ö-liv

En etapp av Göteborgs skärgårdsled

Jag går en del av Göteborgs skärgårdsled varje dag, eftersom leden tar en sväng runt Knippla. Men idag har vi gått en etapp av Göteborgs skärgårdsled som jag bara delvis har gått förut. Jag och Brorsan mötte upp min vän (och svägerska) Anki, hennes dotter Amélie och hunden Orca vid Hönö färjeläge. Sen gick vi söderut, förbi Jungfruviken, över Fotöbron, runt Fotö, tillbaka över bron och sedan färjeläget igen. Egentligen fortsätter leden vidare till Hönö klåva när man kommer över Fotöbron på väg tillbaka, men … man går och gör ju som man vill, eller hur? Vi ville så här, för att slippa mixtra med var vi skulle parkera. Men ni som vill gå leden på ”rätt sätt”: här hittar ni karta över skärgårdsleden.

Jag tror vi fick ihop tretton kilometer, om man är intresserad av att räkna sådana. Själv räknar jag vackret, njutet och härligheten. Och det var det fullt av.

Hönö – Fotö – Hönö

Sträckan jag inte hade gått förut var den runt själva Fotö. Och wow! Så vackert. Och så fina klippor att både gå och sitta på. Varma, mjuka, slipade och på en del ställen fyllda av spår från inlandsisen. Visst är det fantastiskt att ingen ö är den andra lik, här i skärgården? Lika bra ni besöker allihop om ni kommer hit. Särskilt Knippla, he he …

Jag hittar utan markeringar på ett ungefär, men för er som tänker gå här och inte hittar: leden är väldigt välmarkerad! Vår första sommar som öbor gick Brorsan och jag skärgårdsleden från Hälsö och hela vägen till Fotö. Då fanns det inga fysiska markeringar, utan jag hade någon slags digital karta för att hitta. Så här skrev jag om vandringen den dagen: Skärgårdsleden är ett hett semestertips.

Första bad- och kaffepausen vid Engelsmännens hage. Då kom molnen …

en etapp av Göteborgs skärgårdsled, Fotö, utsikt, bänk, malin lundskog — Alle man på bänken o kolla utsikten!

vandring, fotö, klippor, utsikt, göteborgs skärgårdsled — vi satt inte bara still och kollade utsikt eller käkade glass. Vi gick också.

spår på berghällen från för länge länge länge sedan

springer spaniel badar, vandring, mini aussie, fotö, göteborgs skärgårdsled — Alla ska bada ..

jungfruviken, hönö, göteborgs skärgårdsled — ser ni havet?

o sen gick vi tillbaka mot färjan, som skulle ta Anki och Amélie tillbaka till fastlandet

Snipp snapp snut, så var den här vandringsdagen slut. Men snart är vi på det igen. Någon annan stans. Alla tips på vandring med utsikt mottages med stor tacksamhet.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: vandra vidare!
Kram Malin Lundskog

Bokklubbstisdag kommer tillbaka hösten 2025

Så himla roligt att jag får komma tillbaka till mysiga Emmas bibliotek högst upp på Franses till hösten. Japp! Bokklubbstisdag kommer tillbaka. Andre september drar vi igång och därefter ses vi fjortonde oktober och tjugofemte november. Tur att sommaren är så kort, he he.

Bokklubbstisdag by Malin Lundskog, klubben utan medlemsskap

Bokklubbstisdag by Malin Lundskog kommer som vanligt att vara en klubb utan medlemsskap. Alltså, man behöver inte ens ha läst böckerna för att vara med, även om diskussionerna blir roligare om vi har läst allihop. Förresten, böckerna är bara ett startskott på diskussionerna. Allt som oftast blir det prat om allt. Ja, ni vet. Som i vilken bokklubb som helst. Funderar faktiskt ibland på om inte bokklubbar egentligen är förklädda diskussionsklubbar. Vad tror ni?

Kort och gott: kom! Ta med er någon ni gillar. Som gillar samtal, böcker och att lära nytt och bidra med sina tankar så att andra kan lära nytt. Det blir bubbel. Babbel. Och en sådan där härlig stund som lever kvar inombords. Biljetter finns här och då ingår ett glas bubbel (med eller utan alkohol) och två timmars gôtt snack som jag håller styr på, så att det blir prat på riktigt.

De här datumen ses vi hösten 2025

2/9 har jag med mig min vän, författar- och poddkollega Jessika Devert. Vi pratar om hennes Dagboken-serie, en rapp och rolig serie á la Bridget Jones för en mogen publik med mycket igenkänning i Göteborgsmiljö. Biljetter köper du här

14/10 pratar vi om Malin Haawinds De kom från öar-serie. Romanerna formar en berättelse om en familj och framväxten av det svenska folkhemmet, om små kustsamhällen och nybyggda höghus i industristaden. Här finns biljetterna till det här tillfället.

25/11 tar vi avstamp med en konstkupp i Göteborg. TIna Norings Mjölkharen heter boken vi diskuterar, en historisk spänningsroman om familjehemligheter, svek, vänskap och hopp. Biljetter till det här tillfället hittar ni här.

Hösten kommer snart och att bokklubbstisdag kommer tillbaka är verkligen något jag ser fram emot. Läs mer om vårens bokklubbstisdagar här, så förstår ni varför.

bokklubbstisdag kommer tillbaka, by malin lundskog, hönö, franses — från i våras, när Jeanette Bergenstav var med som gäst

Förresten, undrar ni vilken podd Jessika och jag har ihop, så är det Ordet är mitt.

Ses snart igen. Här på bloggen. På Franses i bokklubben. Eller … någon annanstans?
Kram Malin Lundskog

Jobba halvdag och sen ta semester

Att styra över sin egen tid är både bäst och sämst. Mest bäst. Resten får jag skylla mig själv … Eller kanske tacka mig själv för? Jag menar, att ta ledigt från lunch för att gosa med lilla Stella (och hennes föräldrar förstås!) fast jag inte har skrivit det antal ord jag ville skriva idag. Ska jag skylla mig själv som öppnar armarna och säger jaaa med massa utropstecken när den lilla familjen säger att de vill komma ut till Knippla? Eller ska jag tacka mig själv som har möjligheten att tacka ja till sådan lyx och passar på att njuta? Jag gör lite både och till en början, men glömmer snabbt av att skylla mig själv. Jag älskar varje stund med mitt barnbarn. Och hennes föräldrar. Jobba halvdag och sedan ta semester – tack till mig som har den möjligheten en vanlig tisdag i maj.

blommor, vilda blommor, bukett, knippla — vilda blommor, trädgårdblommor, syren och chokladblomma från trädgården – älskar gott och blandat och många vaser

Först uppe med tuppen, plocka blommor och skriva tusentals ord innan lunchtimmen är slagen. I dag var det fart under skrivargaloscherna vill jag lova, till skillnad från igår då scenerna segade sig fram. Det killade nästan i magen av farten jag skrev med i förmiddags. Jag nådde inte ända in i mål, även om jag satsade friskt. Men hoppas fortfarande bli klar till deadline på måndag. Återkommer om det.

jobba halvdag, malin lundskog, dator, sol, keps — solskydd på både datorn och mig, sen sa det svisch i mitt manus

Fira allt och inget särskilt

Ja, sen kom de. Lilla Stella och hennes mamma och pappa. Det är något makalöst hur fantastiskt det är att få vara med när en liten baby växer. Särskilt en liten baby som är hans, som en gång var vår lilla baby. Livet va, vilken grej det är.

stella the grandvhild, sandlåda, knippla, jobba halvdag, barnbarn — rena meditationen att sila sand mellan fingrarna och lyssna på lilla Stella (nästan enda) ord: dä

jobba halvdag, långbrygga, knippla, badplats — Hur man vet att det är sommar? Långbryggan är på plats på badet.

Vi firade inget särskilt och allt med lunch ute i trädgården, lek i sandlådan, bad, promenad och spel. Och snipp snapp snut, så var dagen slut och vi stod vid färjan och vinkade av det lilla barnbarnet och henne mamma och pappa. Så som mina föräldrar stod och vinkade av oss, när vi hade varit och hälsat på dem med våra små barn. De stod inte vid någon färja, men ni fattar. Fint är det tycker jag, att ha någon att vinka av. Och att vinka av någon. Och allting är sannerligen relativt för jag har en känsla av att vi ser lika gamla ut som jag tyckte att mina föräldrar gjorde då. Då, när jag inte hade någon aning om att en femtiofemåring är rena ungdomen.

Och fint är det som sagt att ha förmånen att kunna välja att jobba halvdag när ett litet barnbarn kommer på besök med sina föräldrar. Gôrfint! Precis som promenaden hem från färjan, utan en enda sekundmeter vind.

knippla, sjöbodar, båt, bleke, jobba halvdag

Vi ses snart igen, tills dess: tacka dig själv!
Kram Malin Lundskog

12 månader i hängmattan

I går och i dag (och kanske främst i natt?) har vi firat 12 månader i hängmattan, Agneta och jag. Ja, vårt äventyr med en utenatt i månaden som jag har skrivit om förut och som ni kan läsa mer om här. Och även om vi hittills håller oss här på ön, så är det ett äventyr varje gång. Vi håller oss till och med på samma plats på vår lilla ö nästan varje gång och det är ändå ett äventyr. Och i samband med ettårsfirandet la vi till momentet frukost till äventyret. Ett riktigt halleluja-moment, som kanske blir nästa steg i utelivet? För ett år är bara början …

cykel, pakethållare, hav, klippor, knippla, solnedgång — vandringsryggsäck på ryggen och cykel lastad med tjockjacka och ved för kvällsmys

12 månader i hängmattan, utsikt, hav, klippor, knippla, kväll, stiltje, en utenatt i månade — utsikt från promenaden mot vår basecamp

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, picknick — jag dukade upp med sy på-märke och guldglas

en utenatt i månaden, utsikt, hav, klippor, västkusten, knippla — alltså!

kvällsljus från knippla, bleke, valborg, en utenatt i månaden, västkusten — utsikten söderut från bubblet och ostbrickan

12 månader i hängmattan, knippla, en utenatt i månade, malin lundskog

eld, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden

Förresten, en stor del av äventyret är samtalen. Ni vet de där som börjar med glädjen över att få fjutt åp brasan och sedan övergår till färger för att fortsätta in på sambandet mellan allt, vidare över till föräldrar och barn, hockey och fotboll, mat och musik. Ja, när vi väl kryper ner i våra sovsäckar är det som att vi har löst alla problem och skapat fred på jorden. Mer utenätter åt folket säger jag.

månsken, en utenatt månaden, trädkronor — Ser ni den lilla månskäran? Sen tändes stjärnorna

Och vips var det morgon

Vi somnade under stjärnorna och vips vaknade vi till det här. Det som ser lite blurrigt ut är myggnätet jag har på min hängmatta. Det håller även undan fukt, så trots en fuktig natt sov vi utan tarp. Ja, jag vet: alldeles underbart är det.

utsikt från hängmattan, 12 månader i hängmatta, myggnät — vaknade till detta, efter att somnat under stjärnorna

Efter omaket att lämna den sköna värmen och det goa gunget i hängmattan för att gå upp och kissa orkade jag inte ta av mig skorna när jag kom tillbaka till hängmattan igen. Men vet ni, här och så här hade jag kunnat ligga hur länge som helst i solen.

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, morgon

en utenatt i månaden, knippla, kummel, klippor, himmel, hav — utsikten från morgontoaletten gick inte heller av för hackor förresten …

frukost, trangiakök, segelbåt, agneta, — Agneta kokar både tevatten och ägg till vår första frukost efter en utenatt

kummel, tallar, segelbåt, knippla — vi satt kvar, men båten seglade vidare norröver

Och min ryggsäck har fått ett nytt märke

Precis som våra tidigare äventyr ute i hängmattan ser jag redan fram emot nästa. Nu har jag sytt fast märket på min vandringsryggsäck. Snyggt va? Mot nya äventyr. Och nya utenätter.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: Kram o ut o njut,
Malin Lundskog

Jag lämnade in text före deadline!

Inte vet jag vad som hände här, men jag lämnade in text före deadline idag. Jag som tycker om att vara sen och går igång på att stressa. Mmm, vet att det inte gynnar vare sig mig eller min text att stressa fram den, men är något av en sucker for stress.

Hur som helst: idag var jag klar med omarbetningen av texten jag lämnade in tidigare i år och som jag har fått respons på av både mina kursare och lärare på Linnéuniversitetets Kreativt skrivande. Jag var dessutom klar med tio nyskrivna sidor som också ingick i inlämningen. De tio sidorna är fortsättningen på det romanmanus jag skriver på just nu. Vilken lyx att få de genomläst steg för steg nu under terminen på Kreativt skrivande. Just det: jag var också klar med en rapport om mitt skrivande, som ingick i uppgiften det är deadline på fyra dagar.

Ja, jag har skrivit bra många fler sidor än de tio, men får inte lämna in fler. Får ju tänka på mina stackars kursare och lärare också och följa instruktionerna. Men! Jag har himla kul med det här manuset. Berättelsen är så fin att skriva att jag längtar efter den när jag inte skriver på den. Och det är förmodligen därför jag är klar i förtid. Och har kommit långt med manuset. För att jag har så kul med texten.

Vågar mer, känner mig tryggare än med tidigare manus när det gäller vart jag är på väg med berättelsen (tack snöflingemetoden och synopsis för det. Och spänningsgraderingen av kapitlen som jag beskrev här hur jag genomförde). Och jag njuter av processen. Ni vet allt det där med att det är resan som är mödan värd. Där är jag. Och har det gôtt. Längs vägen. Utan jättemånga tankar på att jag hoppas att manuset ska bli bok, med mer fokus på att jag har saker att upptäcka längs vägen.

Kul när det som är roligt funkar

Och kanske är det tack vare att jag har kul som jag lämnade jag in min text flera dagar för tidigt? Utan att oroa mig för om jag inte ska fundera, redigera och korrigera minst ett varv till. Det är en skön känsla det här, vill jag lova. Att lita på att det är tillräckligt. Och faktiskt vara nöjd med att jag vågar släppa iväg texten som den är nu. Färdig för stunden och förväntansfull inför responsen som kommer med förbättringsförslag.

löparskor, barbent — Springa i shorts! Och mössa. En skön april-kombo!

Firade med att lufsa runt ön med Brorsan och sen komma hem till Claes hemmagjorda fiskburgare (på färs han har gjort av långa), hans hembakta hamburgerbröd och hemgjorda grymt goda tartarsås. Vilken måndag!

jag lämnade in text, fiskburgare, hemlagat — mums!

Bokklubbstisdag är mer än bara en bokklubb

I går var det bokklubbstisdag by Malin Lundskog (kan inte låta bli att skriva ut hela titeln på eventet, för tycker själv att det låter skitcoolt, he he). Och vilken bokklubb sen! Alltså: vi människor är fantastiska. Särskilt när vi är nyfikna och intresserade av varandra och mänskliga beteenden. Ja, och böcker såklart. Som Ett oönskat arv, vilken var boken vi diskuterade idag.

bokklubbstisdag by malin lundskog, franses, hönö, ett oönskat arv — myshörnan Emmas på Franses

hönöklåva, bokklubbstisdag, hamn — precis här ligger Franses

Franses, Hönö. bokklubbstisdag — Där uppe har vi bokklubb. I maj kanske vi kan sitta ute?

Eller … som i alla andra bokklubbar blev romanen vi hade läst till vår träff bara en utgångspunkt för samtalen som flödade iväg åt precis alla håll och kanter. Om kärlek, systerskap, språkliga förändringar, ordet kränkt och (kanske självklart just nu) Trump. Och gubbar, me too och om ö-liv, normer och levnadsvillkor. Om hälsohets och att döma andra. Och vi pratade om nyfikenhet (älskar nyfikenhet). För att nämna något av allt det vi hann att prata om under de två timmar vi satt på Franses medan solen dalade ner mot havet.

På väg hem med en färgsprakande solnedgång som kuliss (den kan ni se här) längtade jag redan efter nästa bokklubbstisdag. Ville inte att den här skulle ta slut. Hett tips till er som vill ha en tisdag utöver det vanliga ( i alla fall utöver mitt vanliga) är att samla ihop gänget och anmäla er (anmäl här) till nästa tillfälle som är den trettonde maj. Då har jag med mig deckarförfattaren Jeanette Bergenstav och vi pratar om hennes debut Syndoffer (och alldeles säkert mycket mer).

Länge leve bokklubben! Och alla människor i den.
Kram Malin Lundskog