Våra bröstvårtors synlighet har varit en ickefråga för mig. Alltså, jag har inte tänkt på hur vi beter oss för att dölja något som finns hos var och en av oss (bortsett från de av oss som till exempel efter sjukdom inte har några). Jag har alltså inte ens reflekterat över att jag valt bh:ar med vaddering för att mina bröstvårtor inte ska synas. Ja, ni som vet, ni vet hur svettigt det blir i en tjock bh. Eller ”stela extrabröst” som en kvinna jag har diskuterat det här med så talande beskrev det. För mig har det tydligen varit sjävklart att bära bh som döljer och inte bara fyller en funktion och som så mycket annat som är självklart så … sker det utan reflektion. Det här är ju en av fördelarna med goda vanor, men en av nackdelarna när det handlar om normer som inte gör oss gott?

Mycket tid och energi i onödan?

Sedan något år eller två har jag slutat med de där tjocka bygelbh:arna (vet, finns vadderade även utan bygel). Och sedan något år eller två har jag blivit alltmer medveten om det här beteendet. Hos mig själv! Jag som lär kloka kvinnor hur de ska älska och acceptera sig själva. Vara sig själva. Och här går jag och lägger onödig energi på att dölja bröstvårtor! Tid och energi som jag säkert hade kunna lägga på något mycket roligare! Mer givande. Och kanske bättre för världen?

(En parentes apropå det: har du sett dokumentären om Hillary Clinton på SVT? Hon räknade ut att hon la 25 dagar under sin presidentkampanj på att bli fixad i håret och sminkad och piffad … Rätt många dagars försprång till gubbsen?!)

Häromdagen blev jag påmind om mina tankar på våra bröstvårtor. Jag skrev ett blogginlägg med tips på mina favoriter bland sport-BH:ar och fick frågan om en av dem täcker bröstvårtan. Och detta är ingen konstig fråga! Det är ingen ovanlig fråga! Det är bara så himla synd att vi ska behöva ställa den. Och vet ni. Där och då trodde jag att jag minsann var tillräckligt trygg i mig själv för att inte bry mig om sånt. Tji fick jag.

Jag stängde jackan igen …

I morse tog jag som vanligt en morgonpromenad med Brorsan. Vi gick nästan direkt från sängläge och ut, så jag var bh-lös, men bar topp och jacka. Efter en stunds promenerande blev jag ungefär hur varm som helst, så jag knäppte upp min jacka. Men gissa vad jag gjorde sekunden efter uppknäppningen? Exakt! Jag stängde jackan igen. Gick alltså hellre och svettades! Skärp dig, sa jag till mig själv och var sedan tvungen att konsultera två av mina bästa företagarvänner i frågan (tack Helena och Viktoria!).

Jag frågade dem om våra bröstvårtors synlighet ens är en fråga att diskutera eller om jag ska vara tyst och följa normerna. De hade mängder med svar på min fråga. Dels tyckte de absolut att jag skulle skriva om det här, för vad fan?! Bröstvårtor har vi allihopa, både kvinnor och män. De fyller samma funktion hos oss, med undantag av den korta period som en kvinna eventuellt ammar. En av dem hade tänkt på det här själv och insett hur hon valde bh efter just synlighetspremisserna. Och den andra sa ”Men herregud! Jag har trott att jag har valt en vadderad bh för min egen skull! Det har jag ju inte!”

Våra bröstvårtors synlighet, är det värt en diskussion?

Ja, det kanske är en fråga att diskutera i alla fall? Eller i alla fall att reflektera över och bli medveten om vilka val vi gör och varför vi gör de valen? Väljer vi att dölja våra bröstvårtor för att inte se för utmanande ut eller för att passa in (för vad ska folk tycka?!)? Vad säger ni? Skulle jag varit med 1968 istället? Är utseendet viktigare än jag tror? Kommentarsfältet är öppet för alla era tankar.

Apropå tankar, så har jag fler som jag vill dryfta med er. De handlar om hälsa, om kvinnor, om normer och om det fenomenala med att gilla sig själv. Vad säger ni, är det värt att diskutera?

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG och alla val du gör!

Kram M
(med nytvättade händer och på avstånd förstås)