västkusten

Kan Rörö ha den godaste glassen?

Jag vet inte jag, men god är den. Gôrgo! Eftersom jag tog semester igår och den varar åtminstone till och med idag, bestämde jag mig för att ut och resa. Ända till Rörö gick resan, vilket tog ungefär sju och en halv minut med Gerhards båt. Medan Claes och han åkte ut och drog krabbkupor insöp jag atmosfären på vår grann-ö. Och åt glass. Ja, kan Rörö ha den godaste glassen?

Sommartips för dig som gillar glass

Egentligen spelar det ingen roll om glassen är godast där. Att den är god räcker långt, eller hur? Klart värt ett besök i alla fall, Röröboa, där de gör sin egen glass i många spännande smaker. Jag valde, som jag alltid gör, choklad. Alltid chokladglass! Alltid! Och jag åt dessutom en kula kardemumma. Va? Jag har aldrig ätit kardemummaglass förut och hallå. Så gott.

kan rörö ha den godaste glassen, skylt röröboa — sånt här gillar man ju!

Ja, jag kanske är sen på bollen med det här tipset nu, eftersom säsongen lider mot sitt slut om man vill käka glass. Men om ni inte kommer till oss på Knippla (gör det!) så är Rörö ett hett tips för en dagstur, båttur eller … bara en tur. Hemester? Staycation? Kalla det vad ni vill. Rörö finns kvar för fantastiskt fin promenad året runt. Det tog jag ingen idag, eftersom krabbfiskarna kom tillbaka ungefär när glassen var slut.

båt, rörö gästhamn, sommar — fiskebåt på ingång

krabbor, knippla, malin lundskog — fiskebåt på ingång

Ibland behöver man miljöombyte och för det kan det räcka att resa några minuter bort som jag skrev häromdagen. En gôrgo glass på det och saken är biff, eller vad säger ni? Om ni, som jag, gillar glass får ni mer än gärna tipsa om er godaste glass.

Rörö gästhamn, flagga, Heja Sverige — i morse spelade landslaget sig vidare i VM.
H E R R E N A D D Å vad bara de är!
På Rörö var flaggan hissad. HEJA SVERIGE!

Ses snart igen och tills dess: HEJA ER och alla glasstips. Och heja Sverige.
Kram Malin Lundskog, på semester …

Kom stormen Hans för att lära oss något?

Bränder, översvämningar och oväder utan sans och balans någonstans. Kom stormen Hans för att lära oss något? Det undrade jag idag när jag gick framåtfälld mot vinden, med handen framför ansiktet (regnet gjorde ont) här på ön. Ja, om att vi inte kan hålla på som vi gör menar jag. Hans kanske till och med menar att vi behöver bli fler som inte bara tänker och har dåliga samveten utan också agerar så att vi sparar varandra och jorden vi ärvde. Jag vet inte, men jag undrar …

Alltså, jag älskar vind och vågor som yr. Jag tycker om ösregn också, precis som jag gillar sol. Men ändå. Är det inte dags att vi gö något, allihop? Ja, om vi nu vill fortsätta att njuta av naturen, snön, baden, fälten, ängarna och träden (ursäkta, kunde inte låta bli). För bränderna som härjar nu, hettan, stormarna, översvämningarna, de smältande glaciärerna, de varma vintrarna och allt som inte är som det brukar. Det skrämmer mig.

Kom stormen Hans för att lära oss något, utsikt från knippla, vågor, västkusten — vackert och vresigt och så sanslöst kraftfullt

Måste vi bort, eller vill vi bara ha variation?

Är det verkligen en mänsklig rättighet att flyga iväg en helg för att man ”måste bort”? Eller ta en (flyg-) resa till värmen eftersom vi har skitväder här hemma? Att shoppa (nyproducerade) kläder för att garderoben är full av sånt man inte vill ha längre? Eller att äta tomater i januari, köpa nya möbler för att man behöver förändring, ta (bensin- )bilen för att kollektivtrafik tar för lång tid?

Shit, nu jagar jag upp mig själv när jag skriver det här, när det enda jag ville skriva idag var oron som väcktes i mig när stormen Hans började leva rullan här ute på ön. Men när jag skriver (ja, utan att tänka, bara känna) så inser jag att det här är precis såhär jag har tyckt under många år när det gäller vår hälsa. Jag tror att vi hade mått bättre av att ta reda på vad det är vi verkligen vill. Vad vi behöver. Egentligen. Tänk om vi hade vågat (eller haft tålamod att) stanna upp och känna efter? För det där med att komma bort kan vi ju lösa på andra sätt än med weekendresor och solsemestrar. Precis som vi kanske inte mår bättre av att mäta allt vi gör, istället för att känna. Vad tror ni?

Vi säkrar båten och surrar soptunnor

Oh well, vi säkrar båten med extra tampar och surrar fast soptunnorna. Och vi njuter. För att vi inte kan göra så mycket annat än att se på det kraftfulla. Och känna det. Vi möter andra öbor och de flesta av oss är rörande överens om att det är gôtt med kraften i en storm som Hans. Och vackert. Ja, det finns väl en anledning till att vi bor här ute på ön antar jag. Men jag undrar ändå: kom stormen Hans för att lära oss något?

Kom stormen Hans för att lära oss något, Malin Lundskog badar, Knippla, västkusten — på ”läsidan” av ön, för vem vill inte bada i en storm?
Högt vatten? Ja. Jättehögt!

Snart mojnar det och tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Kom på att jag har skrivit förut om varför jag tycker att hållbarhet och hälsa hänger ihop. Kanske nåt ni vill läsa om ni gillade det jag skrev här? I så fall, här är en länk till ett av de inläggen: Hållbarhet och hälsa är sååå tighta

Spontaniteten som aldrig ville ta slut

Spontanitet är en av mina favoritgrejer i livet. Jag vill helst inte planera något utan bara gå på infall och lusten för stunden. Den här fredagskvällen då spontaniteten aldrig ville ta slut var som ni förstår en alldeles … alldeles underbar kväll som började med att jag skrollade på Instagram.

C Skapar skulle ha blomstermingel på Hyppeln, en av våra grannöar. Vilken grej. Här växer ju inte blommor i överflöd och dessutom fick man ett glas bubbel. Ja, jag hade jobbat klart för dagen och blev utflyktssugen. SMS:ade en kompis som också vurmar för det fria i att inte planera och hon sa ja. Skulle bara lägga till först …

spontaniteten, lift med båt, Gerhard, Malin Lundskog, västkusten

kummel, knippla, västkusten, spontaniteten

Av olika anledningar liftade vi med Gerhard, som gladeligen körde oss över. När han frågade hur vi skulle komma hem skrattade vi lite kaxigt och sa att det ordnar sig alltid.

Blomstermingel på Hyppeln

Vi hoppade i land på Hyppeln och hittade blommorna, som är odlade av Cskapar på Hälsö. Hon skördade dem i morse och tog sedan färjan över till Hyppeln med dem. Vet inte om ni minns att jag gillar härplockade, vilda blommor? Detta är precis lika bra. Fråga mig inte hur det gick till, men jag som är en orange och ganska yvig blomsterflicka, stod strax där med en nätt bukett i rosa. JÄTTE-fin, eller hur?

blomstermingel, blommor, hyppeln, utflykt, västkusten

spontaniteten, blomstermingel, blommor, Hyppeln, västkusten — Just det ja, förutom bubbel (som jag spillde ut hälften av) och blommor fick man en tygkasse.

spontaniteten, blommor, blomstermingel — plockar på mig …

Planlöst strosande till badet

Efter blommor och bubbel såsade vi runt en stund bland stenrösena på öns väst- eller kanske sydvästsida. När vi smakade på strandkålen upptäckte Agneta att hon var JÄTTE-hungrig, så vi handlade riskakor och drog till badet. Där skrämde vi iväg en måsunge, som hann att bajsa på bryggan innan vi hoppade i, simmade en sväng och åh:ade och ah:ade över hur härligt livet är när man inte planerar sådär noggrant. Vi var rörande överens om att vi aldrig hade fått den här fina eftermiddagen och kvällen på Hyppeln om vi inte var öppna för möjligheterna som bjuds här i livet.

spontaniteten, måsunge, badbrygga, västkusten — En liten skitunge …

Sen kom vi på att vi ju skulle ta oss hem. Och att färjan dröjde någon timme. Den som skulle ta oss till Burö och därifrån behövde vi ta en färja till för att komma hem till Knippla … När det tar sådär fem-sex minuter med båt.

Utan snus i sju dagar

Ja, ja. Det gick ingen nöd på oss. Vi hade fina blommor i varsin tygkasse och vi hade riskakor. Agneta hade säkert snus också, så utan snus i sju dagar behövde vi inte försmäkta på den där ön. Jag ringde Claes, som skulle komma och hämta oss (vi var för övrigt glada att vi inte hade tagit båten själva, på grund av huuur mycket båtar som helst i hamnen). Efter fem minuter ringde Claes tillbaka. Han fick inte igång vår båt.

spontaniteten, knippla, Hyppeln, blomstermingel, utflykt — Agneta ringer hem …
Ser ni de vita husen därborta? De ligger på Knippla.

Ja, ja tänkte vi och ringde näste man. Agnetas Patrik. Men han hade fullt upp med att vara hamnkapten och göra plats för ambulansbåten som var på väg in till Knippla. Oj! VI ringde vidare. Den enes båt var på verkstad och den andras var utlånad och … då började snacket gå på vår fina lilla ö. Någon frågade någon och som i ett nafs var Greger över på Hyppeln och hämtade oss. Att färjan kom samtidigt och han undrade varför vi inte tog den hade vi inga jättebra svar på. Mer än att det är roligare med spontaniteten. Eller huuur?

Knippleborna räddade av en fellow öbo. Bye bye Hyppeln

Spontaniteten som inte ville ta slut

Varma i hjärtat hoppade vi i land, sa tack och hej och … sen ringde min telefon. Kristina (kolla in Kristinas shop & galleri), vars båt var på verkstad var orolig för oss och undrade hur det hade gått. Och som i ett kort simsalabim satt vi sedan ute på piren i solnedgången med champagne i glasen och skålade för livet, ön och alla människor. Ja, och spontaniteten förstås. Utan den hade den här fredagskvällen inte varit vad den var. En påminnelse om att även om vi blir äldre så har vi alla våra åldrar kvar i oss. Att mina bikinibyxor fortfarande var blöta under de tajta jeansshorten gjorde inget (blev lite kallt bara).

spontaniteten, knippla, öliv — Här kommer Kristina med Petter o champagne

öliv, champagne, knippla — Här kommer Kristina med Petter o champagne

En dag imorgon? Va?

Ses snart. Tills dess: HEJA ER och livet.
Kram Malin Lundskog

Kärringarna ville ha en badtrappa

Kärringarna ville ha en badtrappa. Och det fick de. Eller jag menar vi. Snabbt dessutom. Jag visste inte ens om att jag saknade en badtrappa just här, jag som gärna slänger mig från klipporna eller sätter fötterna i tången. Men när den här trappan väl kom på plats. Wow! Hur kan jag inte ha saknat en trappa just här?

Be och du ska få

… eller vad man brukar säga. Hur som helst, så har vi en grupp här på Knippla som heter Slingans vänner. I den gruppen finns massa hjältar som gör det fint, fixar bänkar och bygger utegym och utsiktsplatser för oss. Och vi som inte bygger sponsrar till virke och vad som mer behövs. Fint, eller hur?

kärringarna ville ha en badtrappa på knippla, västkusten — badstege på väg till sin plats

För ett tag sedan skrev en ung kärring (i min ålder, så jag antar att jag är en ung kärring jag också) i Facebookgruppen Naturstigen Slingan att hon saknade kärringtrappan, som tydligen fanns här tidigare. Hon undrade om någon kanske, möjligtvis fick en stege över någon gång …

Tydligen hade någon en badstege i gömmorna, för bara en dag eller två senare låg den där. Och nu, simsalabim, är stegen på plats. Kärringstegen. Som jag inte visste att jag saknade.

born to run, tatuering, bad på västkusten, knippla

Wow för det fina i att få sina önskningar uppfyllda och dessutom ett stort wow för att be om något. Våga fråga, hur ska de som gärna hjälper till annars veta vad man vill ha? Kärringarna ville ha en badstege till exempel och kolla vad de fick. Vad vill ni ha? Fråga. Man vet ju aldrig …

Ses snart igen. Tills dess: HEJA er och allt ni vill ha.
Kram Malin Lundskog

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen

Nu är vi där igen, när gästbåtarna knôr sig in i hamnen på Knippla, ön sjunker av alla sommargäster och nätterna aldrig vill ta slut. En fantastisk tid här på ön, precis som alla andra tider. Jamen, vi bor ju mitt i semestern … Och därför gör det inte så mycket att vi lämnar den en av sommarens allra somrigaste dagar. VI kommer ju hem igen.

Igår skulle vi på inflyttningsfest till Claes syster i Vallda, några mil söder om Göteborg. Solen strålade, vinden hade (äntligen!) mojnat och vi just vunnit säsongens första seriematch i boule. Alltså, bara tanken på att slänga in hundar och oss i en bil för att åka färja, bil, färja och sedan bil i några mil kändes orimlig. När vi har en båt. Och makrillen börjar komma.

vinga fyr, västkusten, stenafärja, sommar — Vinga fyr och Stenafärjan. Så mycket hemma och Göteborg för mig, så ni kan inte ana.

färja makrill, springer spaniel — Alla ska vara med o fiska

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, göteborgs hamn, farled, fraktbåtar — Alla ska vara med o fiska

Så vi tog båten. Lämnade hamnen, lånade ut vår båtplats till en glad gäst och fick fartvind i håret. Innan vi sänkte farten och dörjade makrill, vill säga. Utanför Vinga fyr (värd ett besök) nappade det första gången och när vi sedan någonstans mitt i den stora farleden som leder in till och ut från Göteborgs hamn hade fått tio makrillar var vi nöjda. Några i gåbortspresent och några till vår egen lunch idag.

Kalaset var härligt, maten god och sen åkte vi hem. Och det är egentligen där det här blogginlägget börjar (sorry).

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, solnedgång, vallda sandö, västkusten — det där med att resan är mödan värd ni vet. Det här började vi ta oss hemåt i. Hur vackert???

vallda sandö, solnedgång, på väg mot hamnen — på väg mot båten, vallda sandö gästhamn

Någon gång vid halv elva lämnade vi Vallda Sandö för att ta oss hemåt. Innanför Donsö, Styrsö och Brännö (ni vet dans på Brännö brygga-ön). Vi tog oss vidare ut i farleden igen och körde sedan innanför Hönö, Öckerö och Hälsö. Innan vi någon gång kring midnatt kom hem. I mörker. Men inte nattsvart mörker, utan sådär sommarmörkt där det alltid finns en liten aning ljus. Och en väldigt gul måne på det.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, Göteborg, kvällsljus, sommarnatt — Kolla in Göteborg från havet. Snygg hon e!

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, farleden, rivöfjorden, Göteborg, lysbojar — lysbojar i farleden

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, lysbojar, farled till Göteborgs hamn — Ser ni, ett helt stilla hav.

När vi lade till i vår hemmahamn var vi eniga om att det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen. Och för att få åka hem i sommarnatten, när nästan nästan nästan inga andra båtar är ute.

svallvågor, sommarnatt, båtliv, västkusten, Knippla

Skål för sommartiden och annat i slutet av mars

Skål för sommartiden som börjar idag. Eller inte? Alltså, jag blir lika förvirrad varenda gång vi ska ställa om klockan. Ja, trots att jag har lärt mig att vi sätter fram klockan en timme i mars, precis som vi gör med utemöblerna. Och när utemöblerna åker tillbaka till förrådet i oktober, flyttar vi även klockan tillbaka. Det betyder inte att jag fattar om det blir ljusare eller mörkare på kvällen. Eller morgonen för den delen. Rena snurren här hos mig, men det kan vi också skåla för. Hur är det för er, sommar- eller vintertidsfantaster. Eller är det skitsamma? Kanske ni tillhör dem som undrar varför vi ska hålla på med de här förändringarna och anser att allt var bättre förr? Berätta!

Skål för projektansökan i stiftelsen kvinnohistoriers namn

I tisdags skålade jag på riktigt. När Annika Andebark klickade på skicka-knappen till vår ansökan för projektmedel i stiftelsen Kvinnohistoriers namn. Vilken grej va? Om vi får pengar ska vi använda dem till att undersöka hur vi bäst kan bidra till att göra kvinnors historier lika värdefulla som männens, både genom tiden, i nutiden och för framtiden. För nu är det dags att den tysta resan har nått sin slutdestination. Heja oss?

Skål för att vi har flyttat hem

cheddar, fredagmys, ost — mycket snack om skål och inte ett enda foto på glas? Oh well, cheddar är väl inte så dumt det heller …

Jo, det var visserligen förra helgen vi flyttade hem till vårt nyrenoverade hus. Men då var vi helt slut, så den efterlängtade skålen fick vänta till i fredags. Första fredagen på nya verandan som är ursprunget till att vi ens började renovera. Jag vet att jag har sagt det förr och jag kommer säkert att säga det igen, men herregud vad jag gillar hemma.

skål för sommartiden och flytten, flyttkartonger, Malin Lundskog, Knippla — många flyttkartonger är det

Än så länge har vi hantverkare som dundrar in klockan sju varje morgon. Eller ja, dundrar gör de inte. De kommer lugnt och sansat och klockan nio har jag sällskap till kaffet av dem. Gôrmysigt! Och visst är det fantastiskt att se proffs jobba? När man ser någon som kan sitt jobb utföra det och få det att se hur enkelt ut som helst, så himla fascinerande. Eller som klurar ut superfiffiga lösningar när jag kommer med önskemål om en hylla där eller en bänk här. Wow för proffs inom alla branscher.

skål för sommartiden, hantverkare, balkong, Knippla, utsikt — snart har vi en balkong med utsikt söderut. Där kan vi också skåla allihop, eller vad säger ni?

Veckans gott & blandat

Jo, det här är veckans gott&blandat-inlägg, jag skrev visst inte det. Hittills har ni fått ta del av det gôttiga och kanske undrar om det inte finns något blandat den här veckan? Jag är verkligen usel på att komma ihåg sådant som inte är härligt, men det är klart att det är med blandade känslor jag tvingas ta med mig hundarna in på de nyslipade golven efter värsta regnpromenaderna. Vi ska äntligen bli med groventré där Brorsan och Jackson kan få ligga på tork innan de rusar upp i huset, men där är just nu några av de där superduktiga hantverkarna och jobbar, såatteee … tur att vi inte är rädda för lite skit här.

Påtvingad reflektion

En bonuseffekt av mina gott&blandat inlägg varje (nåja) söndag är att jag i princip tvingar mig själv att reflektera. Något blandat måste jag väl kunna rota fram från veckan som har gått, liksom. Och jodå. Den här veckan har jag insett att jag ibland struntar i att skriva, blogga, slutföra och publicera tjänster beror på att jag helt enkelt inte har någon som står och väntar på att jag ska leverera. I alla dessa år som jag har drivit eget och inte förrän nu har jag förstått att jag ofta struntar i att genomföra projekt när det bara är jag själv som vet om dem. Ingen jättestyrka som egenföretagare direkt, men en värdefull insikt. Ja, så mitt i allt blandat blev lite gott också. Inget ont som och så vidare …

utsikt, morgondimma, Knippla, västkusten — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

utsikt, västkusten, Knippla, marstrand — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

solnedgång, utsikt, västkusten — utsikt västerut efter en hel dag med regn och just innan solen dök ned i havet dök den upp bakom molnen

Och nu när vi ändå skålar för sommartiden tror jag att jag har klurat ut att det blir ljusare på kvällarna. Klockan är 19 när jag skriver det här och det är ljust som på dagen.

Vi ses snart igen och tills vi gör det: HEJA HEJA ALLA!
kram Malin Lundskog