utonjut

Kreativiteten kommer när man mest anar det

Det är väl ingen av oss som längre blir förvånade över att de bästa idéerna dyker upp när man rör på kroppen? Eller står i duschen eller kanske utför någon monoton syssla som får oss att vara i stunden? Det borde egentligen inte vara någon överraskning för mig att berättelsen jag började nosa på för några veckor sedan liksom vecklade ut sig framför mig när jag var ute och sprang i morse. Men det var det. Även om kreativiteten kommer när man mest anar det vet man inte vad den kommer med för besked.

skutor, west wind af Göteborg, Hälsö — att stanna till i Hälsö hamn och titta på skutor är mumma för kreativiteten.

Jag trodde nämligen inte att det var så historien skulle börja. Eller att just de karaktärerna skulle bli viktiga i berättelsen. Och ändå blev det så självklart när jag hade lufsat runt Hälsö (grannön) i några kilometer. Så skulle det vara! Och självklart skulle en sådan figur vara med! Självklart skulle berättelsen börja på det viset! Snacka uppenbarelse!

svettiga, törstiga och badsugna tog vi färjan hem igen – för att skriva ner allt som serverades under rundan

kreativiteten kommer när man mest anar det, knippla, vägfärja — samlade tankarna och glodde på det här

Inte för att det betyder att slutversionen ens av råmanuset kommer att vara som det kreativiteten målade upp för mig idag, men nu har jag verkligen något att arbeta utifrån. Och det har jag gjort under eftermiddagen. För ja. Jag skriver. På något nytt. Kan inte låta bli …

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

Bada i hagel

Vet inte om det har hänt förut, men någon gång ska väl vara den första? Ja, att bada i hagel alltså. När jag joggade ut i morse lyste morgonsolen på Brorsan och mig. Kanske dansade några moln omkring på himlen en bit bort. Men. När det var dags för morgondoppet rusade de in från väst och det som jag trodde skulle bli ett bad i regn (älskar bad i regn!) blev ett dopp under en hagelstorm som heter duga. H E R R E G U D vad fort den kom, vad ont den gjorde (nakendopp …) och med vilken kraft den tog tag i havet. Ofattbart.

morgonjogg, ö-liv, knippla, utsikt över hyppeln, bilfärja — lufsade runt slingan på ön i detta och molnen ni ser här, brukar liksom bara dra förbi oss utan att göra något väsen av sig …

bada i hagel, anis, knippla, regn, utsikt — kom fram till Ankis, där jag skulle bada, och föreställde mig att få njuta av ett regnbad …

hagel, bada i hagel, knippla — … sen blev det kaos!

bada i hagel, malin lundskog, knippla — i vattnet gjorde haglet i alla fall inte ont på kroppen …

Strömt, vågigt och svårsimmat. Och kul!

Claes som kom ner för att möta oss efter morgonjoggen struntade i att bada. Han blev liksom blöt ändå … Men jag som redan hade slängt av mig kläderna när det brakade loss hoppade i. Helst ville jag inte gå upp, för haglet piskade verkligen på och gjorde eventuellt tusen nålar på mig samtidigt. Aj!

Men, hade ju ett följebrev att skriva och en podd att spela in, så där kunde jag ju inte ligga hela dagen. Det hade jag kanske inte ens orkat, för jäklar vad strömt och vågigt och svårsimmat vattnet blev under den korta stund det hela varade. Vi gick hem på de tillfälligt översvämmade vägarna och kände båda två att det var skönt att inte vara ute med båten när det här kom. Då hade jag nog till och med varit rädd, för vinden som kom var skitstark.

Jag älskar väder, variation och att känna naturens krafter. Mitt i kaoset tyckte jag att det var kul (kanske till och med spännande?) att hoppa i under en intensiv hagelskur, men fem (-ish) minuter senare var allt över och solen tittade fram igen som om ingenting hade hänt …

Aja, vi ses snart igen oavsett väder. Tills dess: man ångrar aldrig ett bad, kom ihåg det. Även om det innebär att bada i hagel.
Kram Malin Lundskog

Utenätterna i augusti blir fler och fler

I över ett år har jag väntat in Agneta för våra überunderbara nätter i hängmatta bland (de få) tallarna här på Knippla en gång i månaden. Men någon gång i somras kom jag på att jag inte alls måste vänta. Kanske ingen större snilleblixt, men ändå. Jag började hur som helst att sova ute på balkongen från och till. Kollade stjärnor, som igår natt (se nedan). Och nu visar det sig att utenätterna i augusti blir allt fler. För nu har Kerstin skaffat hängmatta och ville testa utehäng. Vem är väl jag att säga nej till det?

sova på balkongen, knippla, utenätterna i augusti — här ligger jag och tjuvkikar på världen

En av utenätterna i augusti:

segelbåt, utsikt från knippla, en utenatt i månaden, utenätterna i augusti — utsikt från tandborstningen igår kväll

Eftersom jag vill ha mer av utenätter, frisk luft och natur, tog jag mitt pick och pack och flyttade hemifrån igår. I morse flyttade jag hem igen för att öppna upp hemmakontoret för möte kring mitt manus (ja, så spännande!). Men däremellan hann vi mysa med kvällté, prata om härligheter och vakna till soluppgången. Och wow vad jag sover gott i hängmattan, där jag är som vaggad av en trygg famn.

utenätterna i augusti, måne, soluppgång, knippla — månen och en aning om att solen är på gång

utenätterna i augusti, en utenatt i månaden, soluppgång, knippla — soluppgången i morse inifrån mitt myggnät

Efter en gemensam stund med téet, packade vi ihop oss. Inget krångel. Bara jättehärligt! Och Kertsin är verkligen en inspiration, jag menar: det är inte alla 80-åringar som hör av sig och frågar om man vill ut och hänga i natt?!

morgondopp, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden — morgondopp med solsken i blick på vägen hem. Såklart!

Det ena utelivet behöver inte förta det andra. Om bara Agneta pallrar sig hem från sin semester, för jag ser fortfarande fram emot vår gemensamma utenatt i augusti. De nätterna är alltid något särdeles då vi äter och dricker gott både kväll och morgon. Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Hej hopp, ses snart igen allihop. Tills dess: heja utelivet!
Kram Malin Lundskog

Vitsippor och fästingar och varsin semla

Vissa vårtecken är härligare andra, men trots fästingar: vilka vårdagar vi har! Solen strålar, vinden håller sig lugn och värmen puttrar på. Så himla skönt. Och så lyxigt att jag har en av mina bästa vänner som också styr och ställer med sin tid, så att vi kan passa på. Idag tog vi med oss våra hundar på långrunda runt Oxsjön och Sisjön i i mina gamla hoods i sydvästra Göteborg. Där min roman Mariannes mirakel inleds, just en dag som denna i början av april. Och vilken dag. Vi hittade både vitsippor och fästingar och fick i oss varsin semla. Ja, plus det fina med att samtalet flödade i flera timmar.

oxsjön bland vitsippor och fästingar — Oxsjön, som vi hade som utsikt när vi åt semla

semla, hembakt, picknick — min hembakade semla, som vi byggde ihop på picknickbordet.
Så värt att kånka på vispad grädde, kylklampar, tallrikar och mandelmassa.

två feta grisar, t-shirt, malin lundskog, oxsjön — T-shirt-väder! Kan ni fatta att vi är där nu?

Heja våren. Och vitsipporna! Men fästingarna? Nah …
Kram Malin Lundskog

På dejt med mig själv

Igår var jag på dejt med mig själv. Inget jag hade planerat, men när jag stod där med en nybakad morotskaka och kaffesug och ingen att fika med så. Ja, då bjöd jag ut mig själv på dejt. Och det var inte alls dumt. Faktiskt. Det hela började med tolvstegsprogrammet i Julia Camerons bok Lev kreativt (skrev om den här). I programmet ingår att gå på konstnärsdejt med sig själv. Några timmar varje vecka där man gör något för sig själv. För sin kreativa själv. Fyller på med inspiration, nya influenser eller kanske gör tvärtom. Tömmer. Genom till exempel meditation.

Redan här har jag stött på blockeringar i min kreativitet, för jag kan helt enkelt inte komma på vad jag vill göra. Eller så lurar jag mig själv att tro att jag inte har tid. Men i morse kom jag på att mina timmar på konstnärsträff skulle kunna vara att baka den där morotskakan. Alltså baka på ett annat sätt än bara att baka för att få en kaka att äta. Nej minsann, jag gjorde hela processen till en konstnärsträff. Allt från att leta upp ett recept (jag valde detta), till att köpa ingredienserna som fattades, till att blanda, röra, vispa och diska och röja av efter baket. Och sedan gå ut med mig själv och hund och en anteckningsbok.

till och med röjer efter baket blev ett nöje med dejtfilosofin

Ut på konstnärsträff

i närheten av det vita huset där nere satt jag

på dejt med mig själv, knippla, bänk, berg — Ser ni bänken? Det var till den jag gick på dejt med mig själv.

utsikt, färjan, knippla — utsikt från min bänk

malin lundskog, knippla, på dejt med mig själv — gott kaffe och hemmastickade vantar

springer spaniel, malin lundskog, på dejt med mig själv, konstnärsträff — värme av både Brorsan och hemmastickad mössa

morotskaka, picknick — Och kakan då, med rivet limeskal.

Utsikten var vacker, kakan var god och mitt hemmastickade gav allt en extra kreativ touch, eller vad säger ni? Jag hade hur som helst en fin stund där ute i bergen när jag gick på dejt med mig själv.

Kan det vara kreativt att baka? Och att dammsuga?

Vilken skillnad det var på att baka som en del av en dejt och att bara baka. Ska testa det med dammsugning ikväll tror jag. Njuta av stunden och inte stressa igenom för att få något gjort. Allt i det är resan som är mödan värd-stajl.

Jag ser fram emot fler dejter och nu börjar idéerna ploppa upp vad mina konstnärsträffar kan innehålla. Jag vill gå på spelningar, konstutställningar, poesiuppläsningar. Och stå upp-föreställningar. Improteater. Guidad meditation. Körsång? Dans? Jösses, var ska detta sluta? Eller. Skit i det. Det är ju att njuta av stunden som är grejen. Och att öppna upp för mer kreativitet i livet. Ja, som att dammsuga kreativt, ha ha.

Vi ses snart igen. tills dess: HEJA kreativiteten inom alla områden.
Kram Malin Lundskog

Årets första kalla bad

I dag tog jag årets första kalla bad. Visserligen badade jag på nyårsdagen, men då bastade jag först och jag räknar inte riktigt de baden som kalla. Inte för att jag räknar baden överhuvudtaget, jag tar dem när andan och lusten faller på, men ni fattar va?

Nej, jag har fortfarande inga neoprenskor eller -handskar när jag badar utan går på i ull-skidstrumporna och fodrade arbetshandskar. Plus att jag ställer mig på en fårskinnsfäll efteråt. Samma fäll som jag har med mig i hängmattan på mina sova ute-nätter. Gillar när jag kan använda det jag redan har och inte måste köpa nytt till allt jag vill göra.

Hur som helst: årets första kalla bad var lika sockerdrickspirrigt och gôtt som ett kallt bad brukar vara. En av mina bästa människor var och hälsade på ute på ön och ingen av oss kunde vara tyst om det goa med ett dopp. ”Åååhh, vad härligt!” ”Herregud så skönt!” ”Man ångrar sig icke!” ”Så salt o gôtt!” Och så vidare.

springerspaniels, knippla, snö — hundarna på playan, på väg mot badtrappan

Det blåste rätt kallt där vi badade, men vi tog hellre lite vind för att kunna bada nakna, än en badtrappa som ligger bland husen. För det är badkläderna efter badet som kyler ner mest och att slippa det momentet är himla skönt. Dessutom är väl alltid ett nakendopp att föredra, eller vad säger ni?

Men först: en promenad

njut av utsikten, knippla, årets första kalla bad — innan badet gick vi en runda och njöt av utsikten (som det också står på skylten)

utsikt från knippla, årets första kalla bad — utsikten från toppen av ön

vind, vågor, knippla, utsikt — Det kanske inte syns, men harrejaddrar vad det trallade på i vinden …

Jag är glad att jag har vänner som badar med mig när de kommer ut till ön och hälsar på. Ja, jag är glad att jag har vänner. Punkt. Jag är också tacksam över badtrappor som hänger kvar över vintern, så att det alltid finns någon som ligger i lä. Och som sagt: man ångrar aldrig ett bad …

Årets första kalla bad och sedan en bastu

Efter en hel jullovsdag åkte min kompis Mari hem till stan igen. Själv drog jag till bastun (fredag ju!) och vann tre flaskor vin (men det kan jag berätta mer om en annan gång). Ja, och badade – men det räknas visst inte …

Vi ses snart igen, till dess: heja naturen! Och vännerna.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mina tips för hur jag håller värmen vid kalla bad? Kolla här.