Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Hållbar hälsa

Vilket underbart kvantitetsliv sa väl ingen någonsin?

Vilket underbart kvantitetsliv jag lever har väl ingen nånsin uttryckt? Eller att de längtar efter lite mer kvantitetstid med nära och kära? Men för all del, jag kan ha fel även om jag tror att för de flesta av oss är kvalitétslivet grejen.

Och ändå är det räkna kronor, kilometrar och kilon vi gör? Det är kilona, kilometrarna och de kvantifierbara målen vi får beröm när vi når. Från både andra och oss själva. Say what? Say heja oss som njuter, som gillar läget och livet. Heja oss som accepterar och älskar. Heja oss som säger något uppmuntrande till en medmänniska (eller oss själva, mind you). Hurra för alla oss som tar emot en kärleksfull kram med öppna armar. Det må vara omätbart enligt normer mäta i siffror, men inget kan mäta sig med livskvalitet. Eller vad säger ni?

vilket underbart kvantitetsliv, Malin Lundskog, livskvalitet, öliv
livskvalitet på öns utegym handlar mycket om känslan i kroppen.
och solen på himlen.

Jag har reflekterat över det här med kvantitet vs kvalitet förut, bland annat i inlägget om morgonpromenaden och den existentiella hälsan och när jag skrev om det hälsosamma med att vara glad och hur du blir det.

Som vanligt hittar ni mer livskvalitet och -glädje på Instagram. Kul om ni vill hänga med över dit också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Om skam som skapar skam, snus och celluliter

Skam som skapar skam pratar vi om i det tionde avsnittet av podden Mitt perfekta liv, Viktoria Davidsson och jag. Det var egentligen något jag kom på efter vårt förra avsnitt, att jag känner inte bara skam, utan skammar också mig själv för att jag skäms. Såhär menar jag:

När jag jobbade som pt på gym kände jag skam över att jag, med mina mått, hade oändligt med celluliter. Det ska väl ändå inte en personlig tränare ha? Samtidigt pratade jag med mina klienter om att hälsan och träningsnivån inte beror på hur gropiga ens lår är. Jag borde väl inte skämmas över min kropp om mitt budskap som pt även innefattade kärleken till och acceptansen av sig själv och sin kropp? Ja, där föddes ett lager skam till hos mig. Är ni med?

Skammen över kroppen är alltså en skam som skapar skam för att jag känner skam över kroppen. Låter det krångligt? Vi reder ut det i podden. Tror jag …

skam som skapar skam, podd, mitt perfekta liv, Malin Lundskog, kroppspositivism

Hur går det med snusandet då?

Vi pratar också om Vickans försök att sluta snusa och om vi säger såhär: hon är inte riktigt där än. Vi är överens om att en pt som inte ser ut som en elitidrottare och en kvinna som vill sluta snusa, men inte lyckas till hundra procent direkt kanske ger andra hopp, som mer mänskliga förebilder. Eller så säger vi det för att trösta oss själva.

Förutom skam som skapar skam, snus och celluliter bjuder vi också på vara bästa vårskrik. De spelade vi in i början på veckan och sedan kom vintern till Knippla.

Håll tillgodo hur som helst, hoppas att ni fortsätter att gilla vår podd. ni som inte vet om ni gillar den än, lyssna gärna. Antingen i er vanliga poddapp, eller här nedan.

mitt perfekta liv, tionde avsnittet

Vill ni hitta mer om våra avsnitt har jag listat dem här och vill ni komma i kontakt med oss är mail, kommentar här eller dm på Instagram bra vägar att gå. Här finns jag på instagram.

Vi ses snart igen allihop och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

nytt poddavsnitt 10: Mitt perfekta liv 10

Hur går det egentligen med Viktorias snusande? Och vad gjorde hon på Knippla, utan att träffa Malin? Vad är det för skam som skapar skam hos Malin och hur går det för kroppspositivismen i samhället?

Det och en en hel del annat i poddens tionde avsnitt där normer utmanas och utvecklingskurvor inte alltid går uppåt. 

Varning för vårskrik!

Vilka spår vill vi lämna efter oss?

Vilka spår vill vi lämna efter oss egentligen, tänker ni på det? Jag önskar att jag tänkte mer på det. Då hade jag kanske inte gnällt på min man i onödan. Ja, till skillnad från i nödan, menar jag he he. Jag hade gosat den där lilla extra stunden med hundarna och jag hade dröjt kvar och pratat med den ensamme gamlingen på bussen. Ja, ni fattar.

Är kuk något vi vill bidra med?

Om jag hade tänkt mer på vilka spår jag vill lämna efter mig hade jag kort och gott varit en bättre människa. Men även om jag inte går runt och aktivt funderar över det, så gör jag i alla fall inget för att medvetet skräpa ner i min omgivning. Som att snacka skit, ljuga eller håna (läs mer om mental nedskräpning här). Eller att skriva kuk på klipporna.

vilka spår vill vi lämna efter oss, kuk, klotter, västkusten, klippor

Alltså, ni ska veta att klippan på bilden ligger ute i bergen här på ön. På ett ställe där jag trodde att nästan ingen annan än jag och hundarna går. Men för någon vecka sedan blev det uppenbart att jag är inte alls ensam med att klättra runt just där. Med mina förutfattade meningar hade jag i alla fall aldrig gissat att de som klottrar just det här ordet, eller som klottrar generellt, skulle ta sig ut bland bergen här. Man kanske ska vara glad för det förresten, att de kom ut i friska luften och fick en liten dos motion?

Nej, jag skriver inte alls det här för att jag tänker göra en stor grej eller förfasa mig över dagens ungdom. Det där med dagens ungdom är förresten bara en vild gissning, återigen utifrån mina snäva och förutfattade meningar som jag egentligen inte vill ha. Men jag har verkligen försökt att tänka mig både medelålders kvinnor, äldre herrar och småbarnsföräldrar klottrande här, men … nah, tror inte det va?

Det är enkelt att göra skillnad

Nej, jag skriver det här för att jag undrar hur sjutton man tänker när man aktivt lämnar spår efter sig som inte är till glädje för någon annan. Har man kul i stunden? Är det spänningen av att göra något förbjudet? Alltså, jag förstår allt det där. Och ändå inte. Tänk om de hade skrivit något fint istället. jag menar, svårare än så är det inte att göra skillnad med positiva vibbar. Kolla bara här:

En annan morgonpromenad på ett annat ställe på ön möttes jag av rosor gjorda i tång. FATTAR NI HUR FINT?! En människa som verkligen begriper grejen med att lämna spår som skapar kärleksfulla, glädjesprittande ringar på vattnet.

Allt vi gör, gör skillnad. Vi lämnar spår efter oss, oavsett vad vi gör eller inte gör. Tänk om vi skulle ta och göra skillnad på ett sätt som gläder andra? Jag är säker på att vi inte skulle bli särskilt sorgsna av det själv. Tvärtom. Det ligger i vår natur att vilja hjälpa och om inte det här med att skapa glädjeringar på våra medmänniskors vatten är att hjälpa så vet inte jag …

Vad säger ni, ska vi?

Vi pratar om skam i nytt poddavsnitt av Mitt perfekta liv

Vi pratar om skam i vårt dagsfärska avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Vilket jobbigt ämne ändå, det här med skam. Eller kanske snarare spännande? Ja, det var nog därför vi fastnade i det ämnet, när jag egentligen bara ville berätta för Vickan att jag hade lyssnat på ett så intressant avsnitt av Kropp & själ. Om *trumvirvel* skam.

vi pratar om skam, podd, podcast, mitt perfekta liv, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, hälsa

I våra perfekta liv accepterar vi skammen och att vi känner den, men vi låter den inte hindra oss. Ungefär så blir slutklämmen i avnisttet där vi hinner prata om hemorrojdernas ansikte, min roman Mariannes mirakel och att vi hellre vill gå på l´champagnelunch än att ta hand om barn och föräldrar. Vi borde kanske skämmas?

Vi tror också att skam är nära besläktat med jantelagen och att vad som är skamligt är olika i olika samhällsklasser och på olika ställen i världen. Jag drömmer nog i alla fall litegrann om att det ska vara okej att skrika och gapa om man (jag) behöver det. Ja, att få visa sina känslor ordentligt, så som ja inbillar mig att man gör i sydeuropa. Det kan hända att ni därför får höra våra vårskrik i nästa avsnitt. Håll i hatten. Eller i alla fall för öronen, för säkerhets skull.

Det nionde avsnittet av vår podd, där vi pratar om skam, kan ni lyssna på här eller via er vanlig podd-app.

Mitt perfekta liv, avsnitt nio

Vill ni läsa mer om våra tidigare avsnitt hittar ni dem här: Mitt perfekta liv och våra poddavnitt. Och ja, just det: Viktoria är fortfarande snusfri. Heja henne! Och er allihop!
Vi ses snart igen.
Kramar Malin Lundskog

En hemsida från Everday