ö-liv

Detta med att sova ute är livsviktigt

Så skrev min en utenatt i månaden-vän häromdagen i ett meddelande till mig. Faktiskt samtidigt som jag gick här ute på ön och funderade på om det var konstigt att jag tänkte så mycket på vår utenatt i november. Väder, vindar, kyla och alla uppbokade helger. Hur ska vi få ihop det? När? Ja, mitt i de tankarna plingade det till i telefonen. ”Detta med att sova ute är livsviktigt.”

Ja, jag håller med. Skönt att vi båda tycker samma (och är lika konstiga?) och fortsätter att ta oss omaket att packa ner fårskinnsfällar, liggunderlag, extrakläder, hängmatta, tarp, filt, sovsäck, pannlampa. Och näsflöjt. För det är så värt det! Ja, mankemang och obekvämligheter är till och med en del av själva njutet där ute.

Och nu kan vi elda där ute

Och från och med nu har vi mer att kånka på när vi ger oss av några hundra meter hemifrån. Jag har nämligen skaffat oss en portabel eldstad.

detta med att sova ute är livsviktigt — liten och lätt är eldstaden innan jag öppnar den

detta med att sova ute är livsviktigt,
innehåll, portabel eldstad — nät, som snart ska bli själva eldkorgen, öglor och stativ

portabel eldstad, uppfäll inomhus — och voilà!

portabel eldstad, nät, — och i det här nätet ska man kunna lägga fem kilo ved

Liten och smidig och lätt att sätta ihop var den i alla fall. Ska bli spännande att elda i den och det där jag skrev med att vi får mer att kånka på … Det är inte den portabla eldstad i sig som väger så mycket. Men veden. För det hittar vi ingen att elda med här i Knipplaskogen. (skojar, finns ingen skog här på den lilla ön i södra Bohuslän).

Nu ser jag fram emot nästa utenatt och hoppas vi får till en mysig brasa. Vill ni veta mer om hur det gick? Stay tuned …

Ses snart igen och tills dess: HEJA det värdefulla omaket!
Kram Malin Lundskog

Mer om en utenatt i månaden hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Jag ger dig min morgon

Senaste veckan har suttit inomhus och skrivit till soluppgången. Men idag. Idag tog jag med mig hundarna ut i mörkret och mötte dagen. Ångrar inte de ord som inte blev skrivna. Nej, men ni fattar ju: att få vara ute i detta. Vem kan ångra det? Voilà: jag ger dig min morgon.

jag ger dig min dag, måne, himmel, morgon, västkusten — först mötte vi en halvfull måne och det var vackert så

soluppgång, västkusten, himmel, hav, november, jag ger dig min morgon — på andra sidan ön kröp solen fram bakom Björkö

vi nosade runt i Knipplas tomma gästhamn

färja, knippla gästhamn, morgon, bleke — färjan man helst inte vill ta från ln en morgon som denna …

jag ger dig min morgon, knippla gästhamn, bleke, sol — o så kom dagen, när vi gick hemåt igen

Förutom att jag har stärkt min tro på det fiffiga med att bryta sina rutiner för att undersöka hur bra de är (som jag skrev om här) gick jag där ute och längtade nästan ihjäl mig efter nästa sova ute-natt. Och då ska ni veta att jag sällan längtar efter något, eftersom jag är så galet nöjd med det jag har. Luften, utsikten och månen som lyser samtidigt som solen går upp …

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja möten med dagen
Kram Malin Lundskog

PS.NI vet Fred Åkerströms låt Jag ger dig min morgon? Tycker så himla mycket om den, men det blev jag varse att min man inte gör. Eller gjorde … I ett försök att vara sådär härligt (?) romantisk satte jag på den när han han hade sovit över hos mig första gången. tänk lp-skiva, rasp, flickrum. Reaktionen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. ”Men du, den här skitlåten behöver vi väl inte lyssna på?” Det, here we are, trettiofura år senare …

Lugnet jag lovade mig själv

Den här veckan har verkligen varit fylld på både bredden och längden av göranden. Inte så mycket tid över till varandet som jag ju värnar om. Så idag lovade jag mig själv det stora varma, mjuka lugnet. Det som återhämtar, laddar och fyller på. Och vet ni vad? Jag har (nästan) hålla mitt löfte till mig själv.

I morse till exempel, då låg jag kvar i sängen med hundar, kaffe och boken vi läser i bokklubben just nu. Jag återkommer nog om den, för den har potential att hamna som boktips i podden. hur som helst: så skönt! Claes åkte tidigt för att driva krog hela dagen och jag undrar vad det är som gör att jag har lättare att starta dagen långsamt när inte han är hemma? Jag menar, det är inte han som är den morgonpigga personen i familjen direkt …

lugnet, läsa bok i sängen, springer spaniels — myset med hundarna. och boken. och kaffet.

lugnet, vind, knippla, röddeviga, utsikt — stod här en stund och lät vinden blåsa genom systemet

Efter den där jättesköna stunden i sängen tog jag med mig hundarna och gick ut på promenad runt ön. Vinden är här igen och i morse var det som att den blåste rent mig. Och sen har vi lullat på här hemma. Jag har packat ihop mig inför Skärgårdens bokmässa i morgon, bloggat i kapp mig (ni vet väl att jag bloggar varje dag även om vissa dagar kommer i efterskott?) och låtit allt få ta sin tid.

Bra att bryta rutiner?

Så skönt att inte vara som jag brukar (hafsig och snabb i vändningarna) och bryta rutiner för att istället känna in vad som är bäst just nu. Jag menar, normalt går jag ju upp, kör en lugn men ändå (irriterande?) effektiv start på dagen med skrivande innan jag går ut med hundarna eller tränar. Visst är rutiner bra, men kan det vara så att vi behöver backa från dem för att istället för att bara köra på känna efter vad som behövs just nu? Kanske …

lugnet jag lovade mig, solnedgång. knippla, röddeviga, vind, himmel, hav — samma plats som i morse. mer sol(nedgång) och mer vind

lugnet, kalla bad, Malin Lundskog, knippla — badet! Fascinerande hur något som skapar pirr och energi också skänker lugn, eller hur?

Och strax innan mörkret kom gick vi ut en runda runt ön igen. Samma runda som i morse, men ingenting var sig likt. Dessutom tog jag ett dopp på lä-sidan av ön. Och nu ska jag strax ta mig an andra säsongen av Bad Sisters. Underbar serie på apple TV+ som får massa extra plus i kanten av mig för att den är irländsk. Det är något med Irland alltså!

Jag som älskar människor och att ha kul har till och med tackat nej till en jättekul middag ikväll. Vet ni, jag tror aldrig det har hänt förut. Jag gillar ju inte bara att ha kul, jag är också rädd att missa massa härligheter. Kanske blir man klokare med åldern? Kanske tråkigare? Men lugnet jag lovade mig själv håller i sig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA lugnet! Om det är vad vi behöver …
Kram Malin Lundskog

Skön söndag i det salta, gråa, råa

Jamen, vilken dag. En riktigt skön söndag i det salta, gråa och råa hemma på ön. Precis en sådan söndag jag behövde efter festivalen och alla människor i Värmland (som ni kan läsa om här). Jag sov tills jag vaknade. Ja, det brukar vi väl göra allihop, men jag menar utan väckarklocka. Så skönt! Och sedan var det träningsdags vid utegymmet här på ön med ett salt bad (vad gör man inte för att slippa duscha, he he)

kalla bad, fotavtryck, brygga, knippla — salt o gott och fortfarande tio grader sa någon

Efter den goa starten tog vår nya söndagstradition vid: frukost och melodikrysset. Japp, det går att älska både fart och fläkt och stillhet. Sa jag och plockade fram stickningen …

skön söndag, västkusten, ö-liv, utsikt, himmel, hav, grått, knippla — och promenad med hundarna, där färjorna lyser upp i det gråa (älskar novembergrått)

stora oset, utsikt, västkusten, fyr, skön söndag, grå himmel, grått hav — ser ni, även fyren stora Oset blinkar till

springer spaniels, knippla, västkusten, klippor — i väntan på godissök …

Efter hundrundan framåt eftermiddagen sitter jag nu och ska plugga. Har en inlämning imorgon på en kärleksscen. Ska bli spännande att skriva fram den och att sedan äta maten Claes lagar. Någon form av vit fisk, hasselbackspotatis och hoppas, hoppas att han gör min favoritsås: sandefjordsås.

Vi ses snart igen. Hoppas att ni har en skön söndag ni också. Oavsett vad skön innebär för er.
Kram Malin Lundskog

Vi avslutar hummersäsongen. Eller?

I går var vi ute och lyfte upp de sista burarna. För sista gången den här säsongen. Tror vi i alla fall. Både Claes och jag har så mycket omkring oss just nu, att vi har haft svårt att kunna anpassa oss till att komma ut när det inte är kuling. Eller storm. Och vi avslutar hummersäsongen med att komma hem med hummer. Igen.

vi avslutar hummersäsongen, västkusten, öliv, malin lundskog — Claes tar hand om sista hummern för säsongen

vi avslutar hummersäsongen, fiskmåsar, västkusten — någon minut innan det här, frågade jag var alla måsar är …

hummerburar, västkusten — sen drog vi in mot land med våra hummerburar

För första gången i våra korta hummerfiskare-liv har vi faktiskt fått upp hummer varenda gång vi har varit ute och kollat läget i burarna. Vet inte om det är vi eller säsongen, men nöjda är vi i alla fall. Och inte för att vi behöver mer hummer, men det är ändå med någon slags vemod vi drog upp de sista burarna. För när vi väl har en stund då det inte blåser för mycket samtidigt som båda hinner ge oss ut på sjön, då är det ju så härligt.

Men … det kommer ju fler hummersäsonger. Och det går att ta en tur med båten, utan att ha hummerburar att vittja. Och det är något fint med att vänta och längta och göra saker i säsong. Så, vi avslutar hummersäsongen (man får hålla på till siste november som fritidsfiskare). Eller?

vi avslutar hummersäsongen, knippla hamn, västkusten — strax åker kuporna hem på lastmoppen …

Här på bloggen är det inget som avslutas däremot. Vi ses snart igen och tills dess: heja säsonger!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om vårt hummerfiske hittar ni bland annat här: en måndag med extra allt

Lugnet efter stormen

Kontrasterna. Ja, visst har jag skrivit om dem här förut. Kontrasterna. De som ger livet variation. Som jag gillar dem. Att livet innehåller både sitta stilla och skriva, kötta på-träning, plugga, dansa, glada skratt och ledsen gråt. Som stormen i fredags och lugnet efter stormen igår. Kolla bara:

lugnet efter stormen, röddeviga, bleke, knippla, västkusten — och lugnet efter stormen, ett dygn senare

Jo, fotona är tagna på samma plats, Röddeviga här på Knippla. Det är max ett dygn mellan bilderna. Så trots att jag går (nästan) samma runda med hundarna (nästan) vareviga dag, så går jag aldrig samma runda. Är ni med?

malin lundskog, knippla, solnedgång, november

Tog inte foto på samma ställe när vi var ute och gick i eftermiddags, men nära. Och som ni ser var den här promenaden ytterligare en variant av (nästan) exakt samma runda. Naturen va? Kan inte ni också känna att den visar oss så tydligt den bara kan att vi är precis som vi ska (och vackra som 17) oavsett om vi är stormiga eller lugna?

Hur som helst, vi ses snart igen och tills dess: heja kontrasterna. Och oss! Nu ser jag fram emot en vecka fylld av kontraster. Som att skriva, träna, kolla in utsikt, plugga, bada, åka till Karlstad, podda …
Kram Malin Lundskog

Mer om kontraster: Kontrasterna och kontraster i paradiset bland annat

ö-liv

Och nu kan vi elda där ute

Bra att bryta rutiner?

Footer

Malin Lundskog