Hållbar hälsa

Bland mygg, matförgiftning o mastodontfästing

Jodå, livet i paradiset är underbart. Idag är det säkert 20 grader, solen strålar och det blåser nästan ingenting. Jag tror faktiskt att det är den somrigaste dagen sedan vi kom hit, till Sagres.

Innan ni sjunker ner i avundjuketräsket (om ni nu gör det alltså) så vill jag bara berätta att just idag har jag legat inomhus hela dagen. På sofflocket. Och kliat mina stora myggbett och återhämtat mig från nattens resultat av matförgiftning. Dessutom har jag plockat en riktigt mätt fästing från en av hundarna.

Hade vi varit på en veckas semester hade jag säkert fått panik och tyckt väldigt synd om mig själv. Men eftersom vi inte är på renodlad semester och har (minst) tre veckor på plats här vid världens ändå, tycker jag mest synd om Claes. Han får ta alla hundpromenader och dessutom gå till affären i värmen för att köpa cola till mig. Det enda jag kan tänka mig att sörpla i mig.

Imorgon är en annan dag

Som vanligt kommer det en ny dag imorgon, då allt förhoppningsvis är bättre med mig. Bland mygg kommer vi förmodligen att fortsätta befinna oss, men gissa vem som har laddat med myggmedel? Och antikli-kräm? Jepp. Jag. Myggbetten började klia något infernaliskt redan igår och då köpte jag både det ena och det andra. Tror jag … Portugisiska är inte min bästa gren, men jag tror att kvinnan på apoteket och jag förstod varandra ganska bra.

bland mygg, kvällspromenad, sagres, fiskehamn — skaffade mig en del myggbett på promenaden igår kväll också. Då vi gick till en liten fiskehman (via apoteket)

bland mygg, kvällspromenad, fiskehamn, båtar, sagres — roligare att visa bilder från promenad igår än från dagen på soffan …
Men ser ni udden på den höga klippan?
Ditt hajkade vi häromdagen. Tog flera timmar, med omvägar uppe på kullarna.
Promenaden igår kväll genom stan? Tog typ 30 min.
Ja, det skrattade vi rätt gott åt att vi inte hade förstått.

TIps för dig som ska till världens ände: ta med myggmedel, var fästingvaccinerad (det är vi) och ge hundarna fästingmedel (hade vi inte en tanke på innan vi åkte på grund av årstiden). För även om vi är bland mygg och jag råkade åka på matförgiftning, så lever vi som vi vill.

Mer om vårt (inte så äventyrliga) äventyr i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände, där jag strävar efter att samla alla inlägg om resan.

Vi ljuger för oss själva i podden Mitt perfekta liv

Ny fredag och nytt poddavsnitt. Idag är det Mitt perfekta liv, avsnitt 31, som har släppts. Vi ljuger för oss själva, Vickan står i hallonlandet och får ett spel, jag ser mest ner på mina fötter och vi pratar om att ta med oss varningsskyltar ut bland folk.

Hade det varit bra? Varning, idag är jag på skithumör, idag är jag halvledsen eller idag är jag ganska arg. För allt är ju inte svart eller vitt. Vi är inte antingen jätteglada eller svinförbannade. Oftast är vi någonstans mitt emellan och vad säger vi då när någor frågar hur vi mår?

Förresten, finns det något mall för hur länge man kan oja sig för ett skadat knä, eller att man är i psykisk obalans?

Häng med på vår nyfikna resa mot ett helt perfekt liv, där vi ljuger för oss själva.

Vi ses snart igen, tills dess: heja oss allihop!
Kram Malin Lundskog

vi ljuger för oss själva, mitt perfekta liv, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

ps. Alla vår avsnitt hittar ni här, där ni också kan följa podden lätt som en plätt om ni inte vill missa oss. Gillar ni det vi gör? Ge oss gärna tummar upp eller dela podden till andra ni gillar.

pps. så här tänkte vi när vi startade podden

Tog en utflykt från det ena äventyret

I morse lämnade jag Claes och hundarna för första gången sedan vi reste från Knippla. Alltså, vi lever så tight på det här äventyret. Tar alla promenader tillsammans, sover i en 140-säng (med två hundar och 33 år tillsammans i bagaget), handlar tillsammans och äter alla måltider tillsammans. Jag är verkligen tacksam över den gåvan, att ha någon jag vill vara så nära hela tiden. Som vill vara nära mig.

Tog en utflykt från Sagres till Lagos

Men i morse lämnade jag alltså killarna i Sagres och körde till Lagos. Där bor sedan ett halvår Caroline, som jag träffade när hennes bok Sommarvindar och sanningar och ljudboken Mariannes mirakel kom ut på samma förlag. Tänk vad böcker (och Instagram) förenar!

Grönt är skönt, sa vi när vi möttes. Och det är det ju, he he …

tog en utflykt, strand, lagos, portugal — stranden vi promenerade på

tog en utflykt, Lagos, Portugal, strand — i lagos är vågorna mindre och stränderna längre än i Sagres

En hel förmiddag med bokprat är alltid härligt och att träffa fina, generösa människor är ju livet. Så, ni fattar förmiddagen jag har haft. Barfotapromenad i sanden på en strand i Lagos, gofika vid en annan strand och härliga samtal på det.

pastel de nata, lagos, utflykt — Pastel de nata, en portugisisk klassiker fick jag lära mig. God? Jajamensan!
Smördeg med vaniljkräm med kaneltouch

Känslan att köra in i Lagos är ungefär som att komma från Knippla till stan (Göteborg). Helt plöstligt har man folk omkring sig. I Sagres är det visserligen folk, men … med 2000 invånare är det ingen jättestad. I Lagos bor (kanske) 30 000 i alla fall.

Nu är jag tillbaka hos mina killar igen och ska sätta mig och redigera och ikväll knôr vi oss ner i sängen igen alla fyra. Som jag skrev på mitt Instagram igår: jag förenar nytta med nöje like a pro!

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Och dagarna går. Vi ses snart igen och tills dess: heja äventyr och utflykter och människor.
Kram Malin Lundskog

Mer om äventyret i Sagres, hittar ni här.

Vi kollar in fyren på udden

Nåt sånt sa jag när vi satt och pratade igår kväll om vad vi skulle hitta på idag. Vi kollar in fyren på udden. Så det gjorde vi. Fem timmar senare var vi tillbaka hemma igen. Alla fyra gott trötta i kroppen och fyllda av utsiktsnjut. Det där sista kanske bara gäller Claes och mig, men jag är säker på att hundarna har njutit massor de också, även om de kanske struntar i utsikten.

Många uddar blir det

Ja, det var inte direkt på nästa udde den där fyren, som heter St vincent ligger. Det är ganska många uddar dit, men så vackert så att klockorna stannar. Ja, även själva fyren som ligger allra, allra längst ut på den allra, allra sydvästraste udden i Portugal. Och Europa.

claes lundskog, springer spaniels, vandring, sagres, cape st vincent — mina killar! OCh visst tror man att det är såhär det ser ut på månen?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent — sa jag utsiktsnjut?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent, vandring, utsikt — kan inte sluta titta ut här

Vi kollar in fyren, vandring, cape st vincent — längst ut på udden där borta är fyren i ska kolla in …

cape st vincent, vandring, sagres, vi kollar in fyren — vi närmar oss …

cape st vincent, vi kollar in fyren, vandring, sagres — sakta men säkert …

vi kollar in fyren på udden, st vincent — vi kollade in fyren vi udden, men fick inte komma närmare än så här …

utsikt mellans sagres o st vincent — men kolla hålet i klippan!

vandring, cape st vincent, sagres — azalea?

springer spaniel, vandring, sagres, st vincent — det finns ALLTID nåt som luktar gott …

ledmarkering, vi kollar in fyren, sagres, st vincent — leden vi följde, även om man just där vi gick inte behövde någon ledmarkering

vandring, sagres, cape st vincent — Claes vid kanten mot Atlanten

Malin Lundskog, vandring, sagres st vincent, vi kollar in fyren på udden — jo, jag var också med.

Behöver kanske inte säga så mycket mer än såhär? Och egentligen bryr jag mig inte ett dugg om att vi inte kom på fyrområdet. Utsikten och att gå tillsammans med Claes och hundarna är det som är grejen med hela grejen för mig. Älskar dessutom att knappt möta någon annan. Som idag, när vi var så gott som ensamma hela vägen.

Vi ses snart igen, tills dess: Heja utonjutet!
Kram Malin Lundskog

PS. I morse tog det ungefär en halvtimme, så hade jag löst det där med mitt manus som jag kämpade så med igår. Morgonhjärnan alltså, wow för den!

Mer från äventyret i Sagres här: Vi åker till världens ände

Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vardagsrutiner fast man är på äventyr? Ja, även om jag älskar spontanitet och att följa magkänslan så är det ändå skönt att ha något att förhålla sig till. Det där något kan ju vara hyfsat flexibelt, men efter fem dagar här i Sagres har verkar vi ha skapat några slags vardagsrutiner.

Dagen börjar med kaffe (icke gjort på saltvatten, som häromdagen). Sedan skriver jag till min man kommer upp, en stund senare. Jag låtsas att jag enbart skriver för att han ska få sova längre, men i själva verket kan den stunden vara dagens bästa skrivstund (säg det inte till honom bara). Men ni fattar. Hundarna är frukostmätta och lugna, jag har dagens godaste kaffe i koppen och en klarvaken, utvilad skrivarhjärna. Hur bra?

vardagsrutiner, malin lundskog på stranden i sagres — hej, vardagsrutin

kaffe, promenad, frukost …

När så även Claes har fått i sig sin kaffe tar vi hundarna och går ut. Visa av gårdagens väldigt sena frukost tog vi med oss frukostmackor ut idag och kanske är det en del av vår vardagsrutin här. Vi får se …

springer spaniels på stranden i sagres, vardagsrutiner — strandens kungar

Idag hittade vi en öde strand, där hundarna kunde springa som dårar hur mycket de ville. Att se dem lyckliga, gör oss lyckliga. Ja, vi beter oss precis som småbarnsföräldrar som sitter och ler lyckligt när de ser sina små rulta runt och vara glada. Och mackorna smakade hur bra som helst. Särskilt efter ett dopp.

bada, strand, sagres, hund, malin lundskog, vardgasrutiner — tror inte Jackson kände sig helt bekväm med att bada i vågsuget

vardagsrutiner, sagres, poicknick, strand — frukostpicknick på playan, kanske en ny del i vardagsrutinen här?

Efter morgonrundan, som varar mycket längre här än hemma, går vi hem och jobbar. Idag har jag redigerat (igen. Eller fortfarande.) det mansu som jag hoppas blir min tredje roman. Jag älskar berättlesen, men det är något som inte blir som jag vill och jag är inte helt på det klara med vad. Just nu plockar jag bort perspektiv och en del av berättelsen som är fröet till att den ens kom till. Det ska bli så skönt att komma ut på andra sidan.

vardagsrutiner, sagres, Malin Lundskog, författare, workation — jobbliv i Sagres

Så är dagen slut

Och sen är det dags för ny hundrunda. Och middag. Sedan är dagen slut. Tack och godnatt. Ungefär så.

Ja, det går ihop att ha rutiner och älska frihet. Det kanske till och med är en förutsättning för att klara av friheten, eller vad säger ni?

Over and out från äventyret vid världens ände, vi ses snart igen. Tills dess: länge leve friheten. Och vardagsrutinerna? Särskilt de flexibla, för imorgon blir det inte riktigt som idag …
Kram Malin Lundskog

Just det ja, mer om äventyret här i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände

Sånt jag har glömt att ta med på resan

Med tanke på vår oplanerade resa är det inte så konstigt att jag har glömt saker, eller hur? Det konstigaste jag har glömt är joggisar. Vem reser bort utan ett par goa joggingbyxor, menar jag? Och några kvällar har jag faktiskt saknat dem, eftersom det har varit kallt i huset. Något annat jag har glömt är ett par stickor. Och en högtalare, för go musik. Och! Bland sånt jag har glömt att ta med på resan till världens ände är solskyddskräm.

Tidigare i veckan har bristen på solskydd inte gjort så mycket, eftersom det har varit soligt, molningt och regnigt om vartannat. Men idag har det varit sol och varmt hela långa dagen. Och vi har varit ute. Hela långa dagen. På vandring till fortet på yttersta udden (nu snackar vi världens ände på riktigt) och i trädgården med manus i högsta hugg.

sånt jag har glömt att ta med på resan, malin lundskog, solbränd i sagres — röd om näsan …

Tur att det kommer en dag imorgon också. Då ska jag köpa solskydd, det lovar jag mig själv. Joggisar klarar jag mig utan, precis som högtalare. Och att jag glömde ett par stickor innebär bara att jag inte kan sticka klart mitt ena projekt. Tur att jag har ett till med mig.

Fortaleza de sagres

Fortet vi gick till idag ligger på den sydligaste udden i Sagres. Om jag har förstått allt rätt så byggdes det på order av Prins Henry, som också kallades Henry sjöfararen, killen som upptäckte Azorerna bland annat.

Alltså, vilket läge för ett fort. Med hur branta, höga klippor som helst runt omkring och sikt åt alla håll och kanter. Själva fortet kanske är så vackert, men utsikten. Wow!

Brorsam springer spaniel, fortet i sagres — alla kollar in utsikten!

fyren, fortaleza de sagres — fyren längst ut på udden

fortaleza de sagres, klippor, sol, himmel, hav — ett fort med utsikt …

fenrando pessoa, utsikt, dikt, fortaleza de sagres — en dikt med utsikt …

utsikt, uddar, fortaleza de sagres — och från udden där fortet ligger ser man till nästa udde och en annan fyr, dit vi säker kommer. En annan dag. Med solskydd …

Vi gick ut för att ta en morgonrunda med hundarna. Och hamnade på fortet. Det hade vi ingen aning om innan vi gick ut, så när vi nästan fyra timmar senare kom hem var vi inte så lite sugna på frukost …

Om fortet är värt ett besök? Absolut för vyernas skull. Och för att fantisera om hur de stod här och kikade på båtar med vänner och eller fiender. Och hur de härifrån någon gång insåg att världen kanske faktiskt inte tar slut här. Dessutom är det självklart värt ett besök, om man gillar fort.

Sånt jag har glömt

Men tillbaka till sånt jag har glömt att ta med på resan. Joggisar, högtalare, stickor och solkräm. Vilket av det skulle du aldrig resa utan?

Idag är det en vecka sedan vi drog iväg på vår drygt månadslånga workation. Känns som en evighet sen. Och samtidigt som att vi inte har landat riktigt än, om ni fattar. Men härligt är det ochn äventyret har en tendens att bli som tågluffen i somras: fylld av utsiktsnjut.

sånt jag har glömt att ta med på resan, sagres, solskydd — kepsen åkte inte på förrän efter morgonrundan …

Vi ses snart igen, tills dess. heja oanade äventyr!
Kram Malin Lundskog

ps. att besöka fortaleza de Sagres tar egentligen inte alls några fyra timmar, det var bara vi som gick en omväg.

Vill ni läsa mer om vår workation i Sagres, som kanske än så länge verkar vara en enda semester? Här hoppas jag komma ihåg att samla alla inlägg. TYcker ju att det är mycket roligare att berätta allt vackert vi ser, än att skriva om att jag skriver varje dag. För det gör jag.