Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

målsättning

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023: reflektera! Utvärdera. Blicka tillbaka. Se helt enkelt till att du gör dig av med sådant (och sådana) som varken gör dig eller andra gott. Det är så lätt att plocka in nytt i livet. Vilja skaffa nya vanor, göra mer av sådant vi vill göra mycket av och fyra på med nytt. Men som vi ju vet, både du och jag, har vi bara de där tjugofyra timmarna varje dygn och fyller vi på utan att plocka bort så är vi där (igen?): med alldeles för lite tid. Är du med?

Ett nyårstips från mig är alltså att du rensar innan du fyller på. Ett enkelt sätt att reflektera över vad vi fyller tiden med är att använda den här fyrfältaren från min bok GLAD FRi STARK. När jag skrev boken handlade modellen om hälsa och goda vanor, men den är precis lika relevant för alla delar av livet. Och hela livet. Här kan du få in både jobb och hobbies, familj och vänner, författarskap, hälsa och nöjen (obs! ingen motsättning mellan dem om ni frågar mig).

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023, glad fri stark, mål, nyårslöften, riktning, vision, Malin Lundskog

Gör mer av det du vill och mindre av det du inte vill

Du använder gör/gör inte – vill/vill inte-matrisen såhär:

  • Skriv ner allt du gör och vill göra i övre vänstra rutan. Våga känna efter!
  • Skriv ner allt du gör och inte vill göra i övre högra hörnet. Döm inte dig själv här, utan bara rabbla upp allt du kommer på. Vi löser allt i snart!
  • Skriv ner allt du vill göra och ändå inte gör i nedre vänstra hörnet. Hur storslagna drömmar du än har, eller vanor du har försökt skaffa dig femtioelva gånger förut utan att lyckas. Skriv bara skriv.
  • Rutan längt nere till höger finns kanske inget direkt att skriva ner i, om du inte är mäkta stolt och nöjd över något du faktiskt har gjort förut utan att vilja och nu inte gör längre. Rutan blir mer aktuell i nästa steg.

… och gör inte det du inte vill?

När du utan att rensa har skrivit ner det du kommer på i de fyra (eller tre) rutorna ovan kommer nästa steg.

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023, glad fri stark, mål, nyårslöften, riktning, vision, Malin Lundskog, prioritera,
  • Prioritera i gör/vill-rutan. Ska allt vara kvar där? För vet ni, i den här rutan upptäcker jag att jag får med sådant som jag gör och ville göra. Förr. Men kanske inte längre är så sugen på. Det hänger med av gammal vana liksom … Också viktigt att få upp ögonen för, eller hur?
  • Flytta det du gör och inte vill göra till lämplig ruta. Alltså antingen till gör/vill göra eller gör inte/vill inte. Ändra attityd eller aktivitet.
  • Det du vill och inte gör då, den nedre vänstra rutan? Ja, är det något du verkligen, verkligen vill är det självklart action som gäller. Kör och gör! Ett strålande tillfälle att använda myrstegsrevolutionen, som du kan läsa mer om här.
  • I den nedre högra rutan gör inte/vill inte har du en härlig plats att dumpa skit du inte vill ha med dig in i framtiden. Sluta gör eller sluta vilja, helt enkelt. Eller enkelt och enkelt … Men efter prioriteringspunkten i gör/vill kanske du kan låta lågprion vila här, så att de inte stör i onödan?

Gör det här innan du sätter riktningen för 2023

Det finns självklart mycket att göra, men jag tror stenhårt på att våga blicka tillbaka och reflektera över vad sjutton det är som är viktigt just nu. När det är gjort kan vi blicka framåt och skapa visioner, planer, riktlinjer och intentioner för 2023. Ska vi göra det tillsammans? Det måste ju inte vara klart på nyårsafton. Ett nyår är väl egentligen inte ett sut eller en början utan bara ett kontinuum? Och varför rusa igenom ett sådant?

Ni som följer mig på Instragram verkar vara överens med mig här. Jag ställde frågan i mina stories häromdagen, om det inte är värdefullt att låta nya mål, visioner, planer, teman eller vad vi nu vill kalla det för få växa fram och inte vara spikade exakt på tolvslaget på nyårsafton. Jo-o, sa de flesta. Med stort utropstecken efter.

Jag återkommer om det här på bloggen och berättar om vad jag vill ha med mig in i 2023, samt utvärdera hur 2022 blev utifrån min intention, som du kan läsa om här. Redan nu kan jag avslöja så mycket som att jädrar i min lilla låda vad hjärtats vilja leder in mig på vägar jag aldrig hade hittat om jag inte vågade känna. Och … ibland kanske man faktiskt ska vara försiktigt med vad man önskar???

Avsutar det här inlägget med den cliffhangern och en bild på utsikten jag hade idag när jag klurade på det här inlägget. Bästa reflektionsutsikten om ni frågar mig!

utsikt, intention, reflektion, västkusten, Malin Lundskog
här kan man se ända in i framtiden om man inte nöjer sig med nu:et

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA ER allihop!
Gott nytt år och stor kram

Jag ger mig själv utrymme för att må bra 2022

Jag ger mig själv utrymme för att må bra i år, 2022. När jag tänker efter är det inte bara mig själv jag ger utrymme, utan alla och allt runtomkring mig också. Det är befriande. Jag ger mina tankar utrymme. Mina känslor. Mig. Dig. Utveckling. Frihet. Nyfikenhet. Kreativitet. Må bra. Allt det där jag vill göra och vara.

Jag ger mig själv utrymme, hälsa, manifest, årets ord, Malin Lundskog, kallbad, västkusten
ger mig utrymme och stressar inte med viktiga grejer som kalla bad

Utrymme är mitt manifest för året 2022

Mitt manifest för 2022, eller mitt årets ord om man hellre vill använda det, är utrymme. Wow för kraften jag kände när den polletten ramlade ner, vilket den gjorde några dagar innan 2022 började. Inte för att man måste hitta på nya planer, drömmar och mål inför varje årsskifte, men visst är det något speciellt med ett nytt fräscht år? Och vi vet ju att om vi inte själva har någon aning om vem vi vill vara eller vad vi vill prioritera så går dagarna åt till andras drömmar och planlöst skrollande i telefonen …

Jag ger mig själv utrymme, Malin Lundskog, Knippla, västkusten, utsikt
kan det vara för den oändliga utsiktens skull som jag älskar att bo på en liten ö?

Jag skrev mig till årets ord

Ni kanske vet att jag skriver varje morgon, för att checka av hur läget är med mig själv? Jag skriver om hur jag mår och vad jag är tacksam över bland annat. Med pennan mot pappret reflekterar jag över mig och mitt liv. Det är ett fenomenalt sätt att börja dagen på. Innan telefon, kalender och världen utanför tar över. Kanske för att det utanför inte ska ta över förresten, utan för att jag ska vara klar över vem jag är och vad min grej med att vara just hon är.

När jag satt där med tända ljus, nymediterad och go och satte pennan mot pappret i julas så kom det till mig. Ordet. Jag förstod det faktiskt inte själv först, utan jag skrev om hur tacksam jag var över att jag har min morgonrutin. Över att jag ger mig den tiden. Tacksamheten över att jag använder min tid som jag vill. Att jag vill ha tid till det som får mig att må bra. Jag skrev om tacksamheten över att jag ger mig själv utrymme. Ja, precis så skrev jag:

Tack för att jag ger mig tid.
Tack för att jag ger mig utrymme.

När jag sedan läste igenom det jag hade skrivit slog det mig. Jo, faktiskt nästan knockade mig! BAM! Utrymme! Sedan ojade jag mig en stund över hur mycket coolare det låter på engelska: Gimme som space! Men … Utrymme goddammit! Jag ger mig själv utrymme för att må bra 2022.

solnedgång, Knippla, manifest, årets ord, utrymme, Malin Lundskog, västkusten
stilla stunder med solnedgången och utsikt in i oändligheten – det ger jag utrymme!

Det är enklare att prioritera nu

Om ni bara visste hur mycket enklare det har blivit att prioritera sedan det här med utrymme landade i mig. Jag tror att det är som ett erkännande för mig själv att jag inser att livet är ändligt och att det inte finns oändligt med utrymme, varken när det gäller tid eller rum.

Därför ger jag utrymme till det som betyder mest för mig, både nu och sedan. Jag prioriterar utrymme för att må riktigt gôtt. Eftersom jag ser hälsan som en helhet innebär det både att ha kul, umgås med sköna människor, röra mig i och av glädje, sova gott (tänk att jag en gång i tiden tyckte att sömn var slöseri med tid?!), äta bra, njuta av livet, göra ingenting, utvecklas och lära nytt.

Jag tar plats och jag ger plats! Det kanske till och med är så att jag är plats? Och jag har tid. Jag har tid att leva, känna och vara. Utrymme i tid och rum. För mig, dig och hela konkarongen.

Mitt manifest är inte tomma ord

Visst skulle det här med ett manifest eller årets ord kunna vara tomma ord. Men, i och med att jag varje morgon reflekterar över vem jag är och vem jag vill vara och vad jag behöver kultivera för att leva som jag vill lever jag med manifestet. Det ger en härlig kraft och en go känsla av att jag ta mig tusan är rätt kvinna på rätt plats. Och i rätt tid? När utrymme blir viktigt och jag påminner mig om det, då försvinner otåligheten över att hundarna inte går i min takt och ett kallt bad får chansen som ritual och inte bara ett dopp. Det händer grejer med det här ordet, jag känner det!

Förra året manifesterade jag ”Jag är mitt sanna, kraftfulla, nyfikna jag” och det har sannerligen förlåt med mig hela året. Snart kommer en sammanfattning på 2021 och dessutom ryms (utrymme som sagt, he he) de orden i årets utrymme …

Jag ger mig själv utrymme för att må bra, springer spaniels, Malin Lundskog, Knippla, västkusten, författare, hälsa
Brorsan o lille Jackson vill jag absolut ha utrymme för!
Foto: Viktoria Davidsson

Acceptansen kom som ett brev på posten

Apropå det här med utrymme kanske jag ska förtydliga vad det har fört med sig. Jag är nämligen lite osäker på om de jag strax ska skriva om har märkt det själva, he he. När insikten om utrymme damp ner kom jag också på att det inte är mer än rätt att även andra får utrymme. Ni vet, ge det du vill ha mer av.

De som kanske inte har märkt det än, men som har fått mer utrymme av mig är mina barn som ju är vuxna och klarar sig himla bra utan mig. Ja, och min man. Istället för att tjata på dem om än det ena och än det andra, så ger jag dem utrymme. Dessutom är jag tryggare i att de vänner (?) som inte hör av sig behöver jag inte klänga mig fast vid. De behöver sitt utrymme och om jag inte är någon prioritet i deras begränsade tid och rum, så … är jag inte det? Acceptansen har kommit som grädde på moset här.

Har ni något för er som sätter riktningen för ett nytt år? Berätta gärna hur ni gör och/eller vad ni tänker om mina tankar här.

Vi ses snart igen,
tills dess:
Massa varma kramar på avstånd och med nytvättade händer

Malin Lundskog

Nanowrimo och misstagen jag gör om och om igen.

Nanowrimo och misstagen med att ta i för mycket, satsa för högt och dessutom tro att jag helt plötsligt skulle triggas av resultatmål istället för processmål. Japp, jag är där igen.

Jag siktar alldeles för högt och tror att det är det som behövs för att jag ska komma igång med uppföljaren till min första roman (Jag vet! Det är galet kul och jag ska snart berätta mer om boken som kommer ut 2021). Jag ger mig in i nanowrimo för jag vet inte vilken gång i ordningen och det enda jag vet är att det kommer att skita sig. Jag kommer inte att nå mitt mål, utan bjuder mig själv på en straffspark i öppet mål: vad var det jag sa?!

Ja, jag är rätt vass på att sabotera för mig själv och vet ni: jag tror att det också är därför jag är rätt vass på att guida andra att hitta, våga möta och bli vän med sina självsabotörer. Men det är en annan historia, som du kan läsa om under mina tjänster till exempel. Nu ska vi snacka nanowrimo och min lärdom om vad jag vill ha för mål. Om jag nu ska ha några mål?

Vad är NaNoWriMo?

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och är ungefär som hummerfiske (för oss som fiskar hummer alltså): en community med massa pepp och kreativitet under en koncentrerad period. NaNoWriMo äger rum i november varje år, för att november är en grå, tråkigt månad som gjord för att skriva. Om man nu gillar att skriva alltså! Förresten måste man inte tycka att november är grå och tråkig (det gör inte jag), man får vara med ändå. Du kan läsa mer om NaNoWriMo här.

hummerfiske, Malin Lundskog, hummer
För övrigt kan det bli en del hummer fiske i romanen jag skriver på nu. Gräv där du står ni vet

NaNoWriMo och misstagen

De misstag jag har lärt mig av under mitt deltagande i NaNoWriMo är att jag inte går igång på resultatmål. Jag känner mig instängd, pressad och struntar i att skriva bara för att … jag vill bestämma själv! Jag vill skriva av lust och inte av tvång. Alltså, jag vet ju det här. Jag känner mig själv. Och ändå … ändå är jag där och gör samma misstag om och om igen.

Och det handlar inte om att jag aldrig lär mig, för det gör jag. Jag blir snabbare och snabbare med att komma på mig själv. Nej, det handlar om tryggheten i de gamla mönstren. Ni vet … de där gamla vanorna som aldrig rostar? Och det handlar om att jag har en känsla av att det jag gör inte är på riktigt. Jag menar, det är ju inte så att mitt författarskap är mitt jobb (än?!).

Min egen utmaning passar mig perfekt!

Men vet ni vad? Skam den som ger sig och det finns inga misstag, bara lärdomar och så vidare och så vidare. Och så finns det skrivkompisar (tack tack bästa Cilla!) som påminner om att man inte måste vara med i det officiella NaNoWriMo-communityt och den utmaningen som går ut på att skriva 50 000 ord under november. Man kan skaffa sig en egen utmaning och då är det fritt fram att välja sitt eget mål. Som till exempel att skriva under en viss tid varje dag. Och att den vissa tiden inte behöver vara megalång för att räknas.

”Herregud, Malin! Myrstegsrevolutionen och skammålen, har du glömt av dem?”

sa jag till mig själv. Satte, med massa hjälp av Cilla, ett mål på 45 minuters skrivande per dag och. Det går som en dans! Jag menar … det är fjärde november idag och jag har inte sagt till mig själv ”vad var det jag sa” en enda gång. Jag har inte lärt mig av några misstag heller. Än … Jag har bara lärt mig av mina framgångar att processmål, som jag kan kontrollera själv och som inte kräver ett visst resultat, triggar igång mig. Tänker på hummerfisket igen. Att bestämma hur många gånger eller hur ofta man slänger i kuporna och ger sig ut och plockar upp dem igen – det är ett processmål. Som går att styra. Tänk att sätta antal fångade humrar som mål, snacka om att det går att missa målet då. Om man inte är storfiskare, he he.

Jag har återigen fått bekräftat att det lilla stegets kraft verkligen leder till stora steg och att jag har ett kryphål i skammålen om det skulle skita sig totalt någon dag. Undra om jag får medalj ändå?

Jag skriver vidare

Medalj eller inte jag är en vinnare ändå. Som hittar suget att skriva genom att inse vad jag behöver för att känna lust. Så … nu kör jag. 45 minuter om dagen i november. Minst. Vem vet, det kanske hinner bli en vana under den tiden? Så att jag fortsätter att skriva. Med lust. För jag har tillräckligt med tankar för att fylla sidorna i minst en roman till. Minst en bok om hälsa. Och blogginlägg, artiklar och krönikor ska vi inte tala om …

Nanowrimo och misstagen
författarporträttet är klart i alla fall, så … skriv bara skriv Malin!
Foto: Viktoria Davidsson

Undrar du över myrsteg och skammål? Dem kan du läsa om i min bok GLAD FRi STARK och dessutom i blogginlägg som det här: Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna och det här: skamliga mål för att nå de goda vanorna.

Vill du veta hur det går för mig? Skriver du själv och vill ha (och ge!) pepp? Berätta gärna i en kommentar här på bloggen.

PS. Tänk om jag skriver om NaNoWriMo och misstagen jag inte gör om nästa år?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Hälsosam julstädning för mindre stress och färre måsten

Hälsosam julstädning för mindre stress och färre måsten, låter inte det härligt? Det är precis vad det är också. Både härligt och hälsosamt! Det jag egentligen har i åtanke är inte bara julstädningen och rensningen bland tråkiga traditioner. Jag tänker också på storstädningen inför det nytt året. Just i år, när jag skriver den här artikeln, är det kanske dessutom en extra storstädning som behövs? Det är ju ett spillrans nytt decennium vi står inför!

Det här rensar jag bort inför 2020:

hälsosam julstädning för mindre stress, Malin Lundskog
Storstädar och går lättare in i ett nytt decennium och nya hälsosamma vanor.

Det hälsosamma med den här storstädningen handlar alltså om att göra sig av med ovanor, oönskade beteenden, påhittade måsten, inbillade borden och onödiga dåliga samveten. Vi är många som har en tendens att samla på oss en hel del skräp och glömmer av att den skiten fortfarande finns kvar även om vi skaffar nytt. Det som en gång var guld kan ha förvandlats till sand. Den sanden ger oss skavsår och är i vägen för nya hälsosamma utmaningar.

Hälsosam julstädning för mindre stress

Jag gör just nu en storstädning av min egen mentala nedskräpning genom att reflektera. Jag reflekterar över vad sjutton jag gör med min tid och vad jag vill göra med den. Dessutom funderar jag över vad jag mår bra av och vad jag gör som inte gynnar det. Jag klurar en hel del på vad som står emellan mina drömmar och min nuvarande verklighet. Det betyder inte att jag inte gillar läget eller mig som det är, men herrenaddå! Jag är inte mer än människa. Jag vill utvecklas, precis som alla andra. Och för det behöver jag rensa upp mellan varven! Hänga med mig själv i svängarna, så att jag till exempel inte har fastnat i en dröm som var viktig 2010, men inte är det längre.

Onödigt att knô?

Många av oss som gör upp nya planer, sätter nya mål och vill skaffa nya vanor. Särskilt när det är nytt år och kanske ännu mer särskilt när det är nytt decennium. Knôr vi in mer riskerar vi att stressa ännu mer, få fler måsten på våra redan späckade att göra-listor. Det här funkar bättre för mig: städa först, tänka och känna efter och sen ge plats för nya drömmar. Ja, det brukar funkar bättre för de kloka kvinnor jag jobbar med också, även om de precis som jag tycker att det är mycket roligare att drömma framåt än att rensa upp gammal skit först …

Har du något skräp du vill städa bort i årets hälsosamma julstädning för mindre stress och färre måsten? Berätta gärna! Så kul om vi kan inspirera varandra!

Vill du ha stöttning i både städandet och på resan mot de nya drömmarna? Kolla i JANUARiKALENDERN och GLAD FRi STARK

hälsosam julstädning för mindre stress, Malin Lundskog, dammsuga, utfall
städa, städa varje … ja, i alla fall med jämna mellanrum!

Snart tänker jag berätta om det som ska få ta plats, när städningen är gjort. Vill du hänga med på det? Följ bloggen på bloglovin´eller direkt i wordpress. Dessutom blir jag jätteglad om du vill hänga med mig på Instagram och/eller Facebook

Mål!

Det mesta av det vi gör varje dag, gör vi utan att vi tänker på det. Vi tänker inte heller på att det vi gör är resultatet av idog träning, inför mer eller mindre uttalade mål…

Vissa mål når vi utan att vi är medvetna om dem, vi reflekterar inte över att vi har tränat på att slänga på oss joggingskorna för en morgonpromenad eller att slänga av oss jobbkläderna och kasta oss i soffan på eftermiddagen. Och vem tänker på att vi har lärt oss beteendet att äta godis på lördagar och mysa på fredagar? De där gamla vanorna har vi tränat in genom mer eller mindre tydliga bilder av vad de ger oss, vilken belöning vi får för att göra det vi gör. De vanorna som vi tänker minst på att vi har tränat in är dem med den där direkta belöningen, där njutningen kommer supersnabbt – som avslappningen när du slänger dig i soffan eller sockerkicken när du tar den första godisbiten. 

Så finns det andra mål, som inte ger de där direkta belöningarna. Mål som att få in en träningsvana, en rutin för återhämtning och att vinna VM-guld. Där får vi inte den där akuta kicken och då är delmål och firanden av även de små (men betydelsefulla!) framgångarna viktiga, för att vi ska få belöning och veta att vi är på rätt väg.

Det händer ofta att vi struntar i att ta oss mot de där målen som inte ger direkta belöningar för att… gamla vanor kommer i mellan. Gamla vanor och direkta belöningar. Då är det mycket lättare att skjuta på målen. In i en framtid när vi tänker att förutsättningarna förmodligen är bättre, när tiderna kanske är mer perfekta och vi har en chef, familj, omgivning som sopar banan för oss. Men du: det blir inte mer perfekt sen. Det blir bara… sen. 

Oj, så många gånger jag har tänkt att jag gör det sen, när det inte är så mycket jobb (älskar att jobba, så det kommer ju inte att hända), när barnen är stora (de är stora nu, du ska höra mina ursäkter: när de vet var de ska bo, om de ska plugga vidare, när jag t nå de där målen duinte behöver tjata på dem…) eller när jag får tid (ha ha ha, vem skojar jag med?! Får tid? It aint gonna happen!). 

Sen är alltså inte bättre. Att se vitsen med sitt mål är bättre. Att fira små framgångar är bättre. Och att se till att planen för att nå de mål du sätter upp tål en hel del flexibilitet, förnyelser och bananskal på vägen. 

Har du något mål för den här veckan? Själv ska jag skriva klart en bok. Sitter i slutskedet (hoppas jag!!!) med en bok på GladFriStark-temat och skriver end el om mål, belöningar och framförallt ursäkter för att inte göra det vi egentligen vill…

Har du något mål för idag? Jag tycker att det är mycket lättare att fokusera när jag gör en detaljerad plan för dagen, där stegen inte blir så stora utan jag ser ett tydligt slut på varje arbetspass innan jag belönar mig med kanske så enkla saker som att rulla axlarna, köra en omgång tåhävningar eller att ta en kaffe till. Om du visste vad de där små fysiska rörelserna gör för huvudet! Try it, You´ll like it!

Du kanske till och med har mål för året? Livet? Det har jag! Och det berättar jag gärna mer om en annan dag. Nu ska jag skriva vidare… 

Som kung Henke sa apropå VM-guldet tillsammans med brorsan Joel och Tre Kronor igår: ”Det var precis det här jag såg framför mig när jag kom hit för tio dagar sedan” Jag lovar att han har struntat i många kortsiktiga belöningar och struntat i att väntat till sen. Han har kört! Mot mål! (Och för att undvika motståndarmål – den biten behöver inte du och jag tänka på) Jag önskar för övrigt att jag var i Stockholm i eftermiddag. För att fira. Älskar att fira framgångar! 

Dela gärna med dig av dina tankar kring det här i kommentarerna nedan!

Ses snart,

Malin

Javisst, jag har skrivit om mål tidigare, bland annat här:

 

Gott nytt mål

Gott nytt delmål

Yeay för alla framsteg

 

Hälsa 365/199 – gästbloggare om mål med träning

Mitt mål med min träning är att orka i vardagen, att vara så stark att jag orkar lyft matkassar och sovande barn. Ett annat mål med träningen är för mig att kunna delta i alla aktiviteter som barnen gör så som klättring, skidåkning, cykling, löpning och gärna vara lite bättre än dem i några år till ;-). Att ha en stark och funktionell kropp som klarar allt jag vill i vardagen är viktigt för mig. Det är dessa målen som motiverar mig att ställa klockan tidigt på morgonen för att åka till gymmet innan jobbet, det är dessa målen som får mig att ta i det där lilla extra, som gör att jag orkar lite, lite till när jag tränar. För mig är det jätteviktigt med mål. Jag sätter upp både korta delmål och längre långsiktiga mål. Kortare delmål har jag för att på vägen till det större målet få motivation och att få möjlighet att fira avklarade delmål.  Vilket är ditt mål? 

Louise, som bjuder på dagens hälsa 365: sätt mål med träningen, är forskare, PT och kostrådgivare och driver företaget Vetenskapshälsan AB (www.vetenskapshalsan.se). Hon jobbar både med privatpersoner och företag och bygger alla träningsprogram utefter kundens nuläge och svagheter och styrkor. Tillsammans med kunden sätter hon upp delmål och större mål – allt för att hitta det som motiverar kunden att åka till gymmet, att ta i det där lilla extra och att orka lite, lite mer. 

ps. Malin och Malin på Hälsa mera tackar för blogginlägget och jobbar vidare för att nå sina mål, allt för att kunna använda hälsan att nå övriga mål med!  

En hemsida från Everday