du låter din egen känsla och omgivningen du springer i styra. Skillnaden i känslan (intensiteten) är från jogg-känsla när du saktar ner upp till tufft och flåsigt, utan att vara på max, när du växlar upp. Du växlar upp och saktar ner successivt, det handlar om mjuka övergångar mellan snabb löpning och lugnare jogg och alltså inte om någon maxacceleration.

Du väljer själv: går helt på din känsla och drar på när du vill och saktar när du vill, eller så bestämmer du själv att du ska springa fort i nästa uppförsbacke och springa lugnare fram till nästa träd… Alternativen är oändliga! Precis som valet av hur länge du ska vara ut och leka fartlek. Du kan hålla på hur länge som helst, du kan se leken som en del av ditt distanspass och du kan välja en halvtimmes fartlek istället för en halvtimmes skönjogg…

Nivå på dig som springer
är ointressant här. Är du nybörjare i löparspåren kan du växla mellan att gå/lufsa och att jogga/springa – det handlar om din subjektiva känsla och inte något objektivt tids-/distans-/fartmål. Är du luttrad löpare vet du hur du ska utmana dig och behöver inte tänka på annat än att det inte handlar om ”köraskitenursig-intervaller”.

Det är roligt att leka fartlek
Jag använder ofta fartleken även under transportlöpning, som för mig tenderar att bli sådär jättebekväma rundor annars. Alltså: bekväma rundor är bra! Bra mycket bättre än inga löprundor alls. Men genom att variera löpningen blir det inte bara roligare att springa – du får bättre effekt på träning också genom att variera den och att även som nybörjar-löpare våga få lite fart i benen är utvecklande för både självförtroendet och löpningen.

Fartleken är ett enkelt sätt att lära känna sig själv som löpare (eftersom känslan är viktigt) och som inte kräver något annat än dig själv, något skönt på fötterna och någonstans att springa.Snart är det fredag, varför inte låta fartleken bli ditt fredagsfys om du brukar köra med det. Brukar du inte det kanske det är dags att börja? Eller inte. Jag tycker att löpning är skitkul och att träning är jättebra, men det där med fredagsfys… Jag vet inte. Så här skrev jag om det i våras: Måste fredagsfys komma före fredagsmys?

Hur som: skön helg på dig, både i och utanför löparspåren. Dela gärna dina fartlekstankar och erfarenheter i kommentarerna här nedan.
Ses snart igen!

PS. Du vet väl att du kan följa mig på Bloglovin´?

//Malin

löpning

Footer

Malin Lundskog