ö-liv

Vintervila i hamnen här på Knippla

Två gånger om året är det arbetsdag i hamnen här på ön. Då går vi ut och gör det fint i gästhamnen. Beroende på om det är vår eller höst sätter vi i eller tar upp y-bommarna och bojar som markerar platser i hamnen och som vi dessutom förtöjer i. Och vilken dag vi fick i dag. Bleke och strålande solsken och nu råder det vintervila i hamnen.

vintervila, knippla gästhamn, västkusten — Alla vill åka flotte?
Här åker bojarna som gästbåtar använder för att förtöja vid piren upp.

vintervila i hamnen, arbetsdag, knippla, västkusten — De flesta båtar är redan uppe, nu är det y-bommarnas tur

Arbetsdag, knippla hamn, västkusten — En viktig arbetsuppgift: förse oss som jobbar med kaffe. Och annan dryck …

y-bom, knippla gästhamn, västkusten — Alltså, vet ni vad en y-bom väger???????

arbetsdag i knippla gästhamn, truck, permobil, golfbil — alla möjliga olika fordon kör runt på piren. Men OBS! inga lastbilar, he he

arbetsdag, knippla gästhamn, västkusten, truck

Jag var med och lyfte upp några av y-bommarna och tycker ju ändå att jag är ganska stark. Men. Alltså. Tur att jag inte var ensam. Och att de jag lyfte med hade koll på hur man gjorde. Men ändå. Det är kul att ta i.

vintervila i hamnen, knippla, — och pauserna som är minst lika viktiga som arbetet

vintervila i hamnen, knippla, skrapa, y-bom — lyfter vi inte upp y-bommarna, gör vi rent dem när de är upptagna …

vintervila i hamnen, knippla, arbetsdag — mycket påväxt bliré

Och till sist …

ärtsoppa, vadbinderiet, knippla, hamndag — o så ärtsoppa på det (som jag inte åt pga köttbuljong och jag äter inte kött), med härliga samtal som krydda (de fick jag i alla fall i mig)

knippla gästhamn, akterförtöjning, bojar — vintervila i hamnen. Till nästa arbetsdag …

vintervila i hamnen, hamnkontor, knippla gästhamn, skylt — nu glänser skylten till hamnkontoret för gästbåtar och husbilar som kommer hit

Och till sist var det klart och ärtsoppan varm. Tänk att vi fick en så fin dag, efter stormen igår och blåsten som ska komma imorgon. Och vad fint det här, att vara en del i något. Vara delaktig i att göra en hamn fin. Och redo för vintervila. Vi är bra tillsammans, vi människor!

Apropå vintervila, så är jag nog också redo för det. Synd att det är November och fullt ös på skrivandet (har ni hört senaste avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla, så vet ni att det är MaNaNoWriMo nu och jag har en plan på att bli klar med råmanus på berättelsen jag påbörjade på Fårö i somras).

Vi ses snart igen. Kanske i den vilande hamnen på Knippla, som ni kan läsa mer om här (kolla in vandrarhemmet och vem som är bokningsansvarig där, he he). Och vill ni få koll på MaNaNoWriMo kan ni lyssna på senaste poddavsnittut (här!) eller läsa mer om spektaklet här.

Kram Malin Lundskog

Söndagsmiddag ö-style

Idag har vi frossat i våra egenfångade skaldjur tillsammans med våra barn, deras respektive och våra föräldrar. Och självklart vårt barnbarn, även om hon inte äter skaldjur. Än alltså. Ja, och så sex hundar! Vi har ju två, vår son Jacob och hans sambo Louise en och mina föräldrar har tre. Tur vi har vårt nya stora bord på plats (det som jag skrev om här). Vilken söndagsmiddag det blev!

söndagsmiddag, knippla, hummersallad, kräftor — om det var gott? Mmm …

Hummer, kräftor och en härlig familj

Vi plockade fram hummer och kräftor en masse ur frysen. Claes twistade till Wagners hummersallad (finns några olika recept där ute, här är en variant) och sen var det kräftor för hela slanten. Ända till efterrätten som var den godaste cheesecake jag kanske någonsin har ätit. Den hade Louise med sig.

Egentligen var anledningen till denna söndagsmiddag att fira Claes och Louise som fyller år på samma dag (mer om Claes födelsedag här), men jag firade lika mycket att vi kan samla vår fina familj. Och att vi öppnade champagne som vi köpte när vi var i Champagne i våras, på väg hem från världens ände (kommer ni ihåg? Annars finns det lite om det här).

söndagsmiddag, barnbarn, skaldjur — Blir fortfarande tårögd när jag ser sånt här. En pappa, en farbror (våra söner!) och lilla Stella

Barnbarn, barn, svärdotter, knippla, familj — Stella var huvudperson, hur många andra födelsedagsbarn vi än firade

Söndagsmiddag är kanske ett fenomen som är på utdöende? hur gör ni? Jag undrar om jag har varit på någon sedan farmors tid, då det var stek och pressgurka på menyn. Men så fint det är när alla generationer samlas. Inte för att man måste göra det över en söndagsmiddag. Oh no. Jag gillar söndagar fyllda av ingenting och en hel del utomhus. Men just idag var det här världens bästa grej. En liten Stella och en ö-style på kalaset gjorde allt ännu mer underbart. Ni vet när man är sådär uppfylld av tacksamhet över att man får vara med mitt i allt fint, sådan är jag nu. Och jag älskar det.

Stella och hennes föräldrar är kvar en natt till, så nu blir det spelkväll (Hitster – har ni spelat?) Jag jobbar på att orka vara uppe i alla fall till nio. Den där vintertidstimmen känns …

Vi ses snart igen, tills dess: heja söndagar! (också …)
Kram Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Donsö

Skärgårdens bokmässa aka öbornas egna bokmässa! En sån sak kan man ju inte missa om man är en av författarna som bor i skärgården, eller hur? Förra året hade skärgårdens bokmässa världspremiär och det missade jag helt, men nu så. Nu är jag med! Och jag hoppas innerligt att ni som gillar västkustfeelgood med humor också är med. Det är vad jag bjuder på när jag lämnar norra delen av Göteborgs skärgård för södra och Donsö.

Förresten behöver ni inte alls gilla feelgood och relationsromaner, som mina romaner Ett oönskat arv och Mariannes mirakel är, för att komma till Donsö. Temat på bokmässan är deckare och spänning, så det blir fullt fokus på sådan litteratur. Äh, ni behöver inte ens gilla det för att komma. En tur ut i ö-världen är alltid en go tur, eller hur?

Fina hedersgäster också! Jeanette har jag kamperat med förut, på Akademibokhandelns träff för sina bokklubbar. Där hade jag även min allra första bokhandelssignering (som ni kan läsa om här)

Skärgårdens bokmässa kommer till Donsö och det gör jag och mina romaner också. Här kan ni läsa mer om de andra som kommer: Öbornas egna bokmässa.

Söndagen den sjuttonde november klockan 13-17

askeladden, knippla hamn, vinter — kanske, kanske kan vi ta båten till Donsö. Får se vad november bjuder på för väder.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja eldsjälar som drar ihop bokmässor och alla er som kommer och besöker dem. Ja, förresten: heja oss som skriver böcker så att det kan bli bokmässor också?
Kram Malin Lundskog

AW med hummerklubben

I fredags var vi på aw med hummerklubben. Jo, för det finns en hummerklubb här på Knippla. Och ja, den är vi med i sedan förra hummersäsongen. Allt är på skoj i klubben som också har ett kul namn: Kuba Libre. Kuba står i det här fallet för kupa (= tina/bur), men vilka ö-bor uttalar p som p liksom?

sjöbod, kreativt hylla, vespa, knippla — En vespahylla! Jamen, varför inte?

Hur som helst, så har denna två år gamla klubb en styrelse och ett vandringspris som den som har fått upp största klon under säsongen vinner. Alltså, vem vill inte stoltsera med det här vandringspriset ett år (se nedan)? Claes och jag var chanslösa i år, även om vi har fått upp fler humrar än någon av våra tidigare hummerfiskesäsonger höll ingen av klorna måttet.

AW med hummerklubben, vandringspris, kuba libre — tjusigt, eller hur?

Men som sagt: allt är på skoj. Till och med så skoj att jag fick (kanske tog på mig?) rollen som sammankallade i den sedan i fredags nyinstiftade festkommittén i Kuba Libre. Nästa år blir det inte bara AW med hummerklubben. Det blir hummerfest! Inte för att det är något fel på en AW. I en sjöbod. På en liten ö ute i havet.

Hur som helst, hummersäsongen är inte över även om klotävlingen är avgjord. Vi fortsätter ett tag till och i går när jag kom hem efter mitt nattliga äventyr (läs mer om utenatten här) drog vi våra burar igen. Och för både Claes och mig och de andra i hummerklubben så är det trots allt utonjutet och havet och det goa snacket som är den största tjusningen med det hela. Kanske med hela livet?

havet, hummerfiske, knippla, västkusten, — Claes agnar kupor och jag rattar båten

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja kul sammanslutningar och leken i livet.
Kram Malin Lundskog

Vi sov ute i oktober också

Ja, i natt firade vi vår enutenattimånaden-natt för oktober. På en helt ny plats även om vi var kvar på vår ö. Under veckan har jag hamnat på villovägar här ute och upptäckt två helt nya platser att hänga upp hängmattan på och i natt hängde vi alltså upp våra hängmattor på en av dem. Här var det mer lä för kvällens och nattens vind och även om ön är liten, så är det ju kul att testa nytt. Alltså, tänk att vi sov ute i oktober också?! Och tänk att både Agneta och jag var så varma under natten tack vare alla våra nya knep, och en del ny utrustning, att vi var tvungna att öppna upp och plocka av oss under natten.

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, utonjut, knippla, hennessy hammock, hängmatta — hängmatta och tar på plats i dagljus

hennessy hammock, knippla, oktober, hängmatta, tallar — ”hejdå hängmattan, vi ses om några timmar!”, sa jag och gick på hummer-after work (den berättar jag mer om här)

Kvällen kom och vi spelade näsflöjt

malin lundskog, pannlampa, glad, knippla — jo, så här glad var jag på väg min utenatt

Framåt kvällen packade jag ihop sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, vin, glas, varmvatten, te och med näsflöjten (en hängmattetradition vi har håller i ända sen juni) i högsta hugg gick jag mot min hängmatta. I mörkret tände jag pannlampan och spelade en trudelutt och jodå. Från hängmatteplatsen fick jag svar från en annan näsflöjt. Ha ha ha, man har inte roligare än man gör sig?

Ja, sen satt vi där på en klippa i mörkaste mörka oktobernatten. Vi lyssnade på ljud från havet, åt ost och kex, drack vin och pratade om livet. Generationerna som kom innan och de som kommer efter. Hängmatteutrustningen, som vi egentligen har noll koll på och årets kräftfiske.

Trots moln på himlen ljusnade det efter ett tag. Då fascinerades vi en stund av hur sanslöst bra våra ögon var på att anpassa sig till mörkret. Sen insåg vi att bakom molnen lyser att fullmånen. Precis som vi insåg att det där som plaskade ute i havet mer troligt var en säl än en späckhuggare … Visst är det alldeles underbart hur ett samtal kan bölja mellan allt och ännu mer?

Och sen kom natten

vi sov ute i oktober, haven hammock — Agneta rör sig med vindens fart, vid sin nya (fast begagnade, finns en grymt bra begagnatmarknad för hängmattor!) hängmatta

Efter några timmar hoppade vi i varsin hängmatta och är det någonstans det är skönt att somna så är det i hängmattan. Det är så annorlunda från hemma i sängen. I hängmattan ålar jag mig ner i sovsäcken, råddar rätt med liggunderlagen och lägger mig rygg och bara känner hur jag liksom susar bort. Till näsflöjtsgodnattvisa. Och ni som undrar om jag sover på rygg hela natten, så är svaret nej. Jag ligger på sidan också och det går alldeles utmärkt.

och precis som att näsflöjtarna är med varje utenatt, så är välet vi hittade när vi gick ut för vår första utenatt med som pynt.

I vanlig ordning vaknade jag någon gång under natten. Kissnödig. Det är lite meckigare än hemma förstås, men vad gör det när molnen hade blåst bort och himlen bjöd på stjärnor och en full måne?

vi sov ute i oktober, en utenatt i månaden, fullmåne, tallar — alltså!!!

stjärnklart, himmel, natt, knippla — ser ni stjärnorna?

Vi sov ute i oktober och solen gick upp

vi sov ute i oktober, tallar, soluppgång, knippla

När jag vaknade kikade jag ut mot en soluppgång bakom alla tallegrenar. Varm och go och väldigt välvaggad. Efter en stund hörde jag Agneta röra på sig och så tog vi en sväng upp på berget och kollade utsikten.

soluppgång, vi sov ute i oktober, knippla, västkusten — naturen vackra till sig nåt så in i hoppsan!

I öster var soluppgången så snygg som bara en soluppgång kan vara och när vi vände blicken mot Marstrand i norr, såg vi det här:

utsikt, himmel, hav, knippla, västkusten — ser ni segelbåten?

Efter några ah:n och ååh:n av förundrar tog vi en mugg te och den var det slut på nattens äventyr. Som jag troligtvis bär med mig med värme och pirr en lång tid framöver.

utonjut, te, natur, hängmatta — Börjar alltid dagen med kaffe hemma. Men det är något med utomhuset och morgon-te …

Tips för att hålla värmen under en natt i hängmattan

Just det ja, några av våra nya knep: jag har skaffat ett värmereflekterande liggunderlag (det där silvriga ni ser i hängmattan. Jag la det under fårskinnsfällarna (som inte syns på bild eftersom jag började packa ihop innan jag fotade) och oj oj oj vilken värme jag har haft underifrån.

Vattenflaskan på bild har jag haft som element i sovsäcken. Det är en enliters vattenflaska som tål kokhett vatten. Jag fyllde den med det innan jag gick hemifrån i går kväll och stoppade ner den i mina raggsockar som värmeisolering. I morse var den fortfarande ljummen! Jätteskönt att peta runt den i sovsäcken.

Och , som jag skrev tidigare, vi var himla varma båda två när vi sov ute i oktober. Jag på min silvriga double bubble (tror att liggunderlaget heter så) och med min varmvattenflaska, Agneta med sina dubbla uppblåsbara liggunderlag och fårskinnsfällar.

Vi är lika glada båda två, över att det finns någon mer som säger ja till att sova ute även om det är oktober. För det är både skönt och också väldigt roligt med sällskap en mörk kväll och natt.

Vi ses snart igen, då berättar jag mer om vad jag gjorde när jag kom hem (en ledtråd är hummer). Tills vi ses: heja livet och att tacka ja till livet i det!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om våra utenätter, hittar ni alla mina inlägg om dem här: Jag säger ja och jag älskar det

Kontrasterna

Kontrasterna. Är inte det tjusningen på något sätt? Som att jag går samma runda med hundarna varje dag och ändå är den ena rundan inte den andra lik. I går morse (som ni kan läsa mer om här) såg det ut så här när jag gick förbi hamnen:

soluppgång, knippla, hamn, oktober, bleke

Och i morse när jag kom förbi samma plats vid ganska exakt samma tid, såg det ut så här:

knippla, dimma, hamn, kontrasterna, bleke, västkusten

Och varje morgon har sin charm. Precis som alla väder. Och som du och jag och alla andra. Ja, kontrasterna är tjusningen. Ve och fasa för att allt och alla skulle se likadana ut och vara exakt samma, göra på samma sätt varje dag? Boooring …

Vi ses snart igen och tills dess: heja kontrasterna!
Kram Malin Lundskog