västkusten

Karaktärerna har utvecklats mycket

Innehåller sponsrad länk till Bokus

Ulrica, aka Kulturladyn på Instagram, har läst både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv. I morse skrev jag om vad hon tyckte om Mariannes mirakel, nu (läs här) har hon recenserat Ett oönskat arv och OH MY GOD asså. Hon gillade Mariannes mirakel, men tycker att Ett oönskat arv är ännu bättre och att karaktärerna har utvecklats mycket. Så himla glad jag blir för det, för det kan jag villigt erkänna: De var inte jättesugna på att utvecklas någon av dem. Som jag har jobbat med dem.

Så här skriver Kulturladyn Ulrica om Ett oönskat arv

”Idag är det releasedag för ”Ett oönskat arv” av Malin Lundskog – stort Grattis till din tvåa! 💙🥳🎉🪅

Så fin bok med härligt omslag! Jag hade förmånen att få läsa romanen före alla andra och läste boken i ett svep. Sidorna flög fram och jag blev uppslukad av historien som handlar om syskon- och familjerelationer, högst oväntade besked, att våga vara ärlig mot sig själv och andra och att förändra ärvda mönster från tidigare generationer.

Det här är en västkustfeelgood som kombinerar humor och allvar i härliga miljöer. Det här är andra delen i serien ”Göteborgssystrar” och i första delen i serien ”Mariannes mirakel” lärde vi känna systrarna Helén och Caroline. Nu får vi följa deras fortsatta relationer tillsammans.

Systrarna har startat sin hälsoverksamhet Mariannes mirakel i Göteborg efter arvet av sin mamma Marianne. De är just i färd med att planera verksamhetens treårsjubileum och beger sig till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän för att planera både firandet och företagets framtid. Precis som i förra boken är systrarna oense om mycket, men de hittar sina vägar framåt och hur de ska hantera sitt oönskade arv.

ett oönskat arv, Helen och Caroline, medelålders, solnedgång, västkustfeelgood, författare Malin Lundskog, karaktärerna har utvecklats mycket — de två systrarna (?)

Intressant att följa två medelålders kvinnor

Det är intressant att följa två medelålders kvinnor och precis som i första delen händer det mycket kring både Caroline och Hélen. De ställs inför dilemman som föräldraskap, ekonomiska problem och klimakteriet som relationer till både varandra, sina familjer och avlägsna släktingars beteenden. Och vi får följa med på färden. Jag gillade den första delen, men den här är ännu bättre och karaktärerna har utvecklats mycket. Vi får komma närmare dem och deras utveckling. Relationer är inte det lättaste och kanske är det svårast med de som står oss närmast?

STORT Grattis på relasedagen @malinlundskog och tack för att jag fick förhandsläsa din bok! Fira nya boken ordentligt och fortsätt sedan skriv vidare för jag vill veta hur det går för Hélen och Caroline. 😍”

Kulturladyn Ulrica hittar ni här på Instagram

Det här gör mig extra glad

Som jag sa blir jag så himla glad över att få höra att karaktärerna har utvecklats. De ville verkligen inte det och kanske är det därför den här tvåan var så avig att få ihop. Jag skrev ju den för att jag ville att de skulle utvecklas …

Jag blir också överlycklig över att hon läste boken i ett svep och att sidorna flög fram. Det älskar man ju som läsare att uppleva. Och som författare? Ja, då älskar jag nog ännu mer att få höra att sidorna flyger fram. I min bok. Wow!

Och att min västkustfeelgood bjuder på härliga miljöer, det gör mig glad. Jätteglad till och med.

Fast egentligen är jag glad över hela alltet. Att någon vill läsa. Och att denna någon dessutom får ut något av det. Det gör mig extra glad.

Jag hoppas innerligt att alla ni som läser får ut något av att läsa Ett oönskat arv, del två i serien Göteborgssystrarna. Det räcker med att min berättelse bjuder på underhållning. För underhållning är tamejtusan en viktig ingrediens i ett gôtt liv, eller vad säger ni?

Hur som helst: vill ni läsa boken? Den finns hos mig, i nätbokhandeln (till exempel här på Bokus). För er som bor i mina huvudkaraktärers hemmatrakter i sydvästra Göteborg kanske det finns något ex kvar i Akademibokhandeln på Frölunda torg. Kanske …

Men, oavsett så ses vi snart igen. Tills dess: HEJA alla. Även mina karaktärer.
Kram Malin Lundskog

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan

Ni vet det där med väder och att jag älskar väder? Oavsett om det handlar om storm eller stiltje, regn eller sol och alla andra väder. Men det här ändå. Stillheten. I torsdags var det så här stilla och just då kändes det som att en stillsam eftermiddagspromenad var det allra bästa för att rensa hjärnan efter en dag i skrivarstolen.

, sjöbodar på knippla, spegling i vattnet

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, sjöbodar, spegling, utsikt — ljuset? är det inte magiskt?

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, sjöbodar på knippla, knippla hamn, november

En stillsam eftermiddagspromenad rensar hjärnan, utsikt västerut, solnedgång

Vet ni, ibland är det så vackert här att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Så jag tar vägen hit. Till bloggen. Och bjuder på stillhet, sjöbodar och speglingar från eftermiddagspromenaden i torsdags. Och kanske den snyggaste spegelbilden av dem alla:

fina Brorsan, på Ankis (badplats) här på Knippla

Ses snart igen och tills dess: HEJA allihop och heja naturen som är så här vacker.
Kram Malin Lundskog

Det är inte bara vackert, det är fan poesi

Det är inte bara vackert här ute på ön. Det är förundran i kubik, närhet till mig själv, medvetenhet om människorna runt omkring, naturen överallt och en himla massa väder. Alltså, det är fan som poesi det här livet på ön.

det är inte bara vackert, knippla, sjöbodar, oktoberkväll, stiltje — en eftermiddagspromenad i veckan

det är inte bara vackert, knippla gästhamn, segelbåt, västkusten — samma eftermiddag. när till och med molnen hinner spegla sig.

Inte för att jag läser poesi, men jag vill och tänker varje gång jag dyker på en dikt som bränner till i mig att jag borde läsa mer poesi. Fler dikter. Men sen kommer jag på att det där med borde är ju inte min grej. Vill jag tillräckligt mycket, kommer jag att prioritera och göra. Häck väck med det dåliga samvetet som ordet (eller kanske snarar känslan av) borde ger mig.

solnedgång, västkusten, oktober, knippla, orange — snart badar solen, eller vad den nu gör när mörkret kommer …

vattendroppar, Knippla, solnedgång, västkusten — samma vatten, men en hund står bredvid och skakar av sig badvattnet

Det är inte bara vackert, det är mycket större än så

det är inte bara vackert, soluppgång, västkusten, knippla — Den här himlen såg jag från sängen i morse. Så jag gjorde som den sa och gick upp.

soluppgång, det är inte bara vackert, knippla, strandfynd — Tog en barfotasväng i trädgården för att kolla mina strandfynd.
Och för att hålla hundarna sällskap på morgonkissen …

morgonpromenad, soluppgång, knippla, gräs — Morgonpromenaden runt ön i sus och dus.

Jag har tänkt på ölivet som en härlig feelgoodroman eller -film, men vet ni? Det är mycket mer än så. Det är kraftfullt, stormigt, stilla, rivigt, kärleksfullt, tomt. Och fullt. Det är alltså inte bara vackert, det är mycket större än så. Även när solen inte skiner.

Vi ses snart igen och tills dess önskar jag dig ett liv du tycker väldigt mycket om. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

En hummer om dagen och jag ville bli surrad till rors

Det rullade på bra idag när vi skulle ut och kolla våra hummertinor. Men det gick och nu har vi fått en hummer om dagen i våra kupor. Om jag är nöjd? Så in i hoppsan! Särskilt när jag känner att jag är riktigt bra på att ratta båten så att hon hamnar perfekt intill en tina för Claes att håva in och dra upp. Men det var inte utan att jag sjöng den sorgliga balladen om briggen Bluebird och ville bli surrad till rors.

Sjöng kanske inte i klass som Thåström, men hellre än bra är väl bra?

en hummer om dagen, vågor, hummerfiske, västkusten, knippla — Men vad är det den andra sången säger? EN sjöman (och -kvinna!) älskar havets våg

Sju humrar på sju dagar

Efter dagens tur har vi alltså fått upp sju humrar på lika många dagar. Alltså lyckopirret i kroppen när Claes, som drar upp tinorna medan jag styr båten, säger: Japp! Minst en. Det är så mycket wow över det. Inte bara för att jag vet hur gott det ska smaka, utan för att vi gör rätt. Vi lär oss. Vi hittar ställena och förstår var vi ska slänga i vår hummertinor. Det är nog den största grejen. Jamen, ni vet ju hur det är, vi tycker om att utvecklas och lära nytt. Eller hur?

Och det också något väldigt fint att vi gör det här tillsammans.

hummerfiske, västkusten, knippla gästhamn, — Claes med dyrbar last efter dagens tur

en hummer om dagen, hummerfiske, gummiband, hummerklo — storkok

Förresten. Jag skulle aldrig i livet vilja bli surrad till rors, men harrenaddå vad det gungade. Även om det inte var lika höga och okontrollerade vågor som igår, när vi också gjorde ett försök att kolla kupor. Då vände vi efter de vi har lagt närmast Knippla (varav en var tömd av någon annan än oss). Lagom mod är min grej, som jag skrev om här.

NU dröjer det några dagar innan jag skriver mer om hummer här. Båten är på service och det ska blåsa ungefär hur mycket som helst, så vi håller oss på land. Eller badar förstås …

Ses snart igen, tills dess: HEJA OSS ALLIHOP, SOM LÄR OSS MER!
Kram Malin Lundskog

Det vackra vädret

Jag älskar väder. Ja. Punkt. Även det som har fått skällsordet fult väder är ju jättevackert. Som i eftermiddags, när jag tog hundarna på eftermiddagspromenad runt ön. Kolla in det vackra vädret, precis innan åskan kom.

utsikt, knippla, västkusten, svart himmel, åskväder, ångbåt, det vackra vädret

det vackra vädret, åska, segel, västkusten, knippla

mörk himmel, motorbåt, västkusten, knippla, åska

hav, himmel, mås, vindstilla, åskväder, västkusten, knippla

segelbåt, det vackra vädret, spegling, hav, västkusten, knippla, det vackra vädret

hopptornet, knippla, vindstilla, mörk himmel

sjöbodar på knippla, åskväder, himmel, västkusten, fiskebåt, det vackra vädret

Hur vackert som helst, eller hur? Det är synd att vi bestämmer oss för att vissa väder är fula och andra vackra. Allt beror väl på omständigheter, betraktare och miljön vädret befinner sig i? Alla väder har något att komma med, oavsett om det är att bara vara vackra (betydelsefullt det också), ge möjlighet för växter och djur att leva vidare, få oss att njuta eller få oss att gilla läget. Eller kanske till och med berätta för oss att vi behöver vara mer rädda om jorden vi ärvde än vi är.

Det här vackra vädret promenerade jag runt i i eftermiddags. Sen kom åskan med en jädra smäll. Ja, det var verkligen bara en smäll, sen drog den vidare och lämnade oss här på ön med strömavbrott. De som fixar strömavbrott gjorde det ganska fort och lätt och jag lärde mig att våra färjor är beroende av el, för att kunna lägga till på färjelägena. Hade jag ingen aning om. Så kanske åskan kom för att lära mig det? Och gav mig möjlighet att njuta som sjutton av det spektakulärt vackra ljuset innan den brakade loss?

Nu regnar det och det är vackert så.
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA VÄDRET! Och oss.
Kram Malin Lundskog

Här lever sommaren än

Det märks tydligt här på ön att sommarsemestrarna börjar ta slut. Kan man säga så förresten, börjar ta slut? Eller är det en motsägelse utan rim och reson? Oh well, en parentes i det hela. Det som märks är till exempel att jag inte mötte en enda människa (eller hund) på morgonrundan. Och att det finns gott om lediga platser i gästhamnen. För att inte tala om hur lite båtar vi mötte när vi själva tog en fisketur idag. Men visst är det fortfarande sommar?

Här lever i alla fall sommaren än. Bikinin är på under shortsen, ifall man skulle bli badsugen. He he, nu skojar jag. Klart man blir badsugen. Jag har definitivt inte somrat klart. Men, det kanske är en annan sorts sommar? En augustisommar. En sådan sommar som passar mig perfekt. När luften är klarare och solen går ner tidigare, så att även jag orkar njuta av solnedgången. Dessutom, hoppas att ni inte tar illa upp nu för jag älskar egentligen människor, är det väldigt skönt att kunna leva sommarliv utan att behöva knô. Ensamsommar. Sensommar. Augustisommar. My kind of sommar. Den också.

här lever sommaren än, stora pölsan, makrilfiske — och en bit västerut mötte vi inte någon

Hösten kommer innan det är dags

Men är det inte så att hösttipsen, höstmodet och höstplaneringen kommer tidigare för varje år? Lite som att julhetsen inleds redan i oktober (eller är det rent av september?). Det är som att vi lever i ett otålighetens tidevarv och inte tillåter oss att stanna kvar och framför allt inte dra ut på sommaren. Eller hösten, vintern, våren. Långt innan en säsong eller en period är över hetsas vi in i nästa. Nam. Här lever sommaren än. Hösten får säga vad den vill om det. Så det så!

springer spaniels, hundar, bad, västkusten, knippla — kvällsdopp för alla

Ses snart igen och tills dess HEJA er oavsett om ni är i sommar-, höst- eller något annat läge.
Kram Malin Lundskog

PS. vi fick makrill idag, men inte till middag. Den ligger i saltlag nu och ska varmrökas imorgon. Sommarmums.