ö-liv

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

Vakna i hängmattan

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

springerspaniel, knippla, hängmatta — Brorsan är inte lika taggad som matte på det här med hängmattehäng

en utenatt i månaden, knippla, ryggsäck, hennessy hammock, hängmatta, — riggat o klart

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

vakna i hängmattan, dagg, myggnät, fukt — ”rutmönstret” är alltså det blöta …

vakna i hängmattan, knippla — vilka konstnärer de är, spindlarna

vakna i hängmattan, knippla, dimma — vackert väder det här också!

vakna i hängmattan, morgon, knippla, en utenatt i månaden

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog

Kreativiteten kommer när man mest anar det

Det är väl ingen av oss som längre blir förvånade över att de bästa idéerna dyker upp när man rör på kroppen? Eller står i duschen eller kanske utför någon monoton syssla som får oss att vara i stunden? Det borde egentligen inte vara någon överraskning för mig att berättelsen jag började nosa på för några veckor sedan liksom vecklade ut sig framför mig när jag var ute och sprang i morse. Men det var det. Även om kreativiteten kommer när man mest anar det vet man inte vad den kommer med för besked.

skutor, west wind af Göteborg, Hälsö — att stanna till i Hälsö hamn och titta på skutor är mumma för kreativiteten.

Jag trodde nämligen inte att det var så historien skulle börja. Eller att just de karaktärerna skulle bli viktiga i berättelsen. Och ändå blev det så självklart när jag hade lufsat runt Hälsö (grannön) i några kilometer. Så skulle det vara! Och självklart skulle en sådan figur vara med! Självklart skulle berättelsen börja på det viset! Snacka uppenbarelse!

svettiga, törstiga och badsugna tog vi färjan hem igen – för att skriva ner allt som serverades under rundan

kreativiteten kommer när man mest anar det, knippla, vägfärja — samlade tankarna och glodde på det här

Inte för att det betyder att slutversionen ens av råmanuset kommer att vara som det kreativiteten målade upp för mig idag, men nu har jag verkligen något att arbeta utifrån. Och det har jag gjort under eftermiddagen. För ja. Jag skriver. På något nytt. Kan inte låta bli …

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

Utenätterna i augusti blir fler och fler

I över ett år har jag väntat in Agneta för våra überunderbara nätter i hängmatta bland (de få) tallarna här på Knippla en gång i månaden. Men någon gång i somras kom jag på att jag inte alls måste vänta. Kanske ingen större snilleblixt, men ändå. Jag började hur som helst att sova ute på balkongen från och till. Kollade stjärnor, som igår natt (se nedan). Och nu visar det sig att utenätterna i augusti blir allt fler. För nu har Kerstin skaffat hängmatta och ville testa utehäng. Vem är väl jag att säga nej till det?

sova på balkongen, knippla, utenätterna i augusti — här ligger jag och tjuvkikar på världen

En av utenätterna i augusti:

segelbåt, utsikt från knippla, en utenatt i månaden, utenätterna i augusti — utsikt från tandborstningen igår kväll

Eftersom jag vill ha mer av utenätter, frisk luft och natur, tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån igår. I morse flyttade jag hem igen för att öppna upp hemmakontoret för möte kring mitt manus (ja, så spännande!). Men däremellan hann vi mysa med kvällté, prata om härligheter och vakna till soluppgången. Och wow vad jag sover gott i hängmattan, där jag är som vaggad av en trygg famn.

utenätterna i augusti, måne, soluppgång, knippla — månen och en aning om att solen är på gång

utenätterna i augusti, en utenatt i månaden, soluppgång, knippla — soluppgången i morse inifrån mitt myggnät

Efter en gemensam stund med téet, packade vi ihop oss. Inget krångel. Bara jättehärligt! Och Kertsin är verkligen en inspiration, jag menar: det är inte alla 80-åringar som hör av sig och frågar om man vill ut och hänga i natt?!

morgondopp, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden — morgondopp med solsken i blick på vägen hem. Såklart!

Det ena utelivet behöver inte förta det andra. Om bara Agneta pallrar sig hem från sin semester, för jag ser fortfarande fram emot vår gemensamma utenatt i augusti. De nätterna är alltid något särdeles då vi äter och dricker gott både kväll och morgon. Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Hej hopp, ses snart igen allihop. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

Bokklubbstisdag om två veckor

Idag är det bara två veckor kvar tills Boklubbstisdag by Malin Lundskog drar igång igen. Som jag ser fram emot det, men visst är det inte bara jag som gillar det där med att komma igång igen? Med vardag, rutiner och och kul event. Ja, som bokklubbstisdag om två veckor. Sprang dit idag för att kolla läget och nu är jag ännu mer sugen.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Jag ser fram emot att prata böcker, skrivandet och hela livet på Franses på Hönö igen. Som i vilken bokklubb som helst blev samtalen i våras större än de om boken och dess personer, händelser och miljöer. Boken är som en startpunkt för så mycket mer. Och ger dessutom så mycket mer till läsningen. Jag tror tamejtusan att jag älskar bokklubbar. Att leda samtalen. Och människorna som deltar i samtalen. Andre september har jag dessutom bjudit in min författar- och poddkollega Jessika Devert, så det blir extra kul. Vi tänker prata om hennes dagboken-serie, en feelgood à la Bridget Jones, fast för oss mogna kvinnor. Ja, ni vet. Vuxna barn, klimakteriet och annat som snurrar i våra liv. Det blir ett gôtt snack helt enkelt.

Emmas, Franses, Hönö, Bokklubbstisdag by Malin Lundskog — Där uppe, på Emmas, hänger vi och pratar om böcker.

utsikt från Franses, Emmas. Hönö. Fotö. Bokklubbstisdag by Malin Lundskog — Vem vet – kanske väder för att sitta utomhus och olla utsikt? Annars är det värt att komma en stund innan vi börjar för det njutet

Vill ni veta mer om bokklubbstisdag by Malin Lundskog, hittar ni informationen här: Bokklubbstisdag kommer tillbaka till hösten.

Blir ni nyfikna på podden? Lyssna på Ordet är mitt här, vi släpper nytt avsnitt varenda söndag.

Och här på bloggen ses vi ju snart igen allihop. Tills dess: heja bokklubbslivet!
Kram Malin Lundskog

Hemma!

Som jag skrev igår: det är fint att ha ett hemma att längta till och vara i. Nu är jag det. Hemma! Precis på gränsen mellan igår och idag öppnade jag dörren till mitt hem igen. Och för att vara en ny människa (läs mer om det här) är jag mig väldigt lik. Vaknade ganska tidigt, tog en kaffe och gick sedan ut med Brorsan med saltvattenstvål och badhandduk i högsta hugg. Intet nytt under solen här liksom …

klippor, sommarben, saltvattenstvål, malin lundskog — samma gamla morgonrutiner 🙂

badtrappa, knippla, morgondopp, hemma! — morgondoppet vid det som just nu är min favoritbadtrappa
(mest tack vare enkelt smyga ner och bada naken utan insyn …)

Annars har dagen mest varit en sådan där försöka komma igång efter sommaren-dag. Inte för att sommaren är slut, men en aning av höst i luften är det ändå. Underbart! Och något som också är underbart är att jag har rensat mejlkorgen. Är så ohemult kass på det att jag själv får dåndimpen mellan varven när jag letar efter mejl jag vet att jag har fått och har flera tusen inkomna att leta bland. Jo, det är sant. Flera tusen! Likadant i utkorgen. Men nu är det ordning och reda. För en stund i alla fall … Känner mig faktiskt inte helt hemma med all ordning 😉

Vet ni vad som mer är underbart förresten? Jo, att jag firar dag 50 på min runstreak. Hurra? Att komma in i löparrutinerna igen är också en slags hemkomst för mig. Hur mycket ny människa jag än är, så är löpningen (även om den mer liknar lufs) ju … jag?!

utsikt, hemma! , knippla, utsikt, ljung — utsikt från min femtionde dag i rad i de lufsiga löparspåren

löparglädje, malin lundskog, runstreak — 50!!!

Borta bra osv. Jag är glad och tacksam för både det ena och det andra.
Vi ses snart igen hoppas jag, tills dess: heja hemma, både geografiskt och i känslan.
Kram Malin Lundskog

ö-liv

… men först sov vi väldigt gott

En av utenätterna i augusti:

Footer

Malin Lundskog