Drömliv

Bokklubben och boktipset

I förra avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla var det min tur att tipsa om en bok jag gillar. Jag tipsade om Margaret Drabbles Kvarnstenen, som vi har läst i boklubben. Kvarnstenen är en lättläst, humoristisk, klartänkt (om en bok kan vara det?), feministisk klassiker. Ja, det står klassiker på boken, jag vet fortfarande inte riktigt vad kriterierna för en klassiker är men kanske det faktum att den är skriven 1965 och fortfarande känns aktuell är ett sådant? Hur som helst: Boklubben och boktipset till podden går ofta hand i hand. Kanske för att vi i bokklubben sällan läser nya böcker eller böcker från topplistor? Jag hoppas att det inspirerar!

Lyssnar ni i slutet av avsnitt 126 Hips don´t lie (ni hittar avsnittet här), hör ni mig berätta om boken. Kortfattat handlar den om Rosamund som studerar litteratur, blir gravid och ensamstående mamma i London på 60-talet. Ja, ni förstår ju själva. Det där med ensamstående och mamma var inte direkt norm på den tiden. Precis som de flesta i bokklubben fattade jag tycke för Rosamund. Vi var också överens om att berättelsen på många sätt känns aktuell än i dag då den tog upp kvinnorollen, normer, moderskap och vägen mot självständighet. Visst är det ämnen som inte går ur tiden?

Vad är det bästa med att vara kvinna?

Jag införde också en ny punkt i bokklubben, inspirerad av Emma Hamberg som berättade om ett liknande upplägg i någon intervju jag hörde henne i. Tyvärr minns jag inte va, hoppas inte att det rör upp något. Punkten innebär att den vi är hos (mig den här gången) bollar upp en diskussionsfråga, inspirerad av boken vi alla har läst. Frågan behöver inte nödvändigtvis ha med handlingen att göra.

Jag ställde frågan ”vad är det bästa med att vara kvinna?” och snacka härlig diskussion. Det är härligt stärkande att fokusera på det bästa istället för motsatsen. Även om jag inte minns alla fördelar vi kom fram till, så minns jag det vi pratade mest om- Det var sådant som att vi har lättare att prata, att vi vågar visa vad vi känner och att vi har varandra och är duktiga på att skapa tillfällen att ses. Ja, som bokklubben till exempel. Bara en sån sak …

bokklubben och boktipset, bok, köksbord — När alla bokklubbars har gått hem, finns tomma tallrikar, glada minnen och nästa bokklubbsbok kvar (Den Europeiska våren, har ni läst?).

Jag tycker så mycket om bokklubben. Ja, hela konceptet bokklubb, men det har jag pratat om tidigare (här till exempel). Och det kanske framgår av att jag kör bokklubben på Franses också? Mer om den bokklubben här. Och jag tycker om att läsa böcker. Prata om böcker. Skriva böcker. Och tipsa er om böcker. Hoppas ni får inspiration till ny läsning.

Vi ses snart igen, här på bloggen, i podden eller kanske på en bokklubb någonstans?
Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Styrsö 2025

Vad kul det ska bli att delta på Skärgårdens bokmässa på Styrsö den 16 november klockan 13-17. Det var himla mysigt förra året (läs om bokmässan på Donsö här). I år ser jag extra mycket fram emot att ta mig till Göteborgs södra skärgård, härifrån norra delen: tillsammans med Anna-Carin Svanå står jag för en av tre programpunkter under mässan. Vi ska prata om systrar, mödrar, döttrar och vad som händer när tystnaden blir för högljudd. Ja, ni fattar ju: sitter som en smäck för romanerna både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Och så här presenteras jag av bokmässan:

”Malin Lundskog skriver relationsromaner i humoristisk feelgood-anda som utspelar sig i Göteborg och Göteborgs skärgård. Hon driver poddarna Ordet är mitt och Skriverier med Malin och Cilla. I både poddar och böcker visar Malin på snabbtänkthet och humor. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor.” Hur fint??? Som jag hoppas att jag lever upp till det här.

Ja, och så hoppas jag att vi ses på Styrsö förstås! Tipsa gärna nära och kära i krokarna – vill ni läsa mer om vilka de andra författarna är hittar ni mer om Skärgårdens bokmässa på Styrsö här: Skärgårdens bokmässa 2025 Ses vi inte där finns jag på Torslanda bokmässa dagen innan, den femtonde november 2025, som ni kan läsa mer om här.

Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Gammal sjö och nya humrar

Det var några dagar sedan vi var ute och kollade våra hummerburar nu. Inget konstigt med det, så som det har blåst och haft sig här. Ja, och så som vi har jobbat och haft oss Claes och jag. Igår bestämde vi oss för att dra ut på tisdag förmiddag igen, innan massa vind kommer tillbaka och ett tag efter stormen, så att sjön skulle hinna lägga sig. Men. Så kom den igen. Solen! Vi satt hemma och jobbade hela förmiddagen, men vid lunch var det som att det kliade i fingrarna på oss. Vi gick till västsidan av ön och kollade så att inte havet härmade för högt upp på klipporna på skären utanför. Det gjorde det inte, så vi drog ut i gammal sjö och fick med oss nya humrar hem.

Nej, vi ångrar oss inte en sekund. Och jag är så tacksam över lyxen vi har som bor så här. Som vissa dagar kan välja vår arbetstid som det passar oss. Och som har någon att dra till sjöss med.

stora oset fyr, västkusten, öckerö kommun, gammal sjö, vågor — visst skummade det upp på berget en del, men gammal sjö är snäll mot oss.

Längre ut rullade det på bra, men gammal sjö är ändå mjukare än den krabba sjö som annars kan uppstå. Så vi gungade med, och lyfte upp burarna där flera stycken hade en hummer i till oss. Nej, nu tycker jag inte att hummerfiske är en skitsport längre, he he … (som jag tyckte en stund i förra veckan)

När vi tog oss tillbaka mot Knippla och de burar vi har längre in låg vattnet platt och molnen kom på kort besök.

måsarna har stenkoll på oss och tuggar snabbt och lätt i sig resterna av förra omgången burmat, som vi slänger in när vi matar om.

Eftermiddagspromenad med utsikt

Eftermiddagspromenaden med Brorsan bjöd på den här utsikten. Nyss var vi där ute i solglansen och glassade.

vinden tog totalpaus när vi kom ner till hamnen på rundan, Brorsan och jag

Vi ses igen, allihop. Oavsett väder och vind. Tills dess: HEJA livet!
Kram Malin Lundskog

Årets hummerpremiär

I morse var det dags igen. Alltså, det spelar ingen roll att klockan ringer i svinottan och att det blåser massor. Årets hummerpremiär är här och är hummerpremiären här så är den. Ja, till en viss gräns förstås. Vi gick inte särskilt långt ut i vågorna i morse. Och vi la inte i alla kupor. Men ändå. Grejen! Att gnugga sömnen ur ögonen, trilla i flytoverallen och tillsammans med alla andra hummerfiskare runt om på öarna få havet att glittra av röda och gröna lanternor. Åh, vad jag gillar det här.

Här är vi på väg ut från hamn och väntar på att klockan slår sju, så att vi kan slänga i hummertinorna. Härligt pirr i magen! Sedan blev pirret mer fokuserat, när jag skulle ratta oss genom vågorna …

Årets hummerpremiär 2025, vågor, Malin Lundskog — Ser ni den lilla hytten? Den tillhör en båt som har försvunnit nedanför vågtoppen. hej vad det viftar o går …

De sista kuporna släppte vi på insidan av ön, för att slippa gunget där ute. Och sen firade hummerklubben (mer om den här) premiären med fiskarhisotirer och pyttipanna-frukost på Matjes, restaurangen som öppnade upp för oss och till och med fixade oumph-pytt till mig.

Ja, man hinner mycket om man kliver upp tidigt. Nu är det tillbaka till poddinspelning med Cilla, plugg och skriv. Men imorgon hoppas jag på hummer …

Ses snart igen. Tills dess: heja hummerpremiär och annat mys en vanlig måndag i september!
Kram Malin Lundskog

Utenatten är ett äventyr i all enkelhet

I natt har jag sovit sådär gott i hängmattan igen. Lyssnat på vinden, gungats av trädens svängningar och vaknat till ljudet av glesa regndroppar på tarpen. Precis som efter varenda en av mina tidigare utenätter bär jag med mig glädje, tacksamhet och en längtan efter nästa. Snacka om att utenatten är ett äventyr i all enkelhet. Och det är väl ändå enkelheten som får saker som äventyr att bli upplevda?

Materialsporten hänga i hängmatta?

Ja, särskilt krångligt gör vi det inte för oss, mina hängkompisar Agneta, Kerstin och jag. Vi håller oss på hemmaplan och gör inte så stort mankemang av det. Ses framåt kvällen, sover och skiljs åt på morgonen. Ända in i det längsta försökte jag hålla mig från att haka på materialsportandet i hängmattevärlden genom att använda sådant som fanns hemma. Men föll ju till föga med nytt värmereflekterande liggunderlag förra hösten och en vintersovsäck i början av året. Eller föga och föga? Det blev kallt och riktigt så äventyrligt måste det kanske inte vara?

Det jag inte visste då, var att möjligheten att köpa både en under- och en overquilt (varför det nu ska sägas på engelska?) för halva priset dök upp. Men det gjorde det. Kerstin upptäckte att hon inte tålde dunet i sina fina täcken (som vi väl kallar quiltar på svenska?) och jag slog till och köpte dem av henne. Ångrar mig inte en enda sekund! Efter i natt undrar jag varför jag inte började här? Med en underquilt, som alltså är ett täcke att hänga under hängmattan, som ni ser på bilden här nedanför. Då behövs inga liggunderlag att glida runt på, det där täcket ger massa värme.

Overquilten är mycket smidigare än en sovsäck, och kan användas både som täcke och en sovsäck där jag kan knäppa eller knäppa upp om huvud, mage, rumpa, fötter precis som jag vill. Och som jag vill! Särskilt knäppa upp fr fötterna … Kanske var det dumsnålt, att inte skaffa den här utrustningen direkt? Å andra sidan – det är ju onödigt att köpa något man inte vet att man inte behöver, eller vad säger ni?

hängmatta, underquilt, hennessy hammock, momo jord, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

tenatten är ett äventyr i all enkelhet, hängmatta, springer spaniel — Brorsan lika entusiastisk som vanligt när han följer med då jag hänger upp hängmattan och här även tarpen

Mörker och ljus

Agneta och jag tog en bastu, efter min sena kvällsföreläsning och sedan gick vi alla tre i samlad tropp till vår basecamp. Där kröp vi upp i våra hängmattor och åh:ade och ah:ade en stund för att berätta för varandra hur fantastiskt skönt vi hade det. Och hur lyxigt det är att ha så nära till äventyret.

utenatten är ett äventyr i alla enkelhet — jag läser en stund, med pannlampa på

Så kom morgonen med en himla fart. Jag vaknade vid 6, packade ihop mig och har en hel dag för skrivande, pluggande och livet dagen efter en äventyrsnatt. Ja, jag sa ju det: utenatten är ett äventyr i all enkelhet, vilket inte gör den ett dugg mindre värd än andra äventyr.

knippla, en utenatt i månaden, hängmatta, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

Kolla myset med gatlyktorna från bebyggelsen på Knippla i bakgrunden. Pyntet åkte ner igen och jag hänger undan det bland (alla!) mina hängmattegrejer till nästa äventyrsnatt.

en utenatt i månaden, utenatten är ett äventyr i alla enkelhet, pynt, klippa, knippla, malin lundskog

Ja, kan det ligga något i det där med att ett äventyr i alla enkelhet har en större chans att bli av? Och att det är minst lika värdefullt som andra äventyr? Minst?!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA äventyret!
Kram Malin Lundskog

Mer om alla (?) mina utenätter hittar ni här

Heldag i skolbänken

Kommer ni ihåg känslan när man började skolan? Ny skolväska och det förväntansfulla pirret i magen. Den känslan hade jag i morse. Minus den nya skolväskan. Men pirret fanns där, i alla fall. Alltid något och en känsla jag gillar. Tror att den får mig att känna mig ung och som att alla möjligheter ligger framför mig. Inte illa ändå, för en 56-åring, eller hur? Och vilken heldag i skolbänken jag har haft.

Vi har haft föreläsning om litteratursociologi och för varje sekund som gick kände jag den ökande lusten att lära mer. Utvecklas. Förstå samband. Är jag äntligen mogen nog att vara student? Eller har jag äntligen hittat rätt ämne att plugga? Strunt samma, kul är det i alla fall och jag är så glad att jag inte är för gammal för det här. Tänk er själv att tillbringa några timmar med att diskutera litteraturens roll i samhället och vice versa. Och hur allt förändras över tid. Var är vi nu? Vilken roll har författaren? Läsaren?

Tabun och skrivövningar

Ja, sen pratade vi om tabun. Hur spännande är inte det? Att diskutera vad som är tabu här och nu, vad som har varit och hur det förändras. Om det gör det? Har ni tänkt på att det är när det kommer till det förbjudna som det ofta liksom bränner till när man läser en bra bok? En utmaning för oss som skriver: att hitta och våga skriva om det förbjudna, för det är (ofta) vad som gör en bok till till en bok man vill läsa vidare i. Ja, eller lyssna då, om vi nu ska gå tillbaka till sociologin och utvecklingen i samhället som får sättet vi tar till oss litteratur förändras.

Nu kanske det inte är så himla kul för er att höra om min skoldag, men jag vill ändå berätta om en rolig del till av dagen: skrivövningarna. Älskar korta skrivövningar som tvingar igång handen att producera text direkt från hjärtat utan att ta omvägen vi hjärnan. Jo, jag vet. Handen kan inte röra sig utan impulser från hjärnan, men jag menar att vi inte tänker på vad vi skriver, redigerar av bara farten eller får för oss att det här är omöjligt. Skriv bara skriv liksom, utan att tänka på vad du skriver. Så skönt att flöda på. Och bara sådär hade vi skapat en trygg miljö där alla läste upp sina alster utan att skämmas. Tror jag? Eller så är det bara jag som inte har vett att skämmas …

en heldag i skolbänken, linnéuniversitetet, kreativt skrivande, två feta grisar — här satt jag, min heldag i skolbänken

en heldag i skolbänken, springer spaniel, born to runtatuering, två feta grisar — Brorsan var med förstås, när han inte hjälpte husse att preppa för helgen på restaurangen

Where ever I lay my laptop?

Eftersom jag pluggar på distans på både Linné- och Umeå universitet är skolbänken det bord, eller den soffa jag själv väljer. Idag valde jag ett bord i konferensdelen på Två feta grisar, bryggeriet där min man driver krog. Ja, snacka skolbarn som följer med pappa till jobbet och ska sköta sig själv hela dagen. Ha ha ha. På den här coola konferensavdelningen finns darttavlor, bar (fattas bara annat på bryggeri?) och en rejäl ute-terrass med grill och allt. Perfekt plats för min heldag i skolbänken. Ja, i brist på hemma då. Men vi skulle på kalas till vår lille 27-åring på eftermiddagen, så jag behövde vara på plats i stan. Och omväxling förnöjer ju.

Och en välbehövlig promenad över Hisingsbron till födelsedagskalaset

Apropå promenad: för att orka sitta still, behöver jag röra på mig. För att få in träningen en dag som den här drog jag till gymmet på Hönö i ottan och KOLLA IN vad jag såg från färjekön:

Jag behöver också det här. Vackret.

Oj, vad jag kommer att somna gott och lätt efter den här dagen. Det tar på krafterna att gå i skolan.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA med allt ni vill!
Kram Malin Lundskog