västkusten

Min bokturné går till Torslanda, Frölunda och Knippla

Min bokturné börjar i Torslanda, på Torslanda bokmässa, fortsätter till Frölunda bibliotek och går sedan tillbaka till julmarknad här på Knippla. Underbart är kort?

Torslanda bokmässa den tjugosjätte november kan ni läsa mer om här. Hoppas att ni kommer, jag både hoppas och tror att det blir en hejdundrande dag,

Bokmingel med lokala författare

Den trettionde november är det bokmingel med författarscen på Frölunda bibliotek, i Frölunda kulturhus. Då kommer jag att prata om att min utgivningsresa. Hur hittade jag förlag, varför ser omslaget ut som det gör och vad fick jag hjälp med av förlaget. Bland annat.

Frölunda är hemmaplan för både karaktärerna i Mariannes mirakel och mig, innan flytten ut till Knippla. Det känns faktiskt galet roligt att få komma dit och prata böcker och författarskap. Jag hoppas att ni är fler som tycker att det låter kul och vill komma!

Mina böcker på Knippla julmarknad

Min minimala författarturné avslutas (för nu) på Knippla julmarknad den tredje december. Det blir mysigt det också med hantverk, bakverk, böcker och tomteparad. Ni är varmt välkomna ut i övärlden, ni som inte redan är här.

knippla, källö-knippla, författare, min bokturné, Malin lundskog, — ute på ön blir det julmarknad med julbak, hantverk och mina böcker.

Ja, that’s it. Min bokturné där jag tar med mig romanen Marianne mirakel och eventuellt några ex av hälsoboken GLAD FRi STARK. Först we take Torslanda, then we take Förlunda och Knippla. Kan det bli bättre? Och ni får vara med på allt om ni vill. Det vill jag!

Vi ses igen,
tills dess heja heja dig och massa varma kramar från mig, Malin Lundskog

Väldigt vackert, vader som läker och vaccin

Väldigt vackert är en bra sammanfattning på veckan. I alla fall som jag kommer ihåg den. Kolla bara in himlen! Alla fotona är från igår eftermiddag. Först gick jag en eftermiddagspromenad runt ön efter en regnskur och bara en stund senare kom månen och lyste upp under kvällsdoppet. Det där kvällsdoppet var kanske ett eftermiddagsdopp egentligen, men det blir ju mörkt ganska tidigt så det kändes som ett kvällsdopp.

väldigt vackert, knippla, bohuslän, röddeviga, Malin Lundskog, vatten — solnedgången på västsidan av Knippla

väldigt vackert, regnbåge, knippla, västkusten, badplats, Malin Lundskog — på andra sidan ön hittade jag regnbågen

väldigt vackert, regnbåge, himmel, knippla, västkusten, Malin Lundskog — hittade faktiskt en skatt också …
Min man kom med humrar i båt ungefär där regnbågen gick ned i vattnet!

väldigt vackert, månsken, mångata, kallbad, kalla bad, västkusten, bohuslän, knippla — Och i det här vackra tog jag ett kvällsdopp med en kompis.
Både månsken och kompisar är ju något väldigt vackert.

Tänk att jag får vara här. Med månar och solnedgångar och regnbågar. Vackert som livet självt och just igår tänkte jag mycket på det. Kanske för att det var allhelgona, kanske för att jag mötte alla de här himlarna på min lilla ö inom loppet av en timme.

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Kommer ni ihåg att jag ojade mig över min onda vad för ett tag sedan? Efter veckor av rehab på olika sätt så känns den riktigt riktig bra igen. Jag har till och med lufsat runt i löparspåren två gånger den här veckan och … det är något så satans vackert att få lov att känna kroppen. Känna den jobba, blir varm, svettig och flåsig av att jag rör mig. Herregud vad jag tycker om min kropp extra mycket då!

väldigt vackert, löpare, Malin Lundskog — tog det väldigt vackert när vi sprang runt i bergen igår, hundarna och jag …

Förresten, när jag skriver löparspår så är det inte just spår jag menar. Jag springer (förlåt, lufsar är nog ett mer korrekt uttryck i sammanhanget) gärna ute i bergen. Det tycker både jag och mina fyrbenta löparkompisar är mycket roligare.

Och så fick vi en dos vaccin till

Första vaccindosen grät jag när jag fick. För att det var så vackert allting. Så hoppfullt och fint att vi närmade oss möjligheten att ses igen allihop. Nu har jag nästan glömt av det där med pandemi (också vackert, att man kan glömma) och är glad att vi kom ihåg att vi kunde få vår fjärde dos nu, min man och jag. Check på den och även om känslorna kring vaccinet inte är så stormiga och leder till tacksamma tårar längre, så är det ändå himla fint att vi har möjligheten tycker jag.

I och för sig tror jag att jag är immun mot covid, för vad jag vet har jag inte haft det …

vaccin, covid, Malin Lundskog — fredagsmyset på vårdcentralen!

Gott & blandat från veckan som gick. Kom inte och snacka ner november alltså! Häromdagen skrev jag om att jag deltar i NaNoWriMo i år, så en stor del av veckan har jag ägnat åt att skriva. Ni kan läsa mer om hur jag deltar i national novel writing month efter mina egna regler här.

Hoppas att ni också har haft en vacker start på november och att månaden fortsätter på samma sätt. Berätta gärna vad ni gör i höstmörkret (älskar mörka kvällar, har jag sagt det? Tända ljus, mysa inne och slippa trängas med folk ute … )

Ses snart igen, här på bloggen och/eller på Torslanda bokmässa tjugosjätte november och/eller Frölunda bibliotek trettionde november!

Just det ja: vill ni läsa fler gott & blandat, som jag återkommer till här på bloggen varje söndag, så hittar ni länkar till dem här: Veckans gott & blandat

Kram så länge!
Malin Lundskog

hösten kom med hummer, hälta och härliga bad

Hösten kom med hummer, hälta och härliga bad. Ja, ni minns väl att jag laddade för hummerpremiär förra veckan? I måndags var det dags!

hösten kom med hummer, Knippla, hummerburar, Lundskog — båten och Claes laddade för hummerpremiär!

hösten kom med hummer, hummerpremiär, västkusten, Lundskog, Knippla — Och tänk, vi fick till och med med oss vår äldste son, Albin.
Kl 07.00 i måndags slängde vi i ett gäng kupor.

Några dagar senare gav vi oss ut på morgonkvisten för att vittja burarna.

hösten kom med hummer, utsikt, västkusten, Knippla — … och då är det ännu vackrare i verkligheten

hösten kom med hummer, hummerfiske, västkusten, Knippla, — Ser ni de kulörta kulorna? Det kryllar av dem!
Och de visar alltså vägen till hummern. Eller i alla fall till hummertinan …

Hösten kom med hummer, Malin Lundskog, Knippla — Om vi har fått hummer? Jepp! Men jag har bara fått köra hem dem på min ascoola flakmoppe. Claes tog dem på grabbkväll och där tog de slut. TUR att vi snart ska ut o kolla läget i burarna igen ..
PS. Ser ni namnskylten på moppen? Snajsig va?!

Jo, den här kärringen har fått gubbvad!

Ni kan kalla mig klantig eller vad ni vill. Själv tycker jag mest synd om mig. Jag har nämligen sprungit och skaffat mig gubbvad. Jag har inte alltid varit så noga med uppvärmningen. Har liksom inte behövt det. Men sedan några år tillbaka är det, särksilt när jag ska springa här på ön. För här är det gott om backar. Dessutom blir ju kroppen äldre och jag känner ju att jag inte kan skutta iväg som jag gjorde för tio år sedan. Kroppen behöver lite mer tid på sig för att komma igång.

Men vad fan! Ändå fick jag världen sträckning (eller bristning) i vaden när jag sprang senast. Aj! Och oj. Har fått flytta in på gymmet och sitter där och cyklar länge, innan jag tränar. Å andra sidan, ni vet det där med inget ont som och så vidare. Det är inte så himla tråkigt där inne, som jag tror när jag tänker på gymmet. Det är bara det att det är så himla mycket goare utomhus. I friska luften. Ja, det tycker jag alltså. Någon som tycker något annat? Ge mig gärna all pepp för att det är gott där innan också.

gubbvad, Malin Lundskog, gym — jaha, här står hon alltså, kärringen med gubbvad.

Just det, ordet gubbvad kommer från att det är väldigt (väldigt!) mycket vanligare att gubbar, även unga män, skaffar sig en bristning eller rejäl sträckning i vaden och det är därför skadan kallas gubbvad. Jag är hur som helst tacksam över att jag drog på mig det här nu, när jag har ett tålamod som är ganska vältränat och inte kommer att hetsa igång löpträningen för snabbt igen. Bare with med …

Och snart är det dags för kalla bad

… Men än så länge håller vattnet sig över tio grader. Det enda som säger att det är höst på riktigt är att badtrapporna försvinner en efter en. Som den här på bilden nedanför till exempel, som jag tog säsongens sista bad från i torsdags. Men vi har (minst) två trappor kvar här på Knippla och även om jag älskar att hoppa direkt från klipporna så är badtrappor en trygghet när vattnet och luften är kallare. Man vill ju veta att man kommer upp, eller hur?

badjävel, Knippla, västkusten, kalla bad

Over and out för den här veckan. Vi ses snart igen hoppas jag. Det här är fjärde gången jag skriver ett söndagsinlägg om veckans gott & blandat. Vill ni läsa de tidigare gör ni det här: Veckans gott och blandat i början av september, där jag länkar till dem allihop.

Nu är det dags för söndagsmiddag med krabba och sen en stunds redigering av uppföljaren till Mariannes mirakel. Hoppas att ni har haft en fin vecka allihop.

varma kramar Malin Lundskog

hösten kom, kalla bad, Malin Lundskog, Knippla

På Knippla kommer goda grannar med tång

På Knippla kommer goda grannar med tång. Bland annat alltså … Men det är just tången och generositeten från goda grannar jag vill berätta om idag.

Som ni kanske vet badar jag året runt i både ur och skur, storm och stiltje och sol och moln. För några veckor sedan stod min badkompis och jag på badbryggan och åååhhhade och aaaaahade över vilket liv vi lever. Om hur vackert vi har det, och hur enkelheten i livet på ön gör oss gott. Och just som vi stod där och tänkte att det eventuellt inte kan bli bättre kommer en kajak glidande över det blickstilla havet.

Det kunde alltså blir bättre!

Ja, det kunde blir bättre. Det kanske det alltid kan? Hur som helst: i kajaken satt Kerstin. Alltså, Kerstin är min målbild! Vill också vara somt Kerstin när jag blir äldre: ut och paddla kajak, lära mig att fridyka, odla ätbara grejer i hela trädgården och forsätta att vara nyfiken på livet och säga till mina yngre fellow öbor att det enda vi har framför oss är framtiden!

Inte nog med att det var galet vackert med kajaken, havet, glittret och tystnaden. Kerstin hade varit ute och plockat tång. Sockertång. Till min man, den store matlagaren i vår familj. De hade pratat om tång under dansen (kommer ni ihåg när jag bjöd upp Knippla till en Jerusalema challenge?) och några dagar senare paddlade Kerstin iväg och plockade. Hur underbart är inte det? Snacka goda grannar!

Vi äter tång

När vi hade hämtat hem sockertången hängde vi upp den på tork på balkongen och även om den var sktisnygg där den hängde, så testade vi (eg min man) att göra fiskrullader i tång till middag. Skulle man kunna kalla crossover-mat va, där Japan och svenska Västkusten gifter sig …

På Knippla kommer goda grannar med tång, sockertång, västkusten — tång på tork

Första giftermålet var inte helt lyckat, vi hade för tjockt lager med tång runt fisken, det blev ganska segt. Men när vi tog ett tunt lager tång blev det mumsigt som sjutton. För att inte tala om effekten av torkad smulad tång (sparat på burk) på halstrad fisk.

Vi är något på spåren här, med vår tång. Och snart ska jag dyka ner och plocka upp sockertången Kerstin hittade nära land, men sparade till mig att plocka själv. Undra ord det smakar ännu godare då?

Hur som helst så kommer vi att äta mer tång. Även om jag inte får tag på så mycket när jag dyker ner, så är våren bästa skördetid och vi har skaffat andelar i en tångodling (ni kan kalla oss tångbönder om ni vill …). Dessutom är jag säker på att allt fler kommer att äta allt mer tång eftersom det är ett klimatsmart och proteinrikt livsmedel.

och samlar tången inte gott, kan man ju alltid klä sig i den …
foto: Viktoria Davidsson

Men visst är det också värt sina ahhhhh och åååååh, att goda grannar kommer med tång på Knippla?

Har ni testat svensk tång? Berätta gärna!

Vi ses snart,
tills dess: HEJA HEJA! och häng gärna med på äventyr på Instagram där jag badar, käkar tång och lever livet.

Hälsar Malin med varma kramar, nytvättade händer och anpassat avstånd

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag

Påminn mig om min förundran om jag någonsin släpper den. Om det kommer en dag då jag inte förundras över havet, utsikten och vinden. Över livet och över hela härligheten här på ön (du kan läsa om drömlivet på Knippla här. Påminn mig om det jag just nu överöser allt och alla med. Bilder på det vackra, ord om det fantastiska och leenden som visar vad jag känner. Blir jag blasé på det här, då … har jag tappat något. Och det vill jag inte. Verkligen inte. Att förundras är inte bara hälsosamt (det är inte skitsnack det där med att se det stora i det lilla och upptäcka guldkornen i vardagen), det är ju också alldeles … alldeles underbart!

Brorsan, springer spaniel, hälsa, utsikt, havet, Knippla, påminn mig om min förundran — Påminn mig om min tacksamhet över att se BRORSAN och UTSIKTEN FRÅN BALKONGEN!

solnedgång, havet, hälsa, Malin på Knippla, västkusten, — Påminn mig om mina förundrade tårar över långfredagens SOLNEDGÅNG!
och om påskbadet!

Påminn mig om min förundran

Ja, om jag skulle tappa känslan av magin i livet. Påminn mig! Även om livet just nu har stillnat och det är lättare att hitta till känslan av förundran just nu, så är jag också en sucker för stress och när det blir för mycket av den i livet är det lätt att sätta på sig (mig!) skygglapparna. Men, jag gör mitt bästa och tränar genom min skrivrutin på morgonen, min nästan dagliga tacksamhetsinventering och genom de lugna stunderna i naturen. Och nu har jag gjort en grej till: bett er om hjälp att påminna mig om jag glömmer av min förundran över havet, livet, utsikten och vindarna.

Hur är det för er, vad hittar ni för guldkorn som gör livet extra värt? Berätta gärna! Och klicka gärna i tummen längst ner i inlägget. Om ni gillar det alltså …

GLAD PÅSK även den här minst sagt annorlunda påsken. När jag skriver det här har det precis börjat regna och min man och jag är på väg att skåla med våra barn och föräldrar. En on line-skål. Också en grej att förundras över!

Ses snart igen, tills dess:
KRAM! På avstånd och med nytvättade händer
//M