Fysisk frihet är en del av livet för mig. En stor del till och med – både frihet och att röra på kroppen betyder massor för min att jag ska må gott. Och friheten av att ha en kropp som funkar och ger mig frihet: stort WOW för det!
Det här är andra delen, av sex, i min artikelserie om hur hälsa och frihet hänger ihop för mig. Den första kan du läsa här: Frihet hänger ihop med hälsa.
Det här är fysisk frihet för mig
Som sagt: fysisk frihet är en del av livet för mig och det innebär att kroppen ställer upp och tar med mig på de äventyr jag vill vara med om. Att den bjuder på glädje när jag behöver det, lugn när det är avgörande, tillräckligt med styrka och uthållighet för tillfällen då det betyder mest. Att kroppen funkar helt enkelt!
En finfin grej med en funktionell kropp är att den är ett fenomenalt transportmedel! Att den låter vardagsmotionen vara en del av livet, med alla finesser det innebär. Ja du vet; som att hantera stressen, höja immunförsvaret och spara miljön.
Friheten av att ha en insida
Det här med fysisk frihet blir tydligare ju äldre jag blir, kanske för att det inte är en självklarhet att kroppen ska funka som den gör just nu i all evighet? Men den största frihetskampen vann jag för ganska många år sedan, när jag släppte pressen på att träna för att förändras på utsidan!
När jag slutade träna för att få en tajtare rumpa enbart för utseendets skull, inte för att en stark rumpa är oerhört funktionell. (Blev för övrigt aldrig nöjd!) Eller att få en väldefinierad sexpack på magen, inte för att vara stark i de inre magmusklerna som är de som bär upp mig utan för att vara snygg på stranden. (Nä nä – svarade aldrig upp mot mina krav här heller). Eller att springa milen snabbare än andra. Inte för att kondition är super att ha för att orka tänka smarta tankar, sova gott och orka med mina äventyr, utan för att kunna jämföra mig med andra. (Njae, valde fel personer att jämföra mig med …)
Friheten av att upptäcka att insidan och anledningarna till att hålla igång kroppen släpper väldigt mycket press. Väldigt mycket! Och det är ju en frihet i sig det. För både kroppen och knoppen och själen.
Med frihet kommer ansvar
Finns det någon frihet som inte kommer med ansvar? Jag vet inte … Den fysiska friheten kommer definitivt med ansvar. För inte kan jag räkna med att en snart 50-årig kropp funkar utan att jag underhåller den? Den behöver få sina utmaningar, sina kontrollerade överansträngningar (ja, det vi kallar träning), sin återhämtning och den behöver bli lyssnad på för att funka på allra bästa sätt.
Jag följer inga träningsprogram, jag vardagsmotionerar massor och jag gör det som känns bra för stunden (har tränat massor på det!) och det som jag vet gör mig hållbar i längden. Eftersom det är både nu och i längden jag vill njuta av den fysiska friheten.
Såhär tar jag på ett ungefär mitt ansvar
Jodå, jag rör på mig varje dag. Vissa dagar i promenadform, andra dagar i springform (nä, inte en sådan du bakar paj i) och allt som oftast cyklar jag. Promenaderna är en mix av långa och korta, långsamma och snabba, med pauser för hundträning och fotosession eller … bara alldeles vanliga rundor.
Löpningen växlar mellan att vara transportlöpning (för mig innebär det hyfsat lugnt tempo), snabba intervallrundor för att jag inte har mer tid, för att en springkompis vill ha sällskap eller helt enkelt för att jag känner för det (jo, det är fullt möjligt att vara intervallsugen!), långa lördagsmorgonturer med dopp där farten och terrängen växlar och spring i trappor när jag behöver kötta på.
Cyklingen sköter jag oftast från sadeln på min tantcykel och använder den enbart för transport. Inte för att träna eller motionera på. Älskar den här cykeln. Har en snabbcykel också, men … grejen med en rejäl mjuk sadel, upprätt sitt-position, cykelkorg och världens finaste ringklocka alltså. Wow!
Jag slarvar ofta med rörlighetsträning men får in det när jag borstar tänder, tränar Brorsan (det är hunden det) står vid övergångsställe eller liknande. Här finns mycket kvar att önska för en fullständig fysisk frihet, men för min fysiska frihet funkar det.
Jovisst kör jag styrketräning också. Gärna utomhus med stockar och stenar som tyngder. Eller utan tyngder. Och core! Herrenaddå – utan bålstyrka och -stabilitet tappar jag resten av den fysiska friheten. Kanske inte just nu, men i längden. Och det innebär att det blir viktigt just nu också.
Jag äter. För det mesta bra mat som ger kroppen den energi den behöver. När (ja, när. Inte om) jag äter mat som inte är näringsmässigt hälsosam ser jag till att njuta av den. Helt meningslöst annars ju! Och så ser jag till att vila. Sådär lagom, eftersom lagom är så himla hälsosamt i längden!
På detta kommer padel, paddling, skidåkning och annat som är gôrkul. Som jag tack vare min fysiska frihet kan hänga med på!
Lär känna dig själv – så hittar du din frihet!
Och även om det självklart underlättar att jag har kunskapen för att lägga upp träningspass, vad som är en bra variation på träning, vilka coreövningar som funkar och så vidare, så är ändå kunskapen om din egen kropp den viktigaste. Att känna! Våga känna. Våga utmana! Och våga göra det som känns bra. Det som är roligt.
I slutändan är det vardagsmotion och vardagsglädje som gör oss hållbara i det långa härliga loppet som vi kallar livet. Det är det som skapar frihet! Som gör att fysisk frihet är en del av livet! Som gör att min kropp är tillräckligt stark och uthållig för att fixa det liv jag vill leva. Som gör att jag rör mig av kärlek och inte rädsla!
Och märker jag att de insatser jag gör inte räcker – då höjer jag ribban!
Fysisk frihet är en del av livet – eller?
Vad tänker du om det här med fysisk frihet – litar du på dig själv? På att du vet vad du behöver och vad som får dig att känna dig fysiskt fri? Vill du vara fysiskt fri? Jag litar på dig – bara så att du vet! Särskilt om du vågar känna efter ordentligt.
Ses snart igen hoppas jag! Vill du vara säker på att få uppdateringarna om hur frihet hänger ihop med hälsa och vad jag gör för att behålla och/eller utöka min frihet? Prenumerera på min blogg, antingen via wordpress eller bloglovin´
Tills dess:
HEJA DIG!
//M
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.